Westermarks alternativ till det rådande sambandet

Fortsättningsvis kommer här presenteras olika alternativ för hur relationen mellan redovisning och beskattning kan komma att se ut i Sverige. Modellerna syftar till att visa vilka möjliga val det finns för Sveriges del att finna lösningar på området79.

Status quo-modellen utgår från att det förhållande som råder i Sverige idag kommer att bestå. Till följd av det formella sambandet måste skillnader

74 _{Tidskrift utgiven av FAR} 75 _{RSV Rapport 1998:6} 76 _{SOU 1994:17}

77 _Ibid

78 _{Prop. 1995/96:107}

mellan skattemässigt och redovisningsmässigt resultat redovisas. En möjlig utveckling av modellen kan dock vara att de obeskattade reserverna tas bort och istället ersätts av en latent skatteskuld och en ökning av det egna kapitalet. Det fria egna kapitalet kommer på detta sätt att öka och därmed kommer även utdelningsbara medel att öka. Bokslutsdispositioner och obeskattade reserver tas således bort ur redovisningen men sambandet mellan redovisning och beskattning består på det materiella planet. Således tilltar överensstämmelsen till internationella redovisningsprinciper och tillgängligheten för utländska intressenter ökar. För att det ska bli möjligt krävs att en bra metod för latent skatteredovisning kan utformas som uppfyller intressenternas informationskrav. Status quo-modellen har vissa praktiskafördelar då utvecklingen av redovisningspraxis kommer att skötas av redovisningsintressenter. Dessutom kommer bara ett bokslut att behöva upprättas. Därmed kan detta vara fördelaktigt för skatteintresset som sparar resurser samt legitimerar ökade befogenheter i form av kontrollverksamhet. Styrning sker på områden där det enligt skatterätten finns för stora handlingsutrymmen vad gäller resultatreglerande åtgärder, vilket resulterar i skilda lagbestämmelser beträffande vissa poster och värderingsmetoder. Uppdelningsmodellen tar sikte på att en åtskillnad görs mellan redovisningsregler och skatteregler som styr vilka uppgifter som ska lämnas till Skatteverket som beskattningsunderlag. Kopplingarna i IL mellan bokföringsmässiga grunder och att avdrag ska göras i räkenskaperna för att godkännas tas därmed bort. Ett materiellt samband kommer dock fortfarande i viss mån att finnas då den skattemässiga resultatberäkningen även fortsättningsvis måste ske med någon form av utgångspunkt i det redovisningsmässiga resultatet, för ett visst räkenskapsår för aktuellt bolag. Problemet med kopplingen mellan redovisning och beskattning kan därmed ej helt lösas även om en frikoppling sker på det formella planet och delvis på det materiella. Denna metod överensstämmer med intentionerna i EG:s fjärde bolagsdirektiv. Två separata regelverk införs vilket framtvingar en ny ”skattebokslutslag” där en egen utformning av lagervärdering, periodiseringsfrågor och avskrivningsmöjligheter regleras. Denna utveckling har skett i USA och även i våra grannländer Norge och Danmark. Norge har dock valt att delvis behålla det materiella sambandet, men avskaffat begreppet obeskattade reserver.

För att ovanstående ska vara praktiskt genomförbart krävs att regelverket är noggrant utformat. Då dubbla regelverk införs leder metoden till ökad administrativ belastning både för företagen och för Skatteverket som tvingas att göra ett ”dubbelarbete” samt lära sig ett nytt regelverk. Det kan bli särskilt betungande för mindre bolag då det krävs mer resurser med två system än med ett. Det positiva är att redovisningen kan utvecklas fritt och

inte hindras av några skattemässiga incitament som kan leda till en snedvriden bild av företagets verksamhet. Intresset från staten att styra redovisningsutvecklingen i syfte att inte gå miste om skatteintäkter bortfaller med uppdelningsmodellen. Till följd av skillnaden mellan regelsystemens resultatberäkning uppkommer tidsmässiga differenser i form av latent skatt och därmed latent skatteredovisning. Bokslutsdispositioner och obeskattade reserver försvinner dock. Viktigt är att vald metod för latent skatteredovisning ges en exakt definition så att åretsresultat korrekt kan fastställas. Valet får som följd hur stort det egna utdelningsbara kapitalet blir. Att låta bolagen välja redovisningsmetod kan dock leda till jämförbarhetsproblem. En frihet att välja beräkningsmetod leder till att granskningsarbetet av företagets verksamhet försvåras. För att legaliteten med en uppdelning ska kunna upprätthållas krävs att valmöjligheten mellan olika metoder för den skattskyldige minimeras. Rättvisande bild som ÅRL uppställer som krav på redovisningen ger en alltför stor spännvidd att röra sig inom ur ett skatteperspektiv. Ett väl utvecklat regelsystem på skattesidan behöver därför införas med denna metod.

Redovisningsmodellen definierar den redovisningsmässiga vinsten som att även vara den skattemässiga. Skattereglerna ska därmed fastställa att den beskattningsbara inkomsten utgörs av den redovisningsmässiga vilket innebär ett fullkomligt samband. Inga skattemässiga värderingsregler, avskrivningsmöjligheter eller periodiseringsdifferenser uppkommer och latenta skatter blir teoretiskt omöjliga. Endast ett vinstbegrepp för både skatte- och redovisningsområdet blir härmed aktuellt att arbeta efter. Modellen anpassar också skattesatsen som används efter den som blir aktuell till följd av statsfinansiella krav och överväganden. Det bokföringsmässiga resultatet måste därför entydigt kunna beräknas. Modellen kan dock bli svår att genomföra fullt ut då skattelagstiftningen har blivit ett redskap i politiskt syfte. Skattereglerna ändras ständigt i Sverige för att överensstämma med finanspolitiska överväganden och skulle därmed leda till att även redovisningsreglerna tvingades göra detta vid en full överensstämmelse. Det skulle bli mycket arbetskrävande för bolagen att hålla sig uppdaterade med alla ändringar. Ett regelsystem medför dock att stora tids- och kostnadsmässiga besparingar kan uppnås.

5. LAGÄNDRINGSPROCESSEN OCH