Inkludering och ”en skola för alla”

6.3.1 Intervju

Gällande begreppet ”en skola för alla” var både skolledarna och lärarna överrens om att alla elever skulle kunna delta i undervisningen utifrån sina egna förutsättningar. Karin anser att eleverna ska få den hjälp de behöver oavsett deras förutsättningar. Alla behöver inte få samma typ av stöd utan skolan ska utgå från det behov som eleven har. Karin menar att det finns elever med stor begåvning som är i behov av stöd. Det innebär att alla elever, svaga eller starka, ska kunna få stöd i sitt lärande. Maria betonar att hon aldrig valt att profilera sin skola. Detta eftersom att hon anser att det ska vara ”en skola för alla”.

Jag tycker inte att vi ska behöva ha elitskolor eller den slags skolor. Utan jag tycker att vi i den vanliga kommunala skolan ska kunna ta hand om alla (Maria).

Gällande begreppet ”inkludering” menar Karin att det aldrig får ske på barnets bekostnad. En del barn behöver en mindre miljö än den stora miljön. Maria anser att inkludering är när eleverna får den största hjälpen i sitt sammanhang. Detta kan vara i grupp eller i en klass. Marias skola jobbar även med riktat stöd men hon poängterar att det inte får bli ledande.

Att vara integrerad är att finnas med i samma lokaler etc. Inkluderad är ett steg till, det är att vara saknad när man försvinner . . . Inkludering för mig är betydelsen av att man är i ett sammanhang och inte hela tiden lyfts ur för att man är i behov av stöd… och man får den största hjälpen i sitt sammanhang och det kan vara i en grupp eller i en klass där det finns fler barn, dvs. en större grupp (Maria).

Båda skolledarna anser att det första de arbetar med gällande begreppet inkludering är deras lärare. Detta för att lärarna ska få förståelse och kunskap om begreppet. Karin poängterar att hon jobbar för inkludering genom att skapa förutsättningar. Detta handlar om allt från att ha rätt personal på rätt plats, att ha elev- och föräldrasamverkan till att skapa ekonomiska förutsättningar.

Det tror jag handlar mycket om värdegrundsfrågorna, hur vi bemöter dem, vilket uppdrag de har. Och att man jobbar vidare med dessa frågor och tittar på eleven och utifrån eleven så försöker man skapa någonting (Karin).

Båda lärarna var överrens om att alla ska kunna delta i undervisningen oavsett olikheter. Fredrik menar att betydelsen av begreppet ”en skola för alla” är att eleverna ska kunna välja vilken skola de vill gå på oavsett religion, kön etc. Skolan är till för alla oavsett fysiska eller psykiska handikapp.

Gällande begreppet inkludering ansåg Fredrik att begreppet var en god tanke och att det går att prata mycket om det i teorin. Det absolut viktigaste är att jobba med det praktiskt. Det är viktigt att våga misslyckas för att kunna lyckas. Han menar däremot att teori och praktik skiljer sig åt. Inkludering är en jättebra tanke och skolan ska använda sig av det i möjligaste

mån. Däremot måste skolan kunna se ifrån begreppet. Fredrik menar att vissa elever inte mår bra av att vara inkluderade. Det är inte viktigt att inkludera till varje pris utan att det viktiga är att se till individen. Sara menar att det är lärarna som måste anpassa undervisningen så att alla kan delta oavsett vilken nivå de är på.

Båda lärarna menar att det viktigaste för att inkludera alla elever i skolan är deras planering för lektionerna. Sara lägger sina lektioner på en mellannivå. Detta innebär att lektionen inte är på för hög nivå men inte heller på för låg nivå. Ibland placerar Sara de svagare eleverna med de starkare. Då får de svagare omedvetet hjälp av de starkare. Fredrik anser att det är betydelsefullt att ha en planering som hjälper till att förutsätta vad som kan hända under lektionen. T.ex. kan det vara extra viktigt att förklara övningen. Detta kan innebära att läraren ritar övningen på tavlan, visar övningen och hela tiden är flexibel i sitt arbete.

Fredrik anser att det mest betydelsefulla stödet för elever i behov av särskilt stöd är förståelse för den enskilda individen. Båda lärarna anser att det är viktigt att läraren får specialpedagogisk handledning. Fredrik menar att skolan först och främst ska diskutera utifrån elevernas behov och inte utifrån lärarens behov. Han menar precis som skolledarna att det är individanpassning som är det vikigaste stödet. Sara anser att det är viktigt att eleverna i lugn och ro får prova på det som är läskigt. Detta med hjälp av hennes stöd.

Så är det när man kommer ut. I alla klasser finns det någon elev som man måste anpassa lite extra för. Det kan vara vad som helst, ibland kanske man får ta med händer i en sport som man inte får lov att ta med händer i . . . Varje individ är en individ och man måste individanpassa allting. Det går inte att ha en bok man slår upp i utan det är så mycket som går in i vartannat. En dyslektiker är inte lik en annan dyslektiker och två som har autism är aldrig lika. Det handlar om individen hela tiden (Fredrik).

6.3.2 Observation

Vi observerade välplanerade lektioner från båda lärarna. Sara delade in eleverna i grupper som hon själv bestämde. Vi såg att hon skapade grupper som innehöll både starkare och svagare elever. Precis som hon sa i intervjun kunde eleverna stötta och hjälpa varandra. Sara anpassade sina lektioner efter en medelnivå vilket innebar att de flesta eleverna kunde utföra övningarna. De elever som inte kunde utföra övningen gick Sara själv in och gav stöd. Båda

lärarna arbetade för att kunna individanpassa lektionerna till så stor del som möjligt. Även Fredrik använde sig av grupper där han blandade svaga och starka elever. Hans lektion var mycket välstrukturerad och var upplagd på en nivå som alla elever kunde delta. Fredrik fungerade själv som ett stöd för de elever som behövde hjälp. Detta genom att delta i övningen och samtidigt förklara.