Informanternas arbete med språkutveckling hos flerspråkiga barn

Pedagog A berättar att de på avdelningen där hon arbetar jobbar mycket med rim, ramsor och sånger. Detta görs på svenska eftersom pedagogerna själva inte har någon kunskap i barnens modersmål. Dock bukar använda de få ord de kan. Till sångerna använder de bilder och de är mycket tydliga när de talar. På avdelningen arbetar de mycket med skapande verksamhet för att barnen ska få möjlighet att kunna uttrycka sina tankar och känslor i och med att de inte

behärskar det svenska språket. Detta tycker pedagog A är mycket viktigt. Pedagog A berättar också att de ofta använder sig av memoryspel och dessa utformar de efter barnens behov. Till exempel kanske barnet har problem med vissa svenska ord och då använder pedagogerna dem i memoryspelet och de väljer medvetet sådant som de vill att barnet ska lära sig eller som de vet är problematiska för barnet. Pedagog A berättar också att de försöker samtala med barnen i vardagliga situationer för att främja lärandet. Exempelvis när de lägger pussel med barnen kan de både samtala om bilden samt tala om pusselbiten, var den ska ligga, hur barnen kan vända den. De arbetar också medvetet med sagor för att främja barnens språk. De brukar läsa sagor för barnen och sedan låta barnen återberätta. Ibland får barnen göra det verbalt men ibland använder de också bild. Barnen får berätta vad som hände i sagan och hur de tror att det gick sedan. Pedagog A berättar också att de tyvärr inte har någon möjlighet att prata med barnen på deras modersmål men att de uppmuntrar barnen att använda språket och ber barnen lära dem vissa ord. Hon tycker att man ska ta det försiktigt i arbetet med flerspråkiga barn och att man måste vara tolerant och ha fingertoppskänsla. Med detta menar hon att man måste ge dem tid och möjlighet att exempelvis smaka på ny mat och ge dem chans att förstå regler och lekar. Vidare hävdar pedagog A att det tar tid att lära känna den svenska kulturen och det är hela tiden viktigt att stärka barnens egen identitet via barnets kultur, hemland och språk. Att uppmärksamma detta är viktigt för barnens självkänsla. Pedagog A talar om hur svårt det är att förstå den andra kulturen men att det är viktigt för att förstå barnens agerande. ”Att förstå den andra kulturen när det gäller uppfostran, regler och tillrättavisning när någon gjort fel är svårt när det är olika kulturer.” Utöver att hon tycker det är svårt att förstå barnens kulturer berättar hon att hon tycker det svåraste i arbetet med flerspråkiga barn är kontakten med deras föräldrar. Pedagog A berättar att de på avdelningen arbetar konkret. De visar till exempel barnen vad de menar med hoppa och vad som menas med handskarna på hyllan.

På avdelningen där pedagog B arbetar använder de sig i huvudsak av lätta sånger, rim och ramsor när de arbetar med språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. Dessa sånger, rim och ramsor används om och om igen så att barnen har en chans att lära sig dem. ”Vi byter inte material så ofta, vi ser så att barnen hinner lära sig dem.” De försöker att dela upp gruppen i mindre grupper vid olika aktiviteter, till exempel när de ska läsa sagor eller spela spel. På avdelningen har de ingen modersmålslärare för något av barnen men pedagogerna försöker att lära sig lite av barnen. Pedagog B menar att de ger och tar av varandra. De lär sig lite av barnen och barnen lär av pedagogerna. ”Barnen får lära oss lätta grejer, exempelvis mjölk, hej,

var så god, på sitt språk.” Hon berättar också att alla barn lär sig lite grann av varandras språk

och att man ser på barnen att de blir stolta när de får höra sitt eget språk och att pedagogerna kan säga något. Pedagog B berättar att de har en stor tillgång i att en av pedagogerna kan finska och att hon talar finska med de finska barnen. Pedagog B menar att kollegans flerspråkighet till exempel kan vara en tillgång när de finska barnen är ledsna. På finska kan hon nå dem då känslorna ofta uttrycks på modersmålet. Pedagog B berättar att den kulturella biten är viktig för att stärka identiteten. Hon berättar att man måste tänka på hur man tillrättavisar barnen ibland och att det är viktigt att ge och ta och lära av varandras språk. Att tala tydligt, vara övertydlig och noga med att benämna saker och att pedagogerna tänker på hur de använder språket är viktigt enligt pedagog B. Detta är något de brukar diskutera med varandra. Hon berättar att de lärt sig att använda hela meningar till exempel: Kan du hämta

skålen som står på bordet istället för Hämta den där. De pratar också mycket med varandra

om var barnen står i sin utveckling men hon hävdar att en skriftlig dokumentation hade varit att föredra för då kan man reflektera om och jämföra framstegen. Pedagog B försöker att hela tiden se arbetet positivt för det anser hon är viktigt däremot tycker hon att kontakterna med föräldrarna kan vara svåra eftersom språket brister.

Pedagog C berättar att de använder sig av enkla sånger med rörelser till när de arbetar språkfrämjande. Ett exempel på vad de brukar sjunga är Hoppe hoppe hare. Pedagog C berättar också att de på avdelningen brukar leka enkla lekar med barnen. De försöker att inte arbeta i för stora samlingar då det enligt pedagogen kan bli svårt för de flerspråkiga barnen att hinna ta till sig alla intryck och språk. De använder mycket konkret material och bilder till sångerna och sagorna. Pedagog C säger ”Flanosagor tycker jag är bra för då är det bilder till”. Hon fortsätter med att säga att när barnen just har börjat på förskolan och inte kan så mycket svenska använder de mycket bilder till det de säger. Att hela tiden vara tydlig i kommunikationen men barnen och att visa konkret med kroppsspråket och bilder är ett bra sätt att arbeta enligt pedagog C. Hon tycker det är svårt att upprätta en föräldrakontakt eftersom det är så svårt med det språkliga och att man sälland har möjlighet till tolk. Hon berättar att man bör ge barnen tid till den sociala leken. Man bör låta dem leka bredvid tills de har tagit till sig lekens regler och språk. Hon berättar också att man som pedagog vill mer än vad man kan och har tid till och tid saknas till mycket. De försöker förklara för barnen vad som ska ske så de förstår vad som ska hända. De har modersmålslärare till en del av de flerspråkiga barnen som kommer och arbetar med dem. Den finska modersmålsläraren brukar integrera de andra barnen på avdelningen i arbetet och detta tycker pedagog C är bra för då behöver inte det flerspråkiga barnet känna sig så utsatt.

Pedagog D berättar att de sjunger jättemycket och hon menar att i sången kan man träna på det svenska språket. På avdelningen använder de också mycket konkret material till sången. Exempelvis kan man använda sig av ett leksaksfår till Bä, bä vita lamm. Pedagog D berättar också att de använder mycket foton. Dessa har de klistrat fast på väggar och golv. Det kan vara en bild på en traktor och dessa bilder skapar ett naturligt samtal. På avdelningen använder man medvetet bilderböcker för att man anser att detta bidrar till språkutveckling även om man mestadels samtalar kring bilderna i böckerna. Pedagog D och hennes kollegor försöker ge barnen mycket språkliga intrycka och detta genom att de pratar mycket med barnen. Hon berättar att de inte har någon kontakt med modersmålslärare på denna avdelning och modersmålslärare finns endast för de större barnen. Däremot försöker de ta tillvara på vikariers kunskaper och om det kommer någon vikarie som kan ett annat språk försöker de sjunga enkla barnsånger på det svenska språket och på det språk vikarien kan. De pratar mycket tillsammans med barnen och pedagog D menar att de försöker ge barnen material och begrepp på saker. Pedagog D tar upp ett exempel där de försöker ge barnen begrepp och material om barnet exempelvis säger Den har det. men menar att Lisa har bollen. Kan den vuxne säga Jaha, Lisa har bollen, skulle du vilja ha bollen? På Pedagog Ds avdelning har de utarbetat ett arbetssätt för att förmedla dagens aktiviteter till föräldrar. Detta görs genom ett bildspel på en dator i hallen. Hon anser nämligen att föräldrakontakten är mycket svår bit av arbetet med flerspråkiga barn.

Pedagog E berättar att det i arbetet med flerspråkiga barn är viktigt att benämna saker och situationer. Hon berättar också att de förenklar språket i samtalen med barnen och att de ger barnen mycket tid till lek. För i lek lär sig barnen samtala och lär sig språket. De använder mycket småbarnsböcker med lätta bilder att samtala kring på avdelningen där pedagog E arbetar. Lätta sånger, rim och ramsor används också på avdelningen. Hon menar att om dessa används om och om igen kan det bidra till språkutveckling. Hela tiden utgår de från barnens intresse, det vill säga tycker barnen om sång så blir det automatiskt så att de försöker utveckla språket genom sången. De ger barnen tid till att studera och titta på andra barn när det gäller exempelvis lekar, sånger och rutiner, för barn lär av varandra menar pedagog E. Till en början är Pedagog E och hennes kollegor mycket konkreta: Jag heter ******. och visar på sig själv. De benämner saker och vardagliga situationer på samma sätt som man gör med små barn. De

samtalar med föräldrarna om lätta ord och fraser som pedagogerna kan lära sig. De försöker nämligen lära sig ord och meningar så att barnen ska känna sig hemma. Hon berättar att barnen tycker det är roligt att bli bemötta på det egna språket. Vidare säger hon också att några föräldrar har tagit med böcker på barnens språk. Hon tycker det svåraste med arbetet med flerspråkiga barn är kontakten med deras föräldrar men hon berättar dock att de verkligen försöker. De har modersmålslärare som kommer in och arbetar med vissa barn. Men något vidare samarbete mellan pedagogerna på avdelningen och modersmålsläraren finns ej. Några viktiga aspekter i arbetet med flerspråkiga barn är enligt pedagog E att man måste se så att barnen är delaktiga, ge dem tid, låta dem iaktta de andra barnen men samtidigt se så att de inte stannar i utvecklingen. På avdelningen har de satt upp bilder med text till på olika föremål. Detta finns till för alla barn men hjälper de barn som har svenska som andra språk extra mycket.

Pedagog F berättar att de på förskolan använder sig av bilder och så sjunger de mycket. De sjunger de vanliga lätta barn sångerna så som Bä, bä vita lamm, Björnen sover och Blinka lilla stjärna och till sångerna använder de sig mycket av rörelser för att skapa en förståelse av sången. På avdelningen använder de böcker för att främja språket. Dessutom tycker pedagog F att de har några böcker som är extra bra de har några sångböcker som de använder. I dessa finns det sångtexter men det finns även bra bilder till sångerna som gör att barnen kan sjunga sångerna själva. Hon berättar att hon kunnat se att barnen utvecklats sitt talspråk genom dessa sångböcker. Pedagog F berättar att de läser mer för de flerspråkiga barnen. Pedagog F berättar att de använder sig av memory och lotto mycket för att de är så mycket bilder i dessa spel och detta gör det lätt för flerspråkiga barn att hänga med. De använder också pussel i arbetat med flerspråkiga barn. På avdelningen använder de också något de kallar språkkort. Detta är bilder med text till som de samtalar om tillsammans med barnen. De använder även rim och ramsor i arbetet med barnen. Pedagog F berättar att de försöker framhäva barnens identitet genom bland annat flaggor från barnens länder. I samlingar pratar de också med barnen om vilka språk och länder som är representerade på avdelningen, detta för att stärka barnen i sin flerspråkighet. De leker mycket med språk detta sker ofta under måltiden. De samtalar om situationer och föremål som förekommer vid matsituationen. De samtalar mycket på engelska och finska. Pedagog F menar på att även om de inte är barnens språk som används så visar detta en öppen attityd till språk överhuvudtaget. Hon betonar att det sker på ett lekfullt och roligt sätt. Pedagog F berättar att de på andra avdelningar finns barn med flera språk. Om de på hennes avdelning har något barn som har samma språk som något barn på de andra avdelningarna brukar de försöka samarbeta avdelningarna emellan. Detta kan ge en trygghet för barnen eftersom de då kan prata och leka tillsammans på sitt modersmål. Pedagog F menar att deras öppenhet för språket och deras okomplicerade attityd till språket bidrar till ett mycket öppet och enkelt arbetssätt. Pedagog F anser att det är lättare att lära sig svenska om modersmålet är väl utvecklat. Pedagog F och hennes kollegor uppmanar därför föräldrarna att tala modersmålet med barnen. På avdelningen har de barn som får modersmålsstöd i spanska. Pedagog F tycker modersmålet är viktigt i arbetet med flerspråkiga barn och de anser därför att det är viktigt att informera föräldrarna om vilka rättigheter de har. Pedagog F berättar också att de använder sig av datorn bland annat för att visa bildspel och så kan barnen spela pedagogiska spel på datorn. Hon berättar att tiden och de stora barngrupperna ibland kan göra det svårt att hinna med att arbeta med de flerspråkiga barnen hon tillägger att tidsbristen och de stora barngrupperna nog är det svåraste i arbetet och att det hindrar dem från att arbeta mer med flerspråkiga barnen.

En annan gemensam faktor i utformningen av arbetssättet är att nästintill alla informanterna inte har något stöd i någon speciellt arbetsmodell eller liknande när de utarbetat sitt arbetssätt.

Den enda pedagogen som nämner någon modell är pedagog C som nämner Bornholmsmodellen. Som vi skrev i föregående avsnitt (se avsnitt 5.1.1) så utgår pedagogerna i stort från sina erfarenheter när de utformar sitt arbetssätt.

5.2.1 Analys

Vi har inte kunnat se några samband i att pedagoger som arbetar på samma förskola (men på olika avdelningar) arbetar mer likartat än de andra. Det är lika stor spridning i arbetssätten förskolorna emellan som det är bland de enskilda pedagogerna och detsamma gäller likheterna. De likheter vi funnit finns lika ofta mellan förskolorna som det finns mellan de enskilda pedagogerna.

Pedagogernas arbetssätt är olika men ändå lika i vissa aspekter. Det handlar generellt om att använda språket för att lära sig det. Alla pedagoger nämner på ett eller annat sätt att barnen måste använda språket för att lära sig det. Några exempel på detta är pedagog D och As uttalanden om samtal. Pedagog D säger att foton och bilder är bra för att få igång samtal och pedagog A säger att när de lägger pussel med barnen samtalar kring bitarna och bilden på pusslet. Pedagog B har ytterligare ett exempel när hon berättar om att benämna och tala med fullständiga meningar. Då handlar det om ett samtal i vardagen då hon ber ett barn gå och hämta något men gör detta på ett medvetet sätt där hon reflekterat över sitt språkbruk och använder det i samtalet med barnet.

Pedagog A, C, D och E talar gott om leken och att barnen måste få leka sig in i leken. Barnen måste få observera och lära sig regler och lekens språk. Pedagog B och F nämner dock inte leken i sin redogörelse av arbetssätt som finns på avdelningen. Pedagogerna C och E menar att leken är viktig för språkutvecklingen medan pedagog F tänker lite annorlunda. Hon talar om att leka med språk. Hon nämner inte barnens lek som språkfrämjande utan att man ska leka med språket på ett lekfullt sätt, detta exempelvis genom att använda flera språk vid

matsituationen. Några pedagoger (A, B, E och F) talar om rim och ramsor som ett

språkfrämjande arbetssätt. Pedagog B och E lägger också till att de använder rimmen och ramsorna om och om igen vilket varken pedagog A eller F nämner. Ett arbetssätt som också nämns av pedagogerna är användandet av sången och detta arbetssätt används av alla pedagogerna. Alla pedagoger utom pedagog D nämner att de använder sig av lätta barnsånger och några exempel på dessa enkla sånger är Bä, bä vita lamm, Blinka lilla stjärna och Björnen sover. Pedagog A och C använder sig av bilder som komplement till sången. Pedagog F berättar om ett annat arbetssätt med sånger som hon tycker är bra. De använder sig nämligen av sångböcker som innehåller sångtexterna men också bilder. Med andra ord använder pedagog A, C och F bilder på ett eller annat sätt i arbetet med sånger. Däremot använder sig pedagog C och D av konkret material. Ett exempel ges av pedagog D, hon menar att man skulle kunna ha ett leksaksfår med sig om man ska sjunga Bä, bä vita lamm. Pedagog C använder sig förutom av konkret material och bilder till sången även rörelser. Rörelser används även av pedagog F för att skapa en förståelse av sången. Den enda pedagogen som inte nämnt att de i samband med sången använder sig av förstärkande metoder är pedagog B. Liknande arbetssätt används när pedagogerna arbetar med sagor och böcker. Pedagog C använder precis som i sången konkret material och bilder till sagorna. Hon tycker exempelvis att flanosagor är bra för att det där finns bilder. Däremot nämner ingen av de andra pedagogerna något om att använda konkret material i arbetet med sagor. Pedagog D och E säger dock att de valt att använda småbarnsböcker för att i dessa finns det bilder som de kan samtala kring. Pedagog A och D talar varken om bilder, konkret material eller att de valt någon speciell typ av bok. Däremot framhäver de att de medvetet använder sagor för att

främja barnens språk. Barnens intresse är något som pedagog E tar till vara på i arbetet med flerspråkiga barn. De andra pedagogerna har inte nämnt att de tar hänsyn till barnets intresse när de ska utforma arbetssätt som ska främja språket hos barnet.

Pedagog A och pedagog B berättar båda om barnens möjligheter att uttrycka känslor men att detta görs detta på olika sätt på avdelningarna. Pedagog A berättar om hur viktigt det är för barnen att få uttrycka sig genom skapande verksamhet. Pedagog B nämner möjligheten de finska barnen har på hennes avdelning. De har möjligheten att tala sitt egna språk när de blir ledsna eftersom det finns en pedagog som talar finska. Det är enligt pedagog B bra att de har denna möjlighet eftersom det är lättare att uttrycka känslor på sitt modersmål. Ingen av resterande pedagoger (C, D, E och F) nämner att de arbetar på något specifikt sätt för att barnen ska få uttrycka sig annat än verbalt på svenska språket. Några av pedagogerna (A, B och F) nämner att man bör stärka barnens identitet, övriga pedagoger nämner inte detta.