Då vi diskuterar skolorna utifrån olika profileringskategorier är det möjligt att skolorna framstår som mycket olika. Så är dock inte fallet, och vi vill därför inleda vår avslutande diskussion med att påpeka att skolorna, trots sina olikheter, har fler drag som förenar dem än som skiljer dem åt. Även om skolorna har valt att marknadsföra sig på olika sätt speglar broschyrernas framställningar av både den framgångsrika skolan och den framgångsrika eleven stora likheter. Nyckelordet är homogenitet.
Trots att samtliga skolor poängterar att de levererar en högklassig utbildning är det snarare andra teman än själva utbildningen som skolorna använder i sin marknadsföring. Våra analyser visar att broschyrerna i första hand säljer in en livsstil och i andra hand själva utbildningen. Livsstilen ramar in liberala ideal och signalerar bilden av en ständigt upptagen, högutbildad, framgångsrik och produktiv person som gärna befinner sig på resande fot. Att vara fysiskt i form stämmer därför väl överens med den målrationella individen där kroppslig självdisciplin blir ett led i målmedvetenheten och yrkesmässiga framgångar. Glorifieringen av en viss livsstil fyller två funktioner; dels lockar skolorna elever då livsstilen framstår som attraktiv, dels kan skolan verka som det forum där grundläggande normer och värderingar i samhället bevaras och reproduceras (Brown 1997, Lund, 2006).
Fastän samtliga skolor hävdar att de tar hänsyn till varje elevs individuella behov och förutsättningar, framställs likväl eleverna utifrån en viss mall; de kopplas samman med en specifik uppsättning av önskvärda egenskaper, ett visst utseende och en viss klassbakgrund. Broschyrerna ger dessutom sken av att det krävs mer än goda betyg för att ”klara av” och ”platsa” på skolan. Den tänkta mottagaren till broschyrerna verkar inte vara alla femtonåringar som ska göra sitt gymnasieval, utan femtonåringar med en specifik socioekonomisk bakgrund. Att en har ett tillräckligt stort ekonomiskt och kulturellt kapital för att kunna studera vid prestigefyllda amerikanska universitet framställs som något av en självklarhet. Särskilt framträdande blir det i de akademiskt orienterade skolornas broschyrer där ett mer avancerat språkbruk används.
34
Självklarheten motsägs dock av Broady och Börjesson (2005) som visar att framförallt samhällsprogrammet rekryterar elever från alla samhällsklasser. Bilden av medelklasseleven som målas upp i broschyrerna innebär med andra ord att vissa elevgrupper osynliggörs. De attityder som konstrueras i broschyrerna bidrar till att skapa en ojämlik social ram som bygger på att alla inte äger tillträde till skolorna.
Att uppfylla sina drömmar likställs med att nå framgång inom näringslivet eller den akademiska sfären. De näringslivsorienterade skolorna kopplar inte bara samman framgång och entreprenörskap utan de likställer framgång med entreprenörskap. Eleverna förväntas vara ”sin egen lyckas smed” samt ta till vara på den rika flora av möjligheter som skolorna erbjuder. Med andra ord vittnar broschyrerna om en ideologisk marknadsliberal tankeram där tilltron på individens möjligheter får stå oemotsagd. Värden som solidaritet eller kollektivism har litet, eller inget, utrymme. Inte heller estetiska uttrycksmedel eller läroprocesser lyfts fram, och de elever som avviker från det normerande utseendet (exempelvis genom en alternativ klädstil), egenskaperna eller intressena finns inte. Skolorna omfamnar alltså individualism; men inte den enskilde individen.
Den homogena elevbilden manifesteras också genom ett slankt, neutralt klätt, ljushyllt västerländskt ideal. I många fall speglar inte detta skolornas faktiska elevunderlag, där statistiken vittnar om en betydligt större heterogenitet än vad broschyrerna visar. För S:t Petri, den skola som har störst variation i sin elevrepresentation lyser dock en del av skolans verksamhet med sin frånvaro. Bland elevuttalanden och intervjuer i broschyren saknas elever från språkintroduktionen helt. Även om språkintroduktionen är en individanpassad lösning för elever till dess att de behärskar svenska tillräckligt väl för att gå vidare till något av de nationella programmen är dessa elever likväl en del av skolans verksamhet (www.malmo.se). De personer som läser Introduktionsprogrammet behärskar förmodligen inte svenska språket tillräckligt väl för att kunna läsa broschyren och är därmed en elevgrupp som S:t Petri inte behöver marknadsföra sig för. Men genom att ge Introduktionsprogrammet mindre utrymme skapas samtidigt bilden av att programmet befinner sig i marginalen och inte är en likvärdig del av skolan. Det är på de nationella programmen, och inte på Introduktionsprogrammet, som de ”gamla goda Petritraditionerna” (S:t Petri, 2012:9) lever vidare.
Den homogena bild som framträder i marknadsföringen kan tyckas befinna sig på kollisionskurs med skollagens riktlinjer om att utbildningen ska kännetecknas av
35
öppenhet och mångfald (SFS, 1997:1212, via Lund, 2006:38). Även om skolorna i vår undersökning mycket väl kan tänkas arbeta utifrån värdegrunden verkar mångfaldens skola inte vara ett gångbart säljargument. Det i sin tur belyser den konkurrenssituation skolväsendet i allt högre utsträckning blivit under det senaste decenniet.
Wells och Sernas (1997) studie av nivågrupperingen i amerikanska skolor visar att över- och medelklassföräldrar (élite parents) ser nivågruppering som ett sätt att bevara den priviligierade positionen deras barn erhåller i utbildningssystemet. Då skolorna försökte ta bort nivågrupperingen, som i ett led att reducera klass-, men framförallt etnicitetssegregation, hotade i många fall föräldrar att flytta sina barn till andra skolor. Eftersom skolorna var medvetna om att detta skulle sänka genomsnittsbetygen, och därmed skolornas status, valde de att behålla nivågrupperingen.
Skolverkets (2012) bedömningar tyder på en liknande situation i Sverige där medelklassens barn är utbildningssystemets vinnare då en konsekvens av det fria skolvalet är ökad segregation. Elever med stark socioekonomisk bakgrund, vars föräldrar ofta är engagerade i valet av gymnasieskola, pendlar i allt högre utsträckning till andra kommuner för att gå i skolor med gott rykte och andra studiemotiverade elever. Invandrartäta områden, såväl som socioekonomiskt utsatta områden, urlakas på elever med höga betyg. Hittills har detta framförallt resulterat i en ökad segregation mellan skolor utifrån kategorin etnicitet. De studiemotiverade eleverna samlas i stället på vissa skolor som blir ”elitskolor” (Skolverket, 2012). Skolorna som ingår i vår undersökning är, baserat på betygsstatistik, antingen sådana ”elitskolor” eller vill ge sken av att vara sådana skolor. Möjligtvis kan detta förklara varför mångfaldens skola inte är ett användbart säljargument. Den välbemedlade, hälsosamma och etniskt svenska eleven är densamma som den framgångsrika eleven varigenom den framgångsrika skolan speglas. Elever med utländsk bakgrund eller med ett yttre och en personlighet, som på andra sätt avviker från normen, är den Andre; den som inte förknippas med framgång; den som inte är lönsam för den svenska skolan och därmed inte tycks vara önskvärd.
Avslutningsvis bör nämnas att skolornas framhållning av värden som ansvarstagande och studiemotivation i sig inte är förvånande. Det ligger i linje med att programmen är studieförberedande och dessa värden betonas också i läroplanen (Lgy 11, 2011). Skolornas framhållning av entreprenöriella och kommunikativa förmågor är inte heller överraskande då det enligt läroplanen är skolans uppgift att främja och utveckla dessa förmågor. Däremot kan en ifrågasätta den likriktighet och homogenitet som
36
broschyrerna uttrycker. Framförallt i de skolor som har en entreprenörskapsprofil förväntas eleverna inte bara vara på ett visst sätt. Likaså förväntas deras drömmar kretsa kring en enda faktor: karriären. Även om skolorna har en näringslivsprofil ska entreprenörskapet fortfarande vara en del av skolans verksamhet och inte hela skolans verksamhet. Det går dessutom att ifrågasätta den karriärsfixering broschyrerna uttrycker. Är det verkligen rimligt att alla vid sexton års ålder besitter den målrationalitet som krävs för optimal lönsamhet?