Högskoleutredningen arbetade med en annan rubrik: ”Datorer i grund-utbildningen” – bytet av rubrik är symtomatiskt. Datorn är visserligen fortfarande en viktig apparat, men inte som ensam företeelse. Det som verkligen innebär en ny potential för utbildningen är datorn som ingång i ett gigantiskt nätverk för information och kommunikation. Detta har oåterkalleligen förändrat förutsättningarna för all undervisning; det
kom-mer också att skärpa konkurrensen med utbildningsanstalter i andra länder och med utbildning anordnad av privata företag.
Högskoleutredningen såg till att användningen av datorer i undervis-ningen blev kartlagd. Bilden var splittrad, men det var tydligt att datorn började betraktas som ett värdefullt verktyg även i grundutbildningen, låt vara i olika grad inom olika fakultetsområden. Datorer användes inte bara för ordbehandling och komplicerade räkneoperationer utan också för litteratursökning och åtkomst av databaser av olika slag.
Däremot var det sämre beställt med datorns utnyttjande för mera sofistikerade pedagogiska ändamål. Med stöd av utredningen kunde emel-lertid forskare i Göteborg visa att simulering av olika förlopp kunde öka förståelse och inlärning inom civilingenjörsutbildningen (Datorns
använd-ning som hjälpmedel inom högskoleundervisanvänd-ningen. Högskoleutredanvänd-ningen
projektrapport :)
Utredningens rekommendationer blev:
• Användningen av datorer bör vara ett reguljärt inslag i högskole-utbildningen. Datorer och datanät bör i större utsträckning göras tillgängliga för studenterna. Detta kan motivera en höjning av basanslaget. (Denna fråga diskuterades ytterligare i det separata betänkandet rörande resurser för grundutbildningen)
• Utvecklingen av lämpliga metoder för datorstöd vid inlärning och undervisning skall betraktas som en pedagogisk meritering för lärare. • Användning av datorer och datornät bör ingå i personalutbildningen
för lärare.
• Högskolans grundutbildningsråd bör få medel för ett treårigt program med ämnesbaserade utvecklingscentra.
Datorexplosionen
Utredningens förslag innebar något av en inslagen öppen dörr: dator-explosionen var redan i full gång. I Sverige kunde Grundutbildningsrådet verka som en ytterligare katalysator för utvecklingen framför allt när det gällde att stimulera lärare att själva utarbeta program för undervisningen. Den nya informations- och kommunikationsteknologien () innebär en pedagogisk utmaning som inte är till fullo utnyttjad, vi har förmodligen knappast sett slutet på början. Den borde kunna tillföra helt nya kvaliteter till utbildningen, utöver de vinster som ligger i möjligheterna till effektiv informationssökning och bättre kommunikation mellan lärare och stu-dent, liksom mellan studenter. För detta fordras pedagogisk forskning om
själva lärandeprocessen, kunskapsbildningen om man så vill. En ny peda-gogik, byggd bland annat på simulering och virtuella miljöer, måste utvecklas i intimt växelspel mellan kognitiv och pedagogisk forskning och den praktiska undervisningssituationen.
En aktuell genomgång från Australien (Shirley Alexander och medarb.:
An Evaluation of Information Technology Projects for University Learning,
) visar att , rätt använd, kan innebära avsevärda pedagogiska vinster. Studenternas lärande förbättrades, liksom deras produktivitet och inställ-ning till lärandet. Vackra exempel på kvalitetsförbättringar redovisades från områden som statistik, japanska (Kanji-tecken) och internationell politik. Förutsättningarna för framgång med ett projekt var att det utgick från studenternas behov, att högskolans ledning stödde det och att engagerade lärare kunde disponera tillräcklig med tid och pengar.
I framtidens högskola kommer rollfördelningen mellan lärare och student att kunna modifieras så att läraren i första hand koncentrerar sig på planering och ledning, introduktion, genomgång av centrala eller svårare avsnitt samt examination. Studenten kan i gengäld med hjälp av få stöd för det egna lärandet, problemlösning och samling av referensdata i form av en ”elektronisk portfölj” som byggs upp för livslång användning. Därtill kan undervisningen berikas genom särskilda program; att skapa sådana kommer dock att ta mycken tid och kraft.
Nya IT-anpassade studiemiljöer
Samtidigt torde helt nya studiemiljöer behöva utvecklas, där studenterna smidigt kan alternera mellan olika undervisningsformer, föreläsningar, grupparbete och enskilda studier, hela tiden med tillgång till . För att denna utveckling av moderna lokaler ska bli snabb och rationell fordras samordning och under en övergångstid öronmärkta resurser. Kostnaderna är svåra att beräkna men en satsning på mkr per år i år synes inte orimlig.
Av beviljade ansökningar om stöd från Grundutbildningsrådet har många gällt användningen av . Rådet har även genom särskilda planerings-och samordningsorgan verkat som en katalysator för utvecklingen. Vägle-dande för rådets satsningar har varit att -projekten skulle utgå från studenternas behov snarare än teknikens möjligheter och lärarnas intresse. Regeringen har också genom uppdrag till Högskoleverket tagit värdefulla initiativ inom -området. För verkets räkning har Grundutbildningsrådet nyligen redovisat läget i landet (skrivelse till Regeringen --, Reg.nr --) Av redovisningen framgår bl a att Sverige tack vare gjorda insatser
ligger på framkanten av utvecklingen i Europa när det gäller utbildnings-program för högskolan. Särskilt bör då nämnas ett antal medicinska ämnen samt moderna språk.
Utvecklingen av nya programtyper och nya studiemiljöer innebär dryga kostnader. Det vore väl värt att anslå särskilda resurser och koordinera försöksverksamhet i landet så att misstag inte görs på flera ställen än nödvändigt. Det tycks också som om vi i Sverige behöver en form av ”moderorganisation” för att permanent underhålla och tillhandahålla utbildningsprogram som utvecklats på en enskild högskola. Detta är en uppgift för Högskoleverket, minst lika viktig som investering i och under-håll av olika typer av nät – ”bredbandssatsningar”. Driftskostnaderna för denna organisation bör ligga runt mkr per år.
Ett ökat nyttjande av i utbildningen kommer dessvärre inte att innebära minskat resursbehov. Utvecklingskostnaderna är stora. För full effektivisering fordras arbete utanför normal arbetstid. Dator- och nät-arbetet kräver kostsamma stödfunktioner och sist, men inte minst, drar systemen dryga avskrivnings- och underhållskostnader. Men – investering av tid och pengar i torde vara den enda chansen att på ett någorlunda värdigt sätt ge fler ungdomar möjlighet till högre utbildning.
Vår slutsats blir att modern informations- och kommunikationsteknologi innebär en pedagogisk utmaning av rang. Sveriges förmåga att hantera denna utmaning avgör vår ställning som kunskapsnation. Vi föreslår att en moderorganisation skapas för att tillhandahålla och underhålla utbild-ningsprogram, liksom en särskild nationell satsning för att stödja utveck-lingen av nya pedagogiska miljöer.