7. UTREDNINGAR, DIREKTIV OCH RAPPORTER
7.5 IAS-UTREDNINGEN
En EG-förordning107 utkom 2002 där det föreskrivs att noterade företag ska upprätta sin koncernredovisning enligt IAS/IFRS från och med 2005. Däremot tillåter förordningen att vissa typer av företag108 väntar med tillämpningen till 2007. IFRS-reglerna är de nya regler som IASB ger ut, medan de tidigare som utgivits av IASC benämns IAS-regler. Till skillnad mot EG:s bolagsdirektiv som ska implementeras, kommer denna förordning att bli direkt tillämplig i medlemsländerna och där fungera som lag. Syftet med denna förordning är att skapa gemensamma redovisningsregler för EU:s medlemsländer och därmed öka förutsättningarna för en gemensam och väl fungerande marknad där alla aktörer kan konkurrera och delta på lika villkor.
Med ovanstående som grund kan RR:s roll komma att minska i betydelse då de enskilda medlemsländerna inte får utforma några egna tolkningar eller lagstiftningsåtgärder på området. Istället kommer BFN att få ökad betydelse som vägledare för mindre företag i den komplexa verkligheten med ökade internationella standarder. Fler alternativ att välja emellan leder till att enskilda företag kommer att behöva hjälp i arbetet med att utveckla en rimlig redovisning med korrekt finansiell information.
EG-förordningen uttalar även att medlemsländerna själva får ha möjlighet att tillåta eller kräva att juridiska personer och icke noterade koncerner har möjlighet att upprätta sina årsredovisningar respektive koncernredovisningar enligt IAS/IFRS. Således ges länderna en valmöjlighet att själva avpassa utformningen av regler för dessa företag. IAS-utredningen påvisar värdet i att endast ha en redovisningsreglering världen över att följa, för att på så sätt låta företag verka på lika villkor på den internationella marknaden. IAS är en typ av regelverk som accepteras på många ställen globalt sett. Utredningen presenterar två slutsatser som de kommer fram till. Dels anser de att alla verksamheter ska kunna ha möjligheten att tillämpa de nya IFRS-reglerna oavsett om de är noterade eller onoterade. Någon möjlighet att delvis tillämpa IAS/IFRS och delvis ÅRL och därmed god redovisningssed ska inte ges utan dessa får välja ett sätt som ska följas. De som väljer att tillämpa IAS/IFRS behöver bara följa vissa regler i ÅRL av formaliakaraktär och regler som det inte finns någon
107 EG:s förordning 1606/2002
108 IAS-utredningen föreslår att denna möjlighet bör utnyttjas för moderföretag som
motsvarighet till i IAS/IFRS-regelverket. Så är fallet till exempel då svenska regler säger att svenska juridiska personer ska redovisa obeskattade reserver och inte latent skatt 109. Dels föreslås att reglerna i ÅRL ändras så att dessa inte står i strid med det nya regelverket, utan det ska kunna användas utan att något fördragsbrott begås. Således kommer företagen att ges alternativa möjligheter vad gäller upprättandet av årsredovisningen. De yttre ramarna för tillämpningen ska vara att hålla sig inom god redovisningssed. God redovisningssed kommer dock inte som nu att kunna upprättas för specifikt svenska företag utan påverkas av internationella krafter. RR:s rekommendationer utformas enligt IAS, men får avvika om det finns starka skäl som talar för detta och motiverar ett avsteg.
Kraven på information från företagen till intressenter är olika beroende på företagens storlek. Hos mindre sådana är Skatteverket och långivare de främsta intressenterna medan de med lite större verksamhet även är intressanta för aktörer på kapitalmarknaden, till exempel investerare. Med detta som utgångspunkt finns det anledning att tillämpa olika regler för företag av olika storlek och resultat. Utredningen menar att reglerna kommer att få små effekter för små och medelstora bolag då de förslagsvis inte ska behöva rätta sig efter IAS/IFRS-reglerna i någon större utsträckning. Hänsyn ska tas till storlek på företaget, verksamhetsområde, intressentkrets samt vilket syfte verksamheten har. Därmed ska en vägledning utformas som är anpassad efter deras specifika behov. Utvecklingen av god redovisningssed kommer dock även att påverka dessa företag indirekt genom implementeringen av IAS/IFRS i Sverige.
7.5.1 Vilka beskattningskonsekvenser får IFRS?
IFRS-reglerna förespråkar att vissa tillgångar110 ska redovisas till verkligt värde, vilket kommer få effekt på det redovisade resultatet som därmed kommer att öka. Detta skulle kunna leda till att intresset för IAS- redovisning minskar, särskilt bland mindre och medelstora företag. På det kopplade området kommer det även att få effekter på det skatterättsliga resultatet och på utdelningsbara medel. Företagen kommer därmed att få en tidigareläggning och en höjning av skatten på resultatet.
Av utredningen framgår att IAS-redovisning inte är någon bra förebild att redovisa utifrån med utgångspunkt i det nuvarande sambandet mellan redovisning och beskattning som råder i Sverige. IFRS-reglerna är inte
109 Författarnas egen kommentar
110 Till exempel materiella tillgångar, immateriella tillgångar, förvaltningsfastigheter
utformade för att ligga till grund för bolagsbeskattningen. Att IFRS- reglerna tillåter redovisning till verkliga värden skulle kunna leda till konflikter med Skatteverket då de inte accepterar redovisning av poster som inte är säkra till sin förekomst. Endast realiserade vinster och förluster ska vara föremål för beskattningskonsekvenser vilket talar för att dagens samband bör ändras i Sverige. Prognoser om framtiden är för det mesta oundvikligt för att kunna göra trovärdiga lönsamhetsbedömningar av ett bolag. Inte heller tilläggsupplysningar som ger bra information till investerare och andra intressenter kan användas av Skatteverket för att skapa ett mer trovärdigt resultat ur beskattningssynpunkt. En annan nackdel som framkommit i debatten är att en frikoppling skulle kunna leda till lägre skatteintäkter för staten, då företagen antas utnyttja möjligheten till en reservering mer om de slipper välja mellan att göra en skattemässig reservering eller att behålla utdelningsbara medel på en viss nivå. För att erhålla ett förslag som är neutralt i förhållande till dagens läge vad gäller skatteintäkterna föreslår även IAS-utredningen någon form av utdelningsspärr som en möjlig lösning. Som fördel till det nuvarande sambandet och eventuellt ett starkare samband talar skatteförmågeprincipen. Den tar sikte på att resultatet ska spegla den verkliga verksamhetens resultat och därmed ligga till grund för skatteberäkningen.