Hur och i vilken utsträckning informationen används är väldigt olika. Bilden av motparten, i det här fallet mottagare kontra sändare, är en generaliserad bild som grundar sig i uttalande vid bland annat APT. Förskolan, rektor och pedagoger, har uppfattningen att skolans personal inte lägger så mycket tid på att ta till sig informationen som lämnas över. Även rektor på skolan är tveksam till hur mycket av informationen som används. Det framkommer en önskan från F3 om mer tid att sätta sig in i informationen: ”Men visst får vi information, men jag känner ibland att vi skulle nog ändå få lite mer tid”. Tiden är en aspekt som även lyfts av rektor på skolan, men då i relation till hur mycket tid som läggs på insamlandet av informationen kontra hur mycket informationen används:
31
Ibland kan jag väl tycka, vi ska vara värna om vår tid. /…/Men jag tänker mer på personalen hur mycket tid dom lägger ner på det här. Om jag vänder på det, jag är inte så säker på att personalen här tar tillvara på det som faktiskt skulle kunna tas tillvara. Jag tror inte att dom gör det. (R1)
Fritidspedagogen är positiv till informationen vid överlämningarna och ser den som en hjälp i relationsskapandet. Hos förskollärarna finns olika uppfattningar där det å ena sidan läggs en stor vikt vid förskolepedagogernas skriftliga överlämning. F2 uttrycker: ”Dom är ju proffs, dom har ju haft dom i så många år och kan dom utan och innan. Så det tycker jag känns bra att man har den”. Å andra sidan framkommer en kluvenhet till informationen vid överlämningar.
Jag tycker bara att det är så viktigt att man, när informationen lämnas, att man får bra, relevant information som inte är tyckande från förskolepersonalen. Dom har ofta skapat sig en uppfattning om elever och jag har flera gånger sett att den är helt fel. Att skicka vidare den kan ju bli ganska ödesdigert för eleven för då är den ju redan stämplad när den kommer. Så därför är jag inte helt vän av överlämningar. (F1)
Inställningen till informationen som tas emot är trots detta övervägande positiv. Informationen anses vara värdefull och en hjälp till att skapa relationer, vara steget före och inte behöva uppfinna hjulet två gånger, samtidigt så finns även en känsla av att informationen inte ger så mycket och en misstänksamhet kring trovärdigheten i informationen. Det är motpoler och kontrasterande inställningar. F1 uttrycker: ”Ja, jag läser ju igenom den för att få mig en bild av eleven som kommer. Men jag tycker oftast inte att det ger så mycket, och ofta är sådant utelämnat som jag tycker är viktigt för att kunna skapa en relation”. F3 känner en trygghet i att ha fått ta del av informationen: ”Och har jag då fått den informationen, då vet jag /…/ man är steget före”. Denna trygghet känner även en av förskollärarna:
Om det är ett barn som sticker vi säger har lätt för att rymma. /…/ Då är det bra att veta, aha, dom gjorde så där. /…/ För det tar ett tag innan man bygger dom här relationerna och vet att, jaha, det här funkar så dom här anpassningarna måste jag göra. (F2)
Det finns en tveksamhet till att förlita sig helt på informationen som blir tydlig hos en av informanterna, och en rädsla för att förskolans bild kan vara felaktig. Viljan att skapa sig en egen bild av barnet är stor. Likaså medvetenheten kring vikten av relationsskapande.
Pedagogerna upplevde honom mest som väldigt jobbig så man skulle bara vara väldigt sträng mot honom. Men när han började hos mig så insåg jag att han är ju rörlig för att han har lite bekymmer och då fick han lov att gå omkring i klassrummet. (F1)
Förskolan önskar att skolan ska ta vid, innehållsmässigt och socialt, där förskolan slutade. Det finns en önskan om att förskolan och vad som görs i förskolan tas på allvar.
32
Sen önskar jag ju, eftersom vi nu har, om vi läser våra styrdokument så står det att vi ska lämna över vår utbildning, alltså vad har barnen fått med sig, att man ska ta det lite mer på allvar kanske än vad man gör. (R2)
Från skolans sida finns en utmaning innehållsmässigt när den nya barngruppen kommer från så många olika förskolor med olika innehåll och fokus, samtidigt som viljan att ta vid där förskolan slutat finns.
Hur dom har jobbat, det är jättebra att veta hur alla har jobbat, men samtidigt, det vi fick nu var från sju olika ställen. Det är inte lätt för oss /…/ Men, samtidigt är det ju bra att veta, jamen det här gänget jobbade jättemycket med det. Jag tycker ändå att det är bra att få det. (F2)
Å ena sidan finns det en känsla av att det är mycket information som man inte känner att man kan använda, samtidigt som man tycker att det är bra att få den. Å andra sidan tas det hänsyn till informationen både i planeringen av verksamhetens innehåll och bemötande av barnet. F1 uttrycker: ”Jag har, som jag har gjort de senaste åren, så har jag varit ganska noga med vad de har varit intresserade av, och då har jag försökt skapa material till terminen startar.”Det finns en vilja från skolan att ta vid där förskolan lämnar. S påpekar: ”Vi ska ju inte uppfinna hjulet mer än en gång och har förskolan framgångsrika sätt att möta en elev så ska vi ta vid där. ” Förskolans kunskap värdesätts. Tyvärr finns en osäkerhet från förskolan om deras kunskap verkligen värdesätts utifrån vad som har sagts av skolpersonal på APT. R2 berättar: ”De [refererar till förskolans personal] har suttit på ett möte och fått höra ’Jamen det där tittar vi ändå inte på’.” Det finns en tilltro till informationen som lämnas över vid överlämningarna parallellt med en misstänksamhet till trovärdigheten och en rädsla för påverkansfaktorn.
Delanalys informationsanvändande
Osäkerheten från förskolans sida, men även båda rektorernas sida, kring hur och om informationen används fann även Alatalo, Meier och Frank (2014). Denna studien bekräftade osäkerheten genom att det var stor skillnad i hur mycket informationen användes av informanterna. Trots att det fanns en misstanke om att informationen inte användes fanns ingen plan för hur detta skulle bemötas. I handlingsplanen (bilaga 3) finns en ”eventuell utvärdering av överlämningen” inlagd. Denna utvärdering kommer endast att ske om pandemin tillåter det. Öqvist (2018b) poängterar att det är genom att ta tag i grundproblemet som möjligheten till förändring kan ske. Författaren lyfter vidare att systemteorin innebär att ta reda på konstanterna för att sedan skapa en ny variation och därmed få till en förändring. För att detta ska ske krävs handling.
33
Tid är något som ofta kommer upp som en bristvara i skolans värld. Lundqvist och Sandström (2020) lyfter utmaningen med att hitta tid för samverkan. Hur verksamheten och ledningen ser på tid påverkar hur pedagogerna ser på tid. Genom att tänka systemteoretiskt på tid synliggörs hur en arbetsinsats på ett plan kan vara tidsbesparande på ett annat. Kanske behövs en diskussion kring hur tiden förvaltas av alla inblandade eftersom detta kan påverka synen på informationen. Om informationen anses frigöra tid kommer den förmodligen att prioriteras högre.
I denna studien framkommer det att två förskollärare inom samma verksamhet har olika bilder av informationsvärdet. Detta tyder på att många delar i överlämningen är väldigt subjektiva och beroende av både sändarens och mottagarens inställning och tolkning. Den mänskliga faktorn, den inre styrningen, spelar en stor roll i överlämningen. Samtidigt så synliggörs svårigheterna med informationsutbyte. Vilken information som lämnas är upptill sändaren. Hur den tas emot och tolkas är upptill mottagaren. Information är en envägskommunikation precis som Ahrenfelt (2013) lyfter. Både mottagaren och sändaren har förväntningar på innehållet och hur det ska användas. Dockett och Perry (2017) nämner förväntningar som en del i att förstå övergångar. Dessa förväntningar styr sedan uppfattningen av fenomenet överlämning. I de fall där förväntningarna är lika upplevs överlämningen och informationsanvändandet som positivt. I de fall där förväntningarna inte möts blir upplevelsen negativ. Genom en gemensam förståelse av syftet med informationsanvändande ökar meningsfullheten. Genom att se meningen eller syftet så ökar motivationen vilket kan bidra till en ökad användning av informationen som i sin tur förhoppningsvis gynnar barnet. Det cirkulära tänkandet blir än en gång synligt.
Det finns en tveksamhet till att förlita sig helt på informationen som är tydlig hos en av informanterna i denna studien, och en rädsla för att förskolans bild kan vara felaktig. Denna tveksamhet fann även Cook, Dearing och Zachrisson (2017). Viljan att skapa sig en egen bild av barnet är stor. Likaså medvetenheten kring vikten av relationsskapande. Kallberg (2017) lyfter vikten av lärarens förmåga att utveckla relationer. Även Peters (2010) poängterar den centrala rollen som relationen mellan barnet och pedagogen spelar i övergångar. Det som händer i mesosystemet är av stor vikt eftersom det påverkar mikrosystemet och i sin tur barnet. Att ta till sig andra pedagogers erfarenheter utan att låta deras åsikter eller uppfattningar styra kan vara en svår balansgång. Kanske är det osäkerheten till den egna förmågan att bibehålla det öppna sinnet vid mötet av barnet som gör att en motvilja till informationen infinner sig. Samtidigt visar det en medvetenhet om hur vi påverkas av och påverkar varandra. Kallberg (2017) poängterar att det är en fråga om attityden till hur arbetet med de sociala relationerna
34
vid övergången ser ut, värderas och prioriteras. Attityden påverkar vårt handlande. Och enligt Öqvist (2018a) är det just beteendeeffekterna av kommunikationen som bör uppmärksammas. Genom att tänka systemteoretiskt och inta ett här-och-nu-perspektiv kan det vara lättare att ta till sig informationen. Det är en nulägesrapport vilket innebär att det kan ha skett förändringar sedan dokumentationen skedde. Det innebär också att informationsinnehållet inte är statiskt.
I verksamheterna i denna studien finns en förståelse kring vikten av relationsskapande med barnen. Aspelin (2018) lyfter relationen mellan barnet och läraren som en viktig framgångsfaktor. Alla informanter poängterar relationsskapandet till både barnet och vårdnadshavaren. Däremot glöms vikten av relationer mellan pedagoger och verksamheter bort. För ett verkligt samarbete och en samverkan krävs förtroende och tillit till varandras professioner och kunskap. Det behövs dessutom ett gemensamt språk precis som Ahrenfelt (2013) och Lundqvist och Sandström (2020) lyfter. När det gemensamma språket finns blir det lättare att förstå varandra och risken för missuppfattningar minskar. Beteendeeffekterna av kommunikationen som sker i mesosystemet påverkar hela systemet och bör därför uppmärksammas.
Upplevelser är subjektiva. Det krävs en medvetenhet om detta från både sändarens och mottagarens sida. Hur förskolepersonalen formulerar sig, både skriftligt och muntligt, kring barnen är av vikt. Skolverket (2021) poängterar att formuleringarna ska vara sakliga, alltså utan värdeladdade ord eller formuleringar kring personliga egenskaper. Genom att öka kunskapen kring hur innehållet ska formuleras kan ökad tilltro till sanningshalten i informationen infinna sig. Genom att förändra kommunikationen i mesosystemet kan barnet gynnas.
En osäkerhet kring användbarheten av information framkom i denna studien. Detta fann även Nolan, Kilderry och Chu (2019). Från skolans håll var det både en osäkerhet i att kunna ta vid där förskolan slutat när det gäller innehållet, men även osäkerhet i trovärdigheten i innehållet kring barnets sociala utveckling. Parallellt med denna osäkerhet fanns en känsla av att kunna vara steget före tack vare förskolans information. Det fanns också en stark önskan om att ta vid där förskolan hade slutat. Att bygga vidare på de kunskaper som barnet har med sig lyfter Peters (2010) som en framgångsfaktor för att få en väl fungerande övergång. Detta kan vara en utmaning när barngruppen kommer från flera olika förskolor med olika kunskapsinnehåll. Samtidigt så lyfter Skolverket (2021) vikten av kontinuitet för att säkerställa en progression i barnets kunskapsinhämtning. Beteendeeffekten av kommunikationen visar sig i hur personalen väljer att använda informationen de får vid överlämningarna. Oavsett hur mycket eller hur lite information de använder så påverkar det barnet direkt genom handlingar eller icke handlingar. Det som sker i mesosystemet påverkar mikrosystemet och barnet.
35
Cook, Dearing och Zachrisson (2017) lyfter vikten av fortbildning kring hur informationen kan användas för en ökad förståelse. Detta blir tydligt när ytterligheterna blir synliga. Inom samma verksamhet, i denna studien, finns det personal som använder sig av informationen och det finns de som inte använder den alls eller mycket lite. Detta ger en motstridig bild vilket tyder på att det ligger på den enskilde mottagaren att använda informationen eller inte. Det är lätt att generalisera utifrån enstaka uttalande. Det krävs en medvetenhet om att ett enstaka uttalande inte innebär en majoritet. Samtidigt är det viktigt att ta dessa uttalande på allvar och försöka ta reda på vad som ligger bakom dem. Fortbildning kring hur informationen kan användas är nödvändig.
36
Diskussion
Det är tydligt att den mänskliga faktorn har en stor roll och påverkan vid överlämningar. Möjligheten till en likvärdig överlämning minskar kanske när den enskilde individen är en stor del av den. Individens påverkansfaktor finns hos både sändaren och mottagaren. Det intressanta är vad som händer med informationen däremellan. När en text läses går den genom mottagaren. Sättet som mottagaren läser texten på påverkar hur mottagaren tolkar orden. Lundqvist och Sandström (2020) lyfter en osäkerhet kring hur det skrivna tolkas av mottagande personal. En och samma text kan tolkas olika. Sändaren kanske hade en annan avsikt. Två personer kan formulera sig olika kring samma situation. Det finns många faktorer som spelar in vid ett informationsutbyte och frågan är nog mer vad som kan göras för att få en så likvärdig övergång och överlämning som möjligt. Genom att tänka systemteoretiskt och inta ett metaperspektiv lyfts blicken och vad som ligger bakom problemet blir synligt. De bakomliggande faktorerna kring tveksamheten till att använda informationen som lämnas vid överlämningen är intressanta att få syn på. Precis som varför det finns en önskan om att möta barnet med nya ögon.
Information och kommunikation existerar i symbios. Genom att titta på informationsutbytet vid övergången kommer även relationer, samverkan, samarbete och kommunikation upp. Tankarna bakom informationen visar förståelsen av övergången och överlämningen. Dessa i sin tur genererar i en handling som påverkar barnet vid övergången.
Bryman (2018) lyfter forskarens roll och det är klart att jag undrar hur pass mycket mina värderingar och förutfattade meningar har påverkat forskningsprocessen. Även om jag varit medveten om detta och kontinuerligt reflekterat över i vilken mån jag som person har påverkat i de olika stegen, så vet jag att jag inte kan kontrollera det omedvetna.
Resultatdiskussion
Att barnet är i centrum genom hela överlämningen och övergången är tydligt. Skolan och förskolan är väl insatta i styrdokumenten och de vet vad uppdraget är. Kanske är det så att de är så medvetna om styrdokumenten och huvuduppdraget att de glömmer att även implementera det praktiska syftet med informationsanvändandet.
Tydliga rutiner
Samverkan mellan verksamheterna blir synlig genom en tydlig handlingsplan och tydliga rutiner för övergången och överlämningen. Samarbetet mellan personalen är däremot inte riktigt
37
lika synligt. Kanske beror det på rådande omständigheter med pandemin. Oavsett anledning så finns det utrymme att förbättra samarbetet både inom och mellan verksamheterna. En konsekvens av bristande samarbete visar sig genom att informationen från överlämningen används i olika utsträckning. Kontinuiteten för barnet blir lidande.
Ett steg i rätt riktning mot en likvärdig övergång och överlämning kan vara att ha gemensamma handlingsplaner inom kommunen, vilket rektorn vid förskolan jobbar för. Det är tydligt att skolan och förskolan i denna studie har kommit långt i sitt arbete med en likvärdig övergång från förskola till skola. Samtidigt är det också uppenbart att även om det finns en tydlig struktur och handlingsplan så är det i slutändan den mänskliga faktorn som påverkar mest. Detta kanske man kan komma åt med hjälp av handledning och fortbildning. Även om det på pappret ser bra ut och verkar vara optimalt så behövs det kontinuerligt göras djupdykningar i förhållningssätt och förståelse. Det cirkulära tänkandet inom systemteorin går enligt Öqvist (2018a) ut på att uppmärksamma förbindelserna mellan de olika nivåerna/delarna och på så sätt se mönster. Delarna ingår i en helhet och kan inte frigöras från denne enligt Öqvist (2018b). Detsamma gäller pedagogerna som är en del av verksamheten. Deras agerande påverkar systemet och systemet påverkar dem. Genom att synliggöra att varje pedagog är en betydelsefull del i övergången ökar engagemanget som i sin tur gynnar barnet vid övergången. Det cirkulära tänkandet och frågandet gör även att perspektivet lyfts och flyttas från individen enligt Öqvist (2018a). Skolverkets (2015) stödfrågor kan vara en hjälp i kvalitetsarbetet: Var
är vi? Vart ska vi? Hur gör vi? Hur blev det? och sedan om igen. De visar att alla steg är av
betydelse i processen. Det går inte att hoppa över ett steg.
Informationsinnehåll och informationsanvändande
Handlingsplanen och blanketterna för övergången och överlämningen är ett stöd för personalen och verksamheterna. De kan säkerställa att informationsinnehållet blir så likvärdigt som möjligt när den mänskliga faktorn är inblandad.
Genom att använda informationen vid överlämningar ges ett försprång att möta barnet både kunskapsmässigt och socialt. Kallberg (2017) lyfter lärarens samverkan som betydelsefull för att främja positiva övergångar. Hur läraren tolkar informationen vid överlämningen påverkar kvaliteten på relationen till barnet. Kallberg (2017) lyfter att det som styr beteendet är de inre föreställningarna. Föreställningarna är ett raster för tolkningarna av informationen. Om erfarenheten av informationsinnehållet vid överlämningar har gjort att man själv blivit kategorisk istället för relationell, så är det kanske inte konstigt att en motvilja till att använda informationen infinner sig. Detta betyder inte per automatik att innehållet i informationen har
38
varit felaktig. Snarare beror det kanske på tolkningen av informationen. Hur mottagaren tolkar och använder informationen ligger till största delen hos mottagaren. Öqvist (2018a) poängterar att det är hos mottagaren som det viktiga inträffar, och att sändaren är katalysatorn som sätter igång det.
Vikten av kommunikation och relationer
Ett medvetet och kvalitativt arbete med sociala relationer kräver enligt Kallberg (2017) att det finns ett resonemang kring både teori och beprövad erfarenhet. Detta måste ges plats i verksamheten. Författaren poängterar vidare att förskolepedagoger och förskoleklasslärare skulle: ”…gynnas av att medvetandegöras om hur olika didaktiska val påverkar och påverkas av egna teorier och tankar om barn, övergångar och det relationella arbetet” (Kallberg, 2017, s.56). För att detta ska komma till stånd krävs plattformar där samverkan och samarbete kan ske. De gemensamma APT:erna har möjliggjort detta för förskola och skola, innan pandemin. Det är tydligt att det behövs fortsatta samtal och träffar i tvärgrupper för att skapa relationer mellan pedagogerna. Men också för att få det gemensamma språket som krävs vid ett samarbete och en samverkan. Lundqvist och Sandström (2020) lyfter kommunikation kring lärande och utveckling för att barnet ska få sammanhang, progression och utveckling vid övergångar. Detta behöver verksamheten. Genom att ha tvärgruppsdiskussioner kring kunskapsinnehållet kan svårigheterna med att få information från flera olika förskolor lyftas. Genom att lyfta vilka utmaningar som finns i tvärgrupper finns en möjlighet att hitta nya infallsvinklar och lösningar.
Förståelse och förändring
Ahrenfelt (2013) påpekar att för att det ska ske en förändring av andra ordningen måste förståelsen vara väl förankrad. För att få en förståelse och meningsfullhet måste syftet vara tydligt och personalen delaktig. Genom att ha gemensamma APT kontinuerligt, med