Identifiera risker

Resultatet visade att män tenderar att fundera mindre över risker i trafiken än kvinnor, vilket stöds av Andersson & Lundborg (2007) och Rhodes (2011) som också skriver att män uppfattar risker lägre än kvinnor medan kvinnor upplever flera risker än män. Det verkar också vara så att ju fler mil per år en individ kör bil, desto mer funderar denne över risker (se figur 3 under

Sida 40 av 61

resultat), även om resultatet visar att kvinnor som kör över 4000 mil per år är de som funderar minst över risker i trafiken jämfört med män i samma kategori. Detta styrks av (Andersson & Lundborg, 2007) som förklarar att de som kör fler mil per år är mer benägna att uppskatta sin egen risk lägre, samtidigt som de anser sig vara mer utsatta för risker än de som kör mindre mil per år. De bilförare som snabbare kan upptäcka och identifiera faror är involverade i färre trafikolyckor (Ambros et al., 2016) och har ett mer skyddat beteende i trafiken genom att exempelvis använda bilbälte samt följa de trafikregler som finns (Lund & Rundmo, 2009). Ambros et al. (2016) skriver också att de förare som snabbare kan upptäcka och identifiera faror är involverade i färre trafikolyckor. Detta menar Andersson & Lundborg (2007) skulle kunna förklara mäns självskattning av körförmåga då män har en förmåga att underskatta sin egen risk, och detta skulle kunna bero på att de manliga respondenterna i den här undersökningen inte har varit involverade i en trafikolycka och därmed anser sig vara bättre bilförare än majoriteten. Författarna skriver också att mäns upplevda risker på vägar ökar med inkomst. Däremot så betyder det inte att bara för att män tar mer risker i trafiken och skattar sin körförmåga högre än kvinnor att de är bättre bilförare; det här är endast deras egen uppfattning och det tordes vara svårt att kunna skatta sin faktiska förmåga.

Resultatet visar att det är fler män än kvinnor som planerar sin resa i förväg, genom att exempelvis följa väderprognoser, trafiknyheter och planera för matpauser, vilket illustreras i figur 2. Den åldersgrupp som i högre grad planerar sin resa är 46–60 år för båda könen, vilket skulle kunna förklaras med att personer i den åldersgruppen har både mer livserfarenhet men framför allt många gånger mer körvana än de som är yngre. Som skrivet tidigare så belastas vägnäten mer under de så kallade ”stugbytardagarna” och för de bilförare som är mer erfarna så kanske de är införstådda med att en bilresa kan ta tid och det kan ske olyckor på vägarna till följd av exempelvis andra bilförare som upplever stress eller hunger. Att då planera sin resa i förväg för att åka när det är mindre trafik samt ta reda på var det finns bra rastplatser för att äta mat och tanka på samt kolla väderprognoserna gör att en bilresa kan bli säkrare. Vid vinterkörning är ett stort problem olika väderförhållanden som is på vägbanorna samt snöfall (Ružinskas et al., 2016; Ben Khedher et al., 2020; Šidlauskaitė & Kažys, 2019), vilket också såklart påverkar bilresan. Lorenčík & Maciaková (2017) menar att det går att förutse väder, men det går inte att förhindra väder och detta är också något som mer erfarna bilförare kanske har i åtanke när de planerar att köra till en skidort. Ska det bli snöstorm så kanske bilföraren planerar för att åka exempelvis en timme tidigare än vad planen var från början. Resultatet visar också att män anser att de nästan alltid anpassar sitt körbeteende efter de risker de har

Sida 41 av 61

identifierat, även fast resultaten visar att många män bland annat inte håller hastigheten eller att de väljer att fortsätta en omkörning fastän de får ett möte.

När det kommer till körförmåga skattar män sig högre än kvinnor och män menar även att de är bättre eller betydligt bättre än andra bilförare. Anmärkningsvärt är att ingen man svarade att de hade något sämre körförmåga jämfört med andra. Av de 44 män som besvarade enkäten menade 34 stycken att de är bättre eller betydligt bättre förare jämfört med andra, vilket är intressant om vi skulle göra en generalisering över mäns körförmåga, för då skulle närmare 80 procent av samtliga män som kör bil skatta sig vara bättre bilförare än alla andra. Skulle däremot närmare 80 procent faktiskt vara betydligt bättre än andra på att köra bil, så borde antalet trafikolyckor minska drastiskt. Trots det så visar resultatet att de flesta respondenter anser att bilförares beteenden i trafiken är det farligaste, såsom ovana förare, förare som kör för långsamt eller för fort, och förare som inte följer trafikflödet. Majoriteten av dessa respondenter skattade sig själv som bättre eller betydligt bättre förare än personer som kör mindre än 1000 mil per år (kan tolkas som ovana förare). De som har haft passagerare som bett dem sänka hastigheten eller inte göra vissa omkörningar är med majoritet män (är man verkligen så duktig förare om passagerare ber en inte köra på ett visst sätt?). De som väljer att öka farten vid en omkörning med mötande trafik har också genomfört omkörningar som passagerare motsatt sig, håller nästan aldrig hastigheten och är män.

5.2.7. Riskuppfattning

Att ha en uppfattning om risker grundar sig främst i att människan vill vara vid god hälsa och känna sig säker (Slovic, 1987), såsom att inte bli involverad i en trafikolycka eller, om så skulle ske, att inte bli skadad vid en trafikolycka. Samtidigt anses bilkörning vara en socialt accepterad risk i samhället (Slovic, 1990) och ibland så är det något som inte kan undvikas för att kunna transportera sig till exempelvis en skidort. Ska du ta dig till Branäs så finns det begränsad kollektivtrafik (närmast obefintlig) då närmaste flyg och tåg stannar i Torsby (ungefär sju mil ifrån Branäs) och bussen går några få gånger per dag under vardagar.

Hur en bilförare uppfattar en risk påverkar även körbeteendet (Lu et al., 2012) och riskuppfattning är något som ökar med åldern då erfarna förare snabbare och bättre uppfattar potentiella risker än unga och mer oerfarna förare (Ambros et al., 2016; Andersson & Lundborg, 2007). Yngre och mer oerfarna förare uppfattar dessutom ofta olika körbeteenden som mindre riskabla än erfarna förare (Rhodes, 2011). Detta kan bero på att yngre förare har en sämre situationsmedvetenhet jämfört med erfarna förare, det vill säga att ha en uppfattning om vad som händer runt dig, och det tar tid och kräver att du som bilförare exponeras för olika

Sida 42 av 61

situationer för att utveckla en god situationsmedvetenhet (Scott-Parker et al., 2020). Utöver detta så kan yngre uppfatta olika körbeteenden som mindre riskabla på grund av att de i högre grad tycker om ett riskfyllt körbeteende (Curry & Winston, 2012; Rhodes, 2011), vilket kan kopplas till att de i större utsträckning överskattar sin egen körförmåga, i vilken utsträckning de riskerar att råka ut för allvarliga konsekvenser men också en bristande förmåga att upptäcka faror och risker i trafiken. (Andersson & Lundborg, 2007) skriver att ju mer oerfaren en bilförare är (till exempel genom att köra färre mil per år eller har haft körkort i några få år) desto mindre anser de sig vara utsatta för risker, vilket kan bero på bristande erfarenhet. Med det sagt så betyder det inte att mer erfarna bilförare är bättre bilförare än mer oerfarna, men generellt sett så skulle jag tro att en person som har haft körkort i över 30 år och som kör mellan 3000–4000 mil per år har betydligt mer erfarenhet och körvana än en person som har haft körkort i tre år.