IDENTITETER SOM BLIR FÖR STARKA

Hittills har studien diskuterat platsers identiteter ur ett stärkande perspektiv av gestaltningen av byggd miljö. Platsers identiteter har tagits upp som ett mål att sträva efter när det gäller gestaltningen av byggd miljö, men det är också viktigt att diskutera nackdelarna med platsers identiteter. Relph (1997) argumenterar för vikten av att ha en balanserad identitet hos en plats. Om platsen präglas av en alltför utbredd homogen arkitektur förloras den lokala identiteten för platsen medan om den lokala identiteten är alldeles för stark eller extrem kan det inom

platsen skapas ett förakt mot andra platser och människor. Han beskriver det som en möjlig plattform där etnicitet och nationalitet dominerar och där det kan finnas utrymme för en rädsla för främlingar. Relph tar upp Tyskland under andra världskriget som ett extremt fall där en stark nationalistiskt identitet eller kärlek för sin egen identitet resulterade i en utplåning av det och dem man inte ansåg tillhörde den identiteten. Relph menar:

The stronger the belonging, the greater the hostility to outsider. It is but a short step to the politics of ethnic cleansing and the forceful removal of others so that your place and your people are secure. A sense of place that

stresses uniqueness to the virtual exclusion of a recognition of shared qualities is an ugly and violent thing. It is indeed a poisoned sense of place.

(Relph, 1997. s 24)

Den här typen av extrema fall menar han däremot är på väg att försvinna i takt med de ökade internationella verksamheter och globala kommunikations- medel. Det kan därmed ifrågasättas hur stor betydelse den byggda miljön kan ha för en sådan typ av segregation när samhället idag präglas av den globala tillgängligheten. Som Hauge och Jenkins (2005) argumenterar för har dagens samhället trots allt en alltmer utbredd mångfald, mycket tack vare att vi flyttar runt mer, särskilt i jämförelse med samhället under andra världskriget. Eftersom Trépagny (2003) menar att en globaliseringen har lett till en tillgång av kultur från hela världen som lett till en homogenisering av den byggda miljö, kan man se globalisering som en en räddning samtidigt som det är en fara. Strävan efter att vara unik bör sättas samman med strävan att ta upp gemensamma kvaliteter och identiteter. Relph (1997) beskriver det som en dragkamp mellan en minskad kulturell mångfald på grund av globaliseringen och extrema särskildheter som vill skilja sig själva från andra som inte delar samma kultur, klass eller etnicitet. Jesper tar också upp den kamp inom globaliseringen som pågår mellan generalitet och specifikhet (personlig intervju, 26 mars 2018). Det vi har idag istället, som ett exempel på en stark identitet, skulle kunna vara Karlatornet som vi tidigare beskrev. Vi kan inte mer än anta utkomsten av Karlatornet eftersom det ännu inte är byggt. Däremot kan vi titta på ett liknande projekt i Malmö, Turning Torso, som också byggdes för att bli en symbol för den specifika stadsdelens utveckling (Calatrava, 2018). Idag är byggnaden ett landmärke för staden (Malmö Stad, 2015) precis som Karlatornet hoppas bli för Göteborg. Byggnaden har ett liknande koncept som det som är planerat

för Karlatornet med ett stort fokus på service. I Turning Torso finns det en reception, gym, vinkällare, spa och möjlighet att boka hotellrum och festlokal (Larsson, 8 oktober 2016). Den markant högre byggnaden är svår att missa. Det kan argumenteras att byggnaden bryter mot platsens identitet som Amundsen menar (Hauge & Jenkins, 2005), då det skiljer från de omkringliggande rumsli- ga karaktärsdragen. Byggnaden kan därför upplevas som främmande eftersom den skiljer sig från den omkringliggande byggda miljön. Gestaltningen stöttar också att man har en reception som är traditionellt ovanligt i Sverige. Precis som i fallet med Karlatornet speglar exteriör och interiör tillsammans med användande en annan kultur eller sätt att leva på än i Sverige. Tornet blev därför inte bara ett nytt sätt att bygga på i Sverige utan även ett nytt sätt att leva på. En av arkitekterna bakom Karlatornet menar att Turning Torso var lite före sin tid, till skillnad från den planerade skyskrapan i Göteborg. Karlatornet kommer vara unikt till en början men han tror att utbudet av service så småningom kommer tas upp av flera fastighetsägare. Han menar därför att Karlatornets koncept, trots likheterna, kommer ha större framgångar än Turning Torso (Manhattan Transfer, 2016). Precis som för Karlatornet planerades Turning Torso ha en publik del högt upp i tornet där besökare skulle få njuta av den spektakulära utsikten som sträcker sig över hela Malmö och ända till Danmark (Calatrava, 2018). Den publika delen finns däremot inte kvar. Vi kan därför inte med säkerhet veta om samma möjlighet kommer tas bort även hos Karlatornet. Om det är fallet blir byggnaden, precis som Turning Torso, en mer privat byggnad. När byggnader som dessa tar bort sina publika delar, bidrar det till en exkludernade miljö där bara vissa grupper är välkomna. Den klass och kultur som byggnaden representerar kan precis som genom sin yttre avvikande arkitektur, skilja de boende från andra boende i omkringliggande områden (Hauge & Jenkins, 2005; Kwai Choi Lee, Sheau Fen Yap & Levy, 2016). Starka platsers identiteter blir i det här fallet även en uppdelning bland invånarna i staden. Precis som Joanna (personlig intervju, 16 mars 2018) och Jesper (personlig intervju, 26 mars 2018) argumenterade för tidigare krävs det en kommunikation mellan identiteter och individer för att platsers ska samspela mellan och inom varandra. Vi kan titta tillbaka till Joannas uttalande om skolklassen, där alla olika personligheter måste få ta plats. Uttalandet kan man koppla till platsers identiteter där det krävs en balans för att flera identiteter ska kunna äga rum samtidigt.