Idealeleven och dess idealidentiteter

Enligt Lund väljer många elever skola och program efter de gruppsammansättningar de förknippar skolan/programmet med:

Valet av program är viktigt för dessa elever eftersom det definierar vem eleven är, samhällselev, fordonselev etc. Det handlar om vi och dom, där den egna gruppen representerar det önskvärda. De andra vilka de än är i det enskilda fallet har ”fel” personlighet, stil eller intressen. (2006:150)

Lunds påstående om att elever söker sig till en viss gemenskap handlar alltså ytterst om en identitetssträvan: ”vem” en önskar eller inte önskar vara. Lund framhäver att gymnasievalet just kommit att handla om tillägnandet av en viss identitet och livsstil, som manifesteras av de olika gruppsammansättningar och gemenskaper som kan anses vara kännetecknande för vissa skolor.

Som vi har sett premieras vissa egenskaper och ett visst utseende i broschyrerna. Därigenom konstrueras bilder av ”idealelever” och därmed också ”idealidentiteter” som blir tillgängliga för de elever som väljer de undersökta skolorna. Framför allt framträder

6 _{Statistiken avser elevunderlaget i Malmö oktober 2012 (www.skolveket.se). Skolverkets definition av}

elever med utländsk bakgrund avser de elever som antingen själva är födda utomlands, eller vars föräldrar är födda utomlands medan eleverna är födda i Sverige (Skolverket, 2004).

27

två olika ideala identiteter: den goda, högutbildade samhällsmedborgaren och den

framgångsorienterade, målrationella entreprenören. Båda identiteter förknippas med

olika värden och egenskaper som lyfts fram i broschyrerna.

Den goda, högutbildade samhällsmedborgaren finns främst representerad hos de skolor som har en akademisk profilering, det vill säga Borgarskolan och S:t Petri (samt i viss mån även ProCivitas). Värdeorden ”ansvarstagande, empatiska och reflekterande” som Borgarskolans rektor Nicola Sarac använder för att beskriva skolans elever, sammanfattar i stora drag vilka värden som den goda samhällsmedborgaren förväntas leva efter (Borgarskolan, 2012:3). Dessutom ska hen besitta många av de egenskaper som diskuterats ovan. Den goda samhällsmedborgaren tar ansvar för såväl sina studier som för sin utbildning i stort. Hen ska inte bara uppnå höga betyg och bli en bildad person, utan också ”se möjligheterna och göra något av dem” (Borgarskolan, 2012:18). Hen tar också ansvar för sina medmänniskor och visar här sina empatiska drag genom att ta hand om dem och behandla dem med respekt (S:t Petri, 2012, ProCivitas, 2012). Den goda samhällsmedborgaren är intresserad av samhällsfrågor på både lokal och global nivå. På lokal nivå kan hen gå med i olika föreningar, där skolornas elevkårer kan utgöra en startpunkt. Som borgarelev ”brinner” hen för internationella frågor (Borgarskolan, 2012:4), och kan till exempel engagera sig i Borgarskolans elevförening ”Bear the Hope”, som syftar till att på olika sätt stödja skolor och sjukhus i Afrika (se Borgarskolan, 2012:7). På S:t Petri och Borgarskolan kan hen också delta i European Youth Parliament (Se S:t Petri, 2012:22 och Borgarskolan, 2012:4). Där får hen enligt broschyrerna verktyg att diskutera och debattera samhällsfrågor och utvecklar färdigheter och förmågor att röra sig på en offentlig arena. Hen tar till vara på möjligheten att ”studera vid universitet och högskolor över hela världen” (S:t Petri, 2012:7), gärna på ”toppuniversitet såsom Handels i Stockholm” och ”London School of Economics” (ProCivitas, 2012:2).

Här blir det tydligt att skolorna förutsätter en relativ stark socioekonomisk bakgrund. Dels ska hen ha råd och möjlighet att ägna sig åt internationella studier efter gymnasieexamen, dels ska hen ha ett kulturellt kapital som innefattar kännedom om olika begrepp och företeelser. I broschyrtexterna förutsätts det till exempel kännedom om den prestigefyllda laddning universitet som Yale och Stanford har. Följden blir att den goda samhällsmedborgaren måste ha vissa förutsättningar för att ”se möjligheterna och göra något av dem” (Borgarskolan, 2012:8). Brown (1997) menar att skolans olika valfrihetsreformer som formellt sett signalerar öppen konkurrens och ett mer

28

demokratiskt tillträde till högre utbildning, snarare har fått motsatt effekt. I stället har det blivit ett sätt för medelklassen att skydda de sociala positioner som de traditionellt sett förvärvat genom utbildning (Brown, 1997, se även Lund, 2006). Den goda samhällsmedborgaren tycks röra sig i en cirkelrörelse och idealet som de akademiskt orienterade skolorna konstruerar verkar syfta till att reproducera ett rådande samhällsideal där en stark medelklass har företräde på olika sociala och samhälleliga arenor.

Den framgångsorienterade, målrationella entreprenören är ett identitetsideal som framträder hos de näringslivsorienterade skolorna TBS, JENSEN och ProCivitas. Entreprenören delar vissa karaktärsdrag med den goda samhällsmedborgaren. Liksom den sistnämnda tar den förstnämnda ansvar för sina studier, är engagerad och strävar efter höga betyg. Den framgångsorienterade entreprenören är framförallt engagerad i sin framtida karriär inom näringslivet. Engagemanget kommer till uttryck genom att hen är hängiven och sätter upp djärva mål:

För att du ska kunna nå dina mål och förverkliga dina drömmar, krävs mer än bara goda ämneskunskaper. Med inspiration och erfarenheter från idrottens värld ger vi dig värdefulla verktyg för att du ska utvecklas som person, må bra och prestera väl i skolan. (JENSEN, 2012:2ff)

De näringslivsorienterade skolorna är tydliga med att målen i sig inte räcker för att lyckas. Inte heller duger goda ämneskunskaper trots att eleven ska ”prestera väl i skolan”. För att uppnå sina mål och avancera måste entreprenören vara målmedveten, driven, motiverad och ständigt utvecklas. Entreprenören är även en ”företagsam individ” (TBS, 2011:5). För att utveckla sin entreprenöriella förmåga har hen möjlighet att engagera sig i projekt som ”Ung Företagsamhet”, där hen får kunskaper om hur en startar och driver ett företag (se Jensen, 2012, ProCivitas, 2012 och TBS, 2011).

Liksom den goda samhällsmedborgaren verkar även den framgångsorienterade entreprenören på en global arena. Dock behöver inte entreprenören nödvändigtvis

studera utomlands. Fokus ligger i stället på att hen har en internationell karriär och gör

frekventa ”business trips”, som ger ”möjligheter till att knyta kontakter med företag i andra länder och få lära sig mer om dess affärskulturer och seder” (TBS, 2011:22). Detta blir allt viktigare då ”[t]renden är tydlig – ökad globalisering gör att avstånden minskar och att möjligheterna ökar, och det blir allt viktigare med internationella kontakter och erfarenheter” (ProCivitas, 2012:5).

29

För att lyckas i affärslivet måste entreprenören vara socialt kompetent. TBS påpekar att de ”värdesätter … förutom faktiska kunskaper, det kunnande och insikter som behövs i näringslivet – t ex social kompetens” (2011:4). Entreprenören måste utveckla och ”förbättra [sin] sociala och kommunikativa kompetens” (ProCivitas, 2012:3) för att lyckas inom affärsvärlden. Detta betonande av att vissa kompetenser krävs för att ”lyckas”, för att särskilja sig, belyser den konkurrensideologi som kommit att genomsyra allt fler samhälleliga arenor (Giddens, 1999, Stier, 2012). Enligt Stier (2012) finns idag en omedveten och obestridd föreställning om att konkurrens är fruktbart; det motiverar, utvecklar och främjar individers och verksamheters prestationer. Att vara socialt kompetent blir därmed ytterst viktigt i ett samhälle där alla, enligt Stier, förväntas vara ”våra egna entreprenörer och kunna sälja in oss till presumtiva arbetsgivare” (Stier, 2012:35). De näringslivsorienterade skolorna präglas av en prestations- och konkurrensinriktad elev- och samhällssyn. Eleverna ska förvärva egenskaper och kunskaper så att de både kan ta plats och ta för sig för att lyckas i näringslivet. Att som JENSEN poängtera att skolan hämtar inspiration från idrottens värld kan tyckas som ett smidigt sätt att konkretisera rådande konkurrenssituation för sina elever.