I
NDIVIDUELLT E
-
DELTAGANDE
OCH RESURSTEORIN
En kvantitativ prövning i europeisk kontext
Arvid Hanell & Patrick Henningsson
Handledare: Martin Karlsson Seminariedatum: 2020-06-03/04 Statskunskap kandidatnivå Självständigt arbete 15 hp
Abstract: This paper empirically explores how well the established resource theory can explain why individuals in European countries participate or not participate through e-participation. Focusing on key resources, the essay also examines the difference in degree of explanation between resources on an individual level and country contextual resources. Through logistic regression analysis using variables and nearly 40 000 cases from ESS and the UN E-government Survey, the study finds the resource theory explaining a majority of the results, while at the same time it fails to contribute satisfying explanations in some areas. Furthermore, our analysis
conclude that individual resources has greater impact on individual participation than country contextual resources. The best model for understanding individual e-participation from a resource theory perspective still needs to include country contextual resources.
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Syfte och frågeställningar 2
1.2 Disposition 2
2. Teoretiskt ramverk 3
2.1 Politiskt deltagande och e-deltagande 3
2.2 Resursteorin - vad påverkar politiskt deltagande? 5
2.3 E-deltagande och ekonomi 6
2.4 E-deltagande och utbildning 7
2.5 E-deltagande och politisk självtilltro 7
2.6 Socialt kapital och politiskt deltagande 9
2.7 E-deltagande och politiska förutsättningar 10
2.8 Korruption 10
2.9 Politiskt missnöje - en motteori mot resursteorin? 11
2.10 Analysmodell och sammanfattning 11
3. Forskningsdesign och metod 13
3.1 Analysmetod 13
3.2 Avgränsningar 14
3.3 Data, urval och reliabilitet 15
3.4 Operationalisering och validitet 16
3.5 E-deltagande 18 3.6 Korruption 19 3.6.1 Korruption på individnivå 19 3.6.2 Korruption på landnivå 20 3.7 Förutsättningar för e-deltagande 20 4. Resultat 21 4.1 Beskrivning av variabler 21
4.2 Resultat av logistisk regression 22
4.2.1 Modell 1 - Namninsamling och resurser på individnivå 22
4.2.2 Modell 2 - Namninsamling och resurser landnivå 23
4.2.3 Modell 3 - Namninsamling och resurser på individ- och landnivå 24 4.2.4 Modell 4 - Deltat/publicerat politik online och resurser på individnivå 25 4.2.5 Modell 5 - Delat/publicerat politik online och resurser på landnivå 27 4.2.6 Modell 6 - Delat/publicerat politik online och resurser på individ- och landnivå 27
5. Hypotesprövning och analys 28
5.1 Hypotesprövning och återkoppling till forskningsproblem 28
6. Analysdiskussion 32
6.1 Slutsatser och framtida forskning 34
7. Källhänvisning 36
1. Inledning
Ända sedan antikens dagar har politiskt deltagande bland medborgare ansetts vara en viktig del av ett demokratiskt styrelseskick. Van Deth förklarar att i princip all dagens forskning som rör politisk deltagande börjar med förklaringen att medborgarnas politiska engagemang är en av de mest grundläggande förutsättningarna för ett demokratiskt styre (van Deth u.å., 2). Van Deth förklarar vidare att ett bristande politiskt deltagande bland medborgarna utgör ett hot mot demokratin då demokrati måste innehålla ett visst mått av medborgerligt politiskt deltagande då det annars inte kan kallas för ett folkstyre (van Deth u.å., 3).
Ekman och Amnå förklarar att under lång tid var forskningen om politiskt deltagande inriktad på att undersöka medborgarnas deltagande i politiska val då det ansågs vara det primära och mest effektiva sättet för en medborgare att politiskt delta och påverka politiken (Ekman och Amnå 2012, 285). Men forskare menar också att politiskt deltagande idag även kan ta sig olika uttryck som innefattar andra aspekter än att endast rösta i allmänna val (van Deth u.å., 3).
Traditionella former av politiskt deltagande är på tillbakagång i utvecklade demokratier, med färre individer som röstar i val och engagerar sig politiskt samtidigt som förtroendet för politiker och politiska institutioner minskar. För att hantera denna demokratiska recession har stater vänt sig till andra former av politiskt deltagande för att söka nya vägar till legitimitet och kontakt med medborgare. Med teknologiska utvecklingar och demokratiska innovationer har förutsättningarna för politiskt deltagande ökat (Smith 2009, 4–5). I Europa har det under längre perioder
diskuterats om ett demokratiskt underskott inom EU. För att motverka det underskottet har EU det senaste decenniet svarat med en utveckling av funktioner för e-deltagande (Hennen m.fl. 2020, 8).
Politiskt deltagande är sedan länge ett centralt studieområde för statsvetenskapen (Ekman och Amnå 2012, 283). Att veta vilka som deltar politiskt hjälper oss att förstå vilka som har inflytande och makt inom samhällen och mellan individer (Dalton 2019, 65). E-deltagande är under kraftig utveckling, och har varit så under en tid, inte minst i Europa (Hennen m.fl. 2020, 8). Behöver vi förstå e-deltagande som en helt annorlunda form av politiskt deltagande som kräver nya statsvetenskapliga teorier i relation till etablerade former av politiskt deltagande? Eller kan e-deltagande förklaras med tidigare etablerade teorier om politiskt deltagande? I den här studien ska vi göra ett försök att testa en sådan etablerad teori: resursteorin.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med den här uppsatsen är att testa resursteorin som förklarande modell för individuellt e-deltagande i en europeisk kontext. Uppsatsen syftar även till att analysera hur enskilda resurser såväl som resurser på individ- och landnivå påverkar den individuella sannolikheten för e-deltagande.
Utifrån vårt syfte har följande frågeställningar formulerats: 1. Hur väl förklarar resursteorin e-deltagande i Europa? 2. Vilken typ av variabler har starkast förklaringsgrad?
3. Hur påverkar resurser på individ- och landnivå sannolikheten för e-deltagande på individnivå?
1.2 Disposition
I kommande kapitel redogörs uppsatsens teoretiska ramverk där teoretiska koncept med utgångspunkt i resursteorin och politiskt deltagande utvecklas och centrala begrepp definieras. Här utvecklas även uppsatsens hypoteser. Kapitlet avslutas med en redogörelse över uppsatsens analysmodell och går sedan vidare till kapitel 3 där forskningsdesignen och avgränsningar redogörs för och metodologiska frågor beskrivs och kritiskt diskuteras. I kapitlet redogör vi även för vår operationalisering och de indikatorer som uppsatsen använder sig av. I kapitel 4 beskrivs våra variabler och sedan redovisas resultaten från våra logistiska regressioner. I kapitel 5 testar vi strikt hur våra hypoteser står sig mot vårt resultat och svarar på våra forskningsfrågor. I kapitel 6 analyserar vi centrala delar av resultatet genom vårt teoretiska ramverk och föreslår hur framtida forskning kan utforska området ytterligare.
2. Teoretiskt ramverk
2.1 Politiskt deltagande och e-deltagande
I Participation and democratic theory argumenterar Carole Pateman för politiskt deltagande som önskvärt i ett politiskt system. I sitt kapitel om politisk självtilltro och deltagande på
arbetsplatsen går hon tillbaka till John Stuart Mills argument om att medborgare fostras till aktiva och ansvarstagande medborgare i det politiska systemet om de inkluderas i politiska processer. Aktiva medborgare ställs mot passiva medborgare som inte deltar i politiska processer med en känsla av ansvar och möjlighet att förändra sin omgivning. Det här är ett av de mer grundläggande normativa argumenten till varför politiskt deltagande är önskvärt och Pateman drar paralleller mellan den aktiva medborgaren och demokratisk karaktär (Pateman 1970, 45). Morell lyfter att teorier kring effekterna av deliberativa insatser under en lång period varit normativ med argument för och emot deliberativ demokrati. Förespråkare för demokratiskt deltagande menar att deltagande har positiva effekter för den enskilde medborgaren då denne får större möjlighet att påverka den politiska kontext som medborgaren vistas i (Morrell u.å., 295). Framväxten av internet har skapat en omfattande diskussion om dess effekt på den demokratiska processen. Internet har skapat nya möjligheter för interaktion mellan folkvalda och medborgare, mellan förvaltning och omvärld och ökat möjligheterna för politiskt engagemang och deltagande. Men lika väl som det finns olika uppfattningar om vad som kännetecknar en god demokrati finns det inte heller någon konsensus kring vad en god e-demokrati är eller vad den bör vara (Kneuer 2016, 666–68).
Marianne Kneuer identifierar tre dimensioner av demokratisk kvalitet som är återkommande i den vetenskapliga debatten: (1) dimensionen om civila och politiska rättigheter och rättssäkerhet, (2) dimensionen om den politiska processen som rör input och beslutsfattande och (3) output-dimensionen som rör statens effektivitet.
Dessa tre dimensioner om demokratisk kvalitet tar Kneuer med sig in sin beskrivning av e-demokratins dimensioner: (1) grundläggande förutsättningar vad gäller teknisk tillgänglighet och ett fritt internet, (2) e-deltagande och (3) e-förvaltning (2016, 671–72).
Figur 1. e-demokratins dimensioner (Kneuer 2016, 672).
Karlsson och Linde förklarar att olika studier har uppvisat att e-deltagande initierat av den offentliga sektorn bland annat har resulterat i en ökning av den offentliga sektorns transparens och tillgänglighet gentemot medborgarna (Linde & Karlsson 2013, 269). Samt att e-deltagande som politiskt instrument har som syfte att öka medborgarnas politiska deltagande samt öka samspelet mellan medborgare och det offentliga. Då ett medborgerligt politiskt engagemang och ett samspel mellan medborgarna och den politiska makten är grundläggande för ett demokratiskt politiskt system blir således e-deltagande ett effektivt och viktigt instrument i syfte att
upprätthålla och stärka detta system (Macintosh & Whyte, 2006 se Linde & Karlsson 2013, 269). Politiskt deltagande via internet har i tidigare forskning definierats med olika begrepp
(e-deltagande, online(e-deltagande, digitalt (e-deltagande, cyber(e-deltagande, mediadeltagande m.fl.) och som använts för att beskriva typer av politiskt deltagande på internet. Det är svårt att hitta en etablerad definition som fångar alla eller de flesta former av politiskt deltagande via internet (Theocharis och Deth 2018, 27–28). I sin e-government survey 2018 använder och definierar FN begreppet e-deltagande som ”the process of engaging citizens through ICTs (Information
Communication Technologies) in policy, decisionmaking, and service design and delivery so as to make it participatory, inclusive, and deliberative” (United Nations Department for Economic and Social Affairs 2019, 112)
Mer detaljerat i definitionen av e-deltagande kan två tydliga dimensioner av interaktion identifieras: (1) uppifrån och ner och (2) nerifrån och upp. Interaktionen kan ske på fyra olika nivåer: (1) e-information, (2) e-konsultation, (3) e-övervakning och (4) e-beslutsfattande (Kneuer 2016, 671–72).
Marianne Kneurer redogör för den normativa diskussionen om ökat deltagande där e-deltagande ökar det politiska systemets transparens, ökar medborgares tillgänglighet till information, ger bättre förutsättningar för och underlättar inklusion av sociala aktörer. Vilket gynnar framförallt utsatta grupper som befinner sig långt ifrån eller utanför
etablerade/institutionaliserade kanaler, ökar dialog med och responsivitet hos politiska aktörer. E-deltagande ses av förespråkare för deliberativ demokrati som en väg att med internet skapa möjligheter för ett deliberativt system. Likväl ses det hos förespråkare för direktdemokrati som ett sätt att underlätta direkt beslutsfattande. Kneurer beskriver den normativa diskussionen dock som inte enkelspårigt positiv mot ökat e-deltagande utan framhåller som kontrast en tekno-realistisk debatt om att ökad teknologi i offentlig sektor i sig går att likställa med ökad
demokratisering utan att motiven bakom utvecklingen, i vilken omfattning tekniken används och den politiska kontexten påverkar vilka effekter tekniken får på det politiska systemet, processer, aktörer, beteenden och normer (2016, 667).
2.2 Resursteorin - vad påverkar politiskt deltagande?
Vicente och Novo förklarar att forskare inom den statsvetenskapliga världen länge har intresserat sig för och undersökt varför medborgare engagerar sig och deltar politiskt. I både äldre och nyare studier framgår det att den vanligaste förklaringen till varför personer deltar politiskt är vad som benämns som resursteorin. Den här teorin bygger på att politiskt deltagande i sig innebär
kostnader i form av bland annat pengar, tid och energi. Vilket således innebär att de individer med störst tillgångar i form av exempelvis ekonomiska medel och tid är också de individer som kommer delta politiskt (Vicente och Novo 2014, 380).
Inom resursteorin diskuterar man fyra olika typer av resurser som förklarar medborgares politiska deltagande. Dessa typer av resurser är följande:
1. Individuella- och socioekonomiska resurser 2. Politiska åsikter och politiska ståndpunkter 3. Sociala kontakter
2.3 E-deltagande och ekonomi
Inom ramen för individuella resurser lyfts ekonomiska medel som en central resurs (Vicente och Novo 2014, 380). I artikeln Explaining Citizens` E-Participation Use: the Role of Perceived Advantages lyfter Zheng och Schachter att alla typer av politiskt deltagande innebär en kostnad för de deltagande medborgarna. Denna kostnad kan ta sig uttryck av exempelvis en kostnad i tid eller kapital. Tidigare forskning har även påvisat att politiskt deltagande kan bli en ekonomisk fråga där de med högre inkomster tenderar oftare engagera sig politiskt (Zheng och Schachter 2017, 411).
Detta förhållande kan även påverka graden av e-deltagande där personer med större ekonomiska tillgångar som har råd att införskaffa den teknik som behövs för att kunna utnyttja funktionerna för e-deltagande är de som deltar (Zheng och Schachter 2017, 411).
Men resultaten av Zheng och Schahchters studie visar dock på att även ifall kostnaderna för e-deltagande skulle vara lägre så är det ändå inte troligt att medborgare skulle politiskt delta via funktioner för e-deltagande (Zheng och Schachter 2017, 424).
Vicente och Novo lyfter dock att det även finns studier som motsäger detta förhållande. Dessa studier visar på att medborgare med lägre ekonomiska förutsättningar kan delta lika mycket eller ännu mer politiskt (Vicente och Novo 2014, 380).
Även Spirakis, Spiraki och Nikolopoulos lyfter att e-deltagande kan innebära en risk där delar av befolkningen riskerar att stängas ute från möjligheten att påverka politiken. De menar också, i likhet med Zheng och Schachter, att denna risk beror på att en förutsättning för att medborgare ska kunna använda funktioner för e-deltagande är att de ska ha ekonomiska medel som gör det möjligt för dem att införskaffa den nödvändiga tekniken samt att medborgarna måste ha möjlighet att koppla upp sig på internet, vilket inte alla medborgare har (Spirakis, Spiraki & Nikolopoulos 2010, 83).
Spirakis, Spiraki och Nikolopoulos menar dessutom att fortfarande så finns det även i
industriländer personer som ej är läs- eller skrivkunniga och lever i fattigdom, dessa förhållanden innebär att även de ej kommer kunna ta del av funktionerna för e-deltagande (Spirakis, Spiraki och Nikolopoulos 2010, 83).
H1: Det finns ett positivt samband mellan individuella ekonomiska förutsättningar och sannolikheten för e-deltagande på individnivå.
H2: Det finns ett positivt samband mellan BNP per capita och sannolikheten för e-deltagande på individnivå.
2.4 E-deltagande och utbildning
Även Kim och Lee lyfter att medborgares socioekonomiska förhållanden kan påverka i vilken utsträckning medborgarna engagerar sig och försöker påverka politik (J. Lee och Kim 2018, 875–76). Författarna lyfter att tidigare studier har visat att det finns ett samband mellan
utbildningsnivå och graden av politiskt deltagande där medborgare med högre utbildningsnivå är mer benägna att delta politiskt. Det här sambandet gäller även för politiskt deltagande som sker elektroniskt (J. Lee och Kim 2018, 876).
Även Zheng påpekar i sin artikel Explaining Citizens’ E-Participation Usage: Functionality of E-Participation Applications att det finns studier som visar på ett positivt samband mellan graden av e-deltagande bland individer och utbildningsnivå. Resultaten i Zhengs studie visar dock inte på att utbildningsnivå har någon signifikant påverkan på användandet av funktioner för e-deltagande, vilket, Zheng framhåller, skiljer sig från resultaten från tidigare studier som
uppvisat ett positivt samband mellan graden av e-deltagande och utbildningsnivå. Zheng förklarar dock att resultaten rörande sambandet mellan utbildningsnivå och e-deltagande i den egna studien kan bero på utformningen av det frågeformulär som Zheng använde sig av för att mäta sambandet mellan utbildningsnivå och e-deltagande (Zheng 2017, 425–26, 439).
H3: Det råder ett positivt samband mellan graden av individuell utbildningsnivå och sannolikheten för e-deltagande på individnivå.
H4: Det finns ett positivt samband mellan graden av ett lands genomsnittliga utbildningsnivå och sannolikheten för e-deltagande hos individen i landet.
2.5 E-deltagande och politisk självtilltro
Den andra typen av resurser som kan påverka politiskt deltagande är politiska åsikter och attityder där politisk självtilltro utgör en sådan resurs (Vicente och Novo 2014, 380). Politisk självtilltro (political efficacy) definieras av Angus Campbell som “the feeling that individual political action does have, or can have, an impact upon the political process, i.e., that it is worthwhile to perform one’s civic duties”. Definitionen beskriver politisk självtilltro som en känsla som härleds till individen och som formar individens upplevda möjligheter att påverka
politiska processer och att det därför även är gynnsamt att delta politiskt (Gil de Zúñiga, Diehl, och Ardévol-Abreu 2017, 576).
Det finns flera dimensioner av politisk självtilltro och har i tidigare studier delats in i två dimensioner, intern politisk självtilltro och extern politisk självtilltro. Intern politisk självtilltro relaterar till individens egna känslor och uppfattning om ens egna möjligheter att kunna påverka politiska processer i någon större utsträckning. Det kopplar både till individens egenskaper och kunskaper. Extern politisk självtilltro syftar till individens uppfattning att det politiska systemet är responsivt och svarar på försök att påverka systemet (Gil de Zúñiga, Diehl, och Ardévol-Abreu 2017, 578–79).
Begreppet extern politisk självtilltro kan även rymma en kulturell aspekt där exempelvis
individers etniska tillhörighet kan påverka politisk självtilltro. Norris menar att ifall en minoritet eller grupp upplever att den politiska makten inte är mottaglig eller lyhörd för frågor som är viktiga för dem men istället prioriterar frågor som är betydelsefulla för andra grupper så kan det resultera i att den politiska självtilltron sjunker hos den bortprioriterade gruppen (Norris 2015, 797).
I relation till intern politisk självtilltro påverkar rimligen uppfattningen om huruvida ett politiskt system tar hänsyn till en bredd av medborgares synpunkter den individuella uppfattningen om ens egna möjligheter att påverka politiska processer. I relation till externt politisk självtilltro flyttas fokus från individen till det offentliga systemet, medan externt politisk självtilltro betonar individens uppfattning om hur responsivt det politiska systemet är gentemot ens individuella synpunkter betonar offentligt självtilltro responsivitet utifrån samtliga medborgares synpunkter (2017, 578-579).
Dreyer Lassen och Serritzlew förklarar att en förutsättning för att medborgarna engagerar sig i den politiska debatten är att medborgarna upplever att de besitter både extern- och intern politisk självtilltro. Således blir politisk självtilltro en förutsättning för ett välfungerande demokratiskt system då medborgarna annars kanske inte skulle uppleva att det funnits incitament för dem att delta i politiken (2011, 239).
Vidare menar även forskare att det råder ett positivt samband mellan politiskt deltagande och politisk självtilltro (Clarke & Acock 1989; Pollock 1983 se Lassen & Serritzlew 2011, 240). Det här positiva sambandet redogörs för av Sohl, där Sohl påpekar att en demokratisk stat måste i
alla fall ha ett minimum av politiskt deltagande bland medborgare annars är inte staten en demokrati i avseende av att det är ett folkstyre där det är medborgarna som styr över politiken och sig själva (Sohl 2014, 16). Samt lyfter Sohl att i kontexter där medborgarna upplever att de både har kunskap och förmåga att påverka politiken genererar det också ett högre politiskt deltagande. Vilket innebär att politisk självtilltro leder till att medborgare i en högre grad engagerar sig politiskt (Campbell, Gurin & Miller 1954; Verba, Schlozman & Brady 1995; Caprara et al. 2009; Beaumont et al. 2006; Beaumont 2011; Levy 2013 se Sohl 2014, 16). Att medborgare upplever att de besitter medel som gör det möjligt för dem att delta och influera politiken är enligt Lassen och Serritzlew av högre betydelse för kvalitén på det demokratiska systemet än att medborgare har egentliga incitament för att delta i politiken. Vilket således ytterligare poängterar den politiska självtilltrons betydelse för demokratiska system (Lassen & Serritzlew 2011, 240).
H5: Det finns ett positivt samband mellan graden av politisk självtilltro och sannolikheten för e-deltagande på individnivå.
H6: Det finns ett positivt samband mellan ett lands genomsnittliga politiska självtilltro och sannolikheten för e-deltagande på individnivå.
2.6 Socialt kapital och politiskt deltagande
Den tredje typen av resurser härrör till gruppresurser varav socialt kapital är en etablerad sådan resurs (Vicente och Novo 2014, 380). Det saknas en enhetlig definition och operationalisering av socialt kapital i tidigare studier men centralt för tidigare studier har varit fokus vid tre
dimensioner: (1) förtroende till offentlig sektor, (2) sociala nätverk och (3) sociala normer (J. Lee och Kim 2018, 876; Teney och Hanquinet 2012, 1214).
Lee, Jeong och Chaes har skapat ett index över socialt kapital där social tillit är en av huvud indikatorerna. Författarna förklarar att social tillit är en av de mest centrala faktorerna för socialt kapital (D. Lee, Jeong & Chae 2011, 389). Zúñiga, Barnidge och Sherman förklarar att det råder ett nära samband mellan socialt kapital och politiskt deltagande (de Zúñiga, Barnidge &
Scherman 2017, 45). Zúñiga, Barnidage och Sherman förklarar även att sociala medier kan påverka och stärka individers sociala kapital. Författarna påvisar vidare att ett stärkt socialt kapital via media även kan påverka hur personer politiskt deltar online (de Zúñiga, Barnidge, och Scherman 2017, 45, 61).
H7: Individers grad av socialt kapital har ett positivt samband med sannolikheten att individen deltar i e-deltagande.
H8: Individer i länder med en genomsnittligt högre grad av socialt kapital har högre sannolikhet att delta genom e-deltagande.
2.7 E-deltagande och politiska förutsättningar
Den fjärde typen av resurser inom resursteorin handlar om den politiska kontexten och de förutsättningar som det politiska systemet ger individen att delta politiskt.
Individens politiska deltagande kan väntas öka om det politiska systemet skapar kanaler för politiskt deltagande. Tidigare empiriska studier som undersökt sambandet mellan de
förutsättningar för deltagande som den offentliga sektorn skapar och individens faktiska e-deltagande har funnit varierande resultat. Det finns studier som visar på ett svagt icke-signifikant samband mellan variablerna såväl som studier som visar på ett signifikant positivt samband (Vicente och Novo 2014, 380–81).
H9: Det finns ett positivt samband mellan individens förutsättningar för e-deltagande och individens sannolikhet för e-deltagande.
H10: Det finns ett positivt samband mellan ett lands förutsättningar för e-deltagande och individens sannolikhet för e-deltagande.
2.8 Korruption
Schachter och Ingrams lyfter att de endogena faktorer som ligger bakom korruptionen i ett samhälle kan resultera i att den offentliga makten, i det här fallet kommuner, väljer att begränsa de egentliga funktionerna för deltagande via sina digitala plattformar. Vilket sker i syfte att inte riskera att de styrande ska förlora förtroende och anseende gentemot medborgarna (2019, 602). Ingrams och Schachter förklarar även att upplevd korruption i ett samhälle kan ha den effekten att den styrande makten väljer att begränsa möjligheterna för e-deltagande i syfte att kunna kontrollera den allmänna åsikten om den upplevda korruptionen och därigenom minska risken för de styrande att förlora anseende och sin maktposition (Ingrams och Schachter 2019, 603) Författarna lyfter att det här fenomenet tenderar att vara mer vanligt i auktoritära stater där också risken för att korruption uppstår är högre. Särskilt då kontrollen av digitala verktyg, såsom möjligheten för e-deltagande, blir ett sätt för policy-skaparna att behålla makten och kontrollen
över politiken. Således resulterar det i att i kontexter där korruptionen är utbredd blir det mer rationellt för den politiska makten och de styrande att begränsa möjligheterna för medborgarna att använda sig av digitala verktyg såsom plattformar för e-deltagande (Ingrams och Schachter 2019, 603).
H11: Det råder ett positivt samband mellan graden av upplevd avsaknad av korruption hos individen och sannolikheten för individuellt e-deltagande.
H12: Det råder ett positivt samband mellan staters genomsnittliga grad av avsaknad av korruption och individens sannolikhet att delta genom e-deltagande.
2.9 Politiskt missnöje - en motteori mot resursteorin?
Resursteorin har ett tydligt och tämligen rakt argument att resurser påverkar politiskt deltagande i positiv riktning - desto mer resurser, desto högre grad av politiskt deltagande kan vi förvänta oss. En motståndare till sådana rakt positiva samband hittar vi i teorier om kopplingar mellan missnöje och politiskt deltagande. Craig och Magiotto tar i sin artikel Political discontent and political action (1981, 514–15) upp och bekräftar teorin att en låg grad institutionell tillit och en hög grad av politisk självtilltro tillsammans genererar politiskt deltagande. Teorin visar att sambandet mellan tillgången eller avsaknaden av resurser och politiskt deltagande kan vara mer komplex än vad resursteorin framställer.
Christensen lyfter i sin artikel Political dissatisfactions and citizen involvement - Political participation in Europe during the early stages of the economic crisis att tidigare forskning visat att ekonomiska kriser kan resultera i att medborgare blir mer politiskt aktiva (2016, 21). Att ekonomiska kriser kan leda till en högre grad av politiskt deltagande motsäger resursteorin då denna teori grundar sig på att det är de individer med mest resurser som engagerar sig politiskt (Vicente och Novo 2014, 380).
2.10 Analysmodell och sammanfattning
Vi har ovan redogjort för tidigare forskning och teori om variabler som utifrån resursteorin är centrala för att förklara varför vissa individer deltar politiskt och andra inte. Variablerna delas in i fyra olika resursområden: individuella- och socioekonomiska resurser, individuella politiska resurser, sociala resurser och institutionella- och politiska resurser. Vi har på varje
resursområde utvecklat hypoteser som vi kommer att testa mot vårt empiriska resultat och redogöra för i vår analys.
Utifrån vårt teoretiska ramverk har analysmodellen nedan utvecklats (se figur 2). Våra beroende variabler kommer att testas både mot resurser på individnivå såväl som landnivå. Samtliga resurser på landnivå kommer analyseras som institutionella- och politiska resurser. Vi har även tagit hänsyn till kontrollvariablerna kön och ålder för att kontrollera att dessa inte har någon betydande inverkan på sambandet mellan våra beroende och oberoende variabler.
Figur 2: Analysmodell Oberoende variabler Resurser på individnivå Beroende variabler e-deltagande på individnivå Kontrollvariabler Kön Ålder
Analysmodell
Oberoende variabler Resurser på landnivå3. Forskningsdesign och metod
3.1 Analysmetod
Eftersom vi vill veta på vilket sätt variabler utifrån resursteorin påverkar en specifik typ av e-deltagande tar vårt forskningsproblem karaktären av ett förklarande och teoriprövande problem. För att kunna göra en robust prövning av vår teori och testa de olika variablerna i teorin och dessutom kunna generalisera vårt resultat väljer vi en kvantitativ metod som är passande för att undersöka stora mängder data och göra dessa generaliseringar (Halperin och Heath 2017, 171). Eftersom våra beroende variabler är binära kommer vi använda oss av logistisk regressionsanalys för att analysera samband mellan våra beroende och oberoende variabler. Logistisk regression är att föredra framför linjär regressionsanalys när beroende variabeln är binär då linjär regression ställer krav på en kvantitativ beroende variabel samt att residualerna ska vara så små och konstanta som möjligt (Djurfeldt och Barmark 2009, 125).
Vi kommer använda oss av exponenten B eller oddskvoten för att förklara förändringen i våra beroende variabler. Oddskvoten ska utläsas som förändring i oddset när den oberoende variabeln ökar med en enhet. Värde 1 på oddskvoten innebär att oddset för att den beroende variabeln ska ändra värde när den oberoende variabeln ökar med en enhet är oförändrat, därmed är sambandet obefintligt. Likaså indikerar ett värde på 2 ett dubblerat odds och ett positivt samband samt ett värde på 0.5 ett halverat odds och därmed ett negativt samband (Barmark och Djurfeldt 2009, 131).
Logistisk regression använder sig av två pseudo-R2 - värden likt determinationskoefficienten i linjär regression, men anpassade till den aktuella modellen. I valet mellan Cox & Snells- och Nagelkerkes R2-värde följer vi Djurfeldt och Barmark och använder oss av Nagelkerkes som är det värde som bäst överensstämmer med R2-värdet vid linjär regression och kan utläsas i procent och mäter den andel av den totala informationsmängden i materialet som “fångas” av modellen (2009, 131–32). I likhet även med linjär regression anges även signifikansnivå som förklarar sannolikheten för att ett specifikt samband hos vårt stickprov slumpvis kunnat uppstå inom populationen. Eftersom vårt stickprov är omfattande använder vi oss av en signifikansnivå på 99,9 % för att säkerställa statistisk signifikans (Barmark och Djurfeldt 2015, 140–41).
Utifrån den insamlade datan genomför vi en statistisk undersökning med hjälp av SPSS, vilket är ett program för statistisk analys framtaget av företaget IBM (International Business Machines Corporation).
3.2 Avgränsningar
Att vi avgränsat studien till en europeisk kontext blir intressant utifrån utvecklingen av e-deltagande som skett och som sker i Europa, till stor del genom Europeiska unionen som under en längre tid har arbetat med att kunna förbättra sin responsivitet gentemot unionens medborgare. För att öka responsiviteten har unionen arbetat med att öka konsultationen mellan unionen och dess medborgare och i denna process har internetbaserade medier spelat en viktig roll. Den teknologiska utvecklingen och internetbaserade mediers mer framträdande roll har i sin tur lett till att e-deltagande har blivit en viktigare och vanligare funktion för politiskt deltagande i Europa (Hennen m.fl. 2020, 4).
Hennen, Korthagen, van Kreulen, Aichholzer, Lindner samt Nielsen diskuterar i sin bok
European E-Democracy in Practice möjligheterna för e-deltagande att fungera som ett verktyg i syfte att motverka det som författarna kalla för demokratins tillkortakommanden (Hennen m.fl. 2020, 2). Författarna menar att den representativa demokratin i Europa befinner sig i en kris vilken tar sig uttryck av bland lägre grad av valdeltagande och att politiska partier misslyckas med att agera responsivt gentemot medborgarna. E-deltagande skulle enligt författarna därför, genom sina deliberativa egenskaper, kunna motverka denna kris och tillkortakommanden i Europa (Hennen m.fl. 2020, 2).
Avgränsningen till Europa kan även vidare argumenteras utifrån urvalsmetoden Most Similar Systems Design som är lämplig vid teoriprövning och som sammanfattat går ut på att
systematiskt välja fall som till synes har flera likheter i viktiga avseenden, och därmed utesluta så många alternativa förklaringar till utfallet som möjligt. Halperin och Heath förklarar att den här typen av studier är vanliga när forskaren ämnar undersöka skillnader i grupper, exempelvis en grupp länder som tillhör samma världsdel eller region (Halperin och Heath 2017, 219).
En ytterligare avgränsning i vilka länder vi faktiskt kommer studera är relaterad till tillgången på data och avgörs av vilka länder som finns representerade i European Social Survey runda 8. I kapitlet Data, urval och reliabilitet redogör vi närmare för dessa länder.
3.3 Data, urval och reliabilitet
Datan som ligger till grund för vår analys är främst baserad på European Social Survey (ESS) runda 8. Den åttonde rundan inkluderar 23 länder med data på både individ och landnivå. ESS syftar till att samla in data om Europas sociala strukturer och attityder samt att analysera sociala och politiska förändringar. ESS har genomförts med robusta kvalitetskrav på datainsamlingen och lämpar sig väl för jämförelse mellan länder (Stoop, Mohler, och Jowell 2002). I vår studie har vi valt att inkludera 21 av dessa 23 länder och dessa länder består av Österrike, Belgien, Schweiz, Tjeckien, Tyskland, Estland, Spanien, Finland, Frankrike, Storbritannien, Ungern, Irland, Island, Italien, Litauen, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Sverige och Slovenien. ESS urval strävar efter att fånga representation av ett helt lands befolkning från 15 år och uppåt. För att göra detta använder sig ESS av slumpmässigt urval (random probability sampling) om totalt cirka 40 000 individer vilket gör att vi kan generalisera våra analysresultat (European Social Survey 2020; Halperin och Heath 2017, 274).
Utöver ESS har vi även inkluderat data från FN:s e-Government Survey 2018 för att analysera förutsättningar för e-deltagande, det som i FN:s enkätundersökning benämns som e-Participation Index (EPI). FN:s e-Government Survey riktar sig till dess medlemsstater och datan är på
landnivå. EPI är framtaget genom en kvalitativ bedömning och är likt rapportens huvudfokus, e-Government Development Index, en bedömning som ska utläsas i relation till andra länders poäng och inte som ett absolut mått för e-deltagande (United Nations Department for Economic and Social Affairs 2019, 211–12).
Då god reliabilitet grundar sig på avsaknad av fel genom ouppmärksamhet eller oskicklighet vid insamlandet av data så får vi tillstå att vår studie besitter god reliabilitet då huvuddelen av den data vi använt oss av består av European Social Survey runda 8 där den insamlade datan har haft omfattats av genomgående kvalitetskrav (Stoop, Mohler, och Jowell 2002, 4). Något som
ytterligare stärker vår reliabilitet är att det är mycket troligt att ifall en forskare skulle göra om vår studie på samma sätt som vi och använda sig av samma mätinstrument, kodar om variabler och skapar likadana index kommer denne forskare att antagligen få samma resultat som vi. Vilket gör att interkodarreliabiliteten stärks (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns och Wängnerud 2017, 64-65).
3.4 Operationalisering och validitet
I det här avsnittet redogör vi för våra operationaliseringar av våra teoretiska begrepp och
diskuterar frågor om validitet. I tabell 1 har vi redogjort översiktligt av våra operationaliseringar och för de koncept som vi upplever kräver ytterligare förklaring har vi utvecklat våra
resonemang kring dessa i särskilda avsnitt.
Heath och Halperin förklarar i sin bok “Political Research Methods and Practical skills” att forskare alltid kommer stöta på frågor om validitet och reliabilitet. Det beror på att ifall den valda datan i sig har låg validitet eller reliabilitet kommer också de resultat som forskaren får ut vara vilseledande (Heath & Halperin 2017, 171).
Tabell 1 - Operationalisering
Koncept Variabelbeskrivning Skala
E-deltagande på individnivå
Svar på frågorna, “Det finns flera olika sätt att förbättra förhållandena eller motverka att något blir sämre i ett land. Under de senaste 12 månaderna, har du gjort något av följande: Skrivit under en
namninsamling eller publicerat eller delat något politiskt online under de senaste 12 månaderna”. 0 = Nej, 1 = Ja
0-1
Ekonomisk standard
Individnivå
Svar på frågan: “Vilket av beskrivningarna på det här kortet skulle du säga stämmer mest överens med hur du upplever ditt hushålls ekonomi nuförtiden?”
0-3
Landnivå
BNP per capita i euro vid dåvarande marknadspriser 2017
12200 - 61200 Socialt kapital Socialt kapital
Individnivå
Svar på frågorna “Generellt sett skulle du säga att de flesta människor går att lita på eller att man aldrig kan vara nog försiktig när man har med människor att göra? Svara på frågan med någon siffra mellan 0 och 10, där 0 står för att man aldrig kan vara nog försiktig och 10 står för att de flesta människor går att lita på.
0-10
Landnivå
Index med aggregerat medelvärde på landnivå för ovanstående frågor. Där det lägsta uppmätta medelvärdet är 4.08 på en 10-gradig skala och 6.80 det högsta medelvärdet på nämnd skala.
0 - 10
Politisk självtilltro
Extern politisk självtilltro Individnivå
Index bestående av svar på frågorna, “Hur mycket skulle du säga att det politiska systemet i ditt land tillåter medborgare som dig att ha synpunkter rörande vad den politiska makten gör?” samt “Och hur mycket skulle du säga att det politiska systemet i ditt land tillåter personer som dig att påverka politiken?
0-4 α: ,794
Landnivå
Aggregerat index för extern politisk självtilltro efter medelvärde på landnivå
0-4 Intern politisk självtilltro
Individnivå
Index bestående av svar på frågorna “Vilka möjligheter upplever du att du själv har gällande att delta i en politisk förening eller grupp?” samt “Och hur stort förtroende har du för din egen förmåga att delta politiskt?”. 1 = ingen möjlighet, 5 = stor möjlighet.
0-4 α: ,819
Landnivå
Aggregerat index för intern politisk självtilltro efter medelvärde på landnivå 0-4 Korruption Institutionell tillit
Individnivå
Index bestående av frågorna, “Kan du vara snäll och berätta hur mycket du personligen, på en skala mellan 0-10, litar på de institutioner jag läser upp. 0 innebär att du inte litar på institutionen alls och 10 innebär att du har fullständigt förtroende. Hur högt förtroende känner du för landets parlament, politiker, polismyndighet, politiska partier?”.
0-10 α: ,885
Landnivå
För att mäta korruption på landnivå utgår vi från variabeln extern politisk självtilltro på landnivå.
0-4 Förutsättningar
för e-deltagande
Individnivå
Svar på frågan: “Människor kan gå ut på internet på olika enheter såsom datorer, surfplattor och smarta telefoner. Hur ofta använder du dig av internet i ditt arbete eller för privat bruk på någon av dessa eller andra enheter?
0-1
Landnivå
FN:s e-Participation Index bestående av tre delar som mäter staters (1) e-information, (2) e-konsultation och (3) e-beslutsfattande. Delarna mäts genom undersökningar som består av frågeformulär innehållande bland annat följande frågor, “Gör den information som tillhandahålls det möjligt att delta i det politiska beslutsfattandet? Finns det funktioner/applikationer som gör det möjligt för en två-vägs kommunikation? Kan input via dessa kanaler från medborgare verkligen påverka det politiska beslutsfattandet?”. Länderna graderas relativt till varandra på en skala mellan 0-1 utifrån svaren på frågorna.
0-1
Utbildningsnivå Individnivå
Individens högsta avslutade utbildningsnivå graderat efter UNESCO
0-6 Landnivå
Aggregerat individuell utbildningsnivå till medelvärde på landnivå
3.5 E-deltagande
Heath och Halperin lyfter att det är viktigt att forskaren använder sig av rätt indikatorer för att mäta ett koncept (2017, 171) i vårt fall vill vi mäta hur sannolikheten för e-deltagande påverkas av ett antal olika faktorer, därför behöver vi ha variabler som just representerar eller kan ingå i begreppet e-deltagande. De indikatorer för e-deltagande som vi har valt är tagna ur European social survey datasetet från 2018 och består av variablerna Signed a petition in the last 12 months och Posted or shared anything about politics online last 12 months vilket alltså undersöker ifall en medborgare har skrivit på en namninsamling under de senaste 12 månaderna eller delat eller publicerat någonting som rör politik på nätet under de senaste 12 månaderna.
Dessa indikatorer har såklart sina begränsningar och mäter samlat inte det hela spektret av aktiviteter som kan ingå i begreppet e-deltagande. Vad är det då för e-deltagande den här studien kommer undersöka? Variabeln Signed a petition in the last 12 months överensstämmer med den typ av politiskt deltagande som vi benämner legal politisk aktivism utifrån Ekman och Amnås typologi över olika former av politiskt deltagande. En aktivitet inom ramen för den här typen av politiskt deltagande är just signering av namninsamlingar. I sin typologi gör Ekman och Amnå skillnad på manifesterade och latenta former av politiskt deltagande, där namninsamlingar tillhör den tidigare formen som syftar till att aktivt påverka politiskt utfall till skillnad från latenta former som beskrivs som förberedande till mer aktiva former av politiskt deltagande (2012, 289). Vi påstår inte att variabeln mäter helheten i den här typen av legalt politiskt deltagande eftersom Ekman och Amnås definition även innefattar ytterligare två aktiviteter: bojkottning och politisk konsumtion och utdelning av politiska flygblad (2012, 295). Även då namninsamlingar har en tydlig plats i Ekman och Amnås typologi kan man även argumentera för att namninsamlingar som e-deltagande även kan anta ett uppifrån-och-ner-perspektiv där det används av offentliga myndigheter som en del av e-demokratin (Jungherr och Jürgens 2010, 134).
Namninsamlings-variabeln kan även lida av ett validitetsproblem då den riskerar att inte enbart mäta namninsamlingar som signerats digitalt, utan även de som skrivits under fysiskt. Vi anser dock att användningen av den variabel inte är ett stort problem för studiens validitet då en stor del av dagens namninsamlingar skrivs under digitalt (Yasseri, Hale, och Margetts 2017, 1). Det ska ändå lyftas att det i viss utsträckning ändå påverkar studiens samlade resultatvaliditet (Esaiasson m.fl. 2017, 64)
Variabeln posted or shared anything about politics online last 12 months undersöker ifall en person delat eller publicerat något som rör politik via internet. Den här typen av politiskt
deltagande klassas bäst in i den typ av politiskt deltagande som Ekman och Amnå definierar som latent deltagande. Med latent menas ändå aktiva handlingar, men latenta i relation till
manifesterade politiskt deltagande och är aktiviteter som är av relevans för framtida manifesterande deltagande (2012, 287).
Segesten och Bossetta gör i sin typologi över olika former av e-deltagande på sociala medier även skillnad på latenta och mobiliserande former av e-deltagande på sociala medier såväl som om individer publicerar eget material eller sprider vidare andras. Mobiliserande aktiviteter kan förstås som försök att uppmana individer att gå från latenta till manifesterade former av politiskt deltagande (2017, 1628–29). Vår variabel, såsom frågan är ställd till respondenterna, mäter samtliga former av e-deltagande utifrån denna typologi då den inte specificerar om respondenten haft ett mobiliserande syfte eller enbart syftat till att sprida information eller om respondenten skapat eget innehåll eller delat någon annans innehåll. Vi fångar här alltså både former av latenta och mobiliserande former av e-deltagande som förekommer på sociala medier och utifrån
Segesten och Bossettas typologi kan vi argumentera för att vår variabel bidrar med god innehållsvaliditet.
3.6 Korruption
3.6.1 Korruption på individnivå
Enligt Morris och Kleisner finns det flertalet studier som visar på ett samband mellan korruption och graden av tillit hos individer där tillit ses som både orsak och konsekvens till korruption. Olika studier har fokuserat på olika typer av tillit: social tillit och tillit till institutioner (2010, 1260). Chang and Chu har studerat sambandet mellan individers tillit till institutioner och graden av upplevd korruption i etablerade demokratier i Asien. Deras resultat visar på ett signifikant samband där individer i länder med högre grad av korruption har lägre grad av tillit till institutioner (2006, 269).
Vi vill lyfta att den variabel som vi använder oss av för att mäta korruption på individnivå snarare mäter avsaknaden av korruption på individnivå i form av ett index som mäter individens tillit till olika institutioner där ett högre värde på indexet tolkas som en lägre grad av korruption. Att tolka tillit till institutioner som ett mått på korruption finns det stöd för i litteraturen (Morris och Klesner 2010, 1260). Vi anser ändå att vår operationalisering av korruption på individnivå
kan kritiseras samt att vår begreppsvaliditet förlorar i styrka. Att begreppsvaliditet kan ifrågasättas kan också tolkas som att genom att använda den här variabeln som mått på korruption på individnivå så leder det också till att de resultatvaliditeten försvagas (Esaiasson m.fl. 2017, 59, 64).
3.6.2 Korruption på landnivå
Vår ursprungliga operationalisering använde sig av Transparency internationals perceived corruption index som variabel för att mäta korruption. Då korruptionsindexet korrelerar med variabeln extern politisk självtilltro på landnivå med ett Person r värde på 8,19 utgår vi från att de mäter samma sak (Djurfeldt, Larsson, och Stjärnhagen 2010, 366). Eftersom variabeln extern politisk självtilltro på landnivå i påvisar starkare samband till våra beroende variabler än
Transparencys korruptionsindex använder vi oss av variabeln extern politisk självtilltro på landnivå som mått på korruption.
3.7 Förutsättningar för e-deltagande
För att mäta förutsättningarna för e-deltagande har vi valt att utgå ifrån FN:s E-participation index från 2018 vilken mäter e-deltagande utifrån tre kriterier. Dessa kriterier är följande:
● E-information, vilken mäter i vilken grad som staten tillhandahåller medborgarna med information på elektronisk väg.
● E-konsultation som del av FN:s e-deltagande index undersöker i vilken grad stater rådfrågar medborgarna rörande utformningen av politiken samt i vilken grad de
tillhandahåller funktioner eller verktyg som gör e-konsultation möjligt. Men även också i vilken grad dessa används.
● E-beslutsfattande är den sista delen i FN:s e-deltagande modell och undersöker vilka möjligheter medborgarna har att direkt på digital väg påverka den politiska
beslutprocessen (United Nations Department for Economic and Social Affairs 2019, 112, 118–20).
Lidén riktar i sin artikel Technology and democracy: validity in measurements of e-democracy kritik mot FN:s e-deltagande index. Lidén menar att indexet som ett mått på e-demokrati blir missvisande då även icke-demokratiska länder kan få höga poäng i indexet (Lidén 2015, 698). Lidén förklarar sin argumentation genom att hänvisa till att demokrati måste ses som en förutsättning för demokrati och därför bör inte ickdemokratiska länder få höga i FN:s e-deltagande index (Lidén 2015, 707–8).
Att även icke-demokratiska länder kan få höga poäng på FN:s e-deltagande index skulle kunna innebära ett validitetsproblem för vår undersökning då det skulle kunna innebära att indexet inte mäter “äkta e-deltagande” utan istället mäter e-deltagande som begränsas och helt kontrolleras av staten. Vilket också är något som Grönlund lyfter (Grönlund 2011, 10–11). Vi menar dock att vi undviker det validitets problemet genom att endast undersöka europeiska länder som kan klassas som demokratiska.
4. Resultat
4.1 Beskrivning av variabler
Utifrån vår deskriptiva analys (se bilaga 1) kan vi utläsa att en relativt liten del av respondenterna har skrivit under namninsamling (26 procent) och/eller delat eller publicerat politik på internet (17 procent). Vi kan se att fördelningen mellan kvinnor och män är jämnt fördelad med 52 procent kvinnor och en medelålder hos respondenterna på 49,3 år och med standardavvikelse på 18,57 kan vi utläsa att vi har en ordentlig spridning i ålder på respondenterna.
Vad gäller ekonomiska förutsättningar beskriver de flesta respondenterna sin hushållsekonomi som “coping on present income” och på landnivå ser vi en spridning mellan 12200 euro/invånare och 61200 euro/invånare.
Utbildningsnivån skiljer sig inte markant på individnivå och landnivå där typvärdet för de båda ligger runt 3 vilket indikerar en utbildning på eftergymnasial nivå kortare än 2 år (Statistiska centralbyrån u.å., 4–19). Både den social tilliten på individ- och landnivå och den institutionella tilliten på individnivå har ett typvärde runt 5 och placerar sig därför i mitten på de båda skalorna. För politisk självtilltro ser vi inte några markanta skillnader på landnivå jämfört med individnivå för vare sig extern och intern politisk självtilltro utan samtliga variabler har ett medelvärde på strax över 1.
82,3 procent av respondenterna har uppgett att de i någon utsträckning använder internet och därmed räknas in som individer som har tillgång till internet. På landnivå visar värdena på FN:s index för e-deltagande som vi använder som förutsättningar för e-deltagande ett medelvärde på 0,88. FN:s index sträcker sig från 0-1 där 1 i vår studie indikerar goda förutsättningar för e-deltagande. Standardavvikelsen på 0,11 indikerar en viss spridning i värden mellan våra länder.
4.2 Resultat av logistisk regression
Nedan presenteras och redogörs för resultaten av våra logistiska regressioner. Sex analyser har genomförts, tre analyser per beroende variabel. Två analyser har genomförts med endast
oberoende variabler på individnivå, två analyser med endast oberoende variabler på landnivå och två analyser har genomförts med oberoende variabler på både individ- och landnivå. Syftet uppdelningen är att testa hur såväl individuella som landfaktorer påverkar e-deltagande. Samtliga analyser har inkluderat våra kontrollvariabler.
Tabell 2. Multivariat logistisk regressionsmodell som förklarar påverkan på deltagande i namninsamling på individnivå Deltagit i namninsamling Modell 1 Individ Modell 2 Land Modell 3 Individ och land Individuella- och socioekonomiska resurser
Upplevd hushållsekonomi 1,096*** (,018) ,991 (,020)
Utbildningsnivå 1,129*** (,008) 1,179*** (,009)
Tillgång till internet 2,480*** (,053) 2,266*** (,057)
Individuella politiska resurser
Intern politisk självtilltro 1,654*** (,015) 1,573*** (,017)
Extern politisk självtilltro 1,2*** (,019) 1,090*** (,021)
Sociala resurser
Social tillit (socialt kapital) 1,062*** (,006) 1,050*** (007)
Institutionella och politiska resurser
Institutionell tillit (avsaknad av korruption) ,930*** (,008) ,910*** (,009)
BNP per capita 1** (,000) 1,000 (,000)
Utbildningsnivå på landnivå ,738*** (,050) ,621*** (,055)
Social tillit på landnivå ,998 (,036) 1,008 (,040)
Intern politisk självtilltro på landnivå 1,910*** (,080) 1,468*** (,088)
Extern politisk självtilltro på landnivå 4,006*** (,081) 3,970*** (,090)
Förutsättningar för e-deltagande på landnivå 7,396*** (,163) 6,778*** (,174)
Pseudo-R2 (Nagelkerke) ,163 ,088 ,205
n 35 806 35 293 32 167
Noter: Tabellen visar oddskvoten, standardfel anges inom parentes. Nivåerna av statistisk signifikans utläses som: ***: p < .001, **: p < .01, *: p < .05, x: p < .1. Modell 1 och 3 kontrollerar även för kön och ålder.
4.2.1 Modell 1 - Namninsamling och resurser på individnivå
I modell 1 redovisas resultaten för resurser på individnivå för den beroende variabeln deltagande i namninsamling. Samtliga variabler har gemensamt att de är signifikanta. Modellen visar att den upplevda hushållsekonomin har en positiv effekt (oddskvot = 1,096) på sannolikheten att skriva under en namninsamling. Individer med bättre upplevd ekonomi har alltså större sannolikhet att skriva under en namninsamling. Effekten är dock svag och sannolikheten ökar med en tiondel för
varje steg på den oberoende variabeln. En liknande positiv effekt ser vi på utbildningsnivån (oddskvot = 1,129) där sannolikheten är marginellt starkare än för upplevda hushållsekonomi. Utstickaren vad gäller individuella- och socioekonomiska resurser är individens tillgång till internet (oddskvot = 2,480) där sannolikheten för att individen har skrivit under namninsamling ökar med cirka 2,5 gånger för varje steg som individens tillgång till internet ökar ett steg. Intern politisk självtilltro (oddskvot = 1,654) och extern politisk självtilltro (oddskvot = 1,2) visar båda en positiv effekt i liknande styrka. Social tillit (oddskvot = 1,062) visar en svag positiv effekt. Den enda variabeln med ett negativt samband är den institutionella tilliten (oddskvot = ,930) där högre tillit hos individen leder till lägre sannolikhet att delta. Effekten är dock svag och sannolikheten minskar med runt en tjugondel för varje steg på den oberoende variabeln.
Modellens Nagelkerke-värde (,163) visar att modellen fångar runt 16 % av den totala informationsmängden.
4.2.2 Modell 2 - Namninsamling och resurser landnivå
I modell 2 presenteras resultat för vår analys med resurser på landnivå. Två variabler, BNP per capita och Social tillit på landnivå uppnådde inte kravet på signifikans.
BNP per capita (oddskvot = 1) visar på ett nollsamband. Utbildning på landnivå (oddskvot = ,738) visar ett negativt samband till deltagande i namninsamling. Sambandet kan beskrivas som att individer i länder med generellt högre utbildningsnivå har lägre sannolikhet att delta i namninsamlingar. Sannolikheten närmast halveras för varje steg på den oberoende variabeln. Social tillit på landnivå (oddskvot = ,998) visar på ett svagt negativt samband.
Båda våra variabler för politisk självtilltro på landnivå visar på positiva samband med den beroende variabeln. För intern politisk självtilltro på landnivå (oddskvot = 1,910) och extern politisk självtilltro på landnivå (oddskvot = 4,006) ökar sannolikheten att individen deltar i namninsamling med nästan det dubbla respektive fyra gånger högre för varje steg uppåt i genomsnittlig politisk självtilltro.
Förutsättningar för e-deltagande på landnivå (oddskvot = 7,396) visar på att sannolikheten att delta i namninsamling ökar för individer som lever i länder med bättre förutsättningar för e-deltagande. Sannolikheten att delta i namninsamling ökar över sju gånger för varje steg uppåt på
Modellens pseudo-R2 värde (,088) visar att modellen fångar runt 9 % av den totala informationsmängden.
4.2.3 Modell 3 - Namninsamling och resurser på individ- och landnivå
Modell 3 redovisar resultat för analys med resurser på individ- och landnivå. Variablerna Upplevd hushållsekonomi, BNP per capita och Social tillit på landnivå har inte uppnått den krävda signifikansnivån.
För upplevd hushållsekonomi (oddskvot = ,991) ser vi att det saknas statistisk signifikans mellan den beroende och den oberoende variabeln. Utbildningsnivå visar ett svagt positivt samband (oddskvot = 1,179). Individuell tillgång till internet uppvisar ett starkare samband (oddskvot = 2,266) som indikerar att individer med tillgång till internet är mer än dubbelt sannolika att delta i namninsamling än individer utan tillgång.
För individuella politiska resurser ser vi en viss variation mellan intern politisk självtilltro (oddskvot = 1,573) som visar på ett positivt samband och extern politisk självtilltro (oddskvot = 1,090) som visar på ett svagt positivt samband nära ett nollsamband. Varje steg uppåt i
individuell intern politisk självtilltro ökar individens sannolikhet att delta i en namninsamling med cirka 1,6 gånger.
Social tillit på individnivå (oddskvot = 1,050) visar ett svagt positivt samband. Upplevd
avsaknad av korruption på individnivå (oddskvot = ,910) visar på ett svagt negativt samband där individer som uppfattar en högre grad av korruption har lägre sannolikhet att delta i en
namninsamling.
BNP per capita uppvisar ett fullständigt nollsamband (oddskvot = 1). Utbildningsnivån på landnivå (oddskvot = ,621) visar på ett negativt samband där individer i länder med högre
utbildningsnivå har lägre sannolikhet att skriva under namninsamlingar än individer i länder med lägre utbildningsnivå. Sannolikheten att skriva under namninsamling närmast halveras för varje steg uppåt i utbildningsnivå.
Social tillit på landnivå (oddskvot = 1,008) indikerar ett svagt positivt samband som ligger nära ett nollsamband. Intern politisk självtilltro på landnivå (oddskvot = 1,468) visar på ett positivt samband. Likaså gör extern politisk självtilltro på landnivå (oddskvot = 3,970) där varje steg på den oberoende variabeln innebär en ökning med nästan fyra gånger på den beroende variabeln.
Förutsättningar för e-deltagande på landnivå (oddskvot = 6,778) visar på ett starkt positivt samband för sannolikheten att delta i namninsamling. För individer i länder med bättre förutsättningar för e-deltagande är sannolikheten större att individer skriver under
namninsamling. Sannolikheten att delta i namninsamling ökar nästan 7 gånger för varje steg på den oberoende variabeln.
Modellens Nagelkerke-värde (,205) visar på att modellen fångar ungefär 20 % av den totala informationen i den beroende variabeln.
Tabell 3. Multivariat logistisk regressionsmodell som förklarar påverkan på delat/publicerat politik online på individnivå
Delat/publicerat politik online Modell 4
Individ
Modell 5 Land
Modell 6 Individ och land Individuella- och socioekonomiska resurser
Upplevd hushållsekonomi ,923*** (,021) ,885*** (,022)
Utbildningsnivå 1,105*** (,009) 1,123*** (,010)
Tillgång till internet 19,380*** (,186) 17,875*** (,193)
Individuella politiska resurser
Intern politisk självtilltro 1,941*** (,017) 1,919*** (,019)
Extern politisk självtilltro 1,116*** (,022) 1,082** (,024)
Sociala resurser
Social tillit (socialt kapital) 1,027*** (,007) 1,017* (,008)
Institutionella och politiska resurser
Institutionell tillit (avsaknad av korruption) ,915*** (,009) ,903*** (,010)
BNP per capita 1 (,000) 1 (,000)
Utbildningsnivå på landnivå ,687*** (,056) ,601*** (,063)
Social tillit på landnivå 1,129** (,041) 1,163** (,046)
Intern politisk självtilltro på landnivå 1,436*** (,090) ,855 (,103)
Extern politisk självtilltro på landnivå 2,337*** (,090) 2,568*** (,103)
Förutsättningar för e-deltagande på landnivå 3,123*** (,176) 3,488*** (,193)
Pseudo-R2 (Nagelkerke) ,228 ,030 ,245
n 35 834 35 304 32 181
Noter: Tabellen visar oddskvoten, standardfel anges inom parentes. Nivåerna av statistisk signifikans utläses som: ***: p < .001, **: p < .01, *: p < .05, x: p < .1. Modell 4 och 6 kontrollerar även för kön och ålder.
4.2.4 Modell 4 - Deltat/publicerat politik online och resurser på individnivå
I modell 4 redogörs för de resultat som den multivariata logistiska regressionen har uppvisat på individnivå för resurserna upplevd hushållsekonomi, utbildningsnivå, tillgång till internet, intern politisk självtilltro, extern politisk självtilltro, social tillit och korruption. Syftet med
regressionen har varit att undersöka vilken effekt dessa faktorer har på e-deltagande i form av den beroende variabeln delat eller publicerat politik online under de senaste 12 månaderna. I modellen ingår 35 834 fall i form av individer och modellens Nagelkerke-värde (0,228) innebär att modellen kan fånga upp runt 23 procent av all information inom den beroende variabeln. Utifrån regressionen utläses att resurserna upplevd hushållsekonomi, utbildningsnivå och tillgång till internet alla är statistiskt signifikanta samt att resultatet för utbildningsnivå (oddskvot = 1,105) och tillgång till internet (oddskvot = 19,380) innebär att resurserna har en positiv inverkan på den beroende variabeln delat eller publicerat politik under de senaste 12 månaderna. Det betyder att när utbildningsnivån ökar med ett steg ökar också ökar också sannolikheten att en person delar eller publicerar politik online med 1,105 gånger för varje steg på den beroende variabeln. Samt att ifall resursen tillgång till internet ökar med ett steg ökar också sannolikheten att en person delar eller publicerar politik online med 19,380 gånger. Resursen upplevd
hushållsekonomi (oddskvot = 0,923) indikerar däremot att det råder ett negativt samband mellan den beroende variabeln och resursen som innebär att för varje steg som resursen ökar minskar sannolikheten att en person delar eller publicerar politik online.
Oddskvoterna för resurserna intern politisk självtilltro (oddskvot = 1,941) och extern politisk självtilltro (oddskvot = 1,116) innebär att även dessa resurser har en positiv inverkan på inverkan på den beroende variabeln. Då den interna politiska självtilltron ökar innebär det att
sannolikheten att någon delar eller publicerar något som rör politik på nätet nästan dubbel så stor för varje steg som den oberoende variabeln ökar.
Även rörande den externa politiska självtilltron kan ett liknande förhållande utläsas där det även här råder ett positivt samband mellan den beroende och den oberoende variabeln. Förhållandet innebär att för varje steg som den oberoende variabeln ökar också sannolikheten att en person delar eller publicerar politik på nätet med 1,116 gånger. Även dessa resurser är statistiskt signifikanta. Resursen social tillit (oddskvot = 1,027) visar på ett svagt positivt samband mellan resursen och den beroende variabeln vilket innebär att när resursen ökar med ett steg ökar sannolikheten att en person delar eller publicerar politik online med 1,027 per gång.
Institutionell tillit (oddskvot = ,915) tyder på att det finns negativt samband mellan resursen och den beroende variabeln. Att resursen har en negativ oddskvot medför att sannolikheten att en individ delar eller publicerar något som rör politik sjunker för varje steg uppåt på den oberoende variabeln.
4.2.5 Modell 5 - Delat/publicerat politik online och resurser på landnivå
I modell 5 redogörs för sambandet mellan den beroende variabeln, alltså delat eller publicerat politik online under de senaste 12 månaderna, och resurserna på landnivå. Resultatet visar av resursen social tillit på landnivå ej nådde upp till den godkända signifikansnivån och därför ses inte denna variabel som statistiskt signifikant. Vidare uppvisar utbildningsnivå på landnivå (oddskvot = ,687) ett negativt samband mellan denna resurs och den beroende variabeln. Vilket innebär att för varje steg på den oberoende variabeln minskar sannolikheten att en individ delar eller publicerar politik på nätet. Resultatet visar även att BNP per capita inte heller den uppnår den godkända signifikansnivån vilket gör att vi inte kan uttala oss om dess resultat.
Resurserna intern politisk självtilltro på landnivå (oddskvot = 1,436), extern politisk självtilltro (oddskvot = 2,337) på landnivå samt förutsättningar för e-deltagande på landnivå (oddskvot = 3,123) har oddskvoter som visar på ett positivt samband med den beroende variabeln. Resultaten betyder att för varje steg på dessa oberoende variabler ökar sannolikheten att en person delar eller publicerar politik online.
Modellens Nagelkerke-värde (,030) indikerar att vår modell kan fånga in runt 3 procent av all information i den beroende variabeln.
4.2.6 Modell 6 - Delat/publicerat politik online och resurser på individ- och landnivå
Modellen redogör för sambandet mellan den beroende variabeln och resurserna på både individ- och landnivå. I modellen ingår 32 181 fall och modellens Nagelkerke-värde (,245) innebär att vår modell kan fånga upp cirka 25 procent av den totala informationen inom den beroende variabeln. På individnivå kan utläsas att resurserna social tillit och extern politisk självtilltro inte uppnår kraven för statistisk signifikans. På landnivå visar modellen att resurserna BNP per capita på landnivå, social tillit på landnivå, intern politisk självtilltro på landnivå ej heller de uppfyller kraven för statistisk signifikans.
Modellen visar på ett negativt samband mellan den beroende variabeln och resursen upplevd hushållsekonomi (oddskvot = ,885). För varje steg på den oberoende variabeln sjunker således sannolikheten att en person delar eller publicerar politik online. Vidare påvisar även modellen att det råder ett negativt samband mellan resurserna korruption på individnivå (oddskvot = ,903), utbildningsnivå på landnivå oddskvot (oddskvot = ,601) och intern politisk självtilltro på landnivå (oddskvot = ,855). För dessa resurser sjunker sannolikheten att någon delar eller
publicerar politik online för varje steg på dessa variabler. Vidare intar BNP per capita (oddskvot = 1) vilket innebär att det råder ett nollsamband mellan resursen och den beroende variabeln. Resultaten för utbildningsnivå på individnivå (oddskvot = 1,123) och tillgång till internet på individnivå (oddskvot = 17,875) tyder på att det råder positiva samband mellan resurserna och den beroende variabeln. Att resursernas oddskvoter är positiva innebär att för varje steg på dessa oberoende variabler ökar sannolikheten att någon delar eller publicerar politik online. Modellen visar även att på individnivå har resurserna intern politisk självtilltro (oddskvot = 1,919) och extern politisk självtilltro (oddskvot = 1,082). Vilket tyder på positiva samband mellan resurserna och den beroende variabeln.
Resultatet för social tillit på individnivå (oddskvot = 1,017) innebär att det finns ett, om något svagt, positivt samband mellan resursen och den beroende variabeln. Även variablerna social tillit på landnivå (oddskvot = 1,163), extern politisk självtilltro på landnivå (oddskvot = 2,568) och förutsättningar för e-deltagande på landnivå (oddskvot = 3,488) får i modellen oddskvoter som påvisar positiva samband mellan resurserna och den beroende variabeln.
5. Hypotesprövning och analys
I följande avsnitt redogörs för och presenteras hur våra hypoteser står sig mot våra resultat. Vi kommer också i slutet av avsnittet presentera och redogöra resultatet av våra frågeställningar.
5.1 Hypotesprövning och återkoppling till forskningsproblem
Rörande hypotesen H1: Det finns ett positivt samband mellan individuella ekonomiska förutsättningar och sannolikheten för e-deltagande på individnivå visar det resultat vi har fått genom våra multivariata logistiska regressioner att rörande variabeln deltagit i namninsamling har den oberoende variabel upplevd hushållsekonomi ingen statistisk signifikans och därför uttalar vi oss inte heller om dessa resultat.
Rörande vår andra beroende variabel, delat eller publicerat politik online, uppvisar resultaten ett negativt samband mellan den beroende och oberoende variabeln. Således motbevisas vår hypotes då resultatet indikerar att när en individs ekonomiska förutsättningar förbättras sjunker
sannolikheten att denne kommer dela eller publicera politik online.
Rörande hypotesen som vi benämner som H2: Det finns ett positivt samband mellan BNP per capita och sannolikheten för e-deltagande på individnivå indikerar resultatet att det ej råder
någon statistisk signifikans mellan resursen och de beroende variablerna och därför kan vi inte heller uttala oss om hur vår hypotes står sig mot resultatet.
Vårt resultat angående den hypotes som vi benämner som H3: Det råder ett positivt samband mellan graden av individuell utbildningsnivå och sannolikheten för e-deltagande på individnivå visar på att det råder ett positivt samband mellan båda våra beroende variabler och resursen utbildningsnivå på individnivå. Resultatet påvisar således att i takt med att utbildningsnivån ökar blir också sannolikheten högre att en individ utövar e-deltagande genom att skriva under en namninsamling eller delar eller publicerar politik online. Resultatet bekräftar således även vår hypotes då vi ser ett svagt positivt samband mellan de beroende variablerna.
Hypotesen H4: Det finns ett positivt samband mellan graden av ett lands genomsnittliga
utbildningsnivå och sannolikheten för e-deltagande hos individen i landet ses som motbevisad då resultatet av våra analyser visar på ett negativt samband mellan de beroende variablerna och utbildningsnivå på landnivå. Således indikerar resultaten av våra analyser att på landnivå leder ökad utbildningsnivå inte till att sannolikheten för e-deltagande ökar.
Rörande hypotesen H5: Det finns ett positivt samband mellan graden av politisk självtilltro och sannolikheten för e-deltagande på individnivå visar resultaten av våra analyser att det råder ett positivt samband mellan resurserna intern- och extern politisk självtilltro på individnivå och båda våra beroende variabler. Utifrån resultaten framgår även att det positiva sambandet mellan intern politisk självtilltro på individnivå och de beroende variablerna är starkare än sambandet mellan extern politisk självtilltro och de beroende variablerna.
På landnivå blir förhållandet annorlunda rörande resurserna intern- och extern politisk
självtilltro. Resultatet visar att det råder ett fortsatt positivt samband mellan resurserna och den beroende variabeln deltagit i namninsamling men sambandet mellan extern politisk självtilltro på landnivå och den beroende variabeln deltagit i namninsamling är betydligt högre än sambandet mellan intern politisk självtilltro på landnivå och den beroende variabeln deltagit i
namninsamling. Rörande förhållandet mellan resurserna och den beroende variabeln delat eller publicerat politik visar resultatet att det råder ett fortsatt positivt samband mellan extern politisk självtilltro och den beroende variabeln men att saknas statistisk signifikans mellan den interna politiska självtilltron på landnivå och den beroende variabeln.
