I följande avsnitt redogörs för och presenteras hur våra hypoteser står sig mot våra resultat. Vi kommer också i slutet av avsnittet presentera och redogöra resultatet av våra frågeställningar.
5.1 Hypotesprövning och återkoppling till forskningsproblem
Rörande hypotesen H1: Det finns ett positivt samband mellan individuella ekonomiska förutsättningar och sannolikheten för e-deltagande på individnivå visar det resultat vi har fått genom våra multivariata logistiska regressioner att rörande variabeln deltagit i namninsamling har den oberoende variabel upplevd hushållsekonomi ingen statistisk signifikans och därför uttalar vi oss inte heller om dessa resultat.
Rörande vår andra beroende variabel, delat eller publicerat politik online, uppvisar resultaten ett negativt samband mellan den beroende och oberoende variabeln. Således motbevisas vår hypotes då resultatet indikerar att när en individs ekonomiska förutsättningar förbättras sjunker
sannolikheten att denne kommer dela eller publicera politik online.
Rörande hypotesen som vi benämner som H2: Det finns ett positivt samband mellan BNP per capita och sannolikheten för e-deltagande på individnivå indikerar resultatet att det ej råder
någon statistisk signifikans mellan resursen och de beroende variablerna och därför kan vi inte heller uttala oss om hur vår hypotes står sig mot resultatet.
Vårt resultat angående den hypotes som vi benämner som H3: Det råder ett positivt samband mellan graden av individuell utbildningsnivå och sannolikheten för e-deltagande på individnivå visar på att det råder ett positivt samband mellan båda våra beroende variabler och resursen utbildningsnivå på individnivå. Resultatet påvisar således att i takt med att utbildningsnivån ökar blir också sannolikheten högre att en individ utövar e-deltagande genom att skriva under en namninsamling eller delar eller publicerar politik online. Resultatet bekräftar således även vår hypotes då vi ser ett svagt positivt samband mellan de beroende variablerna.
Hypotesen H4: Det finns ett positivt samband mellan graden av ett lands genomsnittliga
utbildningsnivå och sannolikheten för e-deltagande hos individen i landet ses som motbevisad då resultatet av våra analyser visar på ett negativt samband mellan de beroende variablerna och utbildningsnivå på landnivå. Således indikerar resultaten av våra analyser att på landnivå leder ökad utbildningsnivå inte till att sannolikheten för e-deltagande ökar.
Rörande hypotesen H5: Det finns ett positivt samband mellan graden av politisk självtilltro och sannolikheten för e-deltagande på individnivå visar resultaten av våra analyser att det råder ett positivt samband mellan resurserna intern- och extern politisk självtilltro på individnivå och båda våra beroende variabler. Utifrån resultaten framgår även att det positiva sambandet mellan intern politisk självtilltro på individnivå och de beroende variablerna är starkare än sambandet mellan extern politisk självtilltro och de beroende variablerna.
På landnivå blir förhållandet annorlunda rörande resurserna intern- och extern politisk
självtilltro. Resultatet visar att det råder ett fortsatt positivt samband mellan resurserna och den beroende variabeln deltagit i namninsamling men sambandet mellan extern politisk självtilltro på landnivå och den beroende variabeln deltagit i namninsamling är betydligt högre än sambandet mellan intern politisk självtilltro på landnivå och den beroende variabeln deltagit i
namninsamling. Rörande förhållandet mellan resurserna och den beroende variabeln delat eller publicerat politik visar resultatet att det råder ett fortsatt positivt samband mellan extern politisk självtilltro och den beroende variabeln men att saknas statistisk signifikans mellan den interna politiska självtilltron på landnivå och den beroende variabeln.
Vilket gör att vi bara delvis kan säga att vår hypotes H6: Det finns ett positivt samband mellan ett lands genomsnittliga politiska självtilltro och sannolikheten för e-deltagande på individnivå bekräftas.
För hypotes H7: Individers grad av socialt kapital har ett positivt samband med sannolikheten att individen deltar i e-deltagande hittar vi i stort sett ett nollsamband för vår variabel
namninsamling. För vår andra beroende variabel uppnår analysen inte signifikans. Sambandet är så pass svagt mellan socialt kapital och deltagande i namninsamling att det inte går att påstå att socialt kapital har någon påverkan på e-deltagande, vilket motbevisar hypotesen. På landnivå har vi inte uppnått krävd signifikansnivå och kan därmed inte svara på hypotes H8: Individer i länder med en genomsnittligt högre grad av socialt kapital har högre sannolikhet att delta genom e-deltagande.
Det starkaste sambandet i vår analys kopplar till hypotes H9: Det finns ett positivt samband mellan individens förutsättningar för e-deltagande och individens sannolikhet för e-deltagande. Tillgång till internet på individnivå har visat sig vara en betydelsefull faktor vid e-deltagande, framförallt i form av att dela eller publicera politiskt innehåll online. Sambandet är även starkt för namninsamling, men inte i närheten av samma styrka som för e-deltagandeformen delat eller publicerat politik online. Det positiva resultatet bekräftar dock hypotesen i båda formerna av e- deltagande. På landnivå ser vi skillnader i resultat i förhållande till individnivå. Här har
förutsättningarna för e-deltagande större påverkan på deltagande i namninsamlingar än om individen delat eller publicerat politik. Resultaten bekräftar därmed hypotes H10: Det finns ett positivt samband mellan ett lands förutsättningar för e-deltagande och individens sannolikhet för e-deltagande.
För upplevd korruption ser vi att resultatet går emot hypotes H11: Det råder ett positivt samband mellan graden av upplevd avsaknad av korruption hos individen och sannolikheten för
individuellt e-deltagande. Här identifierar vi ett negativt samband mellan upplevd avsaknad av korruption och e-deltagande i båda formerna som vi undersöker. Sambandet är dock svagt men konsekvent i både deltagande i namninsamling och delat/publicerat politik. På landnivå bekräftas däremot hypotesen H12: Det råder ett positivt samband mellan staters genomsnittliga grad av avsaknad av korruption och individens sannolikhet att delta genom e-deltagande. Individer i länder med lägre grad av genomsnittlig upplevd avsaknad av korruption deltar i högre utsträckning både genom namninsamlingar och genom att dela/publicera politiskt innehåll online.
Hur kan vi då svara på vårt första forskningsproblem: Hur väl förklarar resursteorin e- deltagande i Europa? Våra empiriska analyser visar att resursteorin i stor utsträckning kan förklara e-deltagande i Europa. Samtidigt som en majoritet av våra hypoteser bekräftats indikerar de motbevisade hypoteserna H4, H7 och H11 och de endast delvis bevisade hypoteserna H1 och H6 att det finns brister i den teoretiska förklaringen. Vi kommer fortsätta utveckla våra
resonemang om detta i vår analysdiskussion.
För vårt andra problem: Vilken typ av variabler har starkast förklaringsgrad? kan vi konstatera att de starkaste förklaringsvariablerna har visat sig vara förutsättningar för e-deltagande, både på individ- och landnivå. Vårt empiriska underlag visar att det är hela 19 gånger så stor sannolikhet att individer som har tillgång till internet deltar politiskt genom att dela eller publicera innehåll online. För varje steg uppåt på ett lands förutsättningar för e-deltagande ökar även sannolikheten att individen deltar i namninsamling med åtta gånger (e-deltagande har karaktärsmässigt andra utmaningar än andra former av politiskt deltagande?).
Den variabel som vårt resultat indikerar besitter näst starkast förklaringsgrad för individens sannolikhet att delta via e-deltagande är variabeln extern politisk självtilltro på landnivå.
Analyserna visar att på landnivå är sannolikheten ungefär fyra gånger högre att någon deltar i en namninsamling ifall graden av extern politisk självtilltro ökar. Resultaten visar även att när den externa politiska självtilltron ökar ökar även sannolikheten att en person delar eller publicerar politik online mer än dubbelt så mycket.
Vårt empiriska underlag visar att den oberoende variabel med tredje starkast förklaringsgrad är intern politiska självtilltro på individnivå. Analyserna visar att för varje steg på denna variabel ökar sannolikheten att en person delar eller publicerar politik nästan två gånger samt blir sannolikheten att en person deltar i en namninsamling mellan 1,57 och 1,65 gånger högre för varje steg som den interna politiska självtilltron på individnivå ökar.
Hur påverkar resurser på individ- och landnivå e-deltagande? Resurser på individnivå har högre pseudo R2-värde än enbart landvariabler och fångar en större grad av förklaringen till e-
deltagande. Slutsatsen här är alltså att variabler på individnivå i större utsträckning kan förklara individuellt e-deltagande än variabler på landnivå. Den samlade analysen som inkluderar både oberoende variabler på individ- och landnivå håller dock den starkaste förklaringsgraden. Slutsatsen till det resultatet blir rimligen att för att förstå hur resurser påverkar e-deltagande på individnivå måste man se till både individ- och landfaktorer.
6. Analysdiskussion
Vår studies resultat visar att det ej råder någon statistisk signifikans mellan variabeln “upplevd hushållsekonomi” och den beroende variabeln deltagit i namninsamling och därför kan vi inte heller uttala oss om resultatet.
Att vårt resultat uppvisade ett negativt samband mellan sannolikheten att dela eller publicera politik och ekonomiska förutsättningar motsäger dock tidigare forskning då resultatet indikerar att högre ekonomisk standard inte behöver innebära högre grad av e-deltagande. Således kan vi konstatera att större ekonomiska förutsättningar kan leda till en lägre grad av e-deltagande. Vidare visar resultaten av vår studie att det finns råder ett positivt samband mellan
utbildningsnivå på individnivå och sannolikheten att en person deltar i en namninsamling och delar eller publicerar politik. Att det råder ett positivt samband mellan de beroende variablerna och resursen innebär alltså att våra resultat kan tolkas som att högre utbildningsnivå på
individnivå innebär en högre sannolikhet för att personer kommer delta politiskt i form av e- deltagande. Även dessa resultat kan kopplas samman med resursteorins diskussion då utbildning kan ses som en individuell- eller socioekonomisk resurs som kan påverka en individs politiska deltagande (Vicente och Novo 2014, 380–81) i form av att en högre utbildningsgrad kan
generera en högre grad av politiskt deltagande (J. Lee och Kim 2018, 876). Således kan sägas att vårt resultat för kopplingen mellan utbildningsnivå på individnivå och e-deltagande bekräftar tidigare forskning.
Det positiva sambandet mellan sannolikheten för e-deltagande och utbildningsnivå saknas dock på landnivå. Där uppvisar resursen istället ett negativt samband med de beroende variablerna. Att förhållandet mellan de beroende variablerna och genomsnittliga utbildningsnivå på landnivå innebär följaktligen att vårt resultat visar på att när den genomsnittliga utbildningsnivån i ett land ökar minskar sannolikheten att en individ utnyttjar e-deltagande som en form av politiskt
deltagande.
Resultatet av våra analyser visar också att det råder ett positivt samband mellan de beroende variablerna och intern- och extern politisk självtilltro på individnivå. Utifrån resultatet kan därför utläsas att en individs interna- och externa politiska självtilltro påverkar sannolikheten för e- deltagande i form av att ju högre den interna- eller den externa självtilltron blir på individnivå desto högre blir också sannolikheten för att individen utnyttjar funktioner för e-deltagande.
Resultaten kan också kopplas samman med en djupare statsvetenskaplig diskussion där forskare tidigare har poängterat vikten av medborgare interna- och externa politiska självtilltro som en förklaring till varför medborgare deltar politisk (Lassen och Serritzlew 2011, 239).
Även på landnivå ser vi ett liknande förhållande mellan resurserna intern- och extern politisk självtilltro och de variabler som fungerar som våra mått e-deltagande. Vad som skiljer resultaten åt är att resultaten av analyserna visar att sambandet mellan extern politisk självtilltro på
landnivå och de beroende variablerna är anmärkningsvärt starkare än sambandet mellan intern politisk självtilltro på landnivå och de beroende variablerna. Vilket indikerar att på landnivå är extern politisk självtilltro viktigare för sannolikheten att en medborgare använder sig av funktioner för e-deltagande än intern politisk självtilltro.
Dock kan vi utifrån vår analys inte dra några slutsatser rörande intern politisk självtilltro på landnivå och den beroende variabeln delat eller publicerat politik online då det saknas statistisk signifikans. Att extern politisk självtilltro på landnivå uppvisar starkare samband med de
beroende variablerna kan förklaras genom att extern politisk självtilltro just mäter hur responsivt medborgarna uppfattar att det politiska systemet är gentemot medborgarnas vilja (Gil de Zúñiga, Diehl, och Ardévol-Abreu 2017, 578–79). Ifall medborgarna således inte skulle uppfatta att det politiska systemet som responsivt så skulle det heller inte finnas några incitament för e-
deltagande. Resursteorin kan således till stor del förklara sambandet mellan intern- och extern politisk självtilltro på både individ- och landnivå och sannolikheten för e-deltagande.
För resursen socialt kapital har vi bara fått fram två signifikanta samband i våra resultat och de är båda nära ett nollsamband. Vi ser inte att resultatet rörande socialt kapital har gett oss tillräckligt med underlag för att kunna dra några större slutsatser.
Att förutsättningar för e-deltagande i form av individuell tillgång till internet såväl som hur tillgänglig och aktivt det offentliga arbetar med att skapa förutsättningar för e-deltagande kan tyckas självklar. Vår studies starka resultat vad gäller den individuella kopplingen till internet och e-deltagande bekräftar resursteorin och väcker diskussion om utmaningarna för e-deltagande i relation till konventionellt politiskt deltagande. Vårt resultat visar att tillgången till internet är central för e-deltagande samtidigt som 17,7 procent av vårt urval har en total avsaknad av denna resurs och kan sägas hamna utanför hela e-demokratins system som presenterats av Kneuer (2016, 671–72). Individer utan tillgång till internet den och främsta resursen vad gäller e-
deltagande och riskerar bristande transparens och tillgänglighet till information och tjänster gentemot staten i relation till individer med tillgång till internet (Kneuer 2016, 667). Även förutsättningar på landnivå hade starka positiva samband med e-deltagande, främst i formen av namninsamling. Det här resultatet relaterar väl till tidigare forskning som visat att det politiska deltagandet ökar när det politiska systemet skapar dessa förutsättningar (Vicente och Novo 2014, 380–81). Att det är variabeln namninsamling påverkas i högre utsträckning än delat eller publicerat politik kan bero på att det råder ett tydligt ovanifrån-ner-perspektiv för
förutsättningar på landnivå, vilket passar väl in på hur individer interagerar med namninsamlingar (Jungherr och Jürgens 2010, 134).
Att sambandet mellan individuell tillgång och internet är svagare för om individen undertecknat namninsamling än för om individen delat eller publicerat politik kan vara ett tecken på det validitetsproblem som vi diskuterade i metodavsnittet, att vi även fångar namninsamlingar som skrivs fysiskt. Det här bidrar såklart till att validiteten för vår ena beroende variabel uppenbart går att ifrågasätta. Det positiva samband som vi ändå hittat är starkt och stödjer ändå vårt antagande att namninsamlingar i stor utsträckning sker digitalt.
Resursteorin lyckas i vår studie inte fullt ut förklara relationen mellan korruption och individens e-deltagande. Vi hittar i vår studie att ökad upplevelse av korruption på individnivå leder till en ökad sannolikhet för e-deltagande, medan sambandet är positivt på landnivå. På individnivå kan vi göra en möjlig koppling till missnöje som styrande orsak till e-deltagandet. Missnöje med det politiska utfallet kan i kombination med starkt intern politisk självtilltro, vilket så är fallet i vår studie, vara förklarande faktorer till varför e-deltagandet ändå ökar (Craig och Maggiotto 1981, 514–15). På landnivå har vi däremot bekräftat resursteorin som förklarande för vårt utfall, men resursteorin blir ändå på det samlade utfallet problematisk då avsaknad och närvaro av
korruption inte samtidigt kan betraktas som en resurs.
6.1 Slutsatser och framtida forskning
Syftet med den här studien har varit att undersöka resursteorin som förklarande modell för individuellt e-deltagande i en europeisk kontext. Vi kunde konstatera att resursteorin i stor
utsträckning kan förklara e-deltagande, med förutsättningar för e-deltagande som mest betydande resurs. Vi kunde även konstatera att resurser på individnivå har överlag större förklaringsgrad än resurser på landnivå. Utifrån analysen kan vi även dra slutsatsen att individuella- och
socioekonomiska förutsättningar inte har lika stor betydelse för en medborgares sannolikhet att utnyttja e-deltagande som resursteorin antyder.
Studien kunde även visa på områden där resursteorin inte bidrog till att förstå sambandet mellan oberoende och beroende variabel. Här finns det utrymme för framtida forskning att utveckla förståelsen för varför individer deltar genom e-deltagande eller inte. Vi har i vår
analysdiskussion diskuterat teorier som betonar missnöje med politiskt utfall som en möjlig förklarande teori där resursteorin sviker.
Vi tror även att framtida studier om resursteorin kan utveckla prövningen av resursteorin i en europeisk kontext genom att ta hänsyn till eventuella interaktionseffekter mellan de oberoende variablerna. Att kunna ge en djupare förklaring över hur variabler interagerar med varandra skulle bidra till en ännu större förståelse till hur resursteorin kan förklara individuellt e- deltagande.
För framtida forskning rörande e-deltagande anser vi att det skulle kunna finnas en poäng i att genomföra en liknande studie som vår men att i framtida studier inkludera fler länder eller genomföra studien i andra kontexter. Syftet skulle kunna vara att försöka utröna ifall samma faktorer påverkar sannolikheten för medborgares e-deltagande på liknande sätt som i Europa. Exempelvis skulle ett potentiellt forskningsområde kunna vara Sydamerika eller Asien.
Vad det skulle kunna medföra är att generaliserbarheten för vad som påverkar sannolikheten för medborgares e-deltagande globalt blir större.