I kommunens handlingsprogram står att skolorna skall vara inkluderande. Undersökningen visar att alla tre skolorna har barn i behov av särskilt stöd som är inkluderade på sina hemskolor. Specialpedagogens verksamhet är inte alltid inkluderande utan ”klinik-undervisning” förekommer fortfarande. Ett barns inkludering är inte alltid smärtfritt. Två av fritidspedagogerna säger att de andra barnen alltid får stå tillbaka för det speciella barnet.
En biträdande rektor uttryckte, att inkludering även kan ses i ett kommunperspektiv. Barnen i särskola/träningsskola går i huvudsak på fyra skolor i kommunen.
Biträdande rektorer
Vi har nog den synen överhuvudtaget här. Just det här med att ha en inkluderande skola, det ligger mycket nära oss. Det som står i handlingsprogrammet, vi jobbar väldigt starkt för det.
Då tycker jag att en inkluderande skola kan man se på två olika sätt. Dels kan man se skolorna, alltså kommunens skolor som att vi har ett gemensamt ansvar. Sen kan man se den enskilda skolan också.
Det är både inkludering och att plocka ut. Dom har ju sitt rum liksom som dom kan plocka ut elever, men det behöver inte bara vara en utan de kan sitta några stycken också.
Fritidspedagoger
Går det inte att lösa ibland så får man i så fall ta ut det barnet, säga att nu får du gå ut och sätta dig helt enkelt. Det är om det är så stora problem. Sen får man ju försöka lösa det så det kan ju inte vara någon långsiktig lösning.
På nåt vis är det ju så att andra barn får ta väldigt mycket hänsyn till dom här barnen och det kan inte alltid vara rätt. Sen tar vi ju helst inte bort barn utan man får jobba med dom i klasserna.
7 ANALYS
Av intervjuerna framgår det mycket tydligt hur stor betydelse ramfaktorer har för agerandet i den svenska skolvärlden. Samtliga biträdande rektorer har uttryckt att de handlar utifrån styrdokumenten, alltså ramarna.
”Just det här med en inkluderande skola, det ligger mycket nära oss. Det som står i handlingsprogrammet, vi jobbar väldigt starkt för det”, som en biträdande rektor uttrycker det.
Det sätt varpå skolorna oftast löser situationen för barn i behov av särskilt stöd är att omfördela resurserna i arbetslaget eller på enheten. Anledningen till detta är att de ekonomiska ramarna utgör en mycket viktig komponent i valet av stöd till barnen.
Hur man väljer ut vilka barn som får extra stöd är likartat på alla tre skolorna. Kriterierna är främst de barn, som får stöd i form av FEBEX-pengar, därefter övriga barn i behov av särskilt stöd. Att barnet har en diagnos är inget krav, men det underlättar möjligheten att få stöd.
7.1 Norm
Varje skola har sina egna normer, en skriven eller oskriven regel för hur man skall agera i olika sammanhang. Enligt Habermas (2004) måste normen vara accepterad av samtliga berörda för att vara valid. Undersökningen påvisade en norm, som var giltig på alla skolorna. Om ett barn behöver extra stöd kontaktar arbetslaget skolledaren, i detta fall biträdande rektor, för att diskutera vilket stöd barnet kan få.
Om jag hade fått ett sådant barn, hade jag gått till min ledning såklart först och lyft upp detta. (Fritidspedagog)
En skola hade som norm att erbjuda alla arbetslag handledning.
Personalen får handledning, dels får dom av resursteamet och dels har dom handledning av specialpedagog. (Biträdande rektor)
Förläggningen av personalmöten och informationsträffar hör till den lokala strukturen på varje skola. Vilka som deltar kan däremot härledas till normen. På samtliga skolor har fritidspedagogerna egna möten med jämna mellanrum. Skolorna har även möten för alla pedagoger på skolan. Fritidshemmen är representerade av en fritidspedagog. Informationen från dessa möten skallsedan spridas till övriga fritidspedagoger. En fritidspedagog berättade att de på dessa möten behandlar frågor om förhållningssätt till vissa barn. Informationen skall sedan skrivas ned och sättas i en pärm så att alla pedagoger får samma information.
Alla möten ligger på eftermiddagen så fritids kan bara ha en representant där.(Fritidspedagog)
Prioriteringen av olika verksamheter i skolan har också framkommit mycket tydligt. Skoltiden är norm men skolbarnsomsorgen måste finnas enligt lag. Detta uttrycker både skolledarna och fritidspedagogerna. Skillnaden mellan grupperna är att fritidpedagogerna säger det tydligare.
Vi har startat en diskussion om resursfördelningen här på skolan. Alla resurser läggs på skolan, vilket medför att vi inte kan genomföra några aktiviteter. (Fritidspedagog)
7.2 Roll
Varje människa har olika roller beroende på sin position i olika sociala strukturer såsom arbetet och familjen. Förväntningar och beteenden förknippas med olika roller. En roll måste alltid ses i sitt sammanhang då definitionen av rollen måste utgå från relationen.
Fritidspedagogernas roll har förändrats mycket sedan fritidshemmen flyttade in i skolan. Som exempel berättar ett par av dem att de ansvarar för utvecklings- samtal för ett antal elever.
Nu ska jag även ha utvecklingssamtal med barnen här.
Alla på skolan har ’handledarbarn’. Det innebär att man ansvarar för utvecklingssamtal och alla kontakter med hemmet.
De tre fritidspedagogerna arbetar samtliga i en skolklass där de har ansvar för bokstavs- och läsinlärning, egna planerade lektioner samt som extra stöd i klassen. De har antagit rollen av ”hjälplärare”.
Jag jobbar här i en etta och här är jag det mesta av min tid. Det är så det har blivit. Det är för att klassen är så stor och det kan inte vara en lärare.
På fritidshemmet är personaltätheten inte lika stor som i skolan och där har fritidspedagogernas roll också ändrats. En av dem beskriver sin roll som en ”polisroll”.
Där finns många oroliga barn och jag upplever det som om jag har en polisroll.
Med många inskrivna barn och lite personal behöver man ligga steget före barnen så att inget händer, som inte skall hända. Detta är mycket krävande för pedagogen och ofta hänfaller man åt en tillsägande polisaktig roll.
De barn som ofta blir utsatta för ”polispedagogen” är barn med NPF, diagnostiserade eller odiagnostiserade. Istället för att använda en metod eller ett speciellt förhållningssätt till dessa barn får de ofta skäll och bannor.
Rektorernas roll i förhållande till arbetslagen är att vara arbetsledare, som besitter kunskaper och fördelar resurser. De har ett övergripande ansvar för verksamheten, vilket innebär att ha helhetssyn på såväl ramar som handlingar.