• No results found

Den här scenens implicita innehåll visar ett samhälle där en kvinna på en högre maktposition inte uppskattas utav männen, vilket gestaltas i ordförandens misstycke till Maggans kandidering till ordförande i

fackklubben. Genom Maggans agerande kan vi se tendenser på att kvinnors röster inte blir hörda. Hon uttrycker också att hon vill att hennes son ska få växa upp i ett mer jämställt samhälle, vilket gör att vi kan dra slutsatsen om att samhället som gestaltas inte är jämställt.

7.2 Säsong 3

7.2.1 Sekvens 3:1

”Men nu är det inte din sak att avgöra det, eller hur?” Scen: 1

Avsnitt: 1

Tidskod: 06:52 - 07:45 Tidigare händelser:

År 1968 - Nina har beställt en dyr discokula, något som Roos och Gustav är skeptiska till med tanke på restaurangens ekonomiska situation.

Steg: 1 - denotativ beskrivning

Nina, Gustav och Roos diskuterar inne på Ninas kontor. Roos är upprörd.

Roos: Ja, och den så kallade spegelkulan. Den kostar fruktansvärt mycket pengar.

Nina himlar med ögonen.

N: Jag vet vad den kostar.

Roos: Om jag får säga min mening så tycker jag att det är ett helt orimligt pris.

N: Men nu är det inte din sak att avgöra det, eller hur? G: Jag måste säga att jag också är orolig Nina.

Nina tittar med tröttsam blick på Gustav.

N: Jaha?

G: Renoveringen har kostat nästan dubbelt så mycket mer än det vi kom överens om från början.

N: Vi gick lite över budget, men det är sånt som händer.

G: Vi skulle ha öppnat för ett halvår sen, det här tar ju aldrig slut.

Nina svarar bestämt:

N: Men nu blir det inga fler förseningar eftersom inbjudningarna till premiären redan har gått ut.

Roos: Det måste vara fullt varje kväll i 8 månader innan vi går på plus! Och nu är det ju så att den här restaurangen gick ju redan bra. Så varför detta vågspel?

Nina röst hårdnar.

N: För att den inte gick riktigt lika bra som innan. Och det är bättre att vi göra våra förändringar nu, än att vi blir tvingade till det senare.

Roos: Och sen den där baren... som får hela matsalen att se ut som en saloon i vilda västern.

Gustav avbryter Roos försiktigt.

G: Så, Roos. Tack.

Steg: 2 - explicita teman och meningsinnehåll

Den här scenens explicita mening visar på hur Nina har tröttnat på hur andra lägger sig i hur hon driver restaurangen, vilket vi kan se genom Ninas

bemötande av Gustav och Roos invändningar. Trots Gustav och Roos åsikter så kan vi ändå se att det är Nina som har makten då hon påpekar att beslut som rör restaurangen är hennes att fatta. Trots flertalet kritiska kommentarer från de båda männen så står Nina ändå på sig och ger svar på tal. Till slut blir Nina irriterad på Roos, och Gustav försöker avväpna situationen genom att tysta honom.

Steg: 3 - implicita teman och meningsinnehåll

Denna scens implicita innehåll visar på ett samhälle där kvinnor kan ha högre maktposition än mannen, vilket vi kan se genom karaktären Nina som har chefsrollen och därmed är den som fattar beslut angående restaurangens framtid.

7.2.2 Sekvens 3:2

”Jag är inte ett dugg jävla snäll men jag är medveten” Scen: 1

Avsnitt: 4

Tidskod: 17:45-19:32 Tidigare händelser:

År 1968 - Ninas dotter Christina har en förhållande med vänsteraktivisten John, vilket Nina är skeptiskt inställd till då hon är rädd att Christina ska råka illa ut. Efter flera stölder i dagskassan på Ninas klubb börjar Nina misstänka att det är John och hans vänstergrupp som ligger bakom stölderna.

Steg: 1 - denotativ beskrivning

Christina går in på Ninas kontor.

N: Hej, gumman. C: Hej.

N: Mår du lite bättre nu? C: Ja.

Nina går fram till Christina och lägger händerna på hennes armar.

N: Sover du hemma ikväll kanske du får lite te på sängen…

Christina rynkar på ögonbrynen och tittar på Ninas händer.

C: Sluta.

Nina tar bort händerna.

N: …som vi brukade göra. C: Vad ville du prata om?

N: Det är inte min mening att vara för på dig. Jag vill bara inte att vi ska tappa bort varandra.

Christina rynkar på ögonbrynen.

C: Behandla mig som en vuxen då. Acceptera mina val.

Nina tar ett djupt andetag.

N: Du menar den här John?

C: Jag menar allting! Du fattar inte.

N: Christina, han... han kanske bara inte är rätt kille för dig. Han är av allt att döma kriminell.

Christina höjer rösten.

C: Men lyssna på dig själv!

N: Men snälla, om du bara kunde lyssna i två sekunder...

C: Vet du vad som är kriminellt? Att det här systemet förtrycker folk! N: Så nu handlar det om politik?

C: Ja, allt handlar om politik, mamma, men du ser inte vad som händer ute i världen just nu för du är liksom instängd i din lilla bubbla!

Nina ömkar sig.

N: Snälla Christina...

Nina får en hårdare ton.

N: Och är man medveten behöver man inte bry sig om någonting längre? Inte följa några regler eller lagar, är det så? Stjäla pengar i vår dagskassa?

Christina rynkar på ögonbrynen och skakar på huvudet.

C: Vad säger du? Vem har gjort det?

Nina höjer rösten.

N: Den här John! Han har dålig inverkan på dig! Han är inte bra för dig! Jag kräver att du...

Christina tar i och skriker:

C: Du bestämmer inte över mig! Alltså jag hatar dig så jävla mycket!

Christina går med bestämda steg ut ur rummet och slår igen dörren.

Nina står kvar. Hon suckar djupt och tittar upp i taket för att hindra tårarna från att falla.

Hon går och sätter sig på sin stol och lägger huvudet i handen.

Steg: 2 - explicita teman och meningsinnehåll

Den explicita meningen i den här scenen visar på hur Nina försöker komma närmare Christina då deras nära mor-och-dotter-relation blivit svalare efter att Christina börjat umgås med John. Till en början försöker Nina nå fram till Christina genom att tala mjukt och komma närmare henne men Christina är irriterad på sin mamma, vilket vi kan se på sättet hon avvisar Nina. Nina blir mer och mer upprörd över Christinas bemötande vilket vi kan se i hennes tonläge som höjs. När Christina blandar in politiken i deras diskussion så förstår Nina att det är John och hans åsikter som ligger bakom Christinas vrede. Då kan Nina inte längre kontrollera sina känslor och sitt misstycke angående John och menar på att det är han som har snott pengar ur

dagskassan. Detta blir droppen för Christina som skriker ut sin ilska över sin mamma och hennes sätt att försöka kontrollera henne och hon stormar ut ur rummet. Nina blir sårad av Christinas uttalanden, vilket vi kan se på hennes kroppsspråk.

Steg: 3 - implicita teman och meningsinnehåll

Den implicita meningen i den här scenen visar på ett samhälle där makten är byggd utefter klassystem, vilket vi kan se genom Christinas uttalande där hon menar på att människor blir förtryckta. Genom karaktären Christina kan vi även se en yngre generation där den egna fria viljan som kvinna anses som självklar och där en medvetenhet börjar växa fram. Vi kan också se att politiken är en central fråga för henne då hon ifrågasätter samhällets system och då hon blandar in sina politiska åsikter i diskussionen hon har med sin mamma.

7.2.3 Sekvens 3:3

”Den här jämlika nya världen verkar inte gälla oss kvinnor” Scen: 1

Avsnitt: 5

Tidskod: 45:20 - 47:50 Tidigare händelser:

År 1971 - Christina bor i hemlighet tillsammans med John, dottern Moa-Li och vänstergänget ute på en bondgård där en kupp mot Folkets hus har planerats utom Christinas vetskap.

Mamma Nina har lyckats ta reda på vart Christina och dottern Moa-Li brukar handla mat, så Nina åker dit för att få lyckas träffa på dem och hon ger Moa-Li en present.

Steg: 1 - denotativ beskrivning

Christina nattar dottern Moa-Li i sin säng. Moa-Li håller om nallen som hon fick av mormor Nina under dagen. John går förbi vid dörröppningen och ser nallen. Han tittar in.

J: Christina, jag vill prata med dig.

De går ned till köket.

John sätter sig på en köksstol och betraktar Christina när hon fixar i köket.

J: Vart kommer nallen ifrån?

Christina häller upp ett glas vatten. Hon är tyst en stund innan hon vänder sig mot John.

C: Jag träffade mamma idag.

John spärrar ögonen i Christina.

C: Hon kom fram när jag var och handlade.

John ryggar tillbaka.

J: Hon kom fram? Bara sådär?

C: Hon sa att någon vän hade sett mig i samhället med Moa-Li.

J: Du vet att vi inte får träffa några utomstående och du vet också varför. C: Alla dess regler...

Christina tittar ned och skakar på huvudet.

John reser sig snabbt upp ifrån stolen och närmar sig Christina.

J: JA, alla dessa regler. Regler finns av en anledning, för att vi har en uppgift. C: Folkets hus. I slutet av maj?

Hon höjer ögonbrynen. John är tyst.

C: Men jag har sett kartan, John. Vad är det ni planerar?

John gapar.

J: Har du rotat i mina saker?

C: Jag vill veta. Du är min man, du är far till mitt barn. Jag har rätt att veta vad ni tänker göra.

J: Du ska passa dig.

John vänder sig om och går. Christina går efter.

C: Vet du vad? Jag tror inte på det här längre. Jag tror inte vi är på rätt väg. Inget av det du har sagt har inträffat. Du sa att det skulle bli revolution till sommaren. Det är tre år sedan nu. De arbetande massorna skulle resa sig och kasta av sig det kapitalistiska oket. Har det hänt? Nej... Istället försöker ni bara hitta fel på varandra och bryta ner varandra.

J: Du är så jävla svag.

John skakar på huvudet och går ut. Christina går efter.

C: Ja jag kanske är det. Men vet du vad? Jag fattar inte!

Christina höjer rösten.

C: Och den här jämlika nya världen verkar inte gälla oss kvinnor för det är vi som sköter allt jävla hushållsarbete på gården!

John fortsätter gå så Christina tar tag med sin hand på Johns axel och vrider honom mot sig.

John tittar med hårda ögon på Christinas hand.

C: Vi lagar mat, vi tvättar och städar och...

John slår till Christina i ansiktet. Han lutar sig närmare henne och spärrar blicken hårt i henne...

J: Håll din käft.

Christina blir tyst och stirrar ner i marken. John går iväg.

Christina står kvar med sammanbiten blick och tårfyllda ögon.

Steg: 2 - explicita teman och meningsinnehåll

I denna scen kan vi se en konflikt som uppstår mellan Christina och John. Konflikten tar sin början i att John är ifrågasättande mot Christina angående att hon har haft kontakt med sin mamma. John säger att Christina inte får ha kontakt med utomstående för att de måste fokusera på sin uppgift. Christina däremot, börjar tröttna på alla regler och kontrar med att ifrågasätta John tillbaka om kuppen som John hållit hemlig för henne. Att Christina rotat i Johns saker gör John arg och han blir hotfull mot Christina. Han går sedan därifrån för att slippa svara på Christinas frågor. Christina som upprört kräver svar, går efter John och fortsätter ifrågasätta hans tveksamma metoder angående att skapa revolution. Johns ilska bara växer, vilket vi kan tolka på att hans arga blick, då han inte vill att Christina ska lägga sin hand på honom. När Christina tar upp hur kvinnorna blir orättvist behandlade så får John nog, något som leder till att han slår till henne i ansiktet och säger åt henne att hålla käften. Vi kan se hur Christina blir rädd och ledsen då hon först inte vågar möta Johns blick samt hur hon sedan tittar sammanbitet efter honom med tårfyllda ögon när han går därifrån.

Steg: 3 - implicita teman och meningsinnehåll

Den här scenens implicita innehåll visar upp en vänstervriden grupp i ett samhälle, vilket gestaltas genom karaktärerna Christina och John. Dessa karaktärer visar på hur olika maktpositioner även existerade mellan män och kvinnor, trots vänsterpolitikens strävan efter jämställdhet. Genom karaktären Christina kan vi se hur kvinnan ifrågasätter sin roll i samhället gentemot mannens. Likaså kan vi se en ignorans och ett maktutövande mot kvinnan genom karaktären John.

7.2.4 Sekvens 3:4

”Jag tycker du ska sluta försvara fikusar” Scen: 1

Avsnitt: 4

Tidskod: 41:10 - 42:40 Tidigare händelser:

År 1968 - Maggan, som är socialborgarråd, har avslöjats gå på homosexuell svartklubb vilket har gett henne dåligt rykte. Maggans kollega Britt, som Maggan även har ett hemligt förhållande med, tycker Maggan har betett sig klumpigt åt och att hon sätter sin karriär på spel. I ett försök till att rädda upp situationen så låter Maggan en journalist intervjua henne. Mötet med

journalisten går dock inte som förväntat då Maggan blir provocerad och uttrycker sig illa om Stockholmspolisens agerande mot homosexuella. Detta skapar stora rubriker i tidningarna och hennes kollegor menar på att Maggan måste lösa situationen om hon vill behålla jobbet. För att rentvå sitt namn ska Maggan delta i ett pressmöte med Stockholmspolisens polismästare.

Steg: 1 - denotativ beskrivning

Maggan sitter i soffan och blir sminkad av en kvinna inför pressmötet. I fåtöljen mitt emot sitter polismästaren Carl-Otto tillbakalutad.

Carl-Otto vänder sig mot stabschefen.

C-O: Hur länge håller vi på? Stabschef: Högst en halvtimma.

Maggan tittar på polismästaren. Hon höjer sedan handen mot sminkösen.

M: Det blir bra så.

Sminkösen lägger ifrån sig sminket.

Stabschef: Margareta inleder och drar det hon ska. Senaste tidens skriverier, fullt förtroende för polisens ledning och så vidare.

M: Ja, jag har memorerat.

Stabschef: Bra. Sen lämnar hon över ordet till polismästare Carl-Otto som kommer in på Stockholmspolisens arbete.

Carl-Otto iakttar Maggan.

C-O: Det viktiga samarbetet med förtroendevalda i stadshuset och så vidare och så vidare...

Maggan vacklar med blicken.

Stabschef: Just det, och sen frågor. Och håll den delen kort, inga stickspår. C-O: Håll journalisterna kort.

Stabschef: Nejnej, inte så de märker det.

C-O: Nu var det ett skämt. Ta det lugnt. Det kommer att gå så fint.

Carl-Otto ler mot Maggan. Stabschefen tittar på dem båda.

Stabschef: FEM minuter.

Sminkösen fixar till kragen på Maggans kavaj.

Maggan suckar och höjer båda sina händer mot sminkösen.

M: Tack, det räcker!

Sminkösen går därifrån. Carl-Otto ler mot Maggan.

C-O: Jag trodde du tyckte om det.

Maggan rättar till sin klädsel och tittar upp på Carl-Otto.

M: ...Va?

C-O: Ja, att kvinnor tar på dig?

Maggan blir stel.

C-O: Ja du är väl homo själv, som ryktet säger?

Maggan tittar sammanbitet på Carl-Otto.

C-O: Du, jag tycker du ska sluta försvara fikusar och börja sköta ditt jobb istället.

Maggans ögon blir blanka.

C-O: Kommer du?

Carl-Otto reser sig upp.

Maggan sitter kvar som förstenad. Hennes ögon är blanka.

C-O: Damerna först.

Scen: 2 Avsnitt: 4

Tidskod: 43:00 - 44:40

Steg: 1 - denotativ beskrivning

Maggan går in i presskonferenssalen. Kameror blixtrar från alla journalisterna. Maggan och Carl-Otto sätter sig ner.

Maggan harklar sig.

M: Välkomna. Det gläder mig att se så många här. Även om orsaken är problematisk, i alla fall för egen del.

Maggan tittar ner i bordet. Journalisterna fotograferar.

M: Den senaste tidens turbulens kring vissa uttalanden som jag har gjort har knappast varit gynnsam, vare sig för min eller mina kollegors arbetsro här i stadshuset...

Britt ställer sig vid dörröppningen in till salen och lyssnar.

M: ...Eller för det viktiga arbete som Stockholmspolisen gör.

Maggan tittar på Carl-Otto och ler. Carl-Otto vill inte möta hennes blick.

M: Och jag vill verkligen ta det här tillfället i akt och uttrycka min stora respekt för Stockholms poliskår.

Carl-Otto nickar.

M: Alla de duktiga poliser som dagligen arbetar med att göra Stockholm till en säker och bra stad att bo i.

Maggan pausar och tar ett djupt andetag.

M: Däremot saknar jag förtroende för polismästare Levin...

Journalisterna antecknar och fotograferar.

M: ...som ser det som sin uppgift att attackera snarare än skydda utsatta individer i samhället.

Carl-Otto vänder sig långsamt mot Maggan med rynkade ögonbryn.

M: Carl-Otto Levins inskränkta attityd till homosexualitet... C-O: Kan någon avbryta det här?

M: …och den inofficiella registrering som han tillåter av sexuella minoriteter, det är den verkliga skandalen här.

Journalisterna: Kan polismästaren kommentera det här? Hur har registreringen gått till?

Maggan tittar ut mot dörröppningen där Britt står. Britt tittar på henne med rynkade ögonbryn och går sedan raskt därifrån.

Maggan tittar efter Britt innan hon fortsätter prata.

M: En sak till. Jag har förstått att den här så kallade affären har blivit en belastning för Socialdemokraterna. Att JAG är en belastning för partiet. Så jag har därför bestämt mig för att avgå som socialborgarråd med omedelbar verkan. Tack.

Journalisterna ställer frågor i mun på varandra till Carl-Otto som sitter kvar med bekymrad blick.

Stabschefen kliver fram och höjer händerna.

Stabschef: Lugn, lugn. En i taget!

Steg: 2 - explicita teman och meningsinnehåll

I den här sekvensen kan vi se Maggan som blir fixad för att gå ut i medierna och be om ursäkt för sina uttalanden om polismästaren Carl-Otto. Maggan är nervös vilket vi kan se genom hennes stela kroppsspråk och vacklande blick. Carl-Otto däremot, är nonchalant angående hela situationen, vilket skildras genom hans avslappnade kroppsspråk och hans sarkastiska kommentarer mot stabschefen. Efter att Maggan avvisar sminkösen och de sitter ensamma kvar, så försöker polismästare Carl-Otto provocera Maggan genom att kommentera Maggans sexuella läggning på ett hånfullt sätt. Maggan blir väldigt chockad och upprörd av dessa uttalanden, vilket vi kan tolka på hennes tystnad och hennes sammanbitna kroppsspråk. Maggans sårbarhet övergår till frustration, vilket vi kan se i hennes blanka ögon och i de bestämda stegen in till

presskonferensen. Genom dessa tecken kan vi ana att någonting kommer att hända, vilket också stämmer när hon under presskonferensen går ifrån manus och väljer att tala fritt om hennes åsikter kring polismästare Carl-Otto och hans inskränkta syn till homosexualitet. Maggans uttalanden får Carl-Otto att häpna och han vill rädda sitt eget skinn genom att försöka avbryta

presskonferensen. Journalisterna häpnar och de blir uppspelta, vilket vi kan tyda på deras hetsiga fotograferande och deras ivriga frågor. Britt blir upprörd över Maggans uttalanden, vilket vi kan se då hon tittar på Maggan med allvarlig blick innan hon vänder på klacken och går därifrån. Maggan tittar efter Britt och vi kan dra slutsatsen om att Maggan förstår att hennes skräll kommer få konsekvenser.

Steg: 3 - implicita teman och meningsinnehåll

Den här scenens implicita mening visar på ett samhälle där det i det privata finns en inskränkt och diskriminerande syn på homosexualitet hos högt uppsatta yrkesroller, vilket gestaltas genom karaktären Carl-Otto som är polismästare. Specifikt för den här scenen är att det är kvinnan som diskrimineras på grund av hennes sexuella läggning. Vidare kan vi genom karaktären Maggan se hur denna diskriminering inte längre accepteras, då hon väljer att gå ut med sina upplevelser i medierna. Hon visar därmed på en kvinnoroll med större integritet och makt.

7.2.5 Sekvens 3:5

”Jaha, så du ska bli aktivist nu?” Scen: 1

Avsnitt: 4

Tidskod: 45:08 - 47:10 Tidigare händelser:

År 1968 - Maggan har under presskonferensen gått ifrån de manus som var planerat och valt att avgå som socialborgarråd. Britt iakttog Maggans uttalande och är nu upprörd över det. Maggan vill prata med Britt efter presskonferensen och går hem till Britt.

Steg: 1 - denotativ beskrivning

Maggan går mot dörren till Britt och knackar på. Svante, Britts man öppnar dörren.

S: Hejhej.

M: Är Britt hemma?

S: Nej, hon skulle på ett möte. Men... ja, jag skulle gärna…

Maggan vill inte lyssna på Svante och hon trycker sig förbi honom och går med bestämda steg in i huset. Britt står i sitt sovrum ihopsjunken.

Maggan ser sammanbiten ut.

M: Varför har du inte ringt tillbaka? Jag har lämnat säkert TIO meddelanden! B: Jag hade ingenting att säga...

Related documents