5. A& bygga e& klassificeringssystem
5.1 IdenDfierande av parametrar
Eftersom rapporten avgränsats till företag med relativt enkla artikel@löden som kunnat sammanfattas i inköp, lager och kund fokuserar diskussionen kring framtagning av parametrar på dessa tre steg. Genom att på detta vis låta klassi@iceringen spegla hela den logistiska kedjan ges möjlighet till ett mer holistiskt perspektiv vid beslutsfattande.
Klassi@iceringen skapar i grund och botten en prioriteringsordning av artiklar och denna prioritering blir på detta sätt baserad på artikelns samtliga kontaktytor mot företaget.
5.1.1 Inköp
Den logistiska process denna rapport behandlat startar vid inköpet och här lyfts två övergripande faktorer fram som i sig de@inieras av ingående, mer konkreta parametrar.
Dessa två faktorer är hur kritisk artikeln är för den egna verksamheten, samt hur komplex leverantörssituationen är. Detta har visats ovan i Kraljics matris över inköpsstrategier (se avsnitt 4.1.1), och tanken är här att låna resonemanget men överföra det till klassi@icering av artiklar. Genom att låta klassi@iceringen spegla artiklars inköpsförhållanden går inte denna information förlorad efter inköpet, utan kan följa med genom hela den logistiska kedjan.
Hur kritisk en artikel är beror helt på företagets natur och denna analys skiljer sig således från fall till fall. Kritiskhet är också ett väldigt löst begrepp och skiljer sig beroende på vad man väljer att titta på. Dock behöver de parametrar som väljs att representera inköpet inte ta hänsyn till kritiskhet ur ett vidare perspektiv. I slutändan tillhandahåller klassi@iceringen ett mått på artiklars respektive kritiskhet med utgångspunkt i hela den logistiska kedjan och är alltså en sammanvägning av @lera variabler. För att ge en @ingervisning av vilken typ av parametrar som kan vara aktuella att representera inköpet lånas återigen resonemanget från Kraljic, där bidrag till totala inköpskostnader och bidrag till total vinst kan avgöra hur kritisk en artikel är ur ett inköpsperspektiv. Få eller inga företag sitter i en sådan situation där inköpskostnader kan negligeras helt och vinsten är det som i de allra @lesta fall motiverar företagets existens.
Begreppet leverantörsmarknadens komplexitet knyter an till distinktionen mellan standard-‐ respektive specialartiklar. Här är tanken att låta klassi@iceringen fånga upp de artiklar som förbrukar mer av inköparens resurser. Genom att komma åt denna information kan beslut fattas kring förändring av beställningsprocessen med syfte att minimera den förbrukning av resurser processen utgör. Specialartiklar är typiskt sett mer resurskrävande att beställa medan standardartiklar som regel kännetecknas av ett tämligen okomplicerat beställningsförfarande. Det bör dock undvikas att låta en parameter vid klassi@iceringen vara bivariat och representera huruvida artikeln är en special-‐ eller standardartikel då detta riskerar att bli väl grovt. Exempelvis kan en artikel som skulle falla under kategorin special trots detta ha en enkel beställningsprocess efter den initiala upphandlingsfasen, och bör därför behandlas som om den vore en standardartikel. På samma sätt kan en artikel vilken per de@inition är en standardartikel ha en leverantörssituation som gör beställningsprocessen resurskrävande. Istället bör själva resonemanget kring standard-‐ respektive specialartiklar @innas med vid skapande av en klassi@icering där de grundläggande parametrarna får avgöra huruvida en artikel bör prioriteras högt eller lågt.
Parametrar att lyfta fram är här alltså mått på en mer kostsam och komplicerad anskaffningsprocess. Dessa kan vara av ren ekonomisk karaktär, exempelvis artikelns transportkostnad från leverantör. Har det köpande företaget endast en leverantör och denna be@inner sig långt borta rent geogra@iskt bidrar detta till högre transportkostnader. En annan tänkbar parameter är hur många order av en viss artikel som läggs under en bestämd tidsperiod, liksom hur mycket tid varje order tar. Här kan tänkas att i klassi@iceringen vägs in huruvida beställningen kan utföras automatiserat via exempelvis ett elektroniskt beställningssystem, eller om direkt kontakt med leverantören måste tas.
5.1.2 Lager
Nästa steg i material@lödet hör till lagerhantering. Företag vill generellt hålla ett så litet lager som möjligt för att minimera lagerhållningskostnader, något som dock går stick i stäv med att garantera en god leveransservice gentemot kund. Av denna anledning bör frågan ställas huruvida en artikel förtjänar att lagerföras, vilket är något klassi@iceringssystemet kan användas till att svara på.
Då lagret inte innefattar en tredje part på det vis inköpet gör visar sig denna analys något enklare att utföra. De parametrar som väljs att representera lagret ska syfta till att lyfta fram artiklar som förtjänar uppmärksamhet ur ett lagerhållningsperspektiv. I och med ambitionen att minimera kapitalbindning är en lämplig variabel att väga in en artikels volymvärde. Volymvärdet som är ett mått på hur mycket ekonomiska resurser en artkel förbrukar över en viss tid är högintressant för att kunna se över hanteringen av dessa ekonomiskt viktiga artiklar. Artiklar som ständigt utgör ett högt volymvärde bör hållas på så låg lagernivå som möjligt för att minimera kapitalbindning. I dessa fall kan det vara aktuellt att se över beställningsrutiner för att åstadkomma en smidig beställningsprocess med framförallt korta ledtider. Inköp av artiklar med högt volymvärde utgör rimligtvis stora intäkter för leverantören vilket förbättrar förhandlingsläget för det köpande företaget.
Ledtid är en annan parameter som kan tänkas representera lageraspekten hos artiklar.
Väljs denna parameter att ingå i klassi@iceringen och artiklar med längre ledtider rangordnas högre lyfts dessa fram bland mängden. I det fall en artikel med lång ledtid visar sig vara viktig för företaget kan insatser göras för att minimera ledtiden eller möjligtvis motivera lagerhållning. Detta för att gardera sig mot osäkerheter inom tillgänglighet och därmed uppnå en högre leveransservice mot slutkund.
5.1.3 Kund
Att låta kundens behov speglas av klassi@iceringssystemet blir oerhört viktigt då det i slutändan är kunden som utgör förutsättningarna för företagets fortsatta existens.
Oavsett om klassi@iceringssystemet utgår från interna eller externa kunders behov och önskemål är det av yttersta vikt att analysera dessa för att utreda vad som prioriteras.
Här beaktas rimligtvis parametrar som kan leda till en högre grad av kundtillfredsställelse. Detta kan exempelvis vara artikelns tillgänglighet eller orderns omloppstid. Artikelns försäljningspris är en annan intressant parameter att beakta.
Även om företaget har små möjligheter att sänka detta kan klassi@iceringen underlätta att förbättra inköpsförhållanden för kunder genom att artiklar med högt försäljningspris lyfts fram. Visar det sig att dessa artiklar har långa ledtider, låg tillgänglighet eller lång omloppstid för hantering av order, kan åtgärder tas för att förbättra dessa förhållanden. Att låta artikelns pris utgöra en parameter i klassi@iceringssystemet gäller främst i det fall utgångspunkt tas i externa kunder, men
kan även vara aktuellt i fallet med interna kunder beroende på företagets organisationsstruktur.
Utöver att bygga klassi@iceringen med hänsyn taget till kundens behov och önskemål bör även parametrar ingå som speglar kunden ur det säljande företagets perspektiv.
Parametrar att representera inköpet utgick som bekant från Kraljics inköpsmatris och på samma sätt används här Sabath och Whipples kund/produkt-‐handlingsmatris att lägga grunden för resonemanget kring kunden. Modellen, som presenterats under avsnitt 4.1.3, har dock enbart bidrag till total vinst som ingående parametrar. Här föreslås snarare att tankesättet bakom modellen överförs till en artikelklassi@icering där avsikten är att fånga kundernas respektive vikt. Dessa kan rangordnas efter en direkt mätbar parameter av den typ författarna bakom modellen föreslår, medan andra tänkbara grunder för rangordning kan vara prestige och framtida potential. Att välja prestige som ingående parameter motiveras i och med att lyckad försäljning till en välkänd och respekterad kund kan tänkas generera nya kunder, och potential genom att kunder som i dagsläget utgör ett litet bidrag till total vinst över en längre tid kan förutspås bli större kunder. I dessa två fall bör dessa kundrelationer prioriteras högt, något som klassi@iceringssystemet kan underlätta genom att lyfta fram artiklar som säljs frekvent till kunder i dessa kategorier.
Företaget bör alltså utreda hur viktiga kunderna är och låta en eller @lera parametrar i klassi@iceringen representera detta. För att detta ska vara möjligt krävs att kundernas respektive prioritet fastställs, exempelvis genom att skapa ett antal prioritetsgrupper.
Denna information kan därmed användas för skapande av parametrar att ingå i klassi@iceringssystemet. I det fall kunderna är klart segmenterade efter vilka artiklar de köper kan artiklarna enkelt klassi@iceras efter deras respektive kunder. Köps en artikel frekvent av en högprioriterad kundgrupp förtjänar den således högre rang. Gäller å andra sidan att kundgrupperna till stor del överlappar vad gäller vilka artiklar de köper kan klassi@iceringen ha antalet kunder ur respektive kundgrupp som ingående parameter. Här måste skaparen av klassi@iceringssystemet vara medveten om att i det fall valet av parametrar att rangordna kunder efter väljs till mer subjektiva värden ökar risken att klassi@iceringen ger en skev bild av artiklarnas inbördes prioritet. Detta då antalet beslutssituationer ökar med exempelvis val av skala och inbördes ordning.
När lämpliga parametrar identi@ierats att spegla det logistiska @lödet är nästa steg att välja klassi@iceringsmodell. Hur modellvalet påverkar både det slutgiltiga klassi@iceringssystemet och arbetsprocessen att skapa detta diskuteras nedan.