Innebörd oofa implikationer « med särskild tonvikt på rationali­ tetsantagandet

De antaganden eller verkligheteföreställningar, som ligger till grund

/

för det systemanalytiska resonemanget« är p& intet sätt nya* Se figurerar i litteraturen långt före de verk av Easton, Deutsch ooh Almond/Powell, som utgör de teoretiska referenspunkterna i det här arbetet* Sen sociala interdependensen hade t«ex* varit både erkänd oeh utnyttjad på ett tidigt stadium* Uppfattningen att "verkligheten" kunde ses som ett system av in­ bördes beroende komponenter! där förändringar i värdet på en variabel ger upphov till följdförändringar i värdet på andra variabler, som i sin tur kan "spilla över" på den första variabeln! ^åg sålunda många gånger latent i den maktan&lytiska ansatsen1^* Till oeh med det för systemanalysen o en­ trala "£eeâbaok".-begreppet hade kommit till användning dessförinnan* Han såg visserligen inte "verkligheten1* som ett kommunikationssystem, där det sker ett ständigt informationsflöde mellan systemet oeh dess omgivning ooh/eller inom själva systemet# Men det talades å andra sidan om informa­ tionsbehov, informationsspridning oeh informationsinhämtning2Set samma gäller adaptivitstabegreppet, vari ligger att systemet - eller snarare dess beslutsfattare « agerar funktionellt på de förändringar, som inträf­ far inom resp* utom systemet) då främst med avseende på systemöverievna-den* Utan att alltid föra resonemanget i just de termerna har man utnytt­ jat sådana förklaringsgrunder till beteendeförändringar både på mikro-ooh makronivå*

Adaptivitetsantagandet är visserligen inte substituerbart med rationali­ tetsantagandet« Stt system kan myoket väl "bete sig" adaptivt utan att dess beslutsfattare är ratienell&f oeh beslutsfattarna kan bete sig ir­ rationellt utan att deras beteende nödvändigtvis är maladaptive för syste­ met* Man talar, för övrigt, också om adaptiv!tet i sådana sammanhang,

där ett rational!tetsantagande är eller borde förefalla långsökt» Så heter det t*«s# att den mänskliga organismen "beter sig" adaptivt, dä den ut­ sätts för "störningar" eller att ett djur "beter sigM adaptivt, då det förflyttas frän en miljö till en arman^* Set framstår dook redan på ett intuitivt plan som uppenbart att adaptiviteten i ett s o o i a 1 t system hänger samman med att beslutsfattarna är kapabla till det mål in­ riktade beteende, som följer av rationalitetsantagandet* Mot den bakgrun­ den är det som sagt underligt att rationalitetsbegreppet fått en så

styv-moderlig behandling i den sys temanalyti eka litteraturen* 1 Bastons fall är det så stycket mera märkligt som rati onali te tsantagandet uppenbar 1 i gen ligger till grand för hela analysen på atödsidaru En förklaring till den bristen hos Baston kan Tara att rationalitetsantagandet « dess innebörd ooh förhållande till andra antaganden - för honom framstår som så uppen­ bart» att vidare uppmärksamhet bedöms vara överflödig^ Det är i så fall en riskabel inställning, eftersom litteraturen både inrymmer alternativa tolkningar av rationaliteten och innehåller mer eller mindre långtgående kritik av rationalitetaföreställningar överhuvudtaget^* Sa annan förkla­ ring kan ha att göra med den ovan noterade "persistenceMproblematiken* Baston inriktar sig i så hög grad på de beteenden, som är nödvändiga för att ett politiskt system i allmänhet skall kunna bestå, att han "glömmer bort" de medlemmar ooh partiledare, som är verksamma i varje givet ögon­ blick*

Just av dessa skäl är det på sin plats att särskilt dröja vid rationa-litetsantagandet* Det talas t*«x* ibland om fullständig rationalitet} något, som emellertid endast fyller funktionen att vara en modell, var­ till ett faktiskt beteende kan relateras ***) Han skapar, helt enkelt, en hypotetisk aktör ooh utrustar honom med alla förutsättningar för ett me­ ningsfullt beteende* Man ger honom en konsistent preferensstruktur ooh konkreta målformuleringar} förser honom med både fullständiga, korrekta

ooh relevanta informationer samt ger honom förmåga att, utan svårigheter, relatera de givna informationerna till preferenserna och målen* Be beslut, som den tänkte aktören fattar, kan därefter jämföras med de beslut, som en förmodligen mindre lyckligt lottad aktör i "verkligheten" kommer fram till* Sen mest rimliga förklaringsgrunden till avvikelser mellan modell ooh "verklighet" är givetvis också att de reella beslutsfattarna lever under helt andra villkor än de för teorin konstruerade aktörerna* Där­ ibland framhålls ofta informationsproblemet som en besvärande brist i beslutssituationen*^ De informationer, som kommer beslutsfattarna till del, är ju ofta både ofullständiga och otillförli&liga* Ofullständigheten beror, om inte annat, på att beslut ofta måste fattas innan det har varit möjligt att inhämta alla relevanta informationer* Otillförlitligheten kan i sin tur bl*«* föras tillbaka på den bristande samarbetsviljan hos andra aktörer* Det ligger t#«** knappast alltid i dera» intresse att lägga alla kort på bordet* iron tidefaktorn, kan naturligtvis ha negativa effekter

på förmågan att överblicka alternativen, uppskatta deras konsekvenser ooh relatera dem till preferenserna och målen* Man kan slutligen ookså "slå på" själva grundförutsättningen, dvs* antagandet om en konsistent prefe­ rensstruktur med konkreta målformuleringar* Det torde nämligen finnas få

människor, aom är så klara övar sina preferenser att de alltid ret vad de helst vill ha, hur mycket ooh till vilket "pria". Många av de målsättningar, som folk åberopar sig på, har dessutom sådan karaktär att det är svårt att konkretisera dem* Set gäller inte mirist de målsätt­ ningar - frihet, jämlikhet eto# -, som förekommer i den politiska debat­ ten* I extremfallet är målen och/eller medlen rent metafysiska till sin karaktär, varvid en mål/medelanalys inte längre är meningsfull. Stt be­

teende, som styrs av sådana föreställningar, kan med iievy betecknas som arationellt7^»

Alla éessa brister i beslutssituationen sätter uppenbarligen restriktio­ ner på det praktiska beslutsfattandet* Ken det vore oriktigt att ta dem till intäkt för att det faktiska beteendet alltid kännetecknas av irra­

tionalitet* En person« som fattar ett dåligt beslut pä grund av att det

åtkomliga beslutsunderlaget är undermåligt eller till följd asr tidsbrist, har inte nödvändigtvis betett sig irrationellt* Han kan mycket väl ha fattat ett bra, kanske optimalt, beslut inom ramen för de begränsningar* som råder* Hans prioriteringar kan t««x* vara sådana att det inte lönar sig för honom att expandera det omedelbart tillgängliga beslutsunderlaget* Set förhåller sig på samma sätt med alla de människor, som agerar under de begränsningar, som följer av att preferensstrukturen inte är konsistent ooh konkretiserad* Under förutsättning att preferenserna inte är helt fly­ tande och i total avsaknad av empirisk referens är ett rationellt beteende fortfarande möjligt* I de fallen är rationaliteten visserligen både be­ gränsad ooh subjektiv, eftersom beslutsfattaren väljer det för honom bästa alternativet inom ramen för restriktioner, som han själv - åtminstone del­ vis » är oförmögen att göra något åt®^* Men rationalitet är det rimligen fråga om så länge, som beslutsfattaren inte medvetet stannar för en rela­

tivt sett undermålig handlingslinje*

Påpekandet är möjligen trivialt, men ändå inte omotiverat med tanke på den människosyn, som ibland möter i litteraturen* Inte minst de empiriska valjarundersökningarna ger utrymme för slutsatsen att medborgarna handlar irrationellt* En författare uttrycker t.eau förvåning över att väljar-demokratin överhuvudtaget fungerar trots att väljarna är okunniga, oin­ tresserade och emotionella^* Här ooh om man därav sluter sig till att väljarna är en samling irrationella individer, bygger det på att "verk­ ligheten" jämförs med en modellkonstruktion, där partipolitiken rankas förhållandevis högt och där de ovan nämnda begränsningarna spelar en mi­ nimal roll* Men i praktiken kan väljarna ha sådana prioriteringar, att det inte är meningsfullt för dem att öka sin kunskapsmängd om partipoli­

41 tiken) eller befinna sig i en sådan situation, t.ex» tidsnöd, att de, helt enkelt, inte kan skaffa sig mera kunskap. Som redan angette finns också rent faktiska argument gentemot föreställningen om de "dumma ooh

10)

okunniga11 väljarna 1 » Det är därtill en uppfattning, som kopplad till föreställningen os ledarrationalitet gör ett nära nog ohederligt intryck. Det är visserligen lätt att se motiv för det synsättet. Den centrala par­

tiledningen kan för det första tillskrivas en kollektiv målsättning) att bringa den auktoritativa värdefördelningen för samhället i överensstäm« melse med partiets värdesystem» För det andra utgör maktinnehavet ett högst konkret, om än ofullständigt, kriterium pä måluppfyllese* Motsva­ rande operationer är antingen omöjliga eller svåra att utföra pä medleme-eller väljarplanet. Men däri ligger inget stöd för en kluven människoupp­ fattning. En sådan konklusion kan inte dras utan att det bortses från fundamentala olikheter i jämförelseobjekten* I det ena fallet är det' fråga om en makronivå) i det andra fallet om en mikronivå. I det ena fallet handlar det om organisatorisk rationalitet! i det andra om indi­

viduell rationalitet. Det råder ingen tvekan om att bilden får ett annat utseende, då jämförelsen görs efter mera rättvisande axlar» Som individer betraktade har ju sannolikt alla människor? en partimedlem lika väl som en partiledare) en mängd målsättningar och därmed sammanhängande kunskaps-och intresseluokor» Mönstret varierar naturligtvis" från person till person beroende på sådana faktorer som de individuella prioriteringarna ooh till­ gången på informationer* Det är samtidigt också den mest näraliggande för­ klaringen till att medlemmar ooh väljare ofta har mindre kunskaper om po­ litik än de profesionella politikerna. Det bästa argumentet mot den kluv­ na människosynen är dook måhända de konsekvenser, som den ger upphov till. Ett fasthållande därvid leder nämligen till den märkliga slutsatsen att det sker övergångar från den ena kategorin till den andra} från irratio­ nalitet till rationalitet eller vice versai allteftersom medlemmar rekry­ teras till förtroendeposter ooh beslutsfattare frånträder sina uppdrag* Diskrepansen mellan fullständig och begränsad rationalitet utgör natur­ ligtvis inte något argument gentemot en analys,där den fullständiga ra-tionalitéten tjänar som idealtypisk referenspunkt* Det är i stället det teoretiska intresset, som - direkt eller indirekt - avgör vilken rationa­ litetssyn.» som kan tas till utgångspunkt# Däri ligger ookså förklaringen till att den "fullständiga rationaliteten" inte uppfattas som någon lämp­ lig utgångspunkt i det här sammanhanget* Det beror bl*a* på de tekniska svårigheter vid modellkonstruktionen, som hänger samman med att både med­ lemmar ooh partiledare antas laborera med multipla målsättningar. Men

värde som jämförelsepunkt fordras ju att den "renodlar" egenskaper, som man vet eller på goda grunder kan anta finns representerade i "verklig­ heten". Annars fungerar den överhuvudtaget inte som något hjälpmedel till

11)

att förklara det faktiska skeendet '• Det är just i det avseendet svå­ righeter tornar upp sig, då och om den "fullständiga rationaliteten" skall tillämpas på medlems- eller partiledarbeteendet» Medlemmarnas upp­ levda intresseöverensstäffiiaelse med partiet har visserligen på goda grunder antagits vara avgörande för deras förhållande till partiet. På den grund­ valen går det också att genomföra en logisk analys, som åtminstone påmin­ ner om en mål/inedelanaly s • Så sker t »ex. då det talas om samband mellan intresseöverensstämmelae och stöd. Att ge resp. undanhålla stöd uppfattas som ett sätt, dvs. ett medel, att uttrycka intresseöverensstämmelse. En person, vars beteende avviker härifrån, kan betecknas såsom - i varje fall partiellt - irrationell, osv. Men man har för den skull inte förklarat den positiva eller negativa intresseöverensstamineIsen. Inte heller har man förklarat varför positiv eller negativ intresseöverensstämmelse av­ sätter åen ena eller den andra effekten på atodvariabeln. Följaktligen kan resonemanget inte gärna sägas leva upp till de krav, som rimligen kan ställas på en analys baserad på föreställningen om fullständig rationali­ tet. Det problemet kan i och för sig avhjälpas genom att luckorna i det ovanstående täpps till. Man får då gå ett steg tillbaka och inkorporera värdesystemet i analysen. Medlemmarna får tillskrivas vissa prioriteringar, verklighetsuppfattningar num. och därur härledda krav och önskemål på par­ tiet. Därigenom blir det i princip möjligt att ange när, varför och med vilken effekt intresseöverensstämmelsen slår över från positivt till nega­ tivt eller vice versa. Det gäller, med andra ord, att konstruera en hypo­ tetisk partimedlem, som är tillräckligt representativ för populationen

medlemmar i masspartier , för att kunna tjäna som idealtypisk referens­ punkt. Det är en mycket svår uppgift, som kompliceras av att ôet finns få eller inga empiriska generaliseringar att falla tillbaka på. Det är därtill tveksamt om det går att göra annat än högst abstrakta utsagor om den stora population, som här är föremål för intresse. Av den anledningen görs inte heller några försök att skapa ett Idealtypiskt värdesystem} och därmed saknas också förutsättningar för ett modellresonemang baserat på föreställningen om fullständig rationalitet.

Den rationalitetssyn, som bildar utgångspunkt i det här sammanhanget, kan kritiseras ur ett flertal aspekter. Det har t.ex. framhållits att den inte medger att agnarna skiljs ut från vetet, avs. att de

irratio-12)

neila sorteras ut . Invändningen är dock enbart delvis berättigad. Av antagandet om subjektiv rationalitet följer nämligen bl»a. att beteen­ det justeras, allteftersom beslutsunderlaget undergår förbättringar i förhållande till utgångaläget. In person, som fattat ett felaktigt beslut, kommer, med andra ord, att justera sitt beteende, om och när det går upp för honom att beslutet inte var det bästa med avseende på hans målsätt­ ningar. Det enda, som kan tänkas avhålla honom därifrån, är att kostna­ derna för förändringen har blivit oöverstigliga. Han kan t.ex. ha kommit att identifieras med sina tidigare ståndpunkter och vara övillig att ta den prestige- och/eller trovärdighetsförlust, som kan tänkas följa av att han förändrar sitt beteende och därigenom tillstår ett misstag.

Det är självfallet också svårt att fälla ett definitivt omdöme om den individuella rationaliteten i och med att det tas hänsyn till flera mål­ sättningar. Ett och samma beteende kan t.ex. vara instrumentent med av­ seende på flera, rentav alla, målsättningar» Det kan vara instrumentent ined avseende på vissa målsättningar, xaen inte andraf och det kan slutli­ gen ha rent negativa effekter för måluppfyllelsen i ett eller flera av­ seenden. Ett slutomdöme är därför knappast möjligt annat än mot bakgrund av alla data om det individuella värdesystemet» Men det är ett problem, som inställer sig i alla sammanhang, där dot laboreras med ett rationali­

tetsbegrepp. Svårigheten maskeras möjligen i de fall, då man nöjer sig med att analysera ett beteende utifrån en enda målsättning, men finns naturligtvis ändå. Här väljB något, som närmast kan liknas vid en medel­ väg. För att ge analysen så ator realism som möjligt tas hänsyn till ett flertal målsättningar! även till sådana individualmålsättningar, som nor­ malt inte uppfattas som politiskt relevanta. Men resonemanget är förenk­ lat. De politiska målsättningarna "fångas" genom intresaeoveransstäiamel-sen och stödet, som har karaktär av mellanliggande variabler i förhållande till de individuella värdesystemenj och de icke politiska målsättningarna har närmast residualställning. Men redan det är tillräckligt för att åra uppmärksamhet till de fall, då ett beteende är rationellt med avseende på en målsättning, men inte i förhållande till en annan. Eftersom analy­ sen inte gör några anspråk på att täcka in alla tänkbara målsättningar, måste man också räkna med att ett beteende, som förefaller klart irratio­ nellt, framstår som högst rimligt i och med att det sätts i relation till det värdesystem, som individen i fråga faktiskt har. I väntan på de empi­ riska lindersökningar, som i och för sig är tänkbara, men med all sanno­ likhet svårgenomförbara, är det nödvändigt att ta hänsyn även till sådana

1 * \

eventualiteter •. På det teoretiska planet får det inga andra konsekven­ ser än att alla fall framstår som mer eller mindre osäkraj åtminstone ur

ett totalitetsperspektiv» Alla uttalanden« som görs om t.ex» medlems-rationalitèten, har därför i någon män en partiell prägel» Ett beteende kanske är politiskt irrationellt, men rationellt i något annat avseende, osv»

Den här rationalitetssynen är således förenad med uppenbara svårigheter. Men problemen är för det första mindre allvarliga än vad man gärna före­ ställer sig och för det andra gemensamma för alla rationalitetsresonemang} i varje fall för de analyser, där verklighetsöver»nsstämmelse och/eller verklighetstillämpning eftersträvas»

5»2 Inbördes förhållanden mellan de systemanalytiska huvudantagandena Set har redan framhållits att systemanalysen varken är.eller gör anspråk på att vara en deduktiv modell, där allting går att föra tillbaka på all­ ting annat* Dess huvudantaganden är, helt enkelt, avsedda att täeka in olika aspekter av "verkligheten"» Det torde emellertid redan på detta stadium stå klart att antagandena ibland ligger nära varandra och har samband med varandra* Interdependensantagandet är i själva verket det enda antagande, som i det avseendet faller ur bilden* Det säger sig självt att den sociala interdependensen inte är någon förutsättning för ett ra­ tionellt beteende eller vice versa« Möjligen kan sägas att interdependen­ sen - mellan systemet ooh omgivningen samt mellan komponenterna i syste­ met - gör det väsentligt att beslutsfattarna agerar meningsfullt på de informationer de får» Annars finns risk för att situationen går dem ur händarnai Samma kommentarer kan göras beträffande förhållandet mellan interdependensen och adaptiviteten» Inte heller finns det något samband mellan interdependensen och återkopplingen» Det kan uppenbarligen före­ ligga ömsesidiga beroendeförhållanden, som inte rapporteras vidare genom någon wfeedback,,slinga» På samma sätt kan det givetvis förekomma ett kon­ tinuerligt informationsflöde mellan t»ex* systemet och dess omgivning, utan att det föreligger någon interdependens dem emellan» Bristen på ömsesidiga samband blir då det enda, som förmedlas till beslutsfattarna* Men även det får bedömas som en betydelsefull kunskap i det att den rim­ ligen bidrar till måluppfyllelsen»

Alla de övriga antagandena är emellertid kopplade till varandra på ett eller annat sätt* Sambandet mellan adaptivitets- och rationalitetsanta­ gandena framträder bäst, då systemet sätts in i ett långsiktigt perspek­ tiv» Utan rationalitet hos beslutsfattarna skulle systemet nämligen knap­ past "bete sig" funktionellt} vare sig generellt eller med avseende på

systemöverlevnaden. En allmänt sett irrationell beslutsfattare kan vis­ serligen ha turen att inte fatta ett dysfunktionellt beslut vid det första beslutstillfället. Men nästa gång har hans chanser att undgå det maladap-tiva minskat och återigen nästa gång har de krympt ytterligare, osv. Kort sagt, den kumulativa risken arbetar mot honom1^• Variationer i mängden potentiellt adaptiva åtgärder kan självfallet medföra att det - från fall till fall « tar olika lång tid, innan effekterna av det irrationella tar ut sin rätt» I en situation, där många åtgärder kan vara adaptiva med avseende på en och samma målsättning, finns ju rimligen goda förutsätt­ ningar för att beslutsfattarna, alldeles omedvetet, håller sig inom ramen för det adaptiva» Det kontrasterar då mot ett läge, där mängden potenti­ ellt adaptiva åtgärder är mindre omfångsrik och gränserna följaktligen mera snäva» Men förr eller senare måste irrationaliteten slå igenom i ett maladaptivt beteende» Vad gäller ett socialt system finns sÅledes anledning att se ràtionaliteten som en långsiktig nödvändig förutsättning för adaptiviteten»

Det ovanstående skall inte tolkas så, att systemöverlevnaden är den pri­ mära målsättningen för beslutsfattarna. Så länge som de är rationella, kan systemet "bete sig" adaptivt med avseende på systemöverlevanden oav­ sett om den har ställning som aktivt driven målsättning eller inte. Det förutsätter enbart att de målsättningar, som beslutsfattarna går in för, är så kopplade till systemöverlevnaden, att måluppfyllelse med avseende på dem inte blir dysfunktionell med avseende på systemöverlevnaden. Ett annat alternativ är att beslutsfattarna väljer att slå vakt om system­ överlevnaden i händelse av en målkonflikt. Ett sådant beteende är också högst rimligt, då systemöverlevnaden är primär i den meningen att den är en förutsättning för måluppfyllelse i varje annat avseende. Systemöver­ levnaden förs då åtminstone temporärt upp på ett medvetet plan. Den möj­ ligheten lämnades försiktighetsvis öppen i det målsättningsresonemang, som fördes i det föregående kapitlet. Vid en närmare granskning av de målsättningar, som där tillskrevs den centrala partiledningen, ter dèt sig emellertid osannolikt att utvecklingen skulle gå därhän annat än i undantagsfall» Målsättningarna står i ett uppenbart beroendeförhållande till varandra och ävenså till systemöverlevnaden. Ett negativt utfall pä