Några få av våra informanter berättar att när det gäller barn med grav språkstörning krävs en tydlig struktur med mycket visuellt stöd eftersom språkstörning gör att man har auditiva svårigheter. ”De är ofta visuellt starkare i förhållande till den auditiva förmågan. Det visuella är inte extremt bra i heller men det är deras starkaste inlärningskanal”, menar en klasslärare i språk- och kommunikationsklassen.
När ett barn med fonologiska problem ska lära sig att läsa ger bokstäverna ett visuellt stöd. Många gånger kan dessa barn ha ett försprång för att de har tränat språkljuden så mycket. Det finns många olika
läsinlärningsmetoder och helordsmetoden är oftast lättare om de inte kan ljuden, anser logopeden.
I språk- och kommunikationsklassen arbetar klasslärarna både med helordsmetoden och med ljudningsmetoden. De skriver meningar, klipper sönder meningar, plockar ihop meningar, ljudar sig fram i böcker. Det finns en stor variation av lättlästa småböcker tillgängligt. ”Det är som en gryta, alla delar i och sen skaka om där”, säger en klasslärare i språk- och
kommunikationsklassen. En metod passar inte alla, man måste erbjuda alla sorters metoder, för att det enskilda barnet ska hitta den som passar honom eller henne bäst. Många barn med språkstörning har minnesproblem och kan ha svårt att komma ihåg helord och språkljuden.
I språk- och kommunikationsklassen arbetar klasslärarna mycket konkret med
bokstavsinlärningen, t.ex. spelar spel, man går ut i miljön och letar sina bokstäver, bygger bokstäverna i material som snö, sand, pinnar, och sedan får barnen fotografera. Mycket tid läggs på en bokstav. När de spelar spel eller är ute i sin miljö och letar tänker barnen inte på att de lär sig saker eftersom det sker i lekens form.
Att få vila i det man håller på med är viktigt. Det ska vara konkret material. Det är viktigt med
förförståelse, så de vet vad de ska göra. De behöver inte undra om de ska orka med eller inte, de ska veta exakt vad som krävs av dem. De är också viktigt med gemensamma upplevelser för att öka förförståelsen. Man får inte göra det för svårt, de behöver stanna kvar i det enkla länge, säger en klasslärare i språk- och kommunikationsklassen.
Specialpedagogen med inriktning tal och språk anknyter till Vygotskijs tankar om att veta vad eleven kan och vad som står på tur att utvecklas. Hon menar också att det är jag som pedagog som måste backa om det blivit för svåra uppgifter. Om uppgifterna är för svåra är det
33
pedagogen som har gjort fel, inte eleven. Samtliga av våra informanter anser att det är viktigt att hitta gnistan och väcka barnens läslust. I språk- och kommunikationsklassen använder klasslärarna sig av ett belöningssystem för att höja motivationen. När de arbetar med t.ex. bokstäver får eleverna en stjärna efter varje bokstav. Det är inget eget driv hos eleverna men om de vet att de får någon belöning är det lättare att få igång dem.
Det är en balansgång, i början behöver man den yttre moroten, men sen kommer barnen in i det där att det är spännande och kul. För att väcka lusten är det viktigt att arbeta utifrån intresse och i lekens form, säger en klasslärare i språk- och kommunikationsklassen.
Logopeden anser att man måste tänka i två spår när det gäller barn med språksvårigheter. Barnen behöver träna det som de inte kan samtidigt som de måste kompenseras och få hjälp så att de hänger med i kunskapsinhämtningen.
Klasslärarna i språk- och kommunikationsklassen menar att deras målsättning är att barnen ska lära sig läsa, räkna och skriva. Dessa verktyg ska de ha med sig ut från skolan, det är här deras fokus ligger. Klasslärarna berättar att man inte alltid hinner med alla ämnen.
Har man inte lärt sig alla världens huvudstäder som vuxen, men har verktygen, så kan man lära sig detta då motivationen finns. De har då fått de redskap som de behöver för att ta reda på vad de vill veta.
Grundtanken är att kan man inte läsa, skriva och räkna så har man ingen chans. Det är det viktigaste vi kan ge dem. Det är viktigt att stärka deras självkänsla och tilltro till sin egen förmåga. De ska känna att de duger som de är, berättar en klasslärare i språk- och kommunikationsklassen.
Då barn med språkproblem ofta har motoriska svårigheter och svårt att t.ex. forma bokstäver är det viktigt att inte förvänta sig att de ska skriva mängder med text, utan ställa rimliga krav. Barnen tappar snabbt ork och uthållighet. Datorn kan vara ett bra hjälpmedel när det gäller att skriva. Det är viktigt att pedagogen i den vanliga klassen är medveten om detta och inte ställer samma krav, anser några av våra informanter.
Klasslärarna i språk- och kommunikationsklassen tycker att man kan utveckla fantasin och skrivningen genom att använda sig av att skriva brev, skriva sagor, skriva meddelande till varandra, skriva om vad man gjort under helgen. Bilder kan även vara ett visuellt stöd i fantasin och skrivutvecklingen. Det måste bli en vana att hitta på och att komma ihåg. ”Skrivning ska ske parallellt med språklig medvetenhet och bokstavsinlärning. Vi pedagoger får inte vara rädda för att ta in skrivandet tidigt”, säger en klasslärare.
34
Känner barnen sig trygga med de stora bokstäverna och inte vill skriva de små så låt dem leva med de stora bokstäverna längre. Det är ändå viktigt att presentera de små bokstäverna eftersom de finns i de flesta böcker, säger en klasslärare i språk- och kommunikationsklassen.
Några av våra informanter uttrycker att barn med språksvårigheter kan ha svårt med
ordmobilisering och meningsbyggnad. Barnen har oftast svårt att veta vilka ord de ska välja och vad de skall börja med. Logopeden anser att det blir lättare att hänga upp språkljudet på en krumelur att koppla språkljud till bokstav. Det är svårare att skriva texter om problemen handlar om ordförråd eller grammatik än om det är fonologiska svårigheter. Vid fonologiska svårigheter är stavningen den som drabbas mest.
Pelle kan några bokstävers namn, men är inte intresserad ännu av det här med bokstäver och siffror. Han tycker om att leka, bygga med lego och pyssla, berättar mentorn. En annan sak som Pelle är mycket intresserad av är att lyssna på sagor och berättelser. Han vill absolut inte missa den dagliga sagoläsningen strax innan lunch.
I förskoleklassen arbetar man mycket med språklig medvetenhet på olika sätt. Pelle kan rimma, utöva klapplekar där man klappar stavelser, lära sig ramsor m.m. Men mentorn berättar att även här är det svårt att höra vad han säger för ord, men man kan rimma med bilder också och vi ser att han kan detta.
Pelle kan skriva sitt eget namn. Då han har stora svårigheter med både grov- och finmotorik har han problem att forma bokstäver. Han har en speciell pennfattning, svårt att följa linjer med pennan och stora problem att klippa. Han tycker inte om att få givna instruktioner på vad han ska rita eller skriva, utan vill själv bestämma hur han ska rita och forma det han gör.