Identifiering och tidiga insatser

Jag anser att det är av största vikt att elevers svårigheter uppmärksammas så tidigt som möjligt. Redan i förskolan bör det finnas en medvetenhet om utifall det föreligger några språkliga problem hos barnen. Att arbeta med språkutveckling i förskolan är något som kan vara till glädje och nytta för alla barn oavsett om det föreligger några problem eller inte. I förekommande fall är det viktigt att skolan får kunskap om kommande elevers problem så att rätt resurser kan sättas in för att förhindra att eleven upplever sina tillkortakommanden.

Dessutom är lärarens kompetens viktig för att göra en bedömning av elevernas språkutveckling. Läraren måste vara medveten om vilka tecken på problem som kan föreligga både vid läsning och skrivning och veta vad man ska observera. Utöver detta måste läraren veta vilka områden som ska vara befästa.

Den gemensamma uppfattningen bland samtliga yrkeskategorier som deltagit i undersökningen, är att tidig identifiering och tidiga insatser är ett framgångsrikt arbetssätt för elever med läs- och skrivsvårigheter. De flesta skolor som var representerade i undersökningen hade en utarbetad screeningplan som specialpedagogerna ansvarade för.

Eliasson-Roos (2007) skriver angående tidig identifiering att kommunen genom gemensamma screeningprogram vill upptäcka barn som av olika skäl har svårigheter med språklig medvetenhet.

Myrberg & Lange (2005) skriver beträffande bedömningar och tester att dessa kan användas för utvärdering av undervisningsresultat men även som en vägledning i undervisningen. Det poängteras också att testningen är meningslös om denna inte är kopplad till pedagogiska insatser.

Genom en väl utarbetad screeningplan för olika stadier anser jag att kan man överblicka dels behov av resurser och vad som generellt behöver lyftas fram i undervisningen. Det är viktigt att diagnoser/tester är tillämpbara på elever av idag och att tester och diagnoser ses över för att vara bra redskap för det som man vill undersöka.

Genom att kontinuerligt göra informella diagnoser och vara uppmärksam på de faktorer som indikerar läs- och skrivsvårigheter kan man ge tidigt och rätt anpassat stöd till eleven. Numer har trenden vänt från att tro att svårigheter är mognadsrelaterade till att se betydelsen av tidiga åtgärder.

Konsensusforskarnas syn på specialpedagogiska insatser till elever med läs- och skrivsvårigheter sammanfattas i (Myrberg och Lange 2005). De grundläggande kraven på läraren är att fokusera problemområdet, vara kunnig i olika läsinlärningsmetoder och ha teoretiska kunskaper om läs- och skrivinlärning/utveckling.

Dessa krav anser jag att läraren kan uppfylla i klassrummet. Läraren kan t.ex. genom att variera metoder vid läsinlärningen utnyttja sina teoretiska kunskaper inom läs- och skrivinlärningsområdet. Däremot kan hjälp av specialpedagog behövas för att få reda på vilken kunskapsnivå eleven befinner sig och detta kan specialpedagogen lämpligast undersöka då denne har enskild undervisning av eleven. Att få kännedom om elevens starka sidor är även något som specialpedagogen kan hjälpa till att finna för att sedan utgå från dessa i olika inlärningssituationer. De elever som har specifika svårigheter ska ha enskilt stöd av specialpedagog men även stöd i klassen genom t.ex. kompensatoriska hjälpmedel.

Blir elevens svårigheter tidigt identifierade och får tidigt insatta åtgärder innebär det att svårigheterna minimeras och att dessa i bästa fall inte blir bestående. Elevens upplevelser av misslyckande blir ej heller så stora. Detta innebär större möjligheter till bättre kunskapsnivå framöver. Dessutom påverkas självkänslan positivt hos eleven genom att hindren inte behöver vara oöverstigliga. Specialpedagogen fyller en viktig funktion i de fall då det inte sker en informell identifiering av klassläraren vid eventuella svårigheter. Genom att identifiera svårigheter och utifrån vetskapen om dessa sätta in rätt åtgärder kan eleven stödjas både i klassrummet och enskilt tillsammans med specialpedagog. En bra investering är också att satsa på intensiva stödåtgärder i ett tidigt skede då man upptäckt att det föreligger svårigheter.

7.4 Elevers självbild i relation till läs- och skrivinlärning

De allra flesta nybörjarelever kommer till skolan med positiva förväntningar. Att sedan upptäcka att man inte klarar de krav som ställs ger eleven en känsla av otillräcklighet och samtidigt jämför eleven sin förmåga med kamraterna i klassen. Specialpedagoger som träffar elever enskilt upptäcker hur en dålig självbild påverkar inlärningen. Därför anser jag att specialpedagogens främsta uppgift är att bygga upp ett självförtroende hos eleven och skapa trygghet i lärandesituationerna. Detta visas också i undersökningen där samtliga specialpedagoger betonar vikten av trygghet och elevens behov av att bli bekräftad. En viktig förutsättning för att skapa detta är att eleven får enskild undervisning och där inte behöver mäta sig med någon annan. I klassrummet är det viktigt att eleven får rätt ställda krav, tid för att arbeta i sin takt och få tid för att avsluta sina uppgifter så att inte halvfärdiga produkter växer på hög. Tydlighet och klara instruktioner ger också bättre förutsättningar för att stärka självkänslan. Dessa åsikter bekräftas av Druid Glentow (2006) där författaren skriver om betydelsen självkänsla.

Taube (1997) skriver om huruvida självbilden har inflytande över prestationerna i skolan eller om det är skolprestationerna som påverkar självbilden. Det föregående medför att man får arbeta med att stärka självförtroendet och det senare att man får arbeta med stöd i inlärningsuppgifterna. Olika förhållningssätt ger olika pedagogiska konsekvenser.

Här föreligger det med största sannolikhet en växelverkan. Om eleven erfar en känsla av framgång påverkar det givetvis självkänslan som i sin tur påverkar prestationen om självkänslan har stärkts.

7.5 Teorianknytning

Myrberg ur Borgström (2006) skriver att det råder enighet bland forskare i Konsensusprojektet kring att skolans resultat, när det gäller läs- och skrivinlärning, även beror på faktorer utanför skolan. Elevers lärande och utveckling är beroende av den omgivning de i sin vardag befinner sig i och för att förstå elevers lärande och utveckling är det nödvändigt att uppmärksamma detta samspel.

Imsen (2000) skriver om Bronfenbrenners ekologiska anpassningssätt genom att uttrycka dennes tankar att barn måste studeras i de sammanhang de tillhör och att det är viktigt att undersöka hur eleverna upplever skolsituationerna i ett sammanhang och bilda teorier kring hur eleverna upplever sammanhangen. Gunnarsson (1996) beskriver Bronfenbrenners mening om att barnets upplevelser av samspelet, som uppstår i deras närmiljö genom aktiviteter, roller och relationer, är av särskild betydelse för dennes lärande och utveckling. Det är nödvändigt att uppmärksamma den ömsesidiga anpassningen mellan hur barnet utvecklas och det som förändras kring barnet för att förstå barns lärande och utveckling. Vikten av att se eleven i en vidare miljö än skolan och att denne tillhör andra miljöer är väsentligt för att möta eleven på ett utvecklande och stödjande sätt i skolan.

Bronfenbrenner visar i sin utvecklingsekologiska modell, som består av fyra strukturer, vad som anses vara viktigt för barns lärande och utveckling. Mikronivån består av miljöer som eleven ingår i såsom familj, skola och fritid. Dessa miljöer utgör ett nätverk av relationer som eleven är en del av. Då elever agerar olika under lika förhållande p.g.a. att de upplever situationer olika är det av betydelse att också klarlägga vad det är som frambringar trygghet och harmoni hos en elev och samtidigt stärker elevens självkänsla. Elever som inom sin familj eller under sin fritid upplever trygghet och harmoni och uppvisar styrkt självkänsla, kan i skolan avvika i sina upplevelser (så även i omvänt förhållande). Elever kan uppleva sig själv

miljöer. Vidare kan en elev uppleva att hon klarar de uppgifter som ställs inom en miljö men inte inom en annan. Även betydelsen av att använda olika metoder vid inlärning kan i ett vidare perspektiv också belysa Brofenbrenners tankar om samspelet mellan de miljöer eleven ingår i. En medvetenhet om att alla elever ständigt lär sig nya saker och införskaffar nya erfarenheter också utanför skolan med hjälp av andra metoder för inlärning kan främja valet av metod gällande inlärning. Läraren bör därför även beakta hur eleven lär sig i andra miljöer än den i skolan.

På mesonivån påverkar dessa närmiljöer varandra och samspelar fast för eleven upplevs dessa miljöer som en helhet då barnet bär med sig erfarenheter från hemmet till skolan och från skolan till hemmet. En tidig identifiering av svårigheter och tidiga insatser för elever med läs- och skrivsvårigheter är därför av stor betydelse då förändringar i en miljö också leder förändringar i en annan miljö. Det blir samtidigt viktigt att tidigt skapa trygghet, harmoni och att stärka elevens självkänsla i skolmiljön så att inte elevens upplevelser av miljön färgas av svårigheterna och vidare så att inte elevens andra miljöer färgas av dessa svårigheter. Det är därför viktigt att det finns en god relation mellan skola och hem.

Nästa nivå i Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell är exonivån. Denna nivå omfattar olika samhällskonstellationer som indirekt kan påverka elever genom t.ex. tillgång till resursfördelning till elever med särskilda behov. Gunnarsson (1996) skriver att skolans organisation och resurser påverkar elevers lärande och utveckling. En tidig identifiering av svårigheter och tidiga insatser för elever med läs- och skrivsvårigheter är av stor betydelse för eleverna och bör därför prioriteras.

Makronivån, den yttersta strukturen i Bronfenbrenners modell, innefattar generella samhällsdrag och uttryck för dessa drag inom t.ex. utbildningssytemet berör individen på mikronivå och det samspel som finns där (Imsen 2000). Detta skulle i förekommande fall kunna tänkas vara en ändring av läroplanen. Myrberg ur Borgström (2006) skriver att konsekvenserna av uteblivna satsningar kommer att resultera i större kostnader i framtiden än vad själva satsningen skulle kosta i sig.

Sammanfattningen av denna studie görs utifrån de frågeställningar som är utgångspunkter för studiens syfte. Bland klasslärarna var uppfattningen den att klasstorleken var avgörande för ett framgångsrikt arbetssätt vid läs- och skrivinlärningen. Klasslärarna menade vidare att det är

viktigt att det ges tid för elever med svårigheter att arbeta i sin egen takt och en förutsättning för detta är att eleven får extra stöd och resurs i form av specialpedagogiskt stöd. För att ha möjlighet att tillgodose alla elevers behov måste storleken på klassen vara hanterbar. Specialpedagogens betydelse vid elevers läs- och skrivsvårigheter förklaras med att eleverna behöver mer specifik undervisning.

Specialpedagogerna delade uppfattningen att användandet av olika metoder i läs- och skrivinlärningen är ett framgångsrikt arbetssätt och för elever med läs- och skrivsvårigheter visade sig trygghet och förstärkning av självkänslan vara framgångsrika arbetssätt. Förutsättningar för att vid läs- och skrivinlärning kunna arbeta med olika metoder ansåg specialpedagogerna vara en gedigen utbildning och kompetens. Specialpedagogerna ansåg att en till en undervisning gav förutsättningar för att stärka elevens självkänsla.

Skolledarna ansåg att kompetent och kunnig personal är en förutsättning för framgångsrika arbetssätt vid läs- och skrivinlärning och vid läs- och skrivsvårigheter hos elever delade skolledarna uppfattningen om att tidig identifiering och tidiga insatser är framgångsrika arbetssätt.