Inkludering och delaktighet i praktiken

Förskollärarna börjar som tidigare skrivit, gärna terminen med att göra en grovplanering inför att möta den delvis eller helt nya barngruppen. En grovplanering enligt de intervjuade

förskollärarna, skulle kunna innehålla bestämmelser och diskussion om att arbeta tematiskt, vilket antingen avdelningen eller hela förskolan har gemensamt under kommande termin. Ett tematiskt arbete skulle enligt en stor del av respondenterna i våra intervjuer, kunna leda till att barnen får en förståelse för olika aktiviteter i ett sammanhang. Därmed skulle barn kunna känna sig mer inkluderade, och skulle även kunna inkludera övriga barngruppen om dem själv innehar en förståelse och lärandelust för temat.

När vi ställde frågan om hur förskollärarna arbetar med inkludering genom miljön i förskolan gav respondenterna oss exempel på aspekter som tas i akt i inkluderingsarbetet, det är bland annat ålder, genus, mognad, tillfälligt eller varaktigt behov av extra stöd. Några av

förskollärarna uttryckte att det kan upplevas utmanande att möta alla barns behov samtidigt i en och samma miljö, och att miljön därför behöver utformas för att ge alternativ och inte enbart ett sätt att lära, göra eller förstå. Förskollärarna gav exempel på hur en miljö eller aktivitet kan anpassas utifrån barns olika förutsättningar och olikheter, för att exemplifiera detta så beskriver en av förskollärarna den läs och skriv-miljö som de erbjuder barnen. Där erbjuds anpassningar i form av individuella ordlådor där barnen efter förmåga, behov och eventuellt stöd av pedagog får möjlighet att utveckla och öva på att skriva bokstäver eller ord. I ett inkluderande arbetssätt är målet att alla barns behov ska stimuleras, vilket gör oss nyfikna på hur förskollärarna resonerar om hur inkludering inte enbart förblir ett begrepp att sträva mot. Det är för avsikt att få en förståelse för förskollärarnas resonemang kring

inkludering och hur de kan tillämpa det i sina verksamheter. Nedan kommer vi citera ett exempel från en av våra intervjuer, majoriteten av förskollärarna i intervjuerna ansåg sig ha liknande arbetssätt.

33

En fast struktur över avdelningens rutiner underlättar mycket i en inkluderande miljö. Att hela barngruppen vet hur deras dag ser ut, skapar trygghet och lugn bland barnen. Även att det finns utrymme för lite större och vildare rörelse för de barnen som har behov av det. Fasta platser vid samlingar och matsituationer kan skapa trygghet hos vissa barn och ger dem det de behöver i just de situationerna för att lyckas. Även att miljön erbjuder möjligheter att dela upp barngruppen i mindre grupper för att barn som har svårt att koncentrera sig i större grupper ska känna sig inkluderade i sammanhanget. (intervju 2020-04-20)

Utifrån detta citat tolkar vi att förskolläraren har en förståelse för, efter observationer, vad som kan anses vara fungerande i den specifika barngruppen eftersom barnens behov

synliggörs genom relationen mellan pedagog-barn. Den relationen som finns mellan pedagog och barn ger förskolläraren en möjlighet att ta tillvara på den pedagogiska miljöns potential för att möta barns behov och anpassa utbildningen. Därmed skulle de tre aktörerna pedagog- barn-miljö samspela och utgör en trygg tillvaro på förskolan. Vi kan också tolka citatet som en gjord erfarenhet som förskolläraren beprövat, vilket har gett resultatet av en trygg och lugn barngrupp enligt kontinuerliga observationer från arbetslaget. Bruce och Riddersporre (2012) framhåller att för barn är återupprepning till exempel av rutiner något positivt. När dagliga rutiner blir en tydlig struktur som alltid är sig lik, upplever barn igenkänning och

förväntningar. Igenkänningen och förväntningarna kan efter en tid övergå till en stark känsla av bemästrande. När barnet känner att dem vågar, kan och vet infinner sig tryggheten som leder till vidare lust att utforska (a.a.).

En tanke som respondenterna belyste i vår intervjufråga om inkluderande arbetssätt utöver mognad/ålder och behovet av stöd var genus. Flertalet förskollärare nämnde i intervjuerna att de försökersitt bästa med att bryta könsstereotypiska normer i förskolan. Förskollärarna menar att erbjudandet av, samt materialet i sig bör ses neutralt, till exempel att ingen reaktion förekommer bara för att en pojke tar på sig en klänning, eller att en flicka vill vara Batman. Förskollärarna lyfter även att barnen mer eller mindre fått en uppfattning hemifrån vad en pojke kontra en flicka bör leka med, det blir i mötet med hemmet som svårigheterna kring genus uppstår. Utifrån ett relationellt perspektiv skulle pedagog, barn och vårdnadshavare genom relationer till varandra samtala om känslor och tankar om genus och göra det tydligt för alla deltagande parter hur förskolan ställer sig till och arbetar för alla barns rätt. Ett citat från en av förskollärarna om arbetet kring inkludering och genus lyder:

Vi utformar miljöerna utefter vad barnen visar intresse för. Sen tänker vi mycket på genus, det ska finnas för både och, vi dömer ingen i deras lek, vi påpekar aldrig -så gör inte pojkar eller flickor, eller liknande, vi vill att det ska synas i våra miljöer. I

utklädningshörnan erbjuder vi barnen både prinsessklänningar och piratkläder till exempel och barnen väljer fritt utan att det läggs kommentarer. Vi har också lånat

34

böcker om olika familjekonstellationer som vi pratar med barnen om och de finns alltid tillgängligt. (intervju 2020-04-09)

Slutligen tog förskollärarna även upp i intervjuerna att med miljön som tillgång, kan dessa miljöer verka inkluderande genom att dela in barnen i mindre grupper eller enskilt utefter behov, ålder och mognad. I dessa mindre grupper brukar det erbjudas aktiviteter och olika material. Vid indelning i mindre grupper har alla barnen möjlighet att uttrycka sig och att få vara delaktiga, det blir lättare för pedagogen att se alla barn samt att det ofta upplevs som lugnare i dessa grupper. Två förskollärare uttryckte sig så här:

Det är fördelen med förskolan, man kan bygga upp miljöer och vara med en mindre grupp barn i ett rum med tydligt innehåll och arbeta med få material. Det kan också finnas behov av stora ytor, vi har barn på avdelningen med ett stort behov av rörelse och där kommer vår gård in som en pedagogisk miljö. (intervju 2020-04-09) Vi har två grupper där barnen är indelade efter ålder men även efter mognad. I båda grupperna är barnen ganska jämna i sin utveckling så det är ganska lätt att inkludera alla. Ibland kan det finnas behov att dela i mindre grupper, om tillräckligt många pedagoger finns. (intervju 2020-04-20)

Det blir enligt vår tolkning tydligt att förskollärarna ser betydelsen av nära relationer med barnen i olika konstellationer för att få syn på och arbeta med barns kunskapsutveckling, sociala samspel och identitetsskapande. Aspelin och Persson (2011) menar är det relationella perspektivet ett förhållningssätt som berör och påverkar barns förutsättningar på alla plan och inte något pedagoger tillfälligt tillämpar (a.a.).

Bruce och Riddersporre (2012) framhåller att barnet är centrum i sin egen värld och att de utgår från sig själva när de ska förmedla någonting. I förskolan träffar de andra barn som antingen tycker och känner likadant, eller på ett annat sätt. Dessa situationer leder till att barnet antingen kan känna sig bekräftade av sin omgivning eller utmanat och förvirrat (a.a.). Genom förståelse för barns upplevelse i mötet med andra barn i förskolan, blir därför

gruppindelning i mindre barngrupper till fördel för barnet som övar sin förmåga till mentalisering, ökandet av sin egen världsbild samt att inkludera och att bli inkluderad.

35