Författare: Enya McPheat
Ämne: Kandidatuppsats i företagsekonomi 15hp
Program: Kandidatprogram i företagsekonomi Företagsekonomiska institutionen
Uppsala universitet, Campus Gotland Vårterminen 2020
Handledare: Birgit Pauksztat
Det Abrupta Distansarbetets Påverkan på Studenten
The Effect of the Sudden Switch to
Teleworking for Students
Sammanfattning
Studenter på universitetsnivå har behövt göra en abrupt omställning till att arbeta på distans för att hjälpa samhället att bromsa i spridningen av sjukdomen COVID-19.
Valet av att arbeta på distans blev där av ofrivillig och plötsligt. Denna studie undersöker hur studenter uppfattar den plötsliga och oväntade omväxlingen till distansarbete och hur minskade fysiska interaktioner har påverkat arbetet och work- life balance. En kvalitativ intervju studie med induktiv ansats har genomfördes baserad på tio semistrukturerade intervjuer av heltidsstudenter från olika
studieprogram och studieområden. Intervjuerna analyserades utifrån ett tematiskt tillvägagångssätt med hjälp av teorier kring faktorer som påverkar distansarbete, socialt stöd och work-life balance.
Resultatet visar att studentens egna upplevelser och personliga egenskaper är betydande för hur studenten uppfattar omställningen till distansarbetet.
Distansarbetet visar sig öka flexibilitet och autonomi samtidigt som det ökar kraven på tidsplaneringsfärdigheter, disciplin och kommunikationsfärdigheter. Att skapa struktur i arbetet, att vara snabb på att respondera och att bidra med tydlig
information visade sig vara betydelsefulla faktorer. Resultatet visade också en koppling mellan de minskade sociala interaktioner på grund av ökad fysisk distans ledde till minskat upplevd socialt stöd, som i sin tur påverkar work-life balance negativt. En försämrad work-life balance visade sig påverka vissa individers livskvalitet, då personliga konsekvenser som minskad social kontakt, ensamhet och mindre motivation upptäcktes. Den fullständiga omställningen till distansarbetet var helt ofrivillig och oförberedd, samtidigt som det fanns ökade restriktioner i
samhället, den påtagliga och unika situationen visar sig vara en essentiell faktor för studenternas syn på distansarbetet.
Mer förberedelser som att skapa nya strukturer för plötsliga övergångar till
distansarbete och utveckla dem sätt vi interagerar socialt på distans, kan vara möjliga lösningar för att förbättra omställningen till distansarbetet. Avslutningsvis tycks distansarbetet vara bättre lämpad för vissa personer mer än andra, på grund av personliga färdigheter och livssituationer. På grund av studiens begränsande urval är slutsatserna från studien ytterst preliminära och inte generaliserbara till annan miljö.
Mer forskning bör göras i större utsträckning och under olika tidsskeden för att få en bättre bild om ämnet.
Nyckelord: Organisation, Distansarbete, Socialt stöd, Work-life balance
Abstract
University-level students have made a sudden shift to working remotely to help society slow down the spread of COVID-19. The choice to work remotely was sudden and involuntarily. This study examines how students perceive the sudden and unexpected change to working remotely and how reduced physical interactions have affected work and work-life balance. A qualitative interview study, with an inductive approach, has been based on ten semi-structured interviews of full-time students from different study programs and study areas. The results of these interviews have been analyzed by comparing the students’ experiences to current literature, such as factors that affect distance work, social support and work-life balance. The results showed that students perceive the transition sudden but necessary. There were trends that implied that the switch had affected the students’ productivity and work-
engagement, because of the lack of structure and social support. The results suggest that telework is better suited for some people more than others, due to personal skills and life situations. More preparation in terms av creating new structures for sudden switches to teleworking and improving ways of social interaction remotely, could be possible solutions to improving the transition of work arrangements.
Keywords: Organization, Telework, Social support, Work-life balance
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 4
1.1BAKGRUND ...4
1.2PROBLEMATISERING ...4
1.3PROBLEMFORMULERING ...6
1.4SYFTE ...6
2. TEORI ... 7
2.1DISTANSARBETE ...7
2.1.1 Studenten som distansarbetare ...7
2.1.2 Distansarbete och organisationen...7
2.2FAKTORER SOM PÅVERKAR DISTANSARBETE...8
2.2.1 Förmåga att tidsplanera ...8
2.2.2 Möjlighet att arbeta under den mest produktiva tiden ...9
2.2.3 Handledarens stöd och förtroende ...9
2.2.4 Minskad kommunikation med medarbetare ...9
2.2.5 Möjligheten att vårda familj...9
2.2.6 Lämplig arbetsplats i hemmet ... 10
2.2.7 Tillgång till organisationens dokument ... 10
2.2.8 Möjligheten att spara på resekostnader ... 10
2.2.9 Kön ... 10
2.2.10 Antal barn ... 10
2.3SOCIALT STÖD ... 11
2.3.1 Socialt stöd på arbetsplatsen ... 11
2.3.2 Socialt stöd i samband med distansarbete ... 11
2.4WORK-LIFE BALANCE ... 12
2.4.1 Work-life balance i relation till distansarbete ... 12
3. METOD ... 14
3.1FORSKNINGSSTRATEGI OCH FORSKNINGSDESIGN ... 14
3.2URVAL ... 14
3.3DATAINSAMLING ... 16
3.4ANALYSMETOD ... 17
3.5DATAKVALITET ... 17
3.6ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 18
4. EMPIRI ... 19
4.1OMSTÄLLNING TILL DISTANSARBETE... 19
4.1.1 Nya strukturer ... 19
4.1.2 Handledarens stöd och förtroende ... 20
4.1.3 Den nya arbetsplatsen ... 21
4.1.4 Tillgång till information och nytt upplägg ... 22
4.2SOCIALT STÖD ... 22
4.3WORK-LIFE BALANCE ... 23
4.4COVID-19 PANDEMINS PÅVERKAN... 24
5. ANALYS ... 24
6. SLUTSATS ... 28
6.1IMPLIKATIONER ... 29
6.2BEGRÄSNINGAR ... 30
6.3FRAMTIDA FORSKNING ... 30
KÄLLFÖRTECKNING... 30
BILAGOR ... 33
1. INTERVJUGUIDE ... 33
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Ett nytt coronavirus (hädanefter COVID-19 för COronaVIrus sjukdom 19) upptäcktes i Wuhan, Kina i januari 2020 (World Health Organization, 2020). Antalet patienter med COVID-19 har ökat markant och spridit sig i hela Kina och exponerat oavsiktligt
internationellt. COVID-19 pandemin har haft lett till att stater och samhällen gjort drastiska åtgärder för att förhindra den snabba spridningen av viruset. På grund av den ökande
mängden av människor som behöver akut vård så har framförallt sjukvården belastats. För att minska antalet människor som är sjuka samtidigt behöver spridningen av viruset saktas ner.
Från och med den 18e mars stängdes Sveriges gymnasie- och högskolors lokaler till följd av Folkhälsomyndigheten och Regeringens rekommendation. Undervisning och examinationer skall tillsvidare hållas på distans. Folkhälsomyndigheten förklarar att ”Syftet med
rekommendationen är att bromsa takten i spridningen av sjukdomen COVID-19 i samhället.
På så sätt skyddas den mest sårbara gruppen, 70 år och äldre, från att smittas och sjukvården avlastas.” (Folkhälsomyndigeten, 2020). Alanna Shaikh, en global hälsoexpert, förklarar i sitt tal ”Coronavirus is our future” på TEDxSMU (YouTube, 2020) att det går att förvänta sig att det kommer komma fler likartade kriser som denna pandemi, som också kommer kräva drastiska samhällsåtgärder. Helena Sjödin Öberg (2020) skriver att både forskare och arbetsgivare menar på att denna pandemi är en start för att allt fler kommer att arbeta från distans.
Distansarbete är arbete som utförs från olika platser (t.ex. hem) som gör det möjligt för arbetare att få tillgång till sin arbetskraft genom att använda informations-och
kommunikationsteknologi (Nakrošienė et al., 2018). Distansarbete är inget nytt fenomen, utan det har växt fram då organisationer kontinuerligt anpassar sig till samhälleliga och tekniska förändringar (Rupietta & Beckmann, 2018). Konventionellt arbetsliv har omvandlats till ett arbetsliv som kännetecknas av flexibilitet och rörlighet, vilket ger möjligheter för olika icke-traditionella arbetsarrangemang, till exempel distansarbete.
Att genomföra undervisning på högre utbildning kräver mycket arbetstid från studenten. Att studera kan därmed ses som ett typ av arbete där campus blir ens arbetsplats. Enligt Centrala Studienämnden (CSN) ska studierna ta cirka 40 timmar i veckan fördelat på exempelvis schemalagd undervisning, grupparbeten och egna studier (2019). Universitetsstudenter förväntas alltså att spendera motsvarande antal timmar till en typisk arbetsvecka på 40 timmar. Oavsett hur högt ansedd ens universitet är, är det inte större än sina studenter eftersom de är en väsentlig del och faktor som gör organisationen levande och verkställbar.
1.2 Problematisering
Krisen som COVID-19 har medfört är en ny situation för alla och som drabbar hela
samhället. Med COVID-19 pandemin som sker har många i samhället tvingats att arbeta på distans, för många på obestämt framtid. Eftersom distansarbete är en snabb lösning för att
minska smittspridningen under COVID-19 pandemin blir distansarbete ett helt nytt sätt att arbeta på för många, både för arbetsgivare och medarbetare.
Under de senaste decennierna har det skett en snabb digitalisering av arbetslivet och allt fler arbeten utförs med hjälp av informationsteknologi, IT-system, datorer och nätverk (Sandblad et al. 2018). Även våra hem blir allt mer digitaliserade och allt fler människor har tillgång till de nödvändigaste arbetsredskapen hemma, som dator och internetuppkoppling, vilket oftast tillåter möjligheten för distansarbete. Distansarbete innebär att arbeta från en annan plats än arbetsplatsen (Cooper & Kurland, 2002). Arbetsplatsen är central och viktig i många
människors liv. Arbetsplatsrelationer är viktiga faktorer som formar människors upplevelse av arbete och ger mening till en individs jobb menar Collins, Hislop och Cartwright (2016).
Allt fler väljer frivilligt att arbeta på distans på grund av fördelar som ökad flexibilitet och självständighet. Även fler studenter väljer att utföra studier på distans och distansstudier har blivit ett komplement till den traditionella campusundervisningen i takt med samhällets övriga förändringar. Olika typer av nätbaserade undervisningsformer och digitala verktyg har universitet redan haft tillgång till, samt kunskap i hur det hanteras. Dock har de allra flesta lärare och studenter ingen erfarenhet av distansundervisning och distansarbete (Björkman, 2020). Ytterligare ett problem är att det inte går det att flytta allt online, exempelvis praktiska moment som laborationer och experiment.
Collins et al. (2016) menar att distansarbete leder till unika utmaningar gentemot en typisk arbetsmiljö. Att arbeta bortom arbetsplatsen begränsar interaktionen mellan medarbetare på grund av fysisk och psykisk distans. Det finns flertal studier som både visar på positiva och negativa effekter av distansarbete. Fördelar med distansarbete inkluderar ökad produktivitet, minskad frånvaro och ökad flexibilitet (Bloom et al., 2015). Nackdelar med distansarbete inkluderar problem med motivation, arbetssäkerhet och potentiella hälsorelaterade problem såsom stress och dåligt välmående (Lindfors, 2002). Det finns flera faktorer som påverkar dessa resultat som exempelvis typ av arbete, hur ofta individen arbetar på distans,
anställningsform, med mera. Eftersom distansarbete är väldigt individuellt, där
arbetsuppgifterna hos dessa variera, leder det till skilda resultat i olika undersökningar, menar Morganson et al. (2010). Distansarbete kan ha en stor påverkan på work-life balance, vilket är jämviktstillståndet där kraven på personligt liv, yrkesliv och familjeliv är lika.
Studenter är väsentliga för universitetets funktion. Det ligger i universitetets bästa intresse att studenter kan utföra de arbete som de vanligtvis utför. Även om organisationer som Sveriges största universitet kan ha kunskap och bidragande erfarenhet av distansarbete, så är det en stor omställning att tillämpa distansarbete över hela organisationen. COVID-19 pandemin har tvingat på en abrupt omställning till hur studenter och andra medarbetare arbetar. Alla har olika livsförhållanden och livssituationer. Våra hem och relationer ser olika ut, att arbeta på distans hemifrån samtidigt som vi ska hålla social distans kan ha stor påverkan på ens arbete och välmående. COVID-19 pandemin är en helt ny och unik situation för hela världen, det har inte hunnits göra mycket forskning på dess påverkan överlag. Det finns heller inte mycket forskning kring vad en abrupt omställning till distansarbete kan ha för påverkan på individen.
Med kunskap från tidigare forskning om distansarbete är det därav intressant att undersöka hur en abrupt och påtvingad omställning till distansarbete påverkar individen.
1.3 Problemformulering
Målet med uppsatsen är att bygga en uppfattning om hur individer, specifikt studenter, ser på plötsligt omställning till fullständigt distansarbete med hänsyn till COVID-19 pandemin. På grund av den unika och aktuella situationen har inte mycket forskning kring området hunnits göra, därav motiveras en explorativ studie. Studenternas uppfattning gör det möjligt att förstå individers inställning till distansarbete och dess konsekvenser på arbetet, vilket i sin tur kan bidra till att bättre hantera en övergång till plötsligt distansarbete. Problemformuleringen lyder:
• Vilken syn har studenter på abrupt distansarbete?
1.4 Syfte
Syftet med studien är att öka förståelsen för hur studenter hanterar plötsligt omställning till distansarbete till följd av krissituationen som COVID-19 pandemin medfört. På grund av de ändrade omständigheterna och det restriktioner som införts, kommer undersökningen att fokusera på vad begränsade fysiska interaktioner har haft för påverkan på arbetet, samt påverkan på studenternas work-life balance. För att ge svar på problemformulering kommer studien fokusera på att undersöka och besvara följande forskningsfrågor:
• Hur uppfattar studenter omställningen till det ofrivilliga och abrupta distansarbetet?
• Vad har minskade fysiska interaktioner haft för påverkan på studenten?
• Hur har den abrupta omställningen till distansarbete påverkat studenternas work-life balance?
2. Teori
2.1 Distansarbete
Bailey och Kurland (2002) definierar brett att distansarbete är “working from anywhere at anytime” (s. 396). Narošienė et al. (2018) menar dock att även om distansarbete i sig har studerats i hög grad under de senaste decennier, så är distansarbete fortfarande ett brett och komplicerat fenomen som saknar en allmänt accepterad definition. Towers et al. (2006) definerar distansarbete mer specifikt som ”work performed by individuals who are employed by an organization but who work at home or at a telecenter for some portion of their working time during regular business hours” (s. 157). Olika termer, såsom telework, telecommuting, remote work och distansarbete omväxlande för att beteckna motsvarande eller identiska former av flexibelt arbete. Hädanefter används endast termen distansarbete. I allmänhet är befintliga definitioner av distansarbete baserade på de två följande funktionerna som anses vara unika för distansarbete: att arbeta utanför en traditionell arbetsplats och att använda informations-och kommunikationsteknologi (IKT) (Bailey & Kurland, 2002; Lindfors, 2002).
IKT avser den kommunikation som uppstår mellan människor i användandet av digitala verktyg, som datorer och mobiltelefoner. Distansarbete är en alternativ arbetsform i vilken den anställde utför arbetsuppgifter, som vanligtvis utförs på arbetsplatsen, på en annan plats.
Att arbeta bortom arbetsplatsen begränsar interaktionen mellan medarbetare pågrund av fysisk och psykisk distans. Distansarbete leder därmed till unika utmaningar gentemot en typisk arbetsmiljö.
2.1.1 Studenten som distansarbetare
I denna studie tolkas studenters sysselsättning som ett typ av arbete och universitetscampus som ordinarie arbetsplats. Det går att se studenter som arbetande individer av olika faktorer.
En definition av att vara anställd (employed) enligt Oxford Dictionary of English är “an activity or the like that occupies a person's time” (2010). Studenter förväntas också att fullfölja universitetens arbetsvillkor för studenter. Arbetsvillkoren för heltidsstudenter
inkluderar att studenter förväntas utföra en arbetsinsats på 40 timmar per vecka (CSN, 2020), vilket motsvarar ordinarie arbetstid (Unionen, 2020). Studenter är väsentliga för
organisationens verksamhet och funktion. Utifrån Bailey och Kurlands (2002) ovannämnda definition kan en heltidsstudent ses som en distansarbetare eftersom allt arbete måste, på grund COVID-19 pandemin, ske online och bortom den ursprungliga arbetsplatsen (campus).
Baserat på Folkhälsomyndighetens (2020) rekommendationer om omställningen till
distansundervisning, samt angående förbud mot allmänna sammankomster eller tillställningar med fler än 50 deltagare, blir val av arbetsplats för studenter betydligt mindre än i ”vanliga”
omständigheter. Råden upplyser därav att arbete ska ske hemifrån i högsta mån, vare sig man kan arbeta på en annan plats eller inte, för att minimera fysiska interaktioner och minska risken för smittspridning.
2.1.2 Distansarbete och organisationen
De organisatoriska fördelarna med distansarbete inkluderar främst: ökad produktivitet, ökat arbetsengagemang, minskade kostnader på grund av effektivare användning av
kontorslokaler och minskad frånvaro (Bailey & Kurland, 2002; Nakrošienė et al., 2018). Det
bakomliggande argumenterandet för att distansarbetare kan vara mer produktiva är att
arbetaren kan arbeta under sin mest produktiva tid och bli mindre distraherad av medarbetare (Nakrošienėet al., 2018). Däremot finns det andra studier son visat att distansarbete kan leda till överskotts fritid vilket leder till att anställda minskar sin produktivitet, vilket resulterar i en negativ balans för företag (Belzunegui-Eraso & Erro-Garcés, 2020). Morganson et al.
(2010) menar på att distansarbete kan leda till att anställdas engagemang ökar vilket i sin tur kan leda till att medarbetare väljer att stanna kvar hos organisationen. Om företag lyckas attrahera och behålla engagerade medarbetare, bidrar det till att arbetet blir mer effektivt och produktivt vilket leder till konkurrensfördelar och bättre lönsamhet för företaget. En
anledning till ökat engagemang är att distansarbete kan förbättra work-life balance. En bra balans mellan arbetsliv och liv gör att medarbetare har högre arbetstillfredsställelse, vilket i sin tur påverkar detta organisationen positivt med lägre omsättning av medarbetare, lägre frånvaro och högre produktivitet och lönsamhet (Bloom et al, 2015). Belzunegui-Eraso och Erro-Garcés (2020) förklarar att när forskare och organisationer hänvisar till distansarbete, försöker de utveckla ett nytt sätt att organisera arbete för att stödja balansen mellan arbetsliv och för att ytterligare förbättra integrationen av flera kollektiv av anställda, eller bara för att öka flexibiliteten genom att underlätta transporten mellan hem och arbete och därmed utveckla åtgärder för föroreningar.
Belzunegui-Eraso och Erro-Garcés (2020) påpekar även att globala attacker, relaterade till miljöfrågor, exempelvis klimatförändringar, eller risker från nya sjukdomar, kan betraktas som drivkrafter för distansarbete. Distansarbete tillåter kontinuiteten i organisationens aktiviteter. Följaktligen har företag antagit att hemmabaserad distansarbete kan bidra till att hantera hälsokrisers påverkan på verksamheten. Till följd av det positiva konsekvenserna som distansarbete kan ha, bör organisationer värdera omställningen till att distansarbeta högt.
Detta även för att undvika de möjliga negativa konsekvenserna av distansarbete.
2.2 Faktorer som påverkar distansarbete
Med utgångspunkt från Demerouti et al. (2001) ”job demands-resources theory” och Nakrošienė et al. (2018) studie, har tio olika faktorer som påverkar upplevelsen av
distansarbete identifierats. Enligt job demands-reources teorin kan arbetsförhållanden delas upp i arbetskrav, såsom fysisk arbetsbelastning, tidspress, fysisk miljö, arbetsresurser, som feedback, belöningar, deltagande, jobbsäkerhet och handledarstöd. Högre arbetskrav leder till belastning och nedsatt hälsa och fler tillgängliga resurser leder till högre nivåer av prestanda, motivation och produktivitet (Lindfors, 2002). Eftersom socialt stöd och work-life balance påvisade sig vara mer betydelsefulla gällande studenternas omständigheter, beskrivs koncepten mer utförligt i sektion 2.3 och 2.4.
2.2.1 Förmåga att tidsplanera
Morganson et al. (2010) förklarar att färdigheter i tidsplanering och autonomi har angetts som viktiga fördelar med lektioner i den befintliga forskningen. Lindfors (2002) tillägger i
enighet, att de psykologiska konsekvenserna av distansarbete inkluderar fördelarna som ökad autonomi och flexibilitet. Ökad autonomi ökar tillfredsställelsen med själva arbetet, vilket leder till ökad produktivitet hos medarbetare (Nakrošienė et al., 2018). Å andra sidan finns
det underlag som medger att distansarbetare arbetar längre timmar jämfört med arbetare som jobbar på fast arbetsplats (Crosbie & Moore, 2004). Belzunegui-Eraso och Erro-Garcés (2020) beskriver att distansarbete riskerar en ökning av arbetstrycket och obegränsad
arbetstid när det saknas planering. När arbetare har svårt att planera och strukturera sin egen tid kan det leda till överskotts fritid, vilket leder till att medarbetare är mindre produktiva. För att öka produktiviteten när man arbetar självständigt betraktas därför goda
tidsplaneringsfärdigheter som en viktig resurs. Följaktligen leder god förmåga av tidsplanering till högre produktivitet och tillfredsställelse med distansarbetet.
2.2.2 Möjlighet att arbeta under den mest produktiva tiden
Denna faktor är mycket likartad till arbetsautonomi och tidsplaneringsfärdigheter, att distansarbetaren kan bestämma när den mest produktiva tiden är, när man kan börja och avsluta arbetet. Distansarbete gör det möjligt att skapa en rytm som bäst passar individuella preferenser eftersom distansarbetare har större kontroll över deras arbetssituation (Crosbie &
Moore, 2004). Crosbie och Moore (2004) menar att det kan antas att distraktioner på arbetsplatserna i arbetet också minskar, särskilt om de arbetar ensamma hemma.
2.2.3 Handledarens stöd och förtroende
Distansarbete skapar lägre synlighet och stöd från handledare (Cooper & Kurland, 2002).
Framgångsrika distansarbetare kan utveckla förtroende för sin egen förmåga och öka relationellt förtroende från medarbetare och handledare i ett tidigt skede (Rupietta &
Beckmann, 2018). Förtroende är en mycket viktig aspekt av att arbeta i virtuella team (Bloom et al., 2015) och heltidsarbete, eftersom interaktioner med handledare huvudsakligen är virtuella. Därför är distansarbetets aktiva deltagande, snabba svar och leverans av överenskomna resultat alla mycket viktiga faktorer för att bygga förtroende bland medarbetarna och deras handledare (Bloom et al., 2015).
2.2.4 Minskad kommunikation med medarbetare
Social isolering och brist på kommunikation med medarbetare har angetts som de största nackdelarna med distansarbete (Wilson & Greenhill, 2004; Lindfors, 2002). Brist på
informell kommunikation med kollegor och brist på social interaktion minskar organisatorisk identifiering av distansarbete och begränsat identifiering med organisationens värderingar och mål (Cooper & Kurland, 2002). Distansarbetare kan drabbas av en känsla av isolering från människor på jobbet (Bailey & Kurland, 2002). Minskad kommunikation med
medarbetare kan också behandlas som ett arbetsbehov som leder till lägre
arbetstillfredsställelse och upplevda karriärmöjligheter på grund av lägre synlighet. Däremot minskar distansarbetet irrelevanta interaktioner med kollegor, vilket indikeras som en av de huvudsakliga fördelarna med telearbetet (Bloom et al., 2015) som är förknippade med färre avbrott (Bailey & Kurland, 2002). Det kan antas att minskad kommunikation med
medarbetare erbjuder ytterligare tidsresurser som leder till högre produktivitet.
2.2.5 Möjligheten att vårda familj
Möjligheten att arbeta hemifrån, av distansarbete, möjliggör det att kombinera arbete med förmågan att hantera familjerelaterade frågor (Johnson et al., 2007) och hjälper till att
balansera arbetseliv och familjeliv. Om möjligheten att ta hand om familjemedlemmar är en värdefull resurs för distansarbetare leder det till positiva arbetsresultat och
arbetstillfredsställelse.
2.2.6 Lämplig arbetsplats i hemmet
Enligt Sandblad et al. (2018) finns det en stark relation mellan arbetsplatsen och anställdas effektivitet och hälsa. En olämplig arbetsplats har ett negativt inflytande på anställdas effektivitet (Bailey & Kurland, 2002), medan en väl ordnad arbetsplats kan betraktas som en viktig produktivitetsresurs. Arbetsplats ergonomi och hem- och arbetsförhållanden, som buller, temperatur och andra, påverkar också arbetarens trivsel.
2.2.7 Tillgång till organisationens dokument
Dålig tillgång till teknik och dokument har visat sig vara en av de största nackdelarna med distansarbete, enligt Nakrošienė et al. (2018). Distansarbeten har visat sig vara mer
framgångsrika i organisationer som förser distansarbetaren med lämplig teknik och verktyg (Cooper & Kurland, 2002). Därför kan tillgång till organisationens resurser betraktas som en viktig resurs som ökar produktiviteten och tillfredsställelsen med distansarbetet.
2.2.8 Möjligheten att spara på resekostnader
Eftersom distansarbete har minskat pendeltiden till och från hemmet reduceras
resekostnaderna också. Denna möjlighet att spara på resekostnader kan också vara en faktor som distansarbetarens arbetstillfredsställelse (Bloom et al., 2015). Däremot påpekar
Nakrošienė xset al. (2018) att om distansarbetaren har familj med barn, kan det fortfarande kräva att individen måste skjutsa/hämta sina barn som gör att resekostnaderna inte
nödvändigtvis minskar.
2.2.9 Kön
Könsproblem inom distansarbete har varit tvetydiga. Dels ser fler kvinnor fördelar med distansarbete än män och de har varit mer motiverade av flexibilitet och ökad autonomi vid distansarbete (Hilbrecht et al. 2008) eftersom distansarbete tillåter dem att planera sitt arbete och familjetid (Clark, 2000). Däremot påvisar Belzunegui-Eraso och Erro-Garcés (2020) att människor som arbetar regelbundet med distansarbete utanför ordinarie arbetstid är mer pressade för tid än andra grupper, och kvinnor pressas i tid i större utsträckning än män.
Hilbrecht et al. (2008) uppmärksammar att en av orsakerna till varför tonvikt läggs på balansen mellan lönearbete och vård av familjen, och personlig fritid ignoreras ofta av kvinnliga distansarbete kan vara att detta återspeglar förändrade moderskapets ideologier.
Å andra sidan blir män mer engagerade i hushållsfrågor, vilket kan minska den befintliga segregeringen mellan män och kvinnor.
2.2.10 Antal barn
Många studier har identifierat distansarbete som en strategi som gör det möjligt för arbetstagare att ta hand om de anhöriga (Hilbrecht et al. 2008)). Respondenter med barn
bedömer familjefördelarna med distansarbetare högre än de som inte hade några hemma (Bloom et al, 2015; Nakrošienėet al., 2018)
2.3 Socialt stöd
2.3.1 Socialt stöd på arbetsplatsen
Collins et al. (2016) definierar socialt stöd som “verbal and nonverbal communication between receiver and provider that reduces uncertainty about a situation, one’s self, another, or a relationship” (s.162). Collins et al. (2016) förklarar att socialt stöd kan vara
känslomässigt (någon ger sympati, lyssnar på ett kamraters problem eller klagomål och ger tröst), informativ (någon ger råd och information) eller instrumentell (någon ger konkret hjälp för att få jobbet gjort). Den omfattning av socialt stöd medarbetare ger till varandra har en betydande påverkan på människors upplevelse av arbetet. Därav kan socialt stöd på arbetsplatsen påverka det psykologiska belastning och välbefinnande hos en individ (Lindfors, 2002).
Det finns mycket forskning som betonar de positiva aspekterna av socialt stöd på
arbetsplatsen, dock varierar läget mycket beroende på hur bra medarbetarna samsas. Positiva sociala relationer kan berika jobb och påverka omsättningen positivt eftersom anställda som upplever stöd från kollegor är mindre benägna att lämna organisationen på kort sikt. Collins et al. (2016) skriver att stödjande medarbetare kan dessutom hjälpa med att förtydliga arbetsuppgifter och arbetsroller samt minska arbetsbelastningen. Detta kan leda till ökad arbetstillfredsställelse och organisatoriskt engagemang. Däremot kan negativa
arbetsplatsrelationer orsaka stress och missnöje med jobb vilket kan ha en skadlig effekt på en medarbetares känslomässiga välbefinnande.
2.3.2 Socialt stöd i samband med distansarbete
För vissa kan distansarbete resultera i professionell eller social isolering som kan negativt påverkan på jobbprestanda. Professionell isolering kan definieras som att reducerade möjligheter för befordran, belöning eller personlig utveckling, medan social isolering kan förekomma för att medarbetare har mindre interaktion med medarbetare (Bailey & Kurland, 2002). Professionell isolering liknar inkludering på arbetsplatsen som kan definieras som en individs känsla av tillhörighet, en uppfattning om att de kan delta och att deras åsikter är viktiga inom organisationen. Morganson et al. (2010) undersökte inkludering på arbetsplatsen och fann att medan distansarbetare fick större flexibilitet och autonomi jämfört med
medarbetare som arbetar på huvudkontoret, rapporterade de mindre inkludering på arbetsplatsen och upplevde därmed större nivåer av professionell isolering. Långvarigt distansarbete leder sannolikt till ett större förlitande på informations-kommunikations teknologi (IKT) för kommunikation med kollegor och mindre ansikte-mot-ansikte
interaktion. Även om IKT kan möjliggöra interaktion och samarbete med kollegor, saknar de värmen i ansikte-mot-ansikte interaktioner som ses som avgörande för att utveckla närmare sociala relationer. Därför kan distansarbete också försöka motverka känslor av isolering genom att aktivt söka fysiskt närvarande interaktioner med kollegor.
Collins et al. (2016) förklarar att IKT kan användas framgångsrikt för att upprätthålla sociala relationer, detta genom att medarbetare håller kontakt via mejl, telefonsamtal,
direktmeddelanden och videosamtal. Elektronisk kommunikation mellan kollegor äger rum när personliga relationer mellan teammedlemmar hade bildats och förtroende upprättats. Det kan emellertid vara svårt för nyanställda som räknar med att skapa relationer på jobbet eller att bygga upp en identitet med organisationen eftersom elekronisk kommunikation är kortare, mindre intensiva och har ett minskat socialt fokust. Detta kan leda till en försvagad
interpersonlig relation mellan distansarbete och deras medarbetare, vars konsekvenser kan vara mer negativa för dem som arbetar på distans mer permanent än de som gör det bara en del av veckan.
2.4 Work-life balance
Clark (2000) definierar work-life balance som “satisfaction and good functioning at work and at home, with a minimum of role conflict” (s. 751). Den dominerande diskursen av work-life balance antyder att när arbetet blir övergripande, antingen i antal timmar, ändrat tempo av arbete, kan det leda till försummelse av viktiga relationer och ansvar, med negativa
konsekvenser för fysiska hälsa, emotionell och psykologisk välbefinnande och övergripande livskvalitet (Hilbrecht et al., 2008). Hilbrecht et al. (2008) förklarar att bedöma work-life balance är utmanande både konceptuellt och empiriskt. Objektiva definitioner avser
vanligtvis timmar med betald anställning som en indikator på. Work-life balance har blivit en viktig fråga i moderna, postindustriella samhällen på grund av dess koppling till oro för livskvalitet (Lindfors, 2002). Många av de problem som är förknippade med ökat tidspress, work-life balance och liv och minskad livskvalitet har uppkommit som svar på demografiska förändringar av könen och åldrarna i arbetskraften samt ett skift i många arbetsplatskulturer mot längre arbetstid (Crosbie och Moore, 2004).
Aktiviteter som sömn, motion och främjandet av sociala relationer och familj är väsentliga för adekvat mänsklig funtion och hjälper också till med psykofysiologisk återhämtning och återställande av mänsklig funktion (Lindfors, 2002). Minskad avkoppling verkar vara relaterad inte bara till ökat slitage på kroppssystem, utan också till minskade positiva upplevelser, som kan ha effekter på långvarig hälsa och välmående.
2.4.1 Work-life balance i relation till distansarbete
Crosbie och Moore (2004) förklarar att det finns personliga och psykologiska konsekvenser av hembaserad distansarbete som inkluderar personlighet såväl som utvecklade strategier för att arbeta. De fann i deras studie att erfarna hembaserade distansarbetare hade utvecklat flera strategier för att hantera motivation, isolering och stress. Dessa inkluderade att: utveckla supportnätverk med kollegor; fastställa personliga mål för slutförandet av arbetet; boka möten för att umgås med vänner eller släktingar; delta i regelbundna sociala aktiviteter utanför hemmet och utveckla dagliga och/eller veckoplaner eller scheman. Men många fann att det fanns personliga konsekvenser av distansarbete genom antingen minskad social kontakt, ensamhet, stress, brist på självkänsla och motivation. Lindfors (2002) upplyser att akuta och långvariga perioder av stress har djupgående kortsiktiga och långvariga effekter på
människans hälsa. Arbetsrelaterad stress resulterar från en obalans av upplevda krav i arbetsmiljön och en individs upplevda förmåga av resurser för att hantera kraven.
Bloom et al. (2015) tillägger att hembaserat distansarbete har visat ha positiva effekter på arbetares work-life balance. Möjligheten att arbeta hemifrån har traditionellt betraktats som ett medel för att öka en individs balans mellan arbetsliv och liv eftersom distansarbete ger en möjlighet att ta hand om familjemedlemmar. Det finns inga starka positiva kopplingar mellan distansarbetare och work-life balance för de som inte har barn (Bloom et al., 2015).
Majoriteten av studenter på svenska universitet och högskoleutbildningar har inte barn (Statistiska Centralbyrån, 2020), men på grund av den unika situationen som COVID-19 pandemin medfört, är det av intresse att undersöka vad den unika situationen kan ha för koppling till work-life balance.
3. Metod
3.1 Forskningsstrategi och forskningsdesign
En kvalitativ forskningsdesign har valts för att på bästa tänkbara sätt få svar på
problemformuleringen. När det rör sig kring ett stort antal variabler på ett litet antal individer förklarar Olsson och Sörensen (2011) den kvalitativa forskningsdesignen är bäst lämpad. En kvalitativ forskningsdesign kan användas när ett fenomen i dess naturliga miljö ska utforskas (Bryman & Bell 2017). Denna studie syftar till att undersöka studenternas syn av att plötsligt arbeta på distans under COVID-19 pandemin, för att skapa en bättre förståelse för hur
någonting fungerar i verkligheten. Därav är en kvalitativ forskningsdesign lämplig. Enligt Bryman och Bell (2017) förutsätter den induktiva processen att generaliserbara slutsatser dras genom observationer. Denna studie kommer därav ha en induktiv ansats eftersom det som undersöks kommer baseras på observationer på studenters uppfattning oväntat distansarbete.
Kvalitativ intervju som metod är lämplig att använda när ett fenomen eller en situation ska förstås, de kan göras i mindre grupper eller enskilt med intervjuaren och deltagaren (Olsson
& Sörensen, 2011). Av detta skäl är en intervjustudie passande för att besvara forskningsfrågan och uppfylla studiens syfte. Intervjuer skapar tillfällen för att förstå deltagarnas erfarenheter genom att de ger sin syn på olika upplevda situationer och de får uttrycka detta med egna ord.
För genomförandet av denna studie valdes ett iterativt tillvägagångsätt mellan teori och empiri. Ett iterativt förhållningssätt innebär att forskaren genomgår datainsamling och analys på ett sätt som formar det efterföljande. På så sätt utför forskaren inte specifika steg i sin forskning, utan rör sig mellan dem (Bryman & Bell, 2017). Forskaren återvänder till insamlingsstadiet för att bättre underbygga sin teori.
3.2 Urval
I denna studie deltog tio studenter i åldrar 21–26 från åtta olika studieprogram i semi-
strukturerade intervjuer som varade i snitt ca 20 minuter. Denna undersökning utgick från ett målstyrt urval då ett del kriterier tillämpades för att säkerhetsställa möjligheten att besvara forskningsfrågan. Bryman och Bell (2017) säger att i ett målstyrt urval väljs enheter
(respondenter) i kraft av hur relevanta de är för forskningsfrågorna och urvalet utökas gradvis i takt med att undersökningen fortskrider. De urvalskriterier som använts i denna studie är att respondenterna skall:
• Vara heltidsstudent på ett av Sveriges största universitet, alltså vara inskriven och studera minst 30 högskolepoäng (hp) vårterminen 2020
• Har tidigare avklarat minst 60 hp, vilket motsvarar ett års studier, varav minst 30 hp har utförts på campus.
• Max två studenter ska väljas utifrån samma program.
.
Tabell 1. Sammanställning av respondenter som deltagit i intervjuerna
Respondenterna blev kontaktade genom forskarens egna kontaktnät och även från en
snöbollseffekt då vissa respondenter gav rekommendationer på andra som kunde delta. Alla respondenter föll inom ramarna för ovannämnda urvalskriterier. Detta var något som kontrollerades innan bokning av intervjuerna med respondenterna. Kontrollfrågor ställdes även i början av intervjun, gällande deras studier och studietid, för att snabbt avgöra om varje specifik respondent var i enlighet med studiens urvalskriterier.
Genom att ställa krav på att respondenterna hade klarat av minst 60 hp varav minst 30 hp på campus, kan det säkerställas att respondenterna har tidigare erfarenhet från
universitetsstudier. Därmed har studenterna byggt en egen uppfattning och förväntningar av vad studier på universitetet innebär. Kravet på att respondenterna studerar i olika program och/eller olika terminer bidrar till att få fler infallsvinklar på hur det är att arbeta på distans.
Utöver kriterierna ovan eftersträvades en bra fördelning mellan män och kvinnor.
Antalet respondenter för en kvalitativ studie är ett ständigt återkommande ämne bland forskare (Alvehus, 2013; Bryman & Bell, 2017). Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015, s.
42) menar att sex till åtta personer ur en urvalsgrupp kan vara relativt representativa då studien troligtvis inte blir beroende av de specifika respondenterna, om de handlar om en uppfattning av en situation.
Deltagare Ålder Avklarade
högskolepoäng
Studieprogram Tillhörande
campus
Kön Intervjuformat
5 21 60 Sjuksköterske-programmet Mindre campus Kvinna Ansikte-mot-
ansikte
4 23 90 Kand. program i
samhällsplanering
Mindre campus Man Ansikte-mot-
ansikte
6 23 90 Psykologprogrammet Större Campus Kvinna Facebook
Messenger
8 21 90 Kand. program i speldesign
och projektledning
Mindre campus Man Ansikte-mot-
ansikte
9 22 90 Fysioterapeut-programmet Större Campus Kvinna Facebook
Messenger
10 22 90 Civilingenjör i
informationsteknologi
Större Campus Man Facebook
Messenger
1 21 120 Kand. program i
företagsekonomi
Mindre campus Man Ansikte-mot-
ansikte
2 26 120 Kand. program i
företagsekonomi
Mindre campus Man Ansikte-mot-
ansikte
7 24 120 Program m. inriktning mot
personal -& arbetslivsfrågor
Större Campus Kvinna Facebook
Messenger
3 23 180 Fysioterapeut-programmet Utbyte/Större
Campus
Kvinna Facebook
Messenger
3.3 Datainsamling
Genom kvalitativa intervjuer kan forskare få kännedom om sociala förhållanden och således individers upplevelser om en specifik kontext menar Bryman och Bell (2017). Alvehus (2013) poängterar att kvalitativa intervjuer i större utsträckning har möjlighet att anpassas efter situationen jämfört mot ett standardiserat frågeformulär. I kvalitativa intervjuer är intresset riktat mot den intervjuades ståndpunkter, det är därav önskvärt att låta intervjun röra sig i olika riktningar (Bryman & Bell, 2017). Forskaren säkerställer genom teman och
huvudfrågor att intervjuerna blir tillräckligt lika varandra men utrymme lämnas även för följdfrågor (Alvehus, 2013; Bryman & Bell, 2017). Därmed finns det möjlighet att gå utanför intervjuguiden för att ställa de frågor som forskaren finner intressant för ämnet.
Semistrukturerade intervjuer har valts som datainsamlingmetod för denna studie. I en semistrukturerad intervju skapas en intervjuguide som berör specifika teman som kan
underlag för besvara frågeställningen. Samtidigt ger den semistrukturerade intervjun frihet till intervjupersonen att utforma svaren på sitt eget sätt.
Intervjuguiden utvecklades efter varje intervju för att klargöra otydligheter och för att undersöka om det går att besvara frågeställningen. Intervjuerna spelades in med bandspelare och transkriberades inom ett dygn. Intervjuerna tog plats i en lugn och avskild miljö för att undvika distraktioner och för att tydligt kunna höra ljudinspelningen i efterhand.
Eftersom denna studie utförts under COVID-19 pandemin, då allmänheten råds att hålla avstånd från varandra, har hälften av intervjuerna utförts digitalt med videosamtal.
Videosamtalen utfördes via en plattform som intervjudeltagaren redan hade tillgång till på deras dator eller mobil. Det var viktigt att deltagaren känner sig bekväm under hela intervjun och deltagarna rådes därmed att lägga undan enheten för att kunna sitta bekvämt under hela intervjun. Videoplattformen som användes var Facebook Messenger och alla deltagare hade använt applikationen tidigare. Alla deltagare som intervjuades virtuellt och forskaren hade tillgång till bra internetuppkoppling och ljud, vilket bidrog till missförstånd och avbrytningar undveks. Fem av intervjuerna kunde hållas ansikte-mot-ansikte i ett personligt möte. Kriterier skapades för att hålla intervjun i samma rum: deltagaren behövde känna sig bekväm,
intervjun kunde hållas i en lämplig och lugn miljö, samt att alla råd från statliga myndigheter gällande social-kontakt följdes. Alla intervjuer som gjordes ansikte-mot-ansikte gjordes i bokat rum på ett bibliotek. Rummen låg avskild från offentliga ytor vilket gjorde att distraktioner undveks och bidrog till en tyst miljö.
Intervjuerna varade i snitt på ungefär 20 minuter och spelades in på ett
röstinspelningsprogram på författarens privata mobil. Intervjun började med att informera deltagare om studiens syfte och tillvägagångssätt. Deltagarna tog del av informationen och gavs enligt autonomiprincipen rätt till att själva besluta om att delta i studien (Alvehus, 2013). Informationen inkluderade att det när som helst var tillåtet att avbryta deltagandet och att det som sades under intervjuerna skulle komma att spelas in för att sedan transkriberas.
Varje deltagare förseddes med en siffra för att avidentifieras. Intervjun börjare med bakgrundsfrågor om intervjupersonerna, dessa frågor gäller bland annat: ålder, namn, studietid, tillhörande institution, osv. Sedan ställdes mer öppna frågor där deltagaren fick
möjlighet att utveckla sina svar. Frågorna var inte vara fackspråkliga, utan var formulerade i ett begripligt språk som passar till deltagarna. Om deltagaren inte förstod en fråga förklarade forskaren frågan igen med andra ord för att tydliggöra frågeställningen.
3.4 Analysmetod
Intervjuskrifterna analyserades utifrån ett tematiskt tillvägagångssätt i syfte att identifiera gemensamma och återkommande synsätt. Som en oberoende kvalitativ beskrivande metod beskriver Braun och Clarke (2006) att tematisk analys huvudsakligen beskrivs som ”a method for identifying, analysing and reporting patterns (themes) within data” (s.79). Vidare förklarar Vaismodaradi, Turunen och Bondas (2013) att tematisk analys är ett flexibelt och användbart forskningsverktyg, som ger en rik och detaljerad men ändå komplex redovisning av uppgifterna. Tematisk analys innebär sökning efter och identifiering av gemensamma trådar som sträcker sig över en hel intervju eller uppsättning av intervjuer.
Genom att sortera data från alla intervjuer identifieras mönster som sedan jämförs med teorierna. Analysen kommer göras med öppen kodning. Kodningen sker redan när
datainsamlingen påbörjat. Första delen av kodningen kommer att vara att finna nyckelord som deltagarna använder sig av i intervjuerna och andra begrepp, dimensioner och
egenskaper som är intressanta. Nästa steg är att undersöka om det finns gemensamma och relaterade koder som går att koppla, utforska om det finns några samband. Detta jämförs sedan med den teoretiska referensramen för att undersöka ytterligare samband eller
kopplingar och därefter utforma teman. Alla teman är utgör i grunden återkommande motiv som framställs från intervjudatan. Sökandet av teman följs även av Ryan och Bernards (2003) rekommendationer vilket innebär att leta efter: upprepningar, förekommande kategorier, teorirelaterat material, saknade data, likheter och skillnader. Den här processen innefattar skapandet av ett kodningsschema som utvecklas under studiens gång.
3.5 Datakvalitet
Jämfört med forskning baserad på slumpmässiga urval av befolkningen är kvalitativ forskning inte generaliserbar. Bristen på generaliserbarhet kan ses som en nackdel i användningen av kvalitativa forskningsmetoder. Dock påpekar Alveus (2013) att forskare med en kvalitativ ansats inte är betydelselös utan kan ge en djupare förståelse för en specifik miljö. För att säkerställa en god kvalité i resultatet, beskriver Bryman och Bell (2017) att en kvalitativ metod bör ha fokus på att uppnå hög tillförlitlighet. Tillförlitlighet bedöms utifrån fyra delkriterier: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering.
Studiens trovärdighet kopplas till att det finns olika uppfattningar och subjektiva åsikter om den sociala verklighet som beskrivs och analyseras (Bryman & Bell, 2017). För att uppnå trovärdighet har studien utförts i enlighet med metoden och Vetenskapsrådets
forskningsetiska principer. Deltagarna blev informerade om att det fick ta del av det
transkriberade materialet om det önskades. Dock har ingen av deltagarna som ingått i studien har haft någon önskan om att bli konsulterade före uppsatsens publicering. Bryman och Bell (2017) beskriver att överförbarhet menas hur pass överförbara resultaten är till en annan miljö. Eftersom denna studie använt sig av ett målstyrt urval beskriver resultaten enbart de
personer som medverkat i studien. De slutsatser som genereras kan däremot ge anvisningar för fortsatt forskning i högre skala och ge lärdomar kring uppsatsens problem. Pålitlighet förklaras av Bryman och Bell (2017) om att göra en detaljerad redogörelse för alla faser i forskningsprocessen och tillämning av kollegial granskning. Pålitligheten har behandlats genom att föra minnesanteckningar vid bearbetning av uppsatsen, för att stödja
sanningsenligheten. Under forskningsprocessen har texten även granskats av handledare och av studiekamrater som opponerat uppsatsen. Konfirmering, handlar om att styrka och
konfirmera resultatet genom att inte medvetet låta personliga värderingar påverka genomförande och analyser på ett oönskat sätt (Bryman & Bell, 2017). Eftersom studien undersöker ett ämne som jag själv upplever kan det vara svårt att hålla sig objektiv. Jag har varit observant kring mina egna personliga åsikter kring ämnet för att undvika att låta det påverka och färga resultaten.
3.6 Etiska överväganden
Studiens syfte kan betraktas vara subjektiv och implicera en personlig upplevelse. Studien har genomgående ifrågasatts, huruvida uppsatsämnet är lämpligt i relation till etiska riktlinjer som föreligger inom kvalitativ forskning. För att tillgodose eventuella etiska dilemman har Vetenskapsrådets (2017) fyra etiska forskningsprinciperna arbetats med: informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och, konfidentialitetskravet
Informationskravet innebär att forskningens syfte förmedlas till involverade parter (Vetenskapsrådet, 2017). Detta uppfylldes genom att deltagarna i intervjustudien
informerades skriftligt och muntligt om syftet med studien. Intervjupersonerna informerades att deltagandet i studien var frivilligt och anonymt samt att de fick avbryta intervjun
närsomhelst ifall de önskade. Detta täcker samtyckeskravet som innefattar att deltagande i en studie ska ske med samtycke där deltagare har rätt att avbryta sin medverkan när det önskar, utan negativa följder (Vetenskapsrådet, 2017). Genom att numrera informanterna
avidentifierades deltagarna för att bevara anonymitet. Citat som är med i studien har
korrigerats, om nödvändigt, för att ytterligare försäkra att informanterna inte kan identifieras och att de inte riskerar att lida någon skada av studien. Om deltagaren har sagt något som informanten inte vill ska tas med i studien, har det respekterats. Detta uppfyller
Vetenskapsrådet konfidentialitetskravet, som innebär att insamlade uppgifter bör behandlas aktsamt utan att spridas samt avrapporteras på ett sätt som gör att enskilda individer inte kan identifieras. Deltagarna var medvetna och gav godkännande i början av intervjun, om att intervjuerna spelades in och att det transkriberade materialet endast användes för studiens syfte och sedan raderas. Vetenskapsrådets nyttjandekrav innebär att insamlad data endast får användas för forskningens ändamål (2017). Nyttjandekravet uppfylls i tydliggörandet av att den empiri som intervjuerna genererat samt uppsatsens resultat endast kommer att användas i studiens syfte.
4. Empiri
Från empirin får vi en övergripande bild över hur studenterna har upplevt det plötsliga distansarbetet. Studenterna som deltog i studien var mellan åldrarna 21–26 och hade läst från 60 till 180 högskolepoäng (hp). En sammanställning över deltagarnas bakgrundsinformation återfinns i Tabell 1 från avsnitt 3.2 Urval i metoden. Alla deltagarna jobbade nuvarande mot en kandidatexamen som motsvarar 180hp, dock har två av deltagarna valt att göra
utbytesterminer där högskolepoängen för utbytet i dessa fall inte tillgodoräknas. Hälften av deltagarna intervjuades ansikte-mot-ansikte då det fanns möjlighet att hitta en lokal som följde Folkhälsomyndighetens råd om social-distansering, och hälften intervjuades på distans via videoformat över Facebook Messenger. Den genomsnittliga deltagaren var 22,6 år och den vanligaste åldern, läget, var 21 år. I genomsnitt hade deltagarna läst 105hp.
Alla deltagare hade unika situationer och erfarenheter främst på grund av de olika
studieprogrammen och nuvarande kurser. Två av deltagarna befann sig i sin sista termin på kandidatprogrammet och arbetade under studiens gång på deras kandidatuppsats. En deltagare hade varit på utbyte under förgående termin och eftersom utbytesterminen inte kunde inräknas i kandidatprogrammet, läste hen därmed kurser i fas med programmet som började en termin efter. En deltagare var på utbyte denna termin i Australien, men fick åka tillbaka till Sverige på grund av COVID-19 pandemin. Intervjun med denna deltagare utfördes en vecka in i studentens krav/starka rekommendation på två-veckors karantän.
Eftersom universitetet utomlands också möjliggjort för distansundervisning fortsatte
studenten med kurserna som hen påbörjat. Två av deltagarna hade under denna tid undergått praktik inom vården men i olika områden, en fysioterapeut-student och en sjuksköterske- student.
Ingen av deltagarna hade tidigare erfarenhet av distansarbete från arbetsliv eller från högre utbildning. Däremot hade tre deltagare haft någon form av distansundervisning under en mindre tid på gymnasiet, max en kurs. Av gemensam anledning blev de utbildade på distans på grund av att deras ”original-skolor” inte kunde tillhandahålla resurserna som krävdes för den avsedda kursen. Deltagarna berättade liknande erfarenheter och beskrev att
distansundervisningen de tidigare hade upplevt var mer strukturerad, kontrollerad och mindre flexibel. En av deltagarna beskrev hens erfarenhet av situationen: ”Då var det obligatorisk närvaro, då hade man timmar man behövde vara på plats och någon som såg om vi var där.
Nu är har det varit så fritt som möjligt, så skillnaden är ju stor.”
4.1 Omställning till distansarbete 4.1.1 Nya strukturer
”Det är en situation som man inte är van vid, man har ingen erfarenhet av att göra allt hemifrån.” sa en deltagare. Att skapa nya rutiner och en egen struktur över dagen, upplevdes som en utmaning för alla deltagare. Att inte behöva vara någonstans fysiskt, vid en viss tidpunkt, ledde till att det var svårt att ”sätta igång” med arbetet. Sex av deltagarna sa att de inte känner jättestor skillnad när det gäller motivation för arbetet, men att det blivit svårare att initiera arbetet. Alla deltagare beskrev att de har upplevt att de känner sig mindre produktiva
och får mindre gjort, i jämförelse med ”normala” omständigheter. Även om att göra allt arbete på distans var något nytt för alla, förklarade majoriteten av studenterna att de är vana att arbeta hemma och att arbeta självständigt. Distansarbetet har lett till mer upplevd
flexibilitet i arbetet, nu får man styra över sin dag ännu mer. En student berättar ”Jag kan tänka mig att om man hade som jobb i vanliga fall att jobba mycket hemifrån, så övertid, så kan jag se mig själv, att man lär sig av sina misstag. Men det kanske tar en månad eller två att komma in i den riktiga rutinen av att inse att när man vaknar hemma så är man inte i vardagsrummet, då är man på jobbet. Men det är inte helt lätt att tänka så tycker jag.”
En deltagare uppgav”Eftersom man kan spela efter sina egna regler så känns det som jag har haft mer tid för att göra egna grejer.”. Mer tid för egna intressen och hobbys var en
återkommande åsikt. Distansarbetet är väldigt anpassningsbart och man har mer frihet över hur man vill spendera sin tid. Däremot tyckte studenterna att det var svårare att strukturera sitt arbete. Majoriteten beskrev att de hade svårigheter med koncentration och att inte distraheras. En deltagare sa ”…det är lätt att gå in på Facebook och Youtube och helt plötsligt har det gått två timmar och man har inte gjort någonting.”.
En deltagare beskriver hur det flexibla arbetet bidrog till arbeta under den mest produktiva tiden: “Det är liksom ro med att man får välja själv när man ska plugga, så det är väldigt flexibelt. När man kollar på en föreläsning online så kan man välja själv när man ska kolla då man har fokus och kan pausa och anteckna.”. Dock har inte alla studenter haft möjlighet att kolla tillbaka på föreläsningar, då inte alla lärare spelar in föreläsningarna.
Deltagarna förklarade att de spenderade generellt mindre tid på studier, av olika anledningar.
Vissa kände sig mindre stimulerad av arbetet och blev därav mindre motiverad av att arbeta.
De kände sig inte lika inspirerade av distansundervisning jämfört med campusundervisning.
Studenterna förklarade att de spenderade mer tid framför datorn men inte nödvändigtvis bara var för arbetet. En del studenter sa att de ”bara” gjorde det som krävdes. Däremot upplevdes arbetet som de la ner på arbetet mer effektivt spenderad. Vissa studenter upplevde
distansarbetet bidrog till att man kunde ta den tid man behövde och göra saker i lugn och ro.
En deltagare lyckas sammanfatta en gemensam åsikt om omställningen till distansarbetet, genom att säga ”Att förvänta sig studenten ska vara en fullständigt rationell maskin som bara kan ställa om från två olika arbetssätt från dag till dag, egentligen, är helt orimligt”.
4.1.2 Handledarens stöd och förtroende
Från intervjuerna uppfattades det som att den nya strukturen på kursen berodde på den kursansvariges hantering av att dela information. De studenter som upplevde en snabb omväxling till distansarbetet beskrev att de kände att de fick en bra struktur på kursen och hade därav en positiv attityd mot kursansvariga och lärare. En deltagare berättade “...
riktlinjerna som satts upp i början av kursen gäller inte längre, utan skolan har förstått att när det gäller distansarbete så svarar de på mejl mer regelbundet.”.
De studenter som upplevde att omställningen som tog längre tid kände till en början en viss osäkerhet och hade en viss irritation mot lärare och kursansvariga. De upplevde till en början
dålig kommunikation och informationsutbyte. Några deltagare uppgav hur det var mycket förvirring precis i början av omställningen, att det inte kändes som de inte fick någon övergripande information om vad som skulle hända och vad som förväntades. En deltagare sa: ”Vad jag vet har jag bara fått mejl från kursansvariga, men inget allmänt mejl om
situationen… Jag hade uppskattat att få information om hur man studerar på distans, det har inte kommit någon allmänt mejl om det.”. Dock berättade studenten vidare att “... det finns säkert mer information på hemsidan om allt möjligt, men jag är typ aldrig inne där”. All information nås alltså inte fram till studenterna, vilket kan påverka det uppfattade stödet och förtroendet hos handledare och organisationen.
Folk har mer förståelse för att saker inte flyter på som i vanliga fall, det är en upplevd attityd som studenterna beskrev. Det gäller från olika parter inom organisationen, alltså studenterna har förståelse för lärare och de upplever även att lärare har förståelse för studenterna. En inställning som lyser fram är att kursansvariga, andra medarbetare och studenter vill undvika att behöva skjuta upp saker inför kommande terminer. Därav ger studenterna ett positivt intryck av att vilja anpassa sig till de nya förutsättningarna. En deltagare som upplevde problem med en omtentamen beskrev att det var en större kurs än vad hen är van med, det var ett större deltagarantal och hen hade därav mer förståelse för situationen, ”…i slutändan löste det sig ju.”. Med den ökade förståelsen bevarade studenterna förtroende för sina handledare.
4.1.3 Den nya arbetsplatsen
Arbetsplatsen såg olika ut för deltagarna. Fyra hade ”ordentliga” skrivbord och mer dedikerade arbetsplatser. Resterande fick arbeta vid ”provisoriska” och inte optimala arbetsplatser, som att arbeta vid köksbord, i säng och/eller soffa. Tre studenter bodde kvar i studentkorridorer och hade egna rum, men delade kök och en delade även badrum. De förklarade att de många som bodde i korridoren hade flyttat ”hem” till sina föräldrar, och upplevde därav att det var betydligt tystare och ”lugnare” än normalt. Två studenter bodde helt själva i deras egen lägenhet. De tre deltagarna som tillfälligt flyttat hem till sina föräldrar beskrev att de hade mer utrymme och kunde skapa eller hade tillgång till en ”bättre”
arbetsplats. Två deltagare bodde ”sambo” med sin partner, deras arbetsplats blev alla tillgängliga ytor: köksbordet, soffan och sovrummet. De förklarade att de fick anpassa sig efter varandra och deras ”arbetsscheman” som exempelvis: ”…när han (sambon) har föreläsning får han sitta vid köksbordet och så får jag gå in i sovrummet eller så går på promenad… det blir en del anpassning…”. Köksbordet var beskriven som den ”bästa”
arbetsplatsen de hade tillgång till. En deltagare som inte hade en ordentlig arbetsplats beskrev situationen: ”Det svåra är när hemmet är ens hela miljö så blir det svårt att inte distrahera sig för att hålla på med hobbies istället.” sa en deltagare, vilket förklarar hur situationen kan ha för konsekvenser.
En deltagare uppgav”Jag tror jag fokuserar bättre i skolan då det finns mindre distraktioner.
Då skolan är en mer dedikerad studieplats så tror jag att jag jobbat mer effektivt.”. Två studenter nämnde att de ”i vanliga fall” föredrog att studera hemma i sin egen arbetsmiljö jämfört med att studera på annan plats, som universitetets lokaler eller bibliotek.
Anledningarna till preferensen var på grund av att de föredrog att arbeta enskilt och att
hemmet känns som en ”lugn” och ”bekväm” plats som gjorde det möjligt att arbeta ostört.
Däremot beskrev fem studenter att de i normala förhållanden föredrog att arbeta på en annan plats än från sitt hem. En anledning till preferensen förklarades av att de är lätt distraheras av andra saker i hemmet, därför väljer de att gå till en mer ”dedikerad arbetsmiljö”. Bibliotek, universitetslokaler och caféer var typiska arbetsplatser som nämndes. Vidare förklarade några att de föredrar att arbeta med sina kurskamrater för att kunna hjälpa varandra och gör
grupparbeten.
Ingen av deltagarna beskrev att det minskade direkta resekostnader på grund av
distansarbetet, men alla nämnde att de slapp transporttiden. En anledning till detta är att studenterna i vanliga fall inte har särskilt höga resekostnader då de förlitar sig främst på att cykla, åka kollektivtrafik eller att gå. En deltagare förklarade situationen ”När man jobbar hemifrån så är distansen mellan hemmet och jobbet betydligt mindre, det är liksom 2 meter mellan sängen och skrivbordet. Och det är en fördel att jag kan nu käka frukost i lugn och ro.
Nu minskar man på onödigt tid som man spenderar att gå från plats A till plats B.”
4.1.4 Tillgång till information och nytt upplägg
Några studenterna hade upplevt administrativa problem när det gällde att få tag på
information. När distansarbetet först satt igång upplevde en del studenter att det var långa svarstider från administration, när det gällde exempelvis tentamen. En student berättade att hen skulle skriva omtentamen i en kurs men att det kändes ”omöjligt” att ta reda på vad som gällde, vem skulle de kontakta, vilken sal skulle de vara i.
Överlag uppfattades det att omvandlingen av kurserna gick relativt snabbt. Kursansvariga var snabba med att dela med sig av information om hur kursen skulle utvecklas. ”Allt gick så snabbt, det kom ny information hela tiden, varje dag...” förklarade en deltagare. Vissa deltagare förklarade att det tog några veckor innan allt blev helt begripligt med vad som förväntades. Alla studenterna hade möjligheten och resurserna för att kunna arbeta hemifrån.
Resurserna som krävs för distansarbetet är uppkoppling till internet, dator eller laptop med webb-kamera och ljud. Studenterna kände sig för det mesta bekväma med det tekniska komponenterna. Zoom är ett digitalt verktyg för e-möten och utbildning som används vid universitet och där användarna kan dela bland annat webbsidor och dokument. Ibland om det var dålig uppkoppling kunde samtal via Zoom ”hacka”, skärmen ”fryser” och en del av konversationen missades. Detta uppfattades som störande i stunden men var inget större problem.
4.2 Socialt stöd
”Motivationen har gått ner för att jag inte träffar lika mycket människor. Jag känner inte att saker är på gång.” och ”Man känner sig begränsad i sitt sociala umgänge.” var två olika deltagare som berättade. Den fysiska distansen upplevdes ha begränsat antal sociala interaktioner och gjorde det svårare att bygga nya sociala relationer. På grund av
rekommendationerna som råds under COVID-19 pandemin har möjligheten att resa blivit svårare, vilket också begränsar upprätthållandet av relationer. En student tillägger”Jag tror
det är en generell grej med distans, när man ensam läser på distans så är det svårt att bilda samma sociala kontakter även med de som läser samma grej, i och med att man inte träffas”.
Dialoger och diskussioner som vanligtvis sker hade minskat och för vissa blivit ”nästintill obefintliga”. För de som hade gruppuppgifter kunde de utföra dem med digitala verktyg som att ”träffas” via Zoom-möten, att ”dela dokument” och att hålla dialog genom att skicka meddelanden via andra sociala plattformar. Det upplevdes vara mindre press från lärare och kurskamrater att prestera. En gemensam åsikt som förklaras av en deltagare att ”Att prata via Facetime är inte samma sak…”. I relation till upprätthållandet av ett socialt liv beskriver en student”Distansarbetet har inte påverkat, men coronkrisen har ju påverkat. Men nu träffar man inte lika många klasskamrater, utan bara dem man är riktigt nära.”. Interaktioner hade begränsats vilket ledde till att några studenter upplevde känslor av isolering och ensamhet samt att det var svårare att ”nå” ut till kurskamrater och lärare för stöd.
4.3 Work-life balance
Generellt kände deltagarna ingen påverkan på stressnivåer. Eftersom situationen påverkar hela världen så var en gemensam attityd hos deltagarna att ingen är ensam om att få göra uppoffringar och ändra sin livsstil och arbetssätt. En deltagare förklarade hur en del uppgifter skjuts upp och det bygger en oro för att det kommer bli mer arbete inför kommande terminer.
Gemensamt förklarade deltagarna att stressnivåerna påverkas mest av ”deadlines”,
inlämningar och tentamen, då stressnivån ökar närmare slutet- och avgörande moment i en kurs. Deltagarnas kön visade sig inte ha några markanta skillnader på studenternas
upplevelser och uppfattningar. Dock uppgav männen i mindre grad att de upplevde någon särskild stress eller oro, medans fler kvinnor lyfte att de upplevde en ny typ av stress för samhället i stort, på grund av COVID-19 pandemin. En manlig deltagare uppgav”Förstås när man närmar sig deadline på uppsatsen så blir man mer stressad. Men själva distansarbetet ökar inte stressen eftersom man förstår att det är eget ansvar när det gäller distansarbete.
Ingen annan än mig själv kommer att sparka mig upp från sängen, ingen annan kommer att hetsa att säga till vad man ska göra, utan det är en själv som måste göra det.”
”Tempot i samhället är ju generellt ganska högt och man vill se och göra saker för att fylla sin kvot av… att det finns alltid den pressen av att man ska göra saker. Så nu kan man vara hemma med gott samvete utan att göra något.” uppgav en student. Något som var
återkommande hos vissa deltagare var att det upplevde en fördel av restriktionerna av social interaktion. Det fanns ingen mera ”FOMO” alltså ”Fear of missing out” var åsikten hos deltagarna. FOMO är ett slangord och kan beskrivas som en form av social ångest - ett tillstånd av mental eller emotionell belastning som orsakas av rädsla för att missa en möjlighet eller tillfredsställande händelse.
Hälften av deltagarna bodde själva, i egen lägenhet eller i studentkorridor, och levde inte med sin familj. Två deltagare bodde “sambo” med sin partner. I och med COVID-19 pandemin undvek deltagarna att träffa sin familj för att undvika att resa och riskera smittspridning.
Dock går det inte att veta om de hade träffat sin familj oftare om det inte var pandemi,
