1.1 Bakgrund
Ett nytt coronavirus (hädanefter COVID-19 för COronaVIrus sjukdom 19) upptäcktes i Wuhan, Kina i januari 2020 (World Health Organization, 2020). Antalet patienter med COVID-19 har ökat markant och spridit sig i hela Kina och exponerat oavsiktligt
internationellt. COVID-19 pandemin har haft lett till att stater och samhällen gjort drastiska åtgärder för att förhindra den snabba spridningen av viruset. På grund av den ökande
mängden av människor som behöver akut vård så har framförallt sjukvården belastats. För att minska antalet människor som är sjuka samtidigt behöver spridningen av viruset saktas ner.
Från och med den 18e mars stängdes Sveriges gymnasie- och högskolors lokaler till följd av Folkhälsomyndigheten och Regeringens rekommendation. Undervisning och examinationer skall tillsvidare hållas på distans. Folkhälsomyndigheten förklarar att ”Syftet med
rekommendationen är att bromsa takten i spridningen av sjukdomen COVID-19 i samhället.
På så sätt skyddas den mest sårbara gruppen, 70 år och äldre, från att smittas och sjukvården avlastas.” (Folkhälsomyndigeten, 2020). Alanna Shaikh, en global hälsoexpert, förklarar i sitt tal ”Coronavirus is our future” på TEDxSMU (YouTube, 2020) att det går att förvänta sig att det kommer komma fler likartade kriser som denna pandemi, som också kommer kräva drastiska samhällsåtgärder. Helena Sjödin Öberg (2020) skriver att både forskare och arbetsgivare menar på att denna pandemi är en start för att allt fler kommer att arbeta från distans.
Distansarbete är arbete som utförs från olika platser (t.ex. hem) som gör det möjligt för arbetare att få tillgång till sin arbetskraft genom att använda informations-och
kommunikationsteknologi (Nakrošienė et al., 2018). Distansarbete är inget nytt fenomen, utan det har växt fram då organisationer kontinuerligt anpassar sig till samhälleliga och tekniska förändringar (Rupietta & Beckmann, 2018). Konventionellt arbetsliv har omvandlats till ett arbetsliv som kännetecknas av flexibilitet och rörlighet, vilket ger möjligheter för olika icke-traditionella arbetsarrangemang, till exempel distansarbete.
Att genomföra undervisning på högre utbildning kräver mycket arbetstid från studenten. Att studera kan därmed ses som ett typ av arbete där campus blir ens arbetsplats. Enligt Centrala Studienämnden (CSN) ska studierna ta cirka 40 timmar i veckan fördelat på exempelvis schemalagd undervisning, grupparbeten och egna studier (2019). Universitetsstudenter förväntas alltså att spendera motsvarande antal timmar till en typisk arbetsvecka på 40 timmar. Oavsett hur högt ansedd ens universitet är, är det inte större än sina studenter eftersom de är en väsentlig del och faktor som gör organisationen levande och verkställbar.
1.2 Problematisering
Krisen som COVID-19 har medfört är en ny situation för alla och som drabbar hela
samhället. Med COVID-19 pandemin som sker har många i samhället tvingats att arbeta på distans, för många på obestämt framtid. Eftersom distansarbete är en snabb lösning för att
minska smittspridningen under COVID-19 pandemin blir distansarbete ett helt nytt sätt att arbeta på för många, både för arbetsgivare och medarbetare.
Under de senaste decennierna har det skett en snabb digitalisering av arbetslivet och allt fler arbeten utförs med hjälp av informationsteknologi, IT-system, datorer och nätverk (Sandblad et al. 2018). Även våra hem blir allt mer digitaliserade och allt fler människor har tillgång till de nödvändigaste arbetsredskapen hemma, som dator och internetuppkoppling, vilket oftast tillåter möjligheten för distansarbete. Distansarbete innebär att arbeta från en annan plats än arbetsplatsen (Cooper & Kurland, 2002). Arbetsplatsen är central och viktig i många
människors liv. Arbetsplatsrelationer är viktiga faktorer som formar människors upplevelse av arbete och ger mening till en individs jobb menar Collins, Hislop och Cartwright (2016).
Allt fler väljer frivilligt att arbeta på distans på grund av fördelar som ökad flexibilitet och självständighet. Även fler studenter väljer att utföra studier på distans och distansstudier har blivit ett komplement till den traditionella campusundervisningen i takt med samhällets övriga förändringar. Olika typer av nätbaserade undervisningsformer och digitala verktyg har universitet redan haft tillgång till, samt kunskap i hur det hanteras. Dock har de allra flesta lärare och studenter ingen erfarenhet av distansundervisning och distansarbete (Björkman, 2020). Ytterligare ett problem är att det inte går det att flytta allt online, exempelvis praktiska moment som laborationer och experiment.
Collins et al. (2016) menar att distansarbete leder till unika utmaningar gentemot en typisk arbetsmiljö. Att arbeta bortom arbetsplatsen begränsar interaktionen mellan medarbetare på grund av fysisk och psykisk distans. Det finns flertal studier som både visar på positiva och negativa effekter av distansarbete. Fördelar med distansarbete inkluderar ökad produktivitet, minskad frånvaro och ökad flexibilitet (Bloom et al., 2015). Nackdelar med distansarbete inkluderar problem med motivation, arbetssäkerhet och potentiella hälsorelaterade problem såsom stress och dåligt välmående (Lindfors, 2002). Det finns flera faktorer som påverkar dessa resultat som exempelvis typ av arbete, hur ofta individen arbetar på distans,
anställningsform, med mera. Eftersom distansarbete är väldigt individuellt, där
arbetsuppgifterna hos dessa variera, leder det till skilda resultat i olika undersökningar, menar Morganson et al. (2010). Distansarbete kan ha en stor påverkan på work-life balance, vilket är jämviktstillståndet där kraven på personligt liv, yrkesliv och familjeliv är lika.
Studenter är väsentliga för universitetets funktion. Det ligger i universitetets bästa intresse att studenter kan utföra de arbete som de vanligtvis utför. Även om organisationer som Sveriges största universitet kan ha kunskap och bidragande erfarenhet av distansarbete, så är det en stor omställning att tillämpa distansarbete över hela organisationen. COVID-19 pandemin har tvingat på en abrupt omställning till hur studenter och andra medarbetare arbetar. Alla har olika livsförhållanden och livssituationer. Våra hem och relationer ser olika ut, att arbeta på distans hemifrån samtidigt som vi ska hålla social distans kan ha stor påverkan på ens arbete och välmående. COVID-19 pandemin är en helt ny och unik situation för hela världen, det har inte hunnits göra mycket forskning på dess påverkan överlag. Det finns heller inte mycket forskning kring vad en abrupt omställning till distansarbete kan ha för påverkan på individen.
Med kunskap från tidigare forskning om distansarbete är det därav intressant att undersöka hur en abrupt och påtvingad omställning till distansarbete påverkar individen.
1.3 Problemformulering
Målet med uppsatsen är att bygga en uppfattning om hur individer, specifikt studenter, ser på plötsligt omställning till fullständigt distansarbete med hänsyn till COVID-19 pandemin. På grund av den unika och aktuella situationen har inte mycket forskning kring området hunnits göra, därav motiveras en explorativ studie. Studenternas uppfattning gör det möjligt att förstå individers inställning till distansarbete och dess konsekvenser på arbetet, vilket i sin tur kan bidra till att bättre hantera en övergång till plötsligt distansarbete. Problemformuleringen lyder:
• Vilken syn har studenter på abrupt distansarbete?
1.4 Syfte
Syftet med studien är att öka förståelsen för hur studenter hanterar plötsligt omställning till distansarbete till följd av krissituationen som COVID-19 pandemin medfört. På grund av de ändrade omständigheterna och det restriktioner som införts, kommer undersökningen att fokusera på vad begränsade fysiska interaktioner har haft för påverkan på arbetet, samt påverkan på studenternas work-life balance. För att ge svar på problemformulering kommer studien fokusera på att undersöka och besvara följande forskningsfrågor:
• Hur uppfattar studenter omställningen till det ofrivilliga och abrupta distansarbetet?
• Vad har minskade fysiska interaktioner haft för påverkan på studenten?
• Hur har den abrupta omställningen till distansarbete påverkat studenternas work-life balance?