I enlighet med det humanitärrättsliga regelverket särskiljs kombattanter från icke kombattanter. Det finns tydliga riktlinjer för vad som utgör en kombattant i GKs TP I och GK innehåller tydliga föreskrifter för vad som utgör krigsfångar och vad dessas rättigheter är.160
Att betrakta internerna som krigsfångar är inte tänkbart för Bushadministrationen eftersom dessa då inte kan åtalas för brott. Genom instiftningen av begreppet "illegala kombattanter" anser administrationen sig åtminstone kunna undslippa GK:
The term "unlawful belligerents" is not found in the Geneva Conventions. Therefore, rules applicable to the trials of unlawful belligerents depend on whether the person charged is considered to be a civilian or whether a separate standard, found outside of the Geneva Conventions, applies. […]161
Enligt Bushadministrationen kan inte GK III användas som skydd för fångar som fängslats i Afghanistan eftersom de inte tillhör en hög fördragsslutande part.162 Men de ska heller inte betraktas som civila med skydd av GK IV eftersom de tillfångatagits antingen i strid eller som misstänkta för samröre med terrororganisationer kopplade till det heliga kriget mot USA och västvärlden:
Civilians who participate in combat, unlike combatants, are not acting on behalf of a higher authority with whom peace can be negotiated; therefore, they are not immune from punishment for belligerent acts. Their conduct is dealt with according to the law of the criminal jurisdiction in which it occured, which could mean a civil trial or trial by a military tribunal convened by an occupying power. The GC does not state that civilians who engage in combat thereby lose their protection under the Convention. They lose their protection as civilians in the sense that they may become lawful targets for the duration of their participation in combat, but their status as civilians does not change according to the Convention. Traditionally, such a person might be regarded as an "unlawful combatant", at least if caught while commiting a hostile act, and may be tried and punished in accordance with criminal law.163
159 GK III Avdelning IV. Fångenskapens upphörande Del II. Frigivande och hemsändande av krigsfångar
vid fientligheternas upphörande Artikel 118
160 Linderfalk 2006: 174
161 CRS Report RL31367 2006: 47 162
Council of Europe 2007: 40; Gardell 2010: 100-101
I GK III finns som tidigare nämnts tydliga beskrivningar av vad som utgör en krigsfånge och i enlighet med konventionen ska alla individer som tillfångatagits under stridigheter och/eller som hålls fängslade under militära former skyddas av konventionen och behandlas humant och tills vidare betraktas som krigsfångar i väntan på att en behörig domstol har belagt vederbörande individer med lämplig status:
Denna konvention skall vara tillämplig på de personer, som avses i artikel 4, från tiden för deras tillfångatagande till deras slutliga frigivande och hemsändande.
Därest tveksamhet råder, huruvida person, som utfört krigshandling och fallit i fiendens våld, är att hänföra till en av de i artikel 4 uppräknade kategorierna, skall sådan person åtnjuta skydd enligt denna konvention i avvaktan på att hans ställning fastställts av behörig domstol.164
Från USAs sida framhålls dock att ingen domstol behövs eftersom det inte råder någon tveksamhet.165 Men vidare har den kvarhållande makten heller ingen som helst rätt att som stat på egen hand statusbeteckna individer som si eller så, det är enligt artikeln ovan upp till en behörig domstol som ska sammanställas av den kvarhållande makten.166 Dessutom ska individer enligt de flesta nationella och internationella lagar betraktas som unika fall och behandlas enskilt. Detta kringgås genom nationellrättsliga ändringar. I MCA förkunnas:
[…] This Act makes clear that the prohibitions against cruel, inhuman, and degrading treatment found in the Detainee Treatment Act of 2005 fully satisfy the obligations of the United States with respect to the standards for detention and treatment established by section 1 of common Article 3, except for those obligations arising under paragraphs (b) and (d). In addition, the Act makes clear that the Geneva Conventions are not a source of judicially enforceable individual rights, thereby reaffirming that enforcement of the obligations imposed by the Conventions is a matter between the nations that are parties to them.167
Bushadministrationen deklarerade i februari 2002 – efter hård kritik från olika människorättsorganisationer och flera utländska regeringar168 – att GK går att applicera på fångar som stridit för talibanregimen trots att Afghanistan inte är en fördragsslutande part169 – detta i enlighet med artikel 2 som bland annat förkunnar att:
164 GK III Avdelning I. Allmänna bestämmelser Artikel 5 – Detta förkunnas även i TP I Artikel 45(1) – Skydd
för väpnade personer som deltagit i fientligheterna
165
Council of Europe 2007: 14
166 Council of Europe 2007: 13
167 Military Commissions Act of 2006 SECTION 2(9) - FINDINGS 168
CRS Report RL31367 2006: 01-02
[…] Även om en av de i konflikten inbegripna makterna icke biträtt denna konvention, skall den likväl vara bindande för de makter, som biträtt densamma, i deras inbördes förhållanden.170
Talibansoldater har alltså rätt till skydd i enlighet med GK men dessa behandlas inte som krigsfångar eftersom administrationen anser att de enligt internationella normer inte beter sig som lagenliga kombattanter. Administrationen anser vidare att konventionen inte är applicerbar gällande fångar som stridit för al-Qaida eftersom detta är en utomstående terroristgrupp:171
[…] Taliban fighters are covered by the 1949 Geneva Conventions, while Al Qaeda fighters are not. Taliban fighters are not, however, treated as prisoners of war (POW) because they reportedly fail to meet international standards as lawful combatants. The President had determined that Al Qaeda remains outside the Geneva Conventions because it is not a state and not a party to the treaty.172
I GK III räknas dock även tillfångatagna individer från olika frivilliga militanta organisationer som krigsfångar:
[…] medlemmar av stridande parts stridskrafter ävensom medlemmar av milistrupper och frivilligkårer, vilka ingå i stridskrafterna […]173
Men enligt USA ska fångar som har haft samröre med al-Qaida eller talibanerna betraktas som illegala kombattanter i enlighet med MCA som innehåller definitioner av vad som utgör illegala kombattanter:
The term "unlawful enemy combatant" means an individual determined by or under the authority of the President or the Secretary of Defense – (A) to be part of or affiliated with a force or organization – including but not limited to al Qaeda, the Taliban, any international terrorist organization, or associated forces – engaged in hostilities against the United States or its co-belligerents in violation of the law of war; (B) to have committed a hostile act in aid of such a force or organization so engaged; or (C) to have supported hostilities in aid of such a force or organization so engaged. […]174
170 GK III Avdelning I. Allmänna bestämmelser Artikel 2 171
Council of Europe 2007: 12
172 CRS Report RL31367 2006: 02
173 GK III Avdelning I. Allmänna bestämmelser Artikel 4(1) 174
MCA SECTION 4(7) – UNLAWFUL ENEMY COMBATANT CHAPTER 47A – MILITARY
Genom MCA innehar presidenten, försvarsministern och de militära tribunalerna jurisdiktion att fastställa fångarnas status även på kollektiv nivå där de legala kombattanterna sållas från de illegala:
[…] This definition includes any individual determined by a Combatant Status Review Tribunal, before the effective date of this Act, to have been properly detained as an enemy combatant, but excludes any alien determined by the President or the Secretary of Defense (whether on an individualized or collective basis), or by any competent tribunal established under their authority, to be (i) a lawful enemy combatant (including a prisoner of war), or (ii) a protected person whose trial by these military commissions would be inconsistent with Articles 64-76 of the Geneva Convention Relative to the Protection of Civilian Persons in Time of War of August 12, 1949. For purposes of this section, the term "protected person" refers to the category of persons described in Article 4 of the Geneva Convention Relative to the Protection of Civilian Persons in Time of War of August 12, 1949.175
När det gäller kombattant- och krigsfångestatus finns i TP I förklaringar till vad som utgör kombattanter i juridisk mening:
En stridande parts väpnade styrkor består av alla organiserade väpnade styrkor, grupper och enheter som står under befäl av någon som inför den parten ansvarar för sina underlydandes uppförande, även om denna part företrädes av en regering eller en myndighet som icke är erkänd av en motpart. Sådana väpnade styrkor skall vara underkastade ett internt disciplinärt system som bland annat skall säkerställa att folkrättens regler, tillämpliga i väpnade konflikter, iakttages.176
De som faller in beskrivningen ovan ska vid tillfångatagande behandlas som krigsfångar. Men även en kombattant som bryter mot ovan nämnda regler ska behandlas som krigsfånge:
Även om alla kombattanter är skyldiga att iakttaga folkrättens regler, tillämpliga i väpnade konflikter, skall överträdelser av dessa regler icke beröva en kombattant hans rätt att vara kombattant eller, om han faller i en motparts våld, hans rätt att vara krigsfånge […]177
Även i de fall där personer inte är berättigade krigsfångestatus ska dessa behandlas som sådana:
175 MCA SECTION 4(7) – UNLAWFUL ENEMY COMBATANT CHAPTER 47A – MILITARY
COMMISSIONS SUBCHAPTER I – GENERAL PROVISIONS § 948A. Definitions
176
TP I Avdelning II. Kombattant- och krigsfångestatus Artikel 43(1) – Väpnade styrkor
En kombattant som faller i en motparts våld och icke uppfyller villkoren […] skall förlora rätten att bli krigsfånge men skall dock åtnjuta ett skydd som på alla sätt motsvarar det skydd som enligt tredje konventionen och detta protokoll tillkommer krigsfångar. […]178
Denna artikel inverkar icke på någon persons rätt att bli krigsfånge i enlighet med artikel 4 i tredje konventionen.179
4.5 Juridisk reflektion
Genom instiftandet av begreppet "illegala kombattanter", och den vidgade definitionen av det genom MCA, tycks risken för att individer arresteras och hålls fängslade på godtyckliga grunder vara överhängande.180
Genèvekonventionernas syfte är att erbjuda och säkerställa skydd åt människor som av en eller annan anledning hamnat i en utsatt position under väpnad konflikt. Fångarna på Guantánamo har rätt till detta skydd, oavsett hur konfliktens karaktär i förhållande till deras tillfångatagande sett ut – som den juridiska diskussionen ovan visar – varför dess rekvisit är uppfyllda och således gör konventionerna tillämpningsbara här.
Trots att USA vidhåller en subjektiv tolkning av GK så finns det inga ursäkter som berättigar tillintetgörandet av fångarnas självklara rätt att få sina fall prövade av behörig domstol. Dessutom ska de i enlighet med sedvanerättsliga principer – som tillämpas, inte minst, i anslutning till väpnade konflikter – betraktas som krigsfångar. När USA nekar dessa individer krigsfångars rättigheter bryter de mot internationell rätt, och den fullständigt medvetna förkastningen av de mest självklara och högst respekterade reglerna för väpnade konflikter är också i sig en grov förolämpning gentemot det internationella samfundet och de stater som väljer att följa dessa regler.
178 Artikel 44(4) 179
Artikel 44(6)
5 Förhörsmetoderna
Även detta kapitel inleds med en presentation av det juridiska problemet som utgör den tredje och sista av Bushadministrationens handlingar som granskas i denna studie. Efter presentationen analyseras behandlingen av fångarna. Här ställs administrationens agerande mot nationell och internationell rätt. Målet med analysen är att komma till insikt om huruvida administrationen genom sitt agerande har brutit mot lagar i dessa rättsliga system eller inte och att, om så är fallet, komma till insikt om hur dessa lagar har kränkts. I slutet av kapitlet sammanfattas analysen genom en juridisk reflektion.
5.1 Juridiskt problem
Det tredje och sista juridiska problemet utgörs av USAs fysiska behandlingar av fångarna. Individer från olika delar av världen har fängslats efter misstanke om samhörighet med terrororganisationer. Huruvida arresteringarna har varit godtyckliga eller inte kan diskuteras, men en sådan diskussion förs inte i anslutning till denna granskning. Fångarna har utsatts för diverse övergrepp i anslutning till förflyttningar och förhör. Dessa övergrepp har begåtts för att bryta ner fångarna med syfte att få dem att lämna avgörande information som kan tänkas användas i preventivt försvar i kriget mot terrorn. Om övergreppen kan anses vara legitima eller inte i syfte att förhindra eventuella terrorattentat diskuteras inte heller då de legala aspekterna står i fokus här. Handlingen som övergreppen utgör prövas mot FNs konventioner och mot Genèvekonventionerna samt mot USAs nationella lagar. Dessa har tolkats och dess rekvisit har identifierats. Rekvisiten lyfts fram i den juridiska diskussionen och sätts samman med lagarnas syften i den juridiska reflektionen.
5.2 Nationell rätt
För att effektivisera jakten på terrorister i offensiven mot terrorismen anser Bushadministrationen uppenbarligen att det är lämpligt att, dels ändra de nationella civila och militära lagarna för att möjliggöra hårdare tag mot individer som eventuellt utgör hot mot USA, och dels att fortsättningsvis förkasta stora delar av de mest självklara internationella lagarna.181
Med DTA inrättas en enhetlig standard gällande behandling av fångar under USAs förmyndarskap där tortyr och kränkningar uttryckligen förbjuds. För definitioner av vad som utgör tortyr finns hänvisningar till både konstitutionen och CAT. Förbuden erbjuder dock inga egentliga rättigheter i händelse av förekommen tortyr, DTA instiftades främst för att skydda presidenten och dennes medhjälpare från att åtalas för eventuella brott mot de mänskliga rättigheterna:
[…] The provision does not create a cause of action for detainees to ask a court for relief based on inconsistent treatment, and it divests the courts of jurisdiction to hear challenges by those detained at Guantanamo Bay based on their treatment or living conditions. It also provides a legal defense to U.S officers and agents who may be sued or prosecuted based on their treatment or interrogation of detainees. This language appears to have been added as a compromise, because the Administration reportedly sought to have the Central Intelligence Agency exepted from the prohibition on cruel, inhuman, and degrading treatment on the grounds that the President needs "maximum flexibility in dealing with the global war on terrorism."182
Med stöd av DTA och MCA och det faktum att Guantánamofångarnas status har prövats genom militära tribunaler anses behandlingen av dessa stå mer eller mindre i enlighet med Genèvekonventionens (III) allmänna bestämmelser:
The Department of Defense defends its treatment of the detainees at the Guantánamo Naval Station as fully complying with the principles of the Geneva Convention, and view the treatment as compliant with Common Article 3228 as well as standards set by Congress in the Detainee Treatment Act of 2005 and the Military Commissions Act of 2006. DOD also points to the Combatant Status Review Tribunals as evidence that the detainees have received a determination of their status that roughly corresponds to what they would receive from a "competent tribunal" under GPW art. 5. […]183
Instiftningen av de nya nationella lagarna och behandlingen av fångarna har försvarats med argumentet att det överliggande hotet som terrorismen utgör är unikt och att kriget mot terrorn är en ny typ av konflikt som kräver nya definitioner och nya regler. DTA och MCA gör det dessvärre svårare för inhemska jurister att rättsligt pröva huruvida Bushadministrationens ageranden i drivandet av kriget mot terrorismen är lämpliga i enlighet med kongressens riktlinjer.184 182 CRS Report RL31367 2006: 54 183 CRS Report RL31367 2006: 41 184 CRS Report RL31367 2006: 51-52
Under ett sammanträde i kongressen 2008 – gällande förhörsregler som innefattade en förundersökning i anslutning till USAs förhörsmetoder och Bushadministrationens försök att kringgå nationella och internationella förbud mot tortyr genom instiftningarna av nya lagar – vittnade Marjorie Cohn, professor i juridik vid Thomas Jefferson School of Law, där hon sade:
What does torture have in common with genocide, slavery, and wars of aggression? They are all "jus cogens"; that is Latin for "higher law", or compelling law. This means that no country can ever pass a law that allows torture. There can be no immunity from criminal liability for violation of a jus cogens prohibition. The United States has always prohibited torture in our Constitution, laws, executive statements, judicial decisions and treaties. When the U.S. ratifies a treaty, it becomes part of American law under the Supremacy Clause of the Constitution. The Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment says, "No exceptional circumstances whatsoever, whether a state of war or a threat of war, internal political instability or any other public emergency may be invoked as a justification for torture." Whether someone is a POW or not, he must always be treated humanely. There are no gaps in the Geneva Convention. […] The Constitution gives Congress the power to make laws, and the President the duty to enforce them. Yet President Bush, relying on memos by lawyers, including John Yoo,185 announced the Geneva Conventions did not apply to alleged Taliban and al-Qaida members, but torture and inhumane treatment are never allowed under our laws. […]186
I DTA finns direktiv för hur individer under USAs fängsliga förvar bör behandlas/inte behandlas:
In General. – No individual in the custody or under the physical control of the United States Government,
regardless of nationality or physical location, shall be subject to cruel, inhuman, or degrading treatment or punishment.
Construction. – Nothing in this section shall be construed to impose any geographical limitation on the
applicability of the prohibition against cruel, inhuman, or degrading treatment or punishment under this section.
Limitation on Supersedure. – The provisions of this section shall not be superseded, except by a
provision of law enacted after the date of the enactment of this Act which specifically repeals, modifies, or supersedes the provisions of this section.
Cruel, Inhuman, or Degrading Treatment or Punishment Defined. – In this section, the term "cruel,
inhuman, or degrading treatment or punishment" means the cruel, unusual, and inhumane treatment or punishment prohibited by the Fifth, Eighth, and Fourteenth Amendments to the Constitution of the United States, as defined in the United States Reservations, Declarations and Understandings to the United
185 En av Bushadministrationens ledande jurister 186
U.S. DOJ Department of Justice to Guantanamo Bay: Administration Lawyers and Administration
Nations Convention Against Torture and Other Forms of Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment done at New York, December 10, 1984.187
I MCA redogörs för vad som anses vara handlingar vilka strider mot lagen och som därledes är straffbara:
Any person who commits an act specifically intended to inflict severe physical or mental pain or suffering (other than pain or suffering incidental to lawful sanctions) upon an other person within his custody or physical control for the purpose of obtaining information or a confession, punishment, intimidation, coercion, or any reason based on discrimination of any kind, shall be guilty of torture and subject to whatever punishment the commission may direct, including, if death results to one or more of the victims, the penalty of death. "Severe mental pain or suffering" has the meaning provided in 18 U.S.C. § 2340(2).
Any person who commits an act intended to inflict severe physical or mental pain or suffering (other than pain or suffering incidental to lawful sanctions), including severe physical abuse, upon another person within his custody or physical control shall be guilty of cruel or inhuman treatment and subject to whatever punishment the commission may direct, including, if death results to one or more of the victims, the penalty of death. "Severe mental pain or suffering" has the meaning provided in 18 U.S.C. § 2340(2).
Any person who intentionally causes serious bodily injury to one or more persons, including lawful combatants, in violation of the law of war shall be guilty of the offense of causing serious bodily injury and shall be subject to whatever punishment the commission may direct, including, if death results to one