Resursernas betydelse för specialundervisning

I skollagen framgår det att skolan har ett särskilt ansvar för de elever som har svårt att nå målen. Skolledaren har bl.a. ansvar för att resursutdelningen och stödåtgärderna anpassas till den värdering av elevernas utveckling som lärarna gör samt att personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt skall kunna utföra sina uppgifter (Skolverket, 2006). Genom vårt resultat ser vi att skolledaren anser sin uppgift vara att frigöra resurser. Både skolledarna och lärarna anser att skolans mest betydelsefulla resurs är lärarna. Ur realiseringsarenan framgår det att det är lärarna i skolan som står för förmedlandet av kunskap för eleverna (Linde 2000). Resultatet visar på att om skolledaren ska kunna använda resurser måste den kunna identifiera var hjälpen behövs. Detta ska komma från lärarnas arbetslag. Det är också i arbetslaget som resurserna ska fördelas. Skolledaren ska omfördela resurser och att göra vissa prioriteringar i samråd med lärare och specialpedagoger och genom detta skapa förutsättningar för barnen. I FN:s konvention om barnets rättigheter står det att vid alla åtgärder som berör barn, oavsett om det handlar om offentlig institution eller annat, så skall barnets bästa komma i första hand (Barnombudsmannen, 2010). Genom vårt resultat kan vi därför dra slutsatsen att det är skolledaren som frigör resurser, framförallt vill de använda sig av sina lärare. För att kunna utnyttja lärarna maximalt samt för att nå elevernas bästa ska skolledaren se till att resurser fördelas i arbetslagen. Detta kan innebära att så många lärare som möjligt ska få utbildning genom t.ex. en specialpedagogisk kurs eller att en extra insatt specialpedagog som kan ge läraren extra stöd och handledning. Målet är däremot att läraren själv i högsta grad ska kunna ge eleverna det stöd de behöver. Resultatet visar på att skolledarna anser att det är viktigt att lärarna inte lämnar över sitt ansvar bara för att de inte är specialpedagoger. De har en skyldighet att ta ansvar för sina elever. Ofta är det bara

planeringen av undervisningen som behövs ses över. Ytterligare ett problem skulle enligt skolledarna kunna vara att läraren inte har tid eller att den inte vet vad den ska göra för individen. Därför är det viktigt att arbeta upp kompetensen hos lärarna. De ska själv arbeta med problemet innan de lämnar över det till en specialpedagog. I samband med detta är skolledarens uppgift att se över de ekonomiska resurserna, vilken möjlighet skolan har i sin organisation, vad som behövs och vad de har råd till (Linde, 2000). Vi kan alltså dra slutsatsen att brist på tid skulle kunna vara en förklaring till att läraren inte fungerar som en tillräcklig resurs. En viktig faktor för tolkning av läroplanen är förfogande av tiden. Ramfaktorteori är ett begrepp som studeras utifrån relationerna mellan resultat, undervisningsförlopp och begränsande yttre betingelser. Förfogande tid, elever i klassen, betygssystem och kompetenskrav på lärare är exempel på ramar som begränsar lärarens handlingsutrymme. Vi kan därför dra slutsatsen att en viktig uppgift för skolledaren är att organisera sin skola så att idrottsläraren får mer tid för sina elever samt får utbildning inom specialpedagogik. Självklart är även specialpedagoger en nödvändlig resurs men till stor del kan läraren själv fungera som en resurs för de elever som är i behov av extra stöd. Det framgår även att det är viktigt att det sker diskussioner mellan lärarna om eleverna. Specialläraren ska ingå i ett arbetslag och fungera som en samordnare, resurs och rådgivare (Vernersson, 2002).

Båda skolledarna menade att deras skola inte hade några stora behov av resurser inom ämnet idrott och hälsa. Det finns tendenser till att eleverna snarare är för aktiva än för stillasittande. Precis som tidigare menade de att det var upp till idrottsläraren att planera sin lektion så att den gynnande eleven. Resultatet skiljde sig däremot gällande lärarnas åsikter om behov av resurser i idrott och hälsa. Svar som ”nej” och som ”definitivt” nämndes. De menar att det är viktigt att börja med t.ex. motorik tidigt. Idrott är viktigast mellan årskurs ett till sex. Detta anser vi vara intressant eftersom att vi valt att observera när läraren hade lektioner för de yngre klasserna. Ytterligare en slutsats vi kan dra av detta resultat är att vi förmodligen hade fått andra svar om vi intervjuat skolor där eleverna är mindre aktiva. Inom formuleringsarenan finns integrative code som är en av de två koder som innebär skillnader i skolans organisation. Integrative code innebär att det är andra helheter än ämnet som är sammanhållande, t.ex. klassen och arbetslaget. Det är inte statusordning utifrån utbildning som avgör vad de olika lärarna ska arbeta med utan det är skolledningen. Lärarna anförtros olika uppdrag av skolledningen. Det innebär alltså att lärarna bli beroende av varandra och att de måste komma

överrens om hur undervisningen ska planeras i sina arbetslag (Linde, 2000). Skolledaren har alltså den största betydelsen för hur resurserna fördelas.

7.3 Inkludering och ”en skola för alla”

Utifrån formuleringsarenan ser vi att det har uppstått ett behov av att formulera läroplaner (Linde, 2000). I Lpo 94 framgår det att det som ska prägla verksamheten är omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling (Skolverket, 2006). En central idé gällande inkludering är att hela undervisningen måste förändras för att den ska kunna anpassas efter elevers behov (Nilholm, 2007). Samtliga skolledare och lärare var överrens om att alla elever skulle kunna delta i undervisningen utifrån sina egna förutsättningar. Däremot framgår det i resultatet att inkludering är lätt att tala om i teorin men svårt att utföra i praktiken. Det är inte viktigt att inkludera till varje pris utan det mest betydelsefylla är det som är bäst för den enskilda individen. Skolledarna menade att det första de arbetar med gällande begreppet inkludering är sina lärare. Detta för att de ska få en större förståelse. Genom vårt resultat kan vi själva dra slutsatsen att alla skolledare och lärare var mer eller mindre insatta i begreppet inkludering. Däremot var samtliga överrens om att individen alltid ska stå i centrum. Ibland är det inte möjligt att utföra det som sägs vara bäst. På realiseringsarenan verkställs undervisningen och de pedagogiska insatserna levandegörs. Arbetslaget konstruerar de lokala kursplanerna och det är sedan upp till varje lärare att genomföra detta i sin undervisning (Linde, 2000). För en inkluderande undervisning i ämnet idrott och hälsa krävs det att man tar reda på vilka behov eleven har. Detta kan inte endast idrottsläraren ansvara för utan det måste finnas i lokala dokument på skolan. Det är däremot idrottslärarens uppdrag att skapa förutsättningar för en inkluderande undervisning (Jerlinder, 2010). Det var tydligt att båda lärarna var överrens om att planeringen av lektionerna var det viktiga. Under våra observationer såg vi att detta realiserades. Vi anser att lärarna hade en god planering för sin lektion, däremot var de inte alltid planerade utifrån styrdokument. Vi ansåg att de anpassade lektionen efter samtliga elevers behov. Resultatet visar på att en av lärarna valde att lägga sin lektion på en mellannivå. Under vår observation såg vi att vid gruppindelning placerade läraren de svaga med de starka eleverna. De starka eleverna kunde omedvetet hjälpa de svaga eleverna. Detta fenomen såg vi även hos den andra läraren. Genom att koppla detta till det teoretiska begreppet styrgrupp innebär det att lärarna ska kunna ha en kontroll på att alla elever är delaktiga i undervisningen. Denna grupp innehåller inte de bästa men inte heller de sämsta eleverna (Linde, 2000). Detta anser vi går att koppla till våra lärares undervisning. Tidigare forskning visar på att det är grundläggande med en inkluderande skola och att alla

barn bör lära sig tillsammans i så stor mån som möjligt oberoende av eventuella svårigheter. Det har visat sig att inkluderande skolor har varit ett lönsamt alternativ till special- undervisning. Forskningen visar på att de barn som är isolerade och uteslutna från sin skola inte borde vara det (Cosmin Blandul, 2010). Precis som vi nämnde tidigare framgick det i vårt resultat att skolledare ansåg att lärarna har den största betydelsen för inkludering. Genom vårt resultat anser vi därför att med hjälp av inkludering kan många fall lösas, ofta utan inblandning av specialpedagoger. Ur transformeringsarenan framgår det att ett sätt att analysera hur lärarna använder sig av den fria tolkningen är att använda sin repertoar. Stoffrepertoaren är innehålet i lektionerna och förmedlingsrepertoaren är den metod som lärarna använder. De lärare som är stabila i stoffrepertoaren rättar undervisningen efter klassens förutsättningar medan de som är stabila i förmedlingsrepertoaren istället har vissa undervisningsmetoder som de kan anpassa sitt stoff efter (Linde, 2000). Utifrån detta kan vi genom vårt resultat dra slutsatsen att lärarna i studien framförallt använder sig av stoffrepertoaren. De är bra på att anpassa sitt innehåll efter elevernas förmåga och behov.

Det framgår i resultatet att samtliga skolledare och lärare anser att skolan ska vara ”en skola för alla”. En av skolledarna menar att den aldrig valt att profilera sin skola eftersom att den strävar efter ”en skola för alla”. Det ska inte behövas några elitskolor eller andra skolor. Vi anser alltså att resultatet visar på att samtliga intervjuade förespråkade ”en skola för alla”. Detta ansåg vi gick att urskilja vid intervjuer med både skolledare, lärare och vid observationerna. De anpassade undervisningen efter varje individ på bästa möjliga sätt utan att det sker på elevens bekostnad. Även föräldrarna har fått ett ökat inflytande. Friheten av att välja skola till sitt barn har ökat. Detta innebär att det blir en större konkurrens mellan skolorna och att det därför ställs större krav på varje skola. Skolledare och lärare måste även tolka läroplanen på ett sätt som gynnar föräldrarnas synsätt och inte endast deras barn. Skolledningen har fått mer inflytande i målen när läroplanen ska transformeras (Linde, 2000). En skola för alla bygger på ett demokratiskt deltagande, lika värde och social rättvisa. Det ska vara en rättighet för individen att delta i den sociala gemenskapen på sina egna villkor (Ahlberg, 2001). Ur transformeringsarenan framgår det att skolledarna och lärarna har en frihet gällande tolkningen av skolans läroplan.

Sammanfattningsvis utgår lärarna från ett inkluderande perspektiv men för att få ”en skola för alla” måste de ibland bortse från detta och utgå ifrån individens bästa. Det framgår även att föräldrarna har en allt större roll gällande begreppet ”en skola för alla”. Lärarna har en stor

frihet att tolka styrdokumenten. För att nå bästa möjliga resultat krävs det att skolledare och lärare tolkar dessa tillsammans. Utifrån vårt resultat kan vi även se att skolledaren har den största betydelsen för hur resurser ska fördelas och utnyttjas. Det är viktigt att skolledaren är insatt i ämnet idrott och hälsa för att kunna organisera det utifrån lärarens och elevernas bästa.