Huvudtema ADHD

Detta avsnitt analyserar resultatet från de inkluderade primärstudierna i litteraturöversikten, där vi tematiserat till två huvudteman ADHD och trauma med följande underrubriker: ADHD-

symtom: hyperaktivitet/impulsivitet, ADHD och förekomst av trauma i barndomen, svårighetsgrad av ADHD-symtom i koppling till belastande livshändelser, ADHD med samsjuklighet av PTSD, exponering för traumatisk händelse, förekomst av uppmärksamhetsproblem och PTSD symtom i koppling till trauma samt konsekvenser av diagnostisering.

7.1.1 ADHD-symtom: Hyperaktivitet/impulsivitet

Hyperaktivitet/impulsivitet är som tidigare nämnt, ett av kärnsymtomen för en ADHD diagnos och symtomen skiljer sig från dem som som inte har en ADHD diagnos. I en studie av Sibley et al. (2019) undersöktes sen debut av ADHD. Det visade sig att det inte fanns några signifikanta skillnader mellan deltagarna som hade fått en ADHD diagnos i barndomen jämfört med gruppen med sen debut av ADHD. Det fanns dock skillnader gällande studiemotivation mellan gruppen med sen debut av ADHD och gruppen utan ADHD-symtom. Gruppen med sen debut av ADHD uppvisade också bristande metakognition, det vill säga medvetenhet om de egna tankarna, jämfört med gruppen utan ADHD. I en annan studie där en grupp med ADHD jämfördes med en kontrollgrupp utan ADHD hade personer som var diagnostiserade med ADHD högre grad av ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet utifrån en självskattningsskala (Semiz et al., 2017). En tredje studie visade på ett positivt samband mellan trauma och ouppmärksamhet bland dem som är diagnostiserade med ADHD. Det fanns dock inget signifikant samband mellan utsatthet för trauma och hyperaktivitet/impulsivitet (Singer et al., 2016). Utifrån ovanstående studier är det möjligt att dra en slutsats om att det verkar finnas en överlappning mellan ADHD-symtom och trauma-symtom gällande ouppmärksamhet. Det kan tänkas att hyperaktivitet/impulsivitet enbart är symtom som kan förknippas med en ADHD diagnos.

7.1.2 ADHD och förekomst av trauma i barndomen

Det finns flera studier som visar på en ökad risk för utsatthet av fysisk misshandel i barndomen hos de med en ADHD diagnos. En studie visar att de med en ADHD/ADD diagnos (29,6 procent) i kontrast till de utan ADHD/ADD (7,2 procent) hade varit utsatt för fysisk misshandel i barndomen även efter kontroll av faktorer som etnicitet, kön och olika barndomsupplevelser (föräldrars skilsmässa, föräldrars missbruk och föräldrars långtidsarbetslöshet) (Fuller- Thomson et al., 2014). Briscoe-Smitha och Hinshaw (2006) belyser att det förekom högre grad av misshandel (14,3 procent) bland de flickor som var diagnostiserade med ADHD jämfört med de som inte hade en ADHD diagnos. Dessa studier belyser att de som hade en ADHD diagnos också hade blivit utsatta för misshandel i högre grad jämfört med de som inte hade en ADHD diagnos. Även studien av Schilpzand et al. (2018) belyser att barn med ADHD som utsatts för trauma hade utåtagerande/externaliserande beteenden. Sistnämnda forskare menar att barn med ADHD som utsatts för trauma hade högre grad av externaliserande och

34

internaliserande beteenden, jämfört med de barn som hade en ADHD diagnos men som inte hade varit utsatta för trauma. Det är därmed möjligt att dra slutsatsen att det fanns högre grad av utsatthet för trauma hos de med en ADHD diagnos (Fuller-Thomson et al., 2014; Briscoe- Smitha och Hinshaw, 2006) i jämförelse med de som inte hade en ADHD diagnos. En ytterligare slutsats bland barn/ungdomar diagnostiserade med en ADHD diagnos är att det även finns ett samband mellan exponering för trauma/misshandel och externaliserande beteenden (Schilpzand et al., 2018; Briscoe-Smitha och Hinshaw, 2006), som exempelvis svårigheter med

att hantera ilska (Briscoe-Smitha och Hinshaw, 2006).

De med sen debut av ADHD hade utsatts för en högre grad av trauman jämfört med de som inte hade ADHD (Sibley et al., 2019), vilket möjligen kan tolkas som att personer som diagnostiserats med ADHD är mer utsatta för trauma. Något som ytterligare talar för rimligheten i en sådan tolkning är resultaten från studierna av Schilpzand et al. (2018) och Semiz et al. (2017). Schilpzand et al. (2018) menar att barn med ADHD i större utsträckning har upplevt någon form av traumatisk händelse jämfört med barn utan ADHD, 27 procent av barnen med ADHD och 16 procent utan ADHD har upplevt någon form av traumatisk händelse. Den höga förekomsten av utsatthet för trauma bland barn med ADHD gör att professionella som möter barn med ADHD bör vara mer uppmärksamma på barns historia av trauma. Semiz et al. (2017) belyser vilken betydelse som traumatiska och negativa upplevelser i barndomen har hos vuxna med ADHD. Utifrån ovanstående studier är det möjligt att dra en slutsats att personer med en ADHD diagnos har utsatts för högre grad av trauman jämfört med de som inte har ADHD. Vidare kan en annan slutsats vara att professionella bör vara mer uppmärksamma på barns historia av trauma samt att trauma kan påverka barn såväl som personer i vuxen ålder.

7.1.3 Svårighetsgrad av ADHD-symtom i förhållande till belastande

livshändelser

Det är mer vanligt förekommande med utsatthet för olika belastande livshändelser hos ungdomar med svår ADHD-symtom jämfört med ungdomar utan ADHD-symtom. Exempel på belastande livshändelser som var vanligast förekommande i gruppen med svår ADHD-symtom var föräldrar med alkoholproblem, föräldrar med psykisk ohälsa, utsatthet för våld av vuxen eller ungdom samt utsatthet för sexuella övergrepp (Reigstad & Kvernmo, 2015). Det fanns ett samband mellan graden av ADHD-symtom (lindrig, måttlig eller svår) och utsatthet för känslomässig misshandel samt försummelse i barndomen (Semiz et al., 2017). Det kan tänkas att ADHD-symtom blir mer hämmande för individer som har varit med om någon form av trauma i barndomen. Vidare framkommer det av en annan studie (Singer et al., 2016) att unga vuxna som hade varit utsatta för övergrepp i barndomen uppvisade högre grad av ADHD- symtom jämfört med de som uppgav att de inte varit utsatta för övergrepp. Svårighetsgraden av ADHD-symtom kan även påverkas av tidigare utsatthet för trauma. Det poängteras dock att det är genom självförmågan, tilltron till den egna förmågan att hantera en viss situation, som gör att trauma verkar kunna öka graden av ADHD-symtom. Det konstateras i en studie av Konstenius et al. (2017) att barndomstrauma inte är förknippat med svårighetsgraden av ADHD som vuxen. Utifrån självskattningsskala fanns det inga skillnader i ADHD-symtom hos vuxna som hade utsatts för barndomstrauma respektive dem som inte hade utsatts för barndomstrauma. Studierna visar på olika resultat och det går därför inte att dra några slutsatser om svårighetsgrad av ADHD-symtom påverkas av utsatthet för trauma, vilket skulle kunna vara möjligt om det funnits mer forskning i denna litteraturöversikt.

I en annan studie beskrivs sambandet mellan ADHD-symtom, belastande livshändelser och minnesbias det vill säga den egna tolkningsramen utifrån tidigare minnen (Vrijsen et al., 2018).

35

Det fanns ett samband mellan minnesbias, belastande livshändelser och ouppmärksamhet samt hyperaktivitets/impulsivitet. Det poängteras i sammanhanget hur barndomstrauma påverkar svårighetsgraden av ouppmärksamhet genom negativ minnesbias (att minnas negativa upplevelser istället för positiva i en viss situation). Trauma kan påverka negativ minnesbias, men är inte i sig en faktor som påverkar ouppmärksamheten (Vrijsen et al., 2018). Det verkar därmed inte finnas ett direkt samband mellan ADHD-symtom (som exempelvis ouppmärksamhet) och utsatthet för barnmisshandel.

7.1.4 ADHD med samsjuklighet av PTSD

Personer med ADHD var mer exponerade för misshandel och försummelse i jämförelse med kontrollgruppen utan ADHD. De hade mer dissociativa erfarenheter och rapporterade PTSD allt oftare (Semiz et al., 2017). Den föregående studien menar att PTSD-symtom kan förekomma i samband med ADHD-symtom, vilket de följande studierna bekräftar. Reigstad och Kvernmo (2015) menar att graden av traumatisering bör bedömas för att möjligen lägga till en PTSD-diagnos eller ersätta ADHD med en PTSD-diagnos. Daud och Rydelius (2009) menar att det uppstår oro kring hur ADHD och PTSD symtom ska tolkas hos barn. Vissa överlappningar existerar mellan de två syndromen. Utifrån ovanstående studier är det möjligt att konstatera att det förekommer överlappningar mellan PTSD och ADHD.