• No results found

En innedag i veckan !?

In document Uterummet som kunskapskälla (Page 40-42)

Tänk om… Röster från några lärare under en lunchpaus. - Har ni hört det senaste dom har hittat på?

- Nej, vadå?

- Jo nu förstår ni, nu ska vi ha en innedag i veckan, minst. - Vadå? Innedag, hur menar du?

- Jo alla elever ska undervisas inomhus i klassrummen minst en dag i veckan. - Va? Jo hitta på kan dom alltid men har dom funderat på hur det skulle fungera rent praktiskt?

- Jag vet. Det kunde väl i och för sig vara trevligt att vara inne men jag kommer att få svårt för jag är ju själv i klassen. Jag har varken assistenter eller någon extra resurs. Det finns ju alltid Karin, men hon måste ju vara på fältförrådet annars blir där kaos.

- Precis. Samma gäller ju Lars på hantverkssidan. Ja, jag vill inte ensam stå ansvarig för vad som kan hända om man ska vara själv med klassen inne en hel dag.

- Nej. tänk bara på ljudvolymen. Hur blir det när alla ska diskutera i sina grupper, vilket hallå! Man kommer ju att få huvudvärk. Dessutom blir det ju oerhört begränsat rörelseutrymme. Hur ska alla få plats?

- Man kan ju undra om dom har tänkt att alla ska sitta still i bänkar hela dagen eller? Hur skulle det bli. Dom kommer ju att somna. Och tänk på smittorisken om alla ska sitta inne och andas varandras luft i samma rum hela dagen. Hur kul blir det när halva klassen blir sjuk? - Värst är ändå olycksrisken. Ni har väl hört vad som hände med klassen i Höganäs? - Jo, alla pratade ju om det i höstas. Men vad var det som hände egentligen?

- Det var en klass som hade innedag och mitt under lektionen började två killar tetas med varandra. Ni vet hur lätt det blir så om de sitter i bänkarna hela dagen. Sen utan förvarning reser sig den ena upp och slänger ett suddgummi rätt ut i klassrummet. Oturligt nog träffade det rätt i ögat på en annan elev som började skrika, varpå tre tjejer rusar upp. En av dom lyckas sno in benet i remmen till en ryggsäck och föll rakt på den vassa bänkkanten så hon fick ett stort hack i tinningen. Du vet, blodet sprutade och det var fullständig kaos. Och du kan tänka dig, så obehagligt innan dom fick ut henne i friska luften och kunde ta hand om skadan

41

och så. Läraren blev ansvarig och det var ett himla hallå på föräldrarna. Killen som fick suddgummit i ögat var nära att få bestående skador på synen. Dom fick sluta med innedagar. - Ja, fy vad otäckt. Sen står man där själv med hela ansvaret också. Det är faktiskt ingen lätt uppgift att själv ha koll på alla när de är instängda på det viset. Hårda golv, vassa bänkkanter, saxar som ligger framme och alla stolsben, väskremmar och annat som man så lätt kan snava på inomhus. Man kan ju inte lika lätt arbeta som man är van heller, med små elevgrupper där de har eget ansvar och så.

- Nej, hur ska det gå till? Jag menar typ "Varsågoda grupp tre kan ta högra hörnet av

klassrummet och grupp ett och två kan vara i bakre delen av klassrummet" Hur skulle det bli? - Jag har hört dom som låter grupperna gå till olika delar av skolan. Någon i studiehallen, någon i biblioteket och så.

- Herregud, men hur vågar dom de? Då vet man ju inte alls var de tar vägen? De går ju inte att kalla ihop grupperna, och tänk bara så många saker de kan råka ut för på egen hand. Tänk bara på alla vassa passare som finns lite överallt.

- Ja för att inte tala om de hala golven! Hur många kommer inte att trilla och få hjärnskakning där? Värst blir det förstås de dagar när dom har kört med det där maskinvidundret som bonar, då är dom ju glashala.

- Allt det där är ju faktiskt viktigt att tänka på, men sen är det ju också en fråga om kvaliteten på undervisningen. Vi har ju faktiskt en målrelaterad skola numera och vi måste slå vakt om att eleverna lär sig något och inte bara flummar runt.

- Jo, dom påstår att de ska läsa allt i böcker och på internet.

- Va? Men hur tänker dom? Vad blir det för verklighetsanknytning? Det är ju helheten som är viktig, miljön, reflektionerna, utbytet av diskussionerna mellan eleverna när de rör sig fritt, materialinsamling, hantverket, inspirationen till hypoteser. Ja det är svårt att sätta fingret på det men det är ju så mycket som skulle bli svårare. Hur får man inspiration och kreativitet om man sitter inne hela dagen? Samma gardiner, hårda väggar och golv, inget som rör sig. Ingen vind som blåser, man märker ju knappt ens väder eller årstider där inne.

- Ja jag tror att risken är stor för att dom bara kommer att skriva av texter. En liten snutt här och en liten snutt där. Du vet, utan att reflektera bara skriva av. Det har man ju hört. Elever som haft innedagar och egentligen inte lärt sig något som de berörs av. De blir reproducenter av gammal skåpmat, allihop.

42

- Nej, dom får nog tänka över det där lite till. Fast jag har svårt att tro att det blir av i någon större utsträckning. Det är ju ändå ganska självklart att man inte kan vara inne hela dagarna och flera dagar i veckan dessutom. Om inte annat kommer ju eleverna att mista sin relation till natur och miljö. Och tänk om det börjar brinna, hur kommer dom ut då? Nej fy.

- De kanske kommer att spendera större delen av sitt liv inomhus. De kanske blir

passiviserade av allt stillasittande, och tänk på motorik, muskulatur, kondition, koordination, you name it…

- Risken finns att de hänvisas till andrahandsupplevelser. Du vet t ex , se någon på TV som gör något istället för att göra det själv. Det har man ju hört talas om.

- Men hur seriöst är förslaget egentligen? Är det enbart rykten, eller är det ett förslag som behandlats inom vårt rektorsområde?

- Ja blir det allvar så krävs det åtminstone mer resurser. Annars faller det av sig själv. Dessutom krävs det nog en del fortbildning för oss. Jag vet i alla fall inte hur jag ska kunna motivera och inspirera.

- Nej, vi behöver konkreta metodiktips. - Absolut.

In document Uterummet som kunskapskälla (Page 40-42)

Related documents