INSTITUTIONELL TEORI INOM REDOVISNINGSFRÅGOR

Jönsson97 anser att Sverige har en hög kvalitet i sin redovisning och en relativt liten elit som arbetar fram lösningar på aktuella redovisningsproblem. Grunden för inflytande inom redovisningsområdet är i allmänhet en anknytning till en viss position. En sådan position kan nås

94 _{Stycke 6.1.3 härrör från Hatch, 2000, om inget annat anges} 95 _{Dahl, Robert i Hatch, 2000 s. 309}

96 _{Bacharach, Samuel B och Baratz, Morton S i Hatch, 2000} 97 _{Stycke 6.2 härrör från Jönsson, 1985, om inget annat anges}

genom medlemskap i en normgivande organisation. Positionen ger ofta personen respekt och denna respekt leder till att individen ger organisationen mer inflytande i olika debatter om redovisningsfrågor.

6.2.1 Redovisningsområdets institutionella struktur

Enligt Jönsson består den institutionella strukturen inom redovisningsområdet i Sverige av följande organ;

1. FAR med dess redovisningskommitté och revisorskår som utgör ett viktigt verktyg både när det gäller att föra ut nya normer, men även när det finns nya behov att fånga upp. En betydelsefull del av FAR är tidningen Balans som anses vara den viktigaste tidskriften i Sverige när det gäller debatter inom redovisningsfrågor. Revisorskåren har en stor auktoritet som normbildare.

2. BFN är ett allt viktigare organ när det gäller att påverka utvecklingen. En av BFN:s fördelar är organets närhet till normutvecklingen som sker inom statsmaktens och domstolsväsendets regi.

3. Sveriges Industriförbunds98 referensgrupp är ett viktigt organ när det gäller att företräda bolagens syn på hur redovisningsinformation ska utformas.

4. Debattörer och uttolkare som främst består av affärsjournalister och andra skribenter, men också av enskilda företag och deras rapporter. Denna grupp bildar den institutionella strukturens ”yttre ring”.

5. Lagstiftaren, Sveriges Riksdag, utgör den ”innersta cirkeln” i den institutionella strukturen då det är lagstiftaren som ska kungöra de normer som ska fastställas genom lagstiftning.

6.2.2 Normbildningsteori - Auktoriteter på redovisnings-

området

I den institutionella miljön finns en elit av auktoriteter. Då utvecklingen av redovisningsnormer till största delen sker inom den institutionella strukturen är det vanligt att auktoriteterna anlitas för sin sakkunskap för att bedöma olika argument. Jönsson har identifierat auktoriteterna inom redovisningsområdet och han delar in dessa i olika skikt vilket kan illustreras i nedanstående figur.

Figur 8: Redovisningseliten

Källa: Egen bild baserad på Jönsson, 1984

Det finns en begränsad grupp av auktoriteter som respekteras för sin sakkunskap. Denna grupp återfinns högst upp i figuren. Dessa personers auktoritet inom redovisningsområdet grundas i huvudsak på deras professionella kompetens. Mellanskiktet i figuren består av personer som debatterar och representerar olika intressen. De individer som kan föra fram sin grupps synpunkter på ett bra sätt blir uppmärksammade. Det kan leda till att individen till exempel blir invald i en arbetsgrupp. Om personen vidgar sin kompetens och är duktig på att representera sin grupp kan det leda till att denna platsar i toppgruppen som en oberoende auktoritet. Individerna i mellanskiktet grundar främst sin auktoritet på en position inom den institutionella strukturen, men också till stor del på bra kommunikationsförmåga. Denna förmåga är oftast viktigare än sakkunskapen.

Den största delen av auktoriteterna inom redovisningsområdet tillhör dock det skikt som kallas för de aktiva lyssnarna. De återfinns längst ner i figuren. Personerna i denna grupp är vanligen aktiva i vissa frågor medan de inte alls är engagerade i andra. Gruppen förmedlar reaktioner vid debatter om olika redovisningsproblem genom att förstärka vissa argument och dämpa andra. Skiktet spelar även en stor roll vid attitydbildning i redovisningsfrågor. Om en ny rekommendation ska kunna slå igenom bör den stödjas av denna grupp. De aktiva lyssnarna visar att redovisningsområdet också kan sägas vara pluralistiskt vilket innebär att olika grupper och personer har olika inflytande i olika frågor och över tiden. Därmed finns det även ett exempel på att det inte alltid är rätt att tala om auktoriteter.

6.2.3 Förändring av normer

Förändringen av normer kan sammanfattas i en process som indelas i fyra olika faser; upptäckt, etablering, attitydbildning och legitimering.

3 2

1 1. Respekterad oberoende topp

2. Debatterande, partsrepresenterande mellanskikt

Figur 9: Normbildningsprocessen Källa: Jönsson, 1984

När det gäller att upptäcka nya behov av att förändra gällande normer eller att etablera nya spelar redovisningseliten en viktig roll. Eliten är mycket effektiv på dessa punkter vilket till stor del beror på att till exempel revisorer ofta kommer i kontakt med problemen i praktiken. På grund av det har exempelvis FAR:s redovisningskommitté kunnat vara väl förberedd när diskussionen om ett problem har blivit offentlig. Kommittén har då ofta redan diskuterat frågan.

Attitydbildning sker vanligtvis genom personlig påverkan. Ofta sker diskussioner i små grupper, exempelvis i BFN och i FAR:s redovisningskommitté. Där kan diskuteras faktorer som upplevda egenskaper av förändringen, normer och relationer i de grupper dit aktörerna hör och erfarenheter av jämförbara metoder. Det är inte ovanligt att det i början råder olika uppfattningar om problemet och om hur det ska lösas, vilket kan leda till att erfarenheter från olika organisationer samlas in. Organisationernas lösningar leder sedan ofta till att de olika uppfattningarna kan jämkas.

Legitimering av lösningen på ett problem sker vanligen genom att personer eller organisationer med prestige accepterar lösningen. När de berörda parterna har skapat sina attityder ska dessa jämkas samman till ett enigt stöd till förändringen och där har ofta maktpolitiska överväganden en betydande roll. Detta då det inte är lyckat att driva igenom en ny norm mot oppositionens vilja. Synen på olika redovisningsfrågor i Sverige är relativt likartad och det leder till att legitimering av en ny norm sällan vållar några problem.

I den första fasen när det gäller att föra fram frågorna är det främst den aktivt lyssnande basen som är engagerad. Mellanskiktet engagerar sig vid debatten om olika lösningar och toppgruppen har hand om legitimeringen. En av de viktigaste iakttagelserna som Jönsson har gjort i sin studie är att utvecklingen av nya normer till största delen sker inom den institutionella strukturen. Även om det är individer som agerar och försöker påverka så

gör de oftast det i institutionellt bundna former. Det kan säga att det strukturella inslaget vid normbildning ökar.

7. UTREDNINGAR, DIREKTIV OCH