ICC:s juridiska personlighet

Kammaren diskuterade emellertid inte staters delegation av jurisdiktion i avgörandet om ICC:s jurisdiktion över deportationen av rohingyerna.228 Istället svarade kammaren på Myanmars argument om artikel 34 i Wienkonventionen med att konstatera att ICC har en objektiv internationell personlighet som inte enbart erkänns av stadgeparterna.

Vissa författare har tidigare argumenterat för att ICC:s behörighet att inverka på tredje stater, däribland genom utöva jurisdiktion över dess medborgare, grundas på domstolens

223 Williams., S. A., Schabas, W. A., ”Article 12”, sid. 557. Visserligen har framförts från vissa håll att delegationer av straffrättslig jurisdiktion från stater till ICC skulle vara otillåtna utan nationalstatens samtycke. Argumenten för detta har dock inte ansetts övertygande jfr Akande, D., ”The jurisdiction of the International Criminal Court over Nationals of Non-Parties: Legal Basis and Limits”, sid. 622-625.

224 Wagner, M., ”The ICC and its Jurisdiction – Myths, Misperceptions and Realities”, sid. 488.

225 Akande, D., ”The jurisdiction of the International Criminal Court over nationals of non-Parties: legal basis and limits”, sid. 621 f; Broomhall, B., International Justice and The International Criminal Court:

Between Sovereignty and the Rule of Law, sid. 164.

226 Jfr exempelvis artiklarna 18 och 19 i Romstadgan.

227 Wrange, P., ”Sverige och den internationella straffrätten samt åtgärder för att bekämpa terrorism”, sid. 280.

228 Något som kan bero på att Myanmar framstår ha använt artikel 34 främst som ett argument mot att domstolen skulle ha jurisdiktion över händelser som ägt rum i Myanmar.

karaktär som internationell institution vars juridiska personlighet nödvändigtvis påverkar tredje staters intressen.229 I linje med denna argumentation har framhållts att multilaterala fördrag med konstitutionell karaktär kan påverka tredje staters intressen samt medföra vissa begränsningar för tredje stater.230 Dessa begränsningar anses inte vara detsamma som att införa rättsliga skyldigheter för tredje stater, utan de legitimeras utifrån det faktum att det råder en bred konsensus inom det internationella samfundet som manifesteras i sådana multilaterala fördrag.231 Denna princip har bekräftats i en rådgivande dom från ICJ som konstaterade att FN hade en objektiv internationell personlighet. Detta berodde på att femtio stater, vilka tillsammans företrädde den stora majoriteten av det internationella samfundets medlemmar, ansågs ha befogenhet att i enlighet med internationell rätt skapa en enhet med objektiv internationell personlighet, alltså personlighet som inte enbart erkändes av dessa stater.232 Även om fallet rörde FN specifikt, ställde ICJ härmed upp kriterier även för andra internationella organisationer och enheter.233

Kammaren tog alltså upp denna fråga i avgörandet om ICC:s jurisdiktion i förhållande till situationen med rohingyerna.234 Kammaren påpekade först att pacta tertiis-principen i artikel 34 i Wienkonventionen inte är utan undantag.235 Vidare hänvisade kammaren till ICJ:s uttalanden och nådde tillslut slutsatsen att ICC har en objektiv internationell personlighet och således personlighet som inte enbart erkänns av de 120 stater som röstade för stadgan.236 Detta innebar enligt kammaren att ICC är en rättslig institution vars juridiska personlighet ger den kapacitet att påverka, samarbeta och ha samröre med

229 Bantekas, I., Nash, S., International Criminal Law, sid. 378; Danilenko, ”The Statute of the International Criminal Court and Third States”, sid. 447 f.

230 Danilenko, ”The Statute of the International Criminal Court and Third States” sid. 448.

231 Bantekas, I., Nash, S., International Criminal Law, sid. 377.

232 International Court of Justice, Reparation for Injuries Suffered in the Service of the United Nations,

Advisory Opinion: ICJ Reports 1949, p. 174, sid. 185.

233 Jfr Bantekas, I., Nash, S., International Criminal Law, sid. 377. Jfr även Decision on the ”Prosecution’s Request for a Ruling on Jurisdiction under Article 19(3) of the Statute”, para. 39.

234 Det kan ifrågasättas varför kammaren ägnade så stor det av avgörandet åt detta, särskilt då det inte utgjorde en del av vad åklagaren önskade få svar på enligt hennes begäran. Myanmar hade visserligen motsatt sig ICC:s jurisdiktion med hänvisning till artikel 34, men det kan också tänkas att de två uttalandena från Myanmar användes av kammaren för att få tillfälle att sända ett budskap till en större publik.

235 Decision on the ”Prosecution’s Request for a Ruling on Jurisdiction under Article 19(3) of the Statute”, para. 36. Jfr exempelvis artikel 38 i Wienkonventionen som stadgar att inget i artikel 34 utesluter att en regel som intagits i en traktat blir bindande för en tredje stat som en internationell sedvanerättsregel.

236 Decision on the ”Prosecution’s Request for a Ruling on Jurisdiction under Article 19(3) of the Statute”, para. 37 och 48.

inte enbart stadgeparter, utan också icke-partsstater.237 Genom detta tycks kammaren således rättfärdiga dels domstolens möjlighet att utöva jurisdiktion över händelser som ägt rum i Myanmar, dels dess möjlighet att utöva jurisdiktion över Myanmars medborgare. Kammaren framhöll vidare att det faktum att ICC har objektiv internationell personlighet inte ger den automatisk eller ovillkorlig erga omnes jurisdiktion. Dess jurisdiktion måste fortfarande utövas inom ramen för stadgan dvs. i enlighet med de artiklar som berör förutsättningarna för domstolens jurisdiktion.238

Argumentet att ICC:s juridiska personlighet och såledesdess inverkan på tredje stater kan legitimeras utifrån att flertalet stater var överens om att skapa institutionen varpå resterande stater måste erkänna densamma kan emellertid ifrågasättas. Argumentet är tveksamt framför allt mot bakgrund av principen om staternas suveränitet men också utifrån bristen på rättsligt förankrade argument. Det bör noteras att kammarens argumentation utgår från praxis vilket, i enlighet med artikel 38 i ICJ:s stadga, inte ska väga tyngre än det som stadgas i artikel 34 i Wienkonventionen. Dessutom är ICC:s personlighet fortfarande beroende av tredje staters erkännande av densamma. Tredje stater lär avvisa principen om objektiv internationell personlighet och detta argument lär bemötas med kritik. ICC:s jursidiktion över händelser som ägt rum i Myanmar borde enligt min mening snarare motiveras utifrån domstolens möjlighet att utöva objektiv territoriell jurisdiktion oavsett var resterande delar av brottet ägt rum. Vad gäller ICC:s jurisdiktion över icke-partsstaters medborgare bör detta grundas på staters möjlighet att delegera jurisdiktion till domstolen.

5.4 Sammanfattande kommentarer

Uppsatsens tredje frågeställning var att besvara huruvida ICC:s jurisdiktion över medborgare i stater som inte är parter till Romstadgan utgör en kränkning av artikel 34 i Wienkonventionen. Frågeställningen kan besvaras nekande. Svaret baserar sig främst på territorialitetsprincipens förankring i internationell rätt och möjligheten för stadgeparterna att delegera sin egna suveräna förmåga att utreda och åtala brott som har begåtts på dess territorium. ICC:s möjlighet att utöva jurisdiktion över personer som är

237 Decision on the ”Prosecution’s Request for a Ruling on Jurisdiction under Article 19(3) of the Statute”, para. 48. Jfr Bantekas, I., Nash, S., International Criminal Law, sid. 377. Jfr även artikel 4 i Romstadgan som stadgar att ICC ska ha internationell rättskapacitet (på engelska: international legal personality) och ha den rättshandlingsförmåga som är nödvändig för att fullgöra sina uppgifter och uppfylla sina ändamål.

238 Decision on the ”Prosecution’s Request for a Ruling on Jurisdiction under Article 19(3) of the Statute”, para. 49.

medborgare i en stat som inte är part till stadgan innebär inte att nationalstaten på något sätt blir bunden. Inte heller innebär det att ICC utvidgar eller sträcker sin jurisdiktion för långt. Jurisdiktionen grundas helt enkelt på att en individ är mottaglig för ICC:s jurisdiktion då han eller hon begår brott i en stadgeparts territorium.

Vid skapandet av stadgan beslutades att ICC:s jurisdiktion skulle baseras på territorialitetsprincipen. Således utgår ICC:s jurisdiktion från samma premisser som stadgeparternas territoriella jurisdiktion (jämför ovan avsnitt 4.4.3). Följaktligen ligger det i linje med stadgans syfte och ändamål att ICC inte ges en snävare möjlighet än stadgeparterna att utöva sådan jurisdiktion. Det faktum att ICC har jurisdiktion över brott som begåtts på stadgeparternas territorium, oavsett vem som är gärningsman, utgör dessutom ett mer fullständigt skydd för de stater som är parter till stadgan. Detta skydd var troligtvis en viktig faktor vilken motiverade många stater att skriva under och ratificera densamma.239 Ett övergripande syfte med Romstadgan är trots allt att förhindra straffrihet för de som gör sig skyldiga till allvarliga brott. Om domstolens möjligheter att utöva jurisdiktion över brott som begåtts i en stadgeparts territorium var beroende av vem som begick brottet, skulle detta underminera ICC:s möjlighet att effektivt verka mot detta syfte. Detta återspeglas inte minst i situationen med Myanmar och brotten mot rohingyerna, då ansvarsutkrävande skulle vara ännu längre bort om domstolen inte kunde utöva jurisdiktion över Myanmars medborgare.

6 Avgörandets betydelse för möjligheten att

utkräva ansvar för brotten mot rohingyerna

6.1 Introduktion

I avgörandet om ICC:s jurisdiktion över deportationen av rohingyerna presenterade kammaren en allmän tolkning av artikel 12(2)(a) och klargjorde således en fråga som fram tills dess varit orörd, nämligen den om den territoriella räckvidden av ICC:s jurisdiktion. Enligt denna tolkning har domstolen jurisdiktion över deportationsbrottet och kan även ha jurisdiktion över andra brott som påstås ha begåtts mot rohingyerna. Kammaren gjorde i och med detta ett bestämt ställningstagande, vilket sände en tydlig

signal till hela det internationella samfundet, men inte minst till Myanmar och andra icke-partsstater. ICC står stark i att värna om sitt syfte att utkräva ansvar för allvarliga brott och på så sätt förhindra straffrihet.

Syftet med denna uppsats är tvådelat. I detta kapitel ska den första delen av uppsatsens syftesformulering utredas: vilken betydelse kammarens avgörande kan tänkas få vad gäller ansvarsutkrävande för internationella brott som har begåtts mot rohingyerna. Kammarens beslut kommer sannolikt kunna få vidsträckta konsekvenser även i förhållande till andra stater som inte är parter i Romstadgan eftersom kammarens tolkning av artikel 12(2)(a) ger domstolen en stor möjlighet att hävda jurisdiktion i situationer där tredje stater är inblandade. Denna fråga anknyter till den andra delen av uppsatsens syftesformulering, närmare bestämt vilken betydelse avgörandet kan få för ICC:s framtida möjligheter när det kommer till ansvarsutkrävande i förhållande till tredje stater. Denna fråga kommer att behandlas närmare i kapitel 7.