12. Schilpzand, E J., Sciberras, E.,
8.4 Medikalisering och diagnostisering
Utifrån denna litteraturöversikt uppfattar vi att personer diagnostiserade med en ADHD diagnos ofta får medicinsk behandling, jämfört med personer utsatta för trauma som i första hand får en psykologisk samtalsbehandling. Om detta stämmer, kan det betyda att diagnosen kan resultera i att personen med hänvisning till symtomen inte alltid får den hjälp som behövs. Clarke (2013) menar att det under de senaste fyra decennierna skett en ökning av diagnoser och medicinsk behandling för barn med psykiska hälsoproblem. Vi vill därmed lyfta frågan kring om det finns en risk att medicinera symtomen istället för att bearbeta det som ger upphov till symtomen, att till exempel medicinera en person med ADHD-symtom som egentligen skulle kunna uppvisa symtom av trauma? Detta är självklart relevant vid diagnostisering. Ramel (2002) menar att icke-medicinska problem definieras som sjukdom vilket vi kan koppla till trauma och ADHD. Trauma och ADHD-symtom blir ett medicinskt problem och behandlas sedan med medicin. De slutsatser som vi författare har kommit fram till är att trauma bör uppmärksammas hos personer som visar på ADHD-symtom. Beroende på vilken diagnos personen ifråga får kan i sin tur påverka vilken behandling och hjälp som erbjuds, men vad händer om personen har samsjuklighet av PTSD och ADHD? Spitzer et al. (2017) menar att det finns en hög samsjuklighet hos dem med en ADHD diagnos och att hälften av alla barn med en ADHD diagnos fick medicin för sina symtom. Utifrån att det finns personer med samsjuklighet av PTSD och ADHD anser vi att en kombinerad behandling skulle kunna vara det bästa alternativet.
Vi har i litteraturöversikten belyst frågan kring om det förekommer samsjuklighet mellan ADHD och PTSD samt om det kan förekomma feldiagnostisering i koppling till dessa diagnoser. Spektrumet av symtom är inte tydligt avgränsat till respektive diagnos, vilket gör att vissa symtom förknippas med både ADHD och PTSD som vi anser är viktigt att betona. Inte minst om diagnosen blir form av befrielse eller förklaring för den enskilde individen. Jutel (2009) menar att diagnosen kan bli en form av befrielse och en förklaring. En fråga som vi författare vill lyfta fram är om denna diagnos verkligen kan bli till förklaring eller befrielse ifall det finns risk för feldiagnostisering, som istället skulle kunna resultera i en annan behandling hos personen som får en diagnos. Diagnosen kan därmed kunna påverka vilken
40
behandling personen får. Reigstad och Kvernmo (2015) menar att fel diagnos kan få allvarliga konsekvenser, diagnosen som ungdomen får kan även påverka hur denne betraktar sig själv. Vi som författare menar därmed att hur personen betraktar sig i koppling till sin diagnos kan vara i såväl positiv som i negativ bemärkelse. Detta kan även påverka hur personen ser på sig själv i relation till andra personer i sin omgivning, vilket kan påverka samspelet med andra. Trauma borde bli uppmärksammat hos barn och ungdomar som visar på ADHD-symtom för att det inte ska bli någon risk för feldiagnostisering då slutsatserna i denna analys av litteraturöversikten visar att det finns likheter mellan trauma och ADHD-symtom. Utifrån diagnoskriterierna i DSM-5 går det även att fundera på om det finns en risk att vuxna som har ett barndomstrauma eller PTSD diagnostiseras med ADHD. Det har i den senaste diagnosmanualen (DSM-5) blivit lättare för vuxna att diagnostiseras med ADHD (Socialstyrelsen, 2014b). Det kan därför tänkas att diagnosriktlinjerna kan påverka risken för feldiagnostisering.
8.5 Slutsats
Syftet med denna litteraturöversikt har varit att undersöka vilka likheter som finns i symtom hos personer som diagnostiserats med ADHD respektive utsatts för trauma i barndomen. Tidigare forskningsöversikter visar på att det finns likheter i symtom mellan trauma, PTSD och ADHD. Även denna litteraturöversikt visar att det finns likheter i symtom. Ouppmärksamhet har lyfts fram som ett symtom som överlappar vid trauma, PTSD och ADHD. Vidare har slutsatser dragits att personer som diagnostiserats med ADHD och som blivit utsatta för misshandel eller trauma uppvisar externaliserande beteenden. Viktiga frågor som framförs i diskussionen är om feldiagnostisering förekommer, av den anledningen att symtom kan överlappa med varandra och om diagnosen kan påverka valet av behandling samt hjälp som personen får. Därför anser vi som författare till denna litteraturöversikt att det är högst relevant för vidare forskning att undersöka om feldiagnostisering kan förekomma. Om det förekommer samsjuklighet mellan PTSD och ADHD är det viktigt att undersöka vilken behandling som är lämpligast för de berörda. Utifrån att det finns begränsat med kvalitativ forskning skulle detta forskningsområde kunna utvidgas med hjälp av ytterligare kvalitativa studier. Detta för att få en fördjupad förståelse om personer med en ADHD diagnos upplever liknande symtom som personer med trauma och PTSD. En fördjupad förståelse skulle kunna bidra till att dessa personer får den behandling och hjälp som de behöver, vilket är relevant inom socialt arbete.
41
9. Referenslista
ADHD-center, Stockholms läns landsting. (2014). Diagnoskriterierna för adhd enligt DSM-
5. Hämtad 2020-05-05 från
http://habilitering.se/sites/habilitering.se/files/1._diagnoskriterier_dsm-5_rev.pdf
Akademikerförbundet SSR. (2017). Etik i socialt arbete: Etisk kod för socialarbetare. Kalmar: KST infoservice. Hämtad 2020-04-24 från
https://akademssr.se/sites/default/files/etik_och_socialt_arbete.pdf
Briscoe-Smitha, A., & Hinshaw, S. P. (2006). Linkages between child abuse and attention- deficit/hyperactivity disorder in girls: Behavioral and social correlates. Child Abuse &
Neglect, 30(11), 1239-1255. doi:http://dx.doi.org.db.ub.oru.se/10.1016/j.chiabu.2006.04.008
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. (Upplaga 3). Stockholm: Liber. Booth, A., Sutton, A. & Papaioannou, D. (2016). Systematic approaches to a successful
literature review. (Second edition.) Los Angeles: Sage.
Clarke, J. N. (2013). Medicalisation and changes in advice to mothers about children's mental health issues 1970 to 1990 as compared to 1991 to 2010: Evidence from chatelaine magazine.
Health, Risk & Society, 15(5), 416-431.
doi:http://dx.doi.org.db.ub.oru.se/10.1080/13698575.2013.802295
Clarke, J. N. (2016) The underside of medicalisation: the portrayal of medical error over time in North American popular mass magazines Health, Risk & Society, Vol. 18, Iss. 5-6, 270- 282. DOI:10.1080/13698575.2016.1241383
Daud, A., & Rydelius, P.-A. (2009). Comorbidity/overlapping between ADHD and PTSD in relation to IQ among children of traumatized/non-traumatized parents. Journal of Attention
Disorders, 13(2), 188–196. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1177/1087054708326271
Doust, J., & Glasziou, P. (2013) Is the problem that everything is a diagnosis? Australian
family Physician, 42(12), 856-859. Retrieved from
https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=rzh&AN=107922475&site=ehost.li ve
Fejes, A. & Thornberg, R. (red.) (2019). Handbok i kvalitativ analys. (Upplaga 3). Stockholm: Liber.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2015). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering,
analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & kultur.
Fuller-Thomson, E., Mehta, R., & Valeo, A. (2014). Establishing a Link Between Attention Deficit Disorder/Attention Deficit Hyperactivity Disorder and Childhood Physical Abuse.
Journal of Aggression, Maltreatment & Trauma, 23(2), 188-198.
Gammell, D. J., & Stoppard, J. M. (1999). Women’s experiences of treatment of depression: Medicalization or empowerment? Canadian Psychology/Psychologie Canadienne, 40(2), 112–128. https://doi.org/10.1037/h0086831
42
Gøtzsche, P.C. (2016). Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse. Stockholm: Karneval. Hallerstedt, G. (red.) (2006). Diagnosens makt: om kunskap, pengar och lidande. Göteborg: Daidalos.
Healy, K. (2014). Social work theories in context: creating frameworks for practice. (2 ed.) Basingstoke: Palgrave Macmillan
Husain, S. A., Allwood, M. A., & Bell, D. J. (2008). The relationship between PTSD symptoms and attention problems in children exposed to the Bosnian war. Journal of
Emotional and Behavioral Disorders, 16(1), 52–62. https://doi-
org.db.ub.oru.se/10.1177/1063426607310847
Jutel, A. (2009). Sociology of diagnosis: A preliminary review. Sociology of Health &
Illness, 31(2), 278–299. https://doi.org/10.1111/j.1467-9566.2008.01152.x
Karolinska institutet (u.å), Svensk MeSH. Karolinska institutet. Hämtad 2020-05-13 från:
https://mesh.kib.ki.se/term/D000068216/child-protective-services
Klein, B., Damiani, T. G., Koster, A., Campbell, J., & Scholz, C. (2015). Diagnosing attention‐deficit hyperactivity disorder (ADHD) in children involved with child protection services: Are current diagnostic guidelines acceptable for vulnerable populations? Child:
Care, Health and Development, 41(2), 178–185. https://doi-
org.db.ub.oru.se/10.1111/cch.12168
Konstenius, M., Leifman, A., van Emmerik-van Oortmerssen, K., van de Glind, G., Franck, J., Moggi, F., Ramos-Quiroga, J. A., Levin, F. R., Carpentier, P. J., Skutle, A., Bu, E.-T., Kaye, S., Demetrovics, Z., Barta, C., Auriecomb, M., Fatséas, M., Johnson, B., Faraone, S. V., Allsop, S., … van den Brink, W. (2017). Childhood trauma exposure in substance use disorder patients with and without ADHD. Addictive Behaviors, 65, 118–124. https://doi- org.db.ub.oru.se/10.1016/j.addbeh.2016.10.016
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. (3. [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur
Källström, Å. & Andersson Bruck, K. (2017). Etiska reflektioner i forskning med barn. (Första upplagan). Malmö: Gleerups.
Lindqvist, R. (2012). Funktionshindrade i välfärdssamhället. (3., [aktualiserade] uppl.) Malmö: Gleerup.
Martin, E. (2015), Concise Medical Dictionary: Oxford University Press. Hämtad 2020-04-30, från
https://www.oxfordreference.com/view/10.1093/acref/9780199687817.001.0001/acref- 9780199687817.
Pottinger, A. M. (2015). The use of trauma counseling for children with attention-deficit hyperactivity disorder. International Journal for the Advancement of Counselling, 37(1), 17- 27. doi:http://dx.doi.org.db.ub.oru.se/10.1007/s10447-014-9222-3
43
Ramel, B. (2002). Medikalisering gör friska människor sjuka. Medicin och samhälle, 99(24) s. 2764-2765. Från https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldPdfFiles/2002/25014.pdf
Reigstad, B., & Kvernmo, S. (2015). ADHD—Eller noe annet? Belastende livshendelser hos unge med ADHD-symptomer = ADHD—Or something else? Stressful life events among youths with ADHD symptoms. Tidsskrift for Norsk Psykologforening, 52(4), 302–311.
Richards, L. M.-E. (2013). It is time for a more integrated bio-psycho-social approach to ADHD. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 18(4), 483–503. https://doi-
org.db.ub.oru.se/10.1177/1359104512458228
Santrock, J.W. (2019). Life-span development. (Seventeenth edition.) New York, NY: McGraw-Hill Education.
Schilpzand, E. J., Sciberras, E., Alisic, E., Efron, D., Hazell, P., Jongeling, B., Anderson, V., Nicholson, J. M. (2018). Trauma exposure in children with and without ADHD: Prevalence and functional impairment in a community-based study of 6–8-year-old australian children.
European Child & Adolescent Psychiatry, 27(6), 811-819.
doi:http://dx.doi.org.db.ub.oru.se/10.1007/s00787-017-1067-y
Semiz, Ü. B., Öner, Ö., Cengiz, F. F., & Bilici, M. (2017). Childhood abuse and neglect in adult attention-deficit/hyperactivity disorder. Psychiatry and Clinical Psychopharmacology,
27(4), 344–348. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1080/24750573.2017.1367551
Sibley, M. H., Ortiz, M., Graziano, P., Dick, A., & Estrada, E. (2019). Metacognitive and motivation deficits, exposure to trauma, and high parental demands characterize adolescents with late-onset ADHD. European Child & Adolescent Psychiatry, 1-12.
doi:http://dx.doi.org.db.ub.oru.se/10.1007/s00787-019-01382-w
Siegfried, C. B., Blackshear, K., National Child Traumatic Stress Network, with assistance from the National Resource Center on ADHD: A Program of Children and Adults with Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (CHADD). (2016). Is it ADHD or child traumatic stress? A guide for Clinicians. Los Angeles, CA & Durham, NC: National Center for Child Traumatic Stress.
Singer, M. J., Humphreys, K. L., & Lee, S. S. (2016). Coping self-efficacy mediates the association between child abuse and ADHD in adulthood. Journal of Attention Disorders,
20(8), 695–703. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1177/1087054712465337
Socialstyrelsen. (2014a). Stöd till barn, ungdomar och vuxna med adhd. Hämtad 2020-05-12 från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2014-10-42.pdf
Socialstyrelsen. (2014b). En diagnos det stormat kring- Adhd i ett historiskt perspektiv. Hämtad 2020-05-07 från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2014-10-40.pdf
44
Socialstyrelsen. (2017). Vård vid depression och ångestsyndrom – Stöd för styrning och
ledning. Hämtad 2020-05-14 från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2017-12-4.pdf
Socialstyrelsen. (2019). Behov av nationella kunskapsstöd inom området neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar: Behovs- och problemanalys avseende god vård. Hämtad 2020-06-02
från:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2019- 6-25.pdf
Spitzer, J., Schrager, S. M., Imagawa, K. K., & Vanderbilt, D. L. (2017). Clinican disparities in anxiety and trauma screening among children with ADHD: A pilot study. Children’s
Health Care, 46(4), 344-355. https://doi.org/10.1080/02739615.2016.1193809
Syrjänen, M., Hautamäki, A., Pleshkova, N., & Maliniemi, S. (2018). Adults with ADHD—A retrospective account of the family systems and attachment relationships. Clinical
Neuropsychiatry: Journal of Treatment Evaluation, 15(2), 123–131.
Vrijsen, J. N., Tendolkar, I., Onnink, M., Hoogman, M., Schene, A. H., Fernández, G., van Oostrom, I., & Franke, B. (2018). ADHD symptoms in healthy adults are associated with stressful life events and negative memory bias. ADHD Attention Deficit and Hyperactivity
Disorders, 10(2), 151–160. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1007/s12402-017-0241-x
Whittemore, R., & Knafl, K. (2005). The integrative review: Updated methodology. Journal
of Advanced Nursing, 52(5), 546–553. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1111/j.1365-
45
Bilaga 1
I sökning två, del tre valdes en artikel att användas till litteraturöversiktens bakgrund men räknas därmed inte med som en använd artikel till resultatet.
Sökning 1 Databas Sökord Träffar Använda artiklar
Del 1 ASSIA (Childhood
trauma) AND (ADHD)
21 2
Del 2 PsycInfo (Child
Traumatic Stress) AND (ADHD)
78 3
Del 3 PsycInfo (DE”Trauma”)
AND (DE”Attention Deficit Disorder with Hyperactivity) 38 1
Del 4 PsycInfo (“childhood
trauma”) AND (ADHD)
67 1
Totalt 204 7
Sökning 2 Databas Sökord Träffar Använda artiklar
Del 1 Social services
Abstract
Trauma AND ADHD
13 1
Del 2 Psycinfo Trauma AND
ADHD
16 3
Del 3 Cinahl Trauma AND
ADHD
10 0
Totalt 39 4
Sökning 3 Databas Sökord Träffar Använda artiklar
Del 1 ASSIA (Trauma) AND
(ADHD)
55 1
46
Bilaga 2
Kvalitetsgranskning
Studie Metodologisk eller
teoretisk validitet
Relevans av data
1. Fuller-Thomson, E., Mehta, R., & Valeo, A. (2014). Establishing a Link Between Attention Deficit Disorder/Attention Deficit Hyperactivity Disorder and Childhood Physical Abuse. Journal of Aggression,
Maltreatment & Trauma, 23(2), 188-198.
2 2
2. Konstenius, M., Leifman, A., van Emmerik-van Oortmerssen, K., van de Glind, G., Franck, J., Moggi, F., Ramos-Quiroga, J. A., Levin, F. R., Carpentier, P. J., Skutle, A., Bu, E.-T., Kaye, S., Demetrovics, Z., Barta, C., Auriecomb, M., Fatséas, M., Johnson, B., Faraone, S. V., Allsop, S., … van den Brink, W. (2017). Childhood trauma
exposure in substance use disorder patients with and without ADHD. Addictive Behaviors, 65, 118–124.
2 1
3. Vrijsen, J. N., Tendolkar, I., Onnink, M., Hoogman, M., Schene, A. H., Fernández, G., van Oostrom, I., & Franke, B. (2018). ADHD symptoms in healthy adults are associated with stressful life events and negative memory bias. ADHD Attention Deficit and Hyperactivity Disorders, 10(2), 151–160.
47
4. Semiz, Ü. B., Öner, Ö., Cengiz, F. F., & Bilici, M. (2017). Childhood abuse and neglect in adult attention-
deficit/hyperactivity disorder. Psychiatry and Clinical
Psychopharmacology, 27(4), 344– 348.
2 2
5. Daud, A., & Rydelius, P.-A. (2009). Comorbidity/overlapping between ADHD and PTSD in relation to IQ among children of traumatized/non-traumatized parents. Journal of Attention Disorders, 13(2), 188–196.
2 1
6. Syrjänen, M., Hautamäki, A., Pleshkova, N., & Maliniemi, S. (2018). Adults with ADHD—A retrospective account of the family systems and attachment
relationships. Clinical Neuropsychiatry: Journal of Treatment Evaluation, 15(2), 123– 131.
2 2
7. Husain, S. A., Allwood, M. A., & Bell, D. J. (2008). The
relationship between PTSD symptoms and attention problems in children exposed to the Bosnian war. Journal of Emotional and Behavioral Disorders, 16(1), 52– 62.
2 2
8. Briscoe-Smitha, A., & Hinshaw, S. P. (2006). Linkages between child abuse and attention- deficit/hyperactivity disorder in girls: Behavioral and social correlates. Child Abuse & Neglect, 30(11), 1239-1255.
48
9. Sibley, M. H., Ortiz, M., Graziano, P., Dick, A., & Estrada, E. (2019). Metacognitive and motivation deficits, exposure to trauma, and high parental demands characterize adolescents with late-onset ADHD. European Child & Adolescent Psychiatry, 1- 12.
2 1
10. Singer, M. J., Humphreys, K. L., & Lee, S. S. (2016). Coping self-efficacy mediates the association between child abuse and ADHD in adulthood. Journal of Attention Disorders, 20(8), 695–703.
2 1
11. Reigstad, B., & Kvernmo, S. (2015). ADHD—Eller noe annet? Belastende livshendelser hos unge med ADHD-symptomer = ADHD—Or something else? Stressful life events among youths with ADHD symptoms. Tidsskrift for Norsk Psykologforening, 52(4), 302–311.
2 2
12. Schilpzand, E. J., Sciberras, E., Alisic, E., Efron, D., Hazell, P., Jongeling, B., Andersen, V.,. Nicholson, J. M. (2018). Trauma exposure in children with and without ADHD: Prevalence and functional impairment in a community-based study of 6–8- year-old australian children. European Child & Adolescent Psychiatry, 27(6), 811-819.