5 Resultat
5.3 Vad innebär det för arbetsprocessen att utrymmet i tid på webben är obegränsat?
En av webb-‐tv:s fördelar jämfört med tablå-‐tv är just att man inte har någon tablå vilket innebär att man kan sända när man vill och hur länge man vill.
Man kan göra klippen hur korta eller långa man vill. Innebörden av att det inte finns några tidsbegränsningar är att vilket video-‐materialet man har styr hur lågt klipp man producerar. Ett typiskt webb-‐tv klipp är ett så kallat ”Här-‐klipp”, d.v.s.
rubriken och ofta även speakertexten inleds med ordet Här, till exempel: ”Här är bilderna där han hittades” Ett typiskt klipp kan vara 45 sekunder, men det kan även vara kortare eller längre. Man gör ibland längre inslag så som ett reportage som Expressens korrespondent i Afghanistan Terese Christianson gjort som är uppemot 20 minuter långt.
Ett annat format är det längre programmet som mer liknar tablå-‐TVs format, så som programmen; Birros Bord eller Bar & Politik.
Bar & Politik, som man sänder på tisdagar runt klockan arton, varar i ungefär trekvart. Varken starttiden eller sluttid är exakt, här finns utrymme att tänja efter innehåll. Så här kan det gå till:
Sändningen av ett program som Bar & Politik kräver förberedelser. Att rigga på plats är en del av videoreporterjobbet. Platsen är Hilton Hotell, Ekens bar vid Slussen. Utrustningen som används för sändningen packat i boxar, körs till platsen med Expressen-‐bussen som parkeras utanför Hilton Hotell. Med stor Expressenlogga väl synlig är bussen som en reklampelare. Elias och David som är de mer tekniskt kunniga videoreportrarna är först på plats och riggar. Tre
kameror på stativ som ställs på så kallade praktikablar,90 så att de kommer upp i jämnhöjd med den lilla scenen där kvällens debatt skall ske. En fjärde kamera riggas på ett fäste i taket.
Elias riggar det tillfälliga kontrollrummet och bildmixer-‐studion i det utrymme som annars är barens garderob. Här baxar man in det mobila kontrollrummet packat i fem boxar. En stor låda som innehåller rack för kopplingarna, en player för för-‐producerade inslag, en box innehållandes en tv-‐monitor och allt styrs via mixerbordet som kopplas dels till en bärbar dator för inspelning, dels till LiveU-‐
väskan som skickar signalen, ibland trådlöst eller som idag via fast lina, vidare till redaktionens kontrollrum.
Från varje kamera drar de en kabel till ett rack kopplat till en bildmixer i det tillfälligt riggade kontrollrummet. Det är ganska starkt dagsljus från de stora fönsterrutorna. De riggar ett par lampor på stativ intill kamerorna, riktade mot scenen. Ljussättningen stäms av dels genom att man sätter blå-‐filter på
lamporna, för att få samma färgtemperatur som dagsljuset, dels genom att man sätter ND-‐filter för de stora fönsterrutorna i närmast scenen som kan komma med i bild. Detta för att dämpa utomhusljuset till en nivå som stämmer med lamporna.
90 En liten plattform för kamera som kan byggas i olika höjder.
En externt inhyrd ljudtekniker riggar mikrofonerna som han kopplar till ett mixerbord placerat i lokalen strax bakom kamerorna. När riggningen är klar tar de rast.
Bildtext: Bar & Politik sänds från Hilton Hotell vid Slussen i Stockholm live på expressen.se
En videoreporter kommer till baren en dryg timme innan sändning. Nu kommer även programledare som är Expressen reportern Niklas Svensson och kvällens gäster. Gudrun Schyman som ska debattera mot Nyamko Sabuni, är på plats. En statsvetare som är inbjuden för att kommentera politikernas insatser som
avslutning på programmet finns på plats. Gustav Fridolin, som är dragplåstret på affischen som sitter i baren, syns inte till än. Cilla får uppdraget att hålla koll på när han kommer.
Niklas Svensson är politisk ekonomisk reporter på Expressen och jobbar
huvudsakligen med tidningen, men även med webb-‐tv som programledare. Han är inte videoreporter. Niklas Svensson har förberett frågorna till gäster dagen innan:
Jag sitter till sent på kvällen innan och skriver frågorna, och lämnar luckor för något som kan dyka upp under dagen, och det gör det, man vill ju ha det färskt.
David ställer in tv-‐monitorn som finns i bakgrunden av scenen så att man kan lägga ut loggan för Bar & Politik där. Elias som tar plats i det tillfälligt riggade kontrollrummet och drar för skynket till garderobslokalen. Videoreportrarna Bertil, Cilla och David, intar sina positioner vid kamerorna och kollar bildutsnitt, ljud och ljus och tar på headset för kommunikation med Elias som har rollen som bildproducent. Bildproducenten Elias ger instruktioner via intercom från det tillfälliga kontrollrummet om vilka olika bildutsnitt de olika kamerorna ska ha.
Den fjärde kameran i taket har fast bild. Den för dagen inhyrda ljudtekniker som sköter ljudet under sändning tar plats vid mixerbordet. Strax innan sändning dyker ytterligare en person upp: Sidekicken Judit som är inhyrd för att sköta Twitter-‐flödet under programmet. Hon har en bärbar dator som hon bär uppslagen, med båda händerna. Hon går fram till scenen och ställer den på det lilla podiet. Judit diskuterar kort med Niklas Svensson som bläddrar i sin bunt med programkort med sina utskrivna frågor. Programkorten har Expressen-‐
loggan på baksidan. Det är fjärde gången man kör Bar & Politik från Ekens bar.
Det märks att de har en viss rutin.
Alla är på plats någon minut innan sändning och videoreportrarna rättar till headset och håller kontakt med kontrollrummet där Elias ser till att tv-‐signalen kopplas upp via LiveU till redaktionen. På Expressenredaktionen sitter webb-‐tv-‐
redaktören och ser till att namnskyltar läggs på innan programmet läggs ut på Expressen.se.
Det är dags för sändning. Elias lägger ut vinjetten för Bar & Politik. Ingen i bar-‐
publiken märker något av att det är sändning förrän vinjettmusiken går ut i högtalare i lokalen. Niklas vänder sig till en bestämd kamera och hälsar publiken på webb-‐tv och i lokalen välkomna.
Sändningen pågår en dryg timme – en del av gästerna pratar på mer än vad som verkar vara planerat, men det finns ju ingen bestämd programtid att hålla så man låter det dra ut lite på tiden. Som observatör upplevde jag att det hela är väldigt avspänt. Publik, videoreportrarna, gäster sitter avspänt i soffor eller i baren i samma lokal. Dörren mot gatan har förvisso en dörrvakt men är öppen, folk kan komma och gå under sändningens gång.
Arbetsprocessen skiljer sig från tablå-‐tv när man inte har någon exakt start tid, eller någon fix programlängd att hålla. Detta innebär att rutinerna kring
inspelningen är mindre strikta än vid motsvarande tablå-‐tv sändning. Att
längden inte spelar någon roll blir uppenbart när gästerna aldrig tycks vilja sluta debattera och programledaren låter dem hållas.
Sammanfattningsvis var det som framstod tydligt vid denna inspelning differentieringar i yrkesfunktioner, såväl inom gruppen videoreportrar som mellan videoreportrarna och reportern från pappret. Videoreportrarna sköter förberedelsen av sändningen på plats och riggar tekniken, sätter upp ljus, ställer kameror och in monitorn vid podiet. En videoreporter sköter kontrollrummet och intar rollen av bildproducent eller sändningsproducent. Tre videoreportrar bemannar kamerorna vid sändning. En videoreporter kommer till sändning, när allt är riggat och klart. Skillnaden framstår än mer markant mellan
videoreportrarnas roller och rollen som reportern från papperstidningen intog.
Hans roll var programledare. Att vara den som förbereder och lägger upp
innehållet. Han deltar inte i riggning av tekniken. Han är den som ställer frågorna i sändning. Den som är ansiktet och rösten utåt mot publiken. I sändning
framträder även en inhyrd sidekick som sköter Twitter-‐ flödet och kontakten med webb-‐tv publiken. Hon är inte heller videoreporter. Uppenbart
utkristalliseras nya roller journalister emellan, påverkat av tekniken och medielogiken.
5.4 Vad är speciellt i arbetsprocessen med webb-‐tv i relation till andra medieformer?
En sak som är speciell med webb-‐tv är att man använder mycket
användarmaterial som folk har laddat upp, som material från YouTube eller andra sajter. I arbetsprocessen innebär det att videoreportrar och redaktörer söker bilder där man ser att det händer, man vill ha själva händelsen på bild. Det ser man sällan eller aldrig på Rapport men på webb-‐tv, att den verkliga
händelsen är fångad på bild. Ofta är det inte någon stor nyhet i sig, men just att få se när det händer blir stort på webben.
En annan aspekt av webb-‐tv i förhållande till vanlig tv är att på webb-‐tv är det lättare för tittare att klicka bort sig. Att välja något annat. Webben har ju ett näst intill oändligt utbud. I arbetsprocessen med webb-‐tv är medvetenheten om att detta en starkt påverkande faktor.
Ett uppdrag Adam fick från Nyhetschefen var att göra en grej på ett klipp på cameraone, som är en av de sajter på nätet som videoreportrarna regelbundet kollar av. Klippen på den här sajten har ofta karaktär av obearbetat material. Det här klippet visar en väskryckning inspelat på en övervakningskamera. Adam kollar igenom materialet. Det är en video från en övervakningskamera, en fast kamera. Det är ett ganska långdraget förlopp innan något händer på videon från övervakningskameran. Han kollar noga och lyfter fram detaljer. Ibland redigerar han in samma sekvens om igen, lite mer in-‐zoomat den här gången. Han kopierar själva väskryckningsmomentet en gång till och den här gången kör han det lite mer i slowmotion. Själva händelsen måste bli tydlig.
Adam skriver ut text-‐info som kommer med klippet och börjar fundera på upplägg. Han skriver sin speakertext när han är nöjd med bilderna, sedan går han till speakerbåset och läser in speaker. Tillbaks till sin dator igen och klipper ihop bilder och speaker. Han letar även upp en porträttbild, ett som han säger
”mug shot”, ett polisfoto på förövaren som han klipper in i filmsekvensen.
Nyhetschefen kollar inslaget. Han är ganska nöjd men tycker att man kan lägga ännu mer fokus på själva väskryckningen, någon slags hi-‐light-‐effekt. Adam skickar över inslaget till videoreporter David som är mer tekniskt kunnig på effekter i redigering säger till honom över bordet att lägga på en effekt. Något spot-‐ljus, viket han snabbt fixar. Sedan på med namnskylt och upp på server.
Adam:
Webb-‐tv tänket handlar om: Här är! Grejen måste komma direkt, en sekund in i inslaget, inte mycket mer, man måsta fånga läsaren, grejen kan inte komma efter 45 sek, den måste komma tidigt, för att det är så flyktigt.
Arbetsprocessen vid skapandet av så kallade ”galna klipp” går ofta till så att videoreportern söker på olika sajter på nätet och hittar ett klipp som fångar uppmärksamheten. Sedan måste han ha fakta om händelsen. Han försöker då hitta andra medier som skrivit om det. Man måste ha fakta, det räcker inte bara med ett videoklipp. När han väl har fakta skriver han och läser in en
kommenterande speaker. Adam:
Ibland så är det så att man hittar en jävligt bra bild men man hittar inte fakta. Och då tyvärr, den kan vi inte göra, för det vet vi inte vad det är. En riktigt bra grej som jag hittade var en kvinna i Ryssland i något kåk-‐
område som skulle gå ut och kissa, och då blev hon överfallen av en Isbjörn! Det var jävligt dramatiska bilder. Och hon klarade sig självklart.
De lyckades skrämma bort isbjörnen genom att kasta flaskor på den och så. Då tog jag hem klippet och sedan bevakade jag. Efter två veckor kom storyn på någon sajt och då lägger jag ut det. Hela storyn, då fanns ju den och bilderna som var grymma och roliga på samma gång: Blir påkommen med brallorna nere och klarar sig. Sen blir det bra klick!
Processen när man skriver och läser in speaker till ett inslag skiljer sig mot tablå-‐
tv så till vida att man kanske väljer andra ord, mer känsloladdade ord. Det klassiska är: Ett mystiskt försvinnande – det är inte bara ett försvinnande, polisen står handfallen och så vidare. Om det finns bildmaterial att välja mellan så väljer man det lite tuffare.
Även vid intervjuer är arbetsprocessen påverkad av att man arbetar för webb-‐tv.
Man har ofta eller kanske alltid en tanke om vilka svar man vill ha för att få en bra ingång, en fångande rubrik. Adam berättar hur han ofta planerar innan han intervjuar hur han ska ställa frågor för att få perfekta korta svarsrepliker:
Ibland kanske man lägger in en hård eller en snärtig fråga som man vill ha med i inslaget för det är en kritisk fråga, men svaret har man kanske dragit fram genom en listigare fråga. Mina inslag ska vara sådana som man tittar färdigt på. Och det vet jag att man gör för jag ser
tittarstatistiken. Låter kaxigt men så är det.
Det kan vara lite svårt att kategorisera webb-‐tv, men det är lättare att säga vad man inte gör på webb-‐tv: Statistik och helheten gör man nästa aldrig, nästan, aldrig helhetsinslag. Webb-‐tv kompletterar, text + tv är populärt. Om man
skriver en artikel om riksbankens nya ränteläge vad detta innebär för villaägarna Då gör webb-‐tv en synk med säg en drabbad villaägare som korrelerar med artikeln, de placeras bredvid varandra på sajten. Bertil:
Det är mycket: Här, nu, just nu, där hände det. Om man lyssnar på inslagen så börjar väldigt många; Här är..! klassiskt kvällstidnings stuk, det står i väldigt många artiklar också. Det är en liten sjuka som jag har svårt för. Väldigt många videoreportrar jobbar ju kommersiellt. Vi måste ha klick. Så att några ideal, det här klassiska att man ska avslöja och sådär, det är inte så mycket kan jag säga.
Arbetsprocessen skiljer sig alltså ganska markant åt i webb-‐tv jämfört med andra medieformer: Hur man planerar intervjuer med rubriker och ingångar i huvudet, hur man söker händelser, hur man i redigering förstärker själva
händelsemomentet. Inslagen måste skapas så att tittaren fångas direkt. Jakten på den flyktiga publiken regerar.
5.5 Hur hanterar en videoreporter teknikens inverkan på journalistiken?
I intervjusituationen sätts videoreporterns simultankapacitet på prov. De ska både ha bra bild och ljud samtidig som de ska ställa frågor och ska kunna vara lyhörda mot intervjupersonen för att kunna komma in med följdfrågor.
När jag iakttagit olika videoreportrar i aktion under ett antal intervjusituationer har jag noterat att de har olika sätt att hantera inspelningsutrustningen.
En har kameran på enbens-‐stativ som han håller med högerhanden, står jämte kameran och sneglar på bilden i den utvikta displayen samtidigt som han sträcker fram vänsterarmen med mikrofonen. En annan ställer kameran på trebens-‐stativ, ställer in ett bildutsnitt i kameran, slår på rec och kliver själv in lite framför kameran. Det är även olika hur de själva ser på situationen. Adam ser det som en stor nackdel att vara själv när man är ute och spelar in:
När du åker själv, när du gör allting, då har du saker o ting att göra hela tiden. Du måste hitta någonstans, du ska hitta rätt, fixa parkeringsplats.
Jag vet inte hur många gånger jag suttit i en tv lobby och spikat direkt in i kameran med folk springande omkring. Det är klart att det är ett
stressmoment. Då är det väldigt, väldigt lite tid för eftertanke och planering. Hur man än vänder och vrider på det, när du har fler
arbetsuppgifter kommer någon att bli lidande, det är oundvikligt. Den människan som inte gör en sämre synk när han är tvungen att sköta kameran samtidigt han finns inte, så är det bara.
Bertil tycker att intervjumässigt så är det helt ok att hantera både kameran och intervju samtidigt:
Det är klart att det är svårare att vara helt alert i de sammanhangen då man är själv med kamera och intervju men man lär sig det också. För mig, för rollen som journalist så tar det ett tag att vänja sig, nu har jag gjort detta ett tag, så intervjumässigt så är det helt ok, jag kan hantera att ha både kameran och, om man kör enbens-‐stativ så har jag nu lärt mig att hålla kameran på ett visst sätt. Det är klart att vid viktigare intervjuer, om man måste vara ännu mer koncentrerad, man har ett papper i handen, så slänger man upp en tre-‐benare, men då får man ändå kolla så att inte personen flyttar på sig. Så att det blir ju splittrat, det är klart att det blir oavsett.
Videoreportrarna gör allting själv, inte bara filmar, de redigerar också. När de filmat själva så vet de när de kommer in till redigeringsbordet, precis vad som
finns och vad som inte finns, vad som ska göras. De har kontroll över hela kedjan.
Ibland får de in material utifrån som de får ta hand om. Bertil igen:
Jag vet ju att: nu ska jag intervjua henne, jag behöver den här miljöbilden, ställa de har frågorna, och sedan när jag kommer in så vet jag precis, så att redigeringsfasen blir ganska smidig o snabb. Jag behöver ju inte lyssna igenom så mycket, jag behöver inte kolla igenom miljöbilder, jag vet på ett ungefär vad som finns, jag vet var jag ska leta. Det är väl en fördel kanske möjligtvis då.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att videoreportern blir splittrad vid intervjusituationen. Intervjuerna blir sämre när videoreportern filmar själv och journalistiken blir lidande. Men resultatet visar även att videoreportrarna på Expressen gillar sitt jobb och har lärt sig att hantera nackdelarna med teknikens inverkan på journalistiken vid intervjusituationen. När det kommer till
redigering uppger de att det är en fördel med att själv hantera tekniken. Här finns en journalistisk vinst med att journalisten ensam har kontroll över redigeringsfasen och därmed slutprodukten.
5.6 Hur förhåller sig yrkesrollen videoreporter i relation till andra