”Naturen är full av upplevelser i former, färger och dofter som väcker olika känslor. Den erbjuder både dramatiska händelser och trygghet och kan ge möjligheter till nya attityder, ny gemenskap och nya värderingar.” (Brügge m.fl. 2007)
Genom att flytta verksamheten till uterummet kan barnen få prova på och se hur saker
fungerar i sin rätta miljö. Har barnen fått den teoretiska bakgrunden befästs lärandet när de ser det i sitt rätta sammanhang. Vid dessa tillfällen skapas dessutom en bra grund för en dialog och ett socialt samspel, genom att byta tankar och erfarenheter med varandra. Enligt
Vygotskij är lärandet en social interaktion, ett utbyte av kunskaper och erfarenheter. Att skapa den optimala proximala utvecklingszonen (ZPD) då barnet utgår från sina egna kunskaper och kan dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter på ett bra sätt (Strandberg, 2005). Det är viktigt att veta när olika aktiviteter ska eller bör genomföras. Att våren är den årstid när grodynglen finns i vattendragen för att studera dem och följa deras utveckling. Verksamheten kan anpassas efter de tillgängliga närmiljöer som finns i anslutning till förskolor och skolor. De förskolor och skolor vi har varit i kontakt med utnyttjar sin närmiljö efter bästa förmåga, men pedagogerna påtalar alla att de gärna hade velat ha mer och bättre kunskaper för att få verksamheten i uterummet bättre och mer meningsfull. Att kombinera inne och
utomhusverksamhet kan skapa bättre grund för lärandet. När väggarna vidgas och
verksamheten flyttas ut får barnen en naturlig motorisk träning, tillfälle att vara stilla och reflektera över naturen med dess tillgångar (Szczepanski, 1991).
Hela uterummet ses av en del pedagoger som en stor inspirationskälla som främjar fantasi, kunskap och hälsa. Matematiken är lätt att få in genom att det finns gott om material som t.ex. går att räkna och sortera. Språkutvecklingen stärks genom dialoger av de tankar och
funderingar barnen har med sig från sina upplevelser i uterummet. Frisk luft, att balansera på stockar och stenar, gynnar både den fysiska och psykiska hälsan (Winroth & Rydqvist 2008).
32
4:3 Sammanfattning och slutsatser
Aktivitet är en av grundstenarna i verksamheten och eftersom fantasin också är en viktig del i lärandet är lekaktiviteter något positivt. Därför dominerar den fria leken i verksamheten. De pedagoger vi har träffat i undersökningen är bra på att använda uterummet. Detta görs i den dagliga verksamheten, men kunskapen om att detta är en form av lärande är något som väcktes hos pedagogerna i vår undersökning. Utomhuspedagogik låter komplicerat i många pedagogers öron, de ser det som något stort, svårt och välplanerat. Genom upplevelser och växelspel mellan inne- och uteverksamhet kan barnen använda sina sinnen på olika sätt. När sinnena används på rätt sätt befästs kunskapen och blir mer varaktig, eftersom det då skapas en relation till lärandet (Dahlgren & Szczepanski, 1991). Att se uterummet som en
kunskapskälla och att naturen är full av material som är fritt för oss att använda. Det är inte nödvändigt att ta med material ut för att bedriva uteverksamhet. Under våra observationer hör vi att pedagogerna pratar om olika former med barnen i sandlådorna, de uppmanas att hämta eller leta upp olika saker och då gärna ett specifikt antal. Detta är ett sätt att använda
uterummet som en kunskapskälla. En form av lärande och ett pedagogiskt verktyg som skapar många vägar till olika lärande.
De flesta pedagoger vill vara ute och bedriver en del verksamhet utomhus. Det finns ett önskemål från pedagogernas sida att få mer kunskap om hur de kan använda sig av uterummet som ett pedagogiskt verktyg. Fortbildning kan hjälpa pedagogerna att upptäcka fler
möjligheter i verksamheten. Om pedagogerna får möjlighet till mer fortbildning inom utomhuspedagogik så tror vi även att rädslan för det vidgade uterummet blir mindre. Den fria leken står i fokus under utevistelsen på de förskolor och skolan vi har undersökt. Leken är viktig för lärandet och kan vara en utgångspunkt för aktiviteter i verksamheten. Barnen blir genom leken centralt delaktiga i sin egen läroprocess. Leken är en utvecklingszon, barnen leker när de utvecklar sina nya kunskaper (Khylemark & Whinter, 1999). Genom att bygga vidare på barnens tankar och visade intresse som öppnas i den fria leken kan en bra pedagogisk utgångspunkt skapas för t.ex. ett kommande tema. För detta krävs det planering
33
av pedagogerna. Planeringstiden är begränsad på förskolorna och skolorna. Pedagogerna vi pratat med upplever att tiden ofta går åt till mötestider eller så blir inte planeringen av på grund av personalbrist. Som vi tidigare tagit upp så krävs det planering för att skapa en bra pedagogisk verksamhet både ute och inne. När det finns en pedagogisk tanke bakom en aktivitet kan det ibland vara bra att prova på den i olika miljöer för att se om den fungerar på samma sätt ute som inne (Hedberg, 2004). Att göra saker inne eller ute kan innebära att verksamheten bedrivs i ett växelspel mellan olika miljöer. Det behöver inte innebära att kunskaperna vi vill lära ut ska ha en faktisk anknytning till platsen. Vi kan lära oss om natur och miljö inne lika väl som vi kan lära oss räkna och skriva ute. Att vara ute måste inte betyda spring och livlig aktivitet, det går även bra att göra saker i ett lugnare tempo. Det kan innebära att sortera, bygga eller studera något på nära håll i en lupp. I en av våra intervjuer berättade en pedagog om ett barn som har svårt att vara stilla och koncentrera sig inne. Däremot när de är ute i naturen har detta barn visat på en trygghet och kan slappna av. Det visar barnet genom att kunna ligga och betrakta himlen och träden medan de andra barnen är i full gång med lekar runt omkring. Om vi känner oss trygga och har en förtrogenhet till naturen kan uterummet bli en allsidig kunskapskälla (Dahlgren & Szczepanski, 1991). Som pedagog måste vi inte ha rätt svar på alla frågor barnen ställer utan ett svar kan vara att det tar vi reda på när vi kommer tillbaka till skolan eller förskolan.
34