Innehållsförteckning
Sida:
Bakgrund 2
Syfte 4
Frågeställning 5
Metod 5
Litteratursökning
5
Inklusions- och exklusionskriterier
5
Klassificering och värdering av artiklar
6
Bearbetning
7
Analys
8
Etisk granskning
8
Resultat 8
Upplevelser
9
Stöd
14
Diskussion 16
Metoddiskussion
16
Resultatdiskussion
16
Slutsats 18
Bilagor:
Bilaga 1. Granskningsmall
Bilaga 2. Översikt av inkluderade artiklar Bilaga 3. Översikt av exkluderade artiklar
2
Bakgrund
Upplevelsen av att föda barn är mångdimensionell, kvinnans känslor kan både vara av positiv och negativ karaktär. Kvinnans upplevelser påverkas av såväl fysiska som psykosociala faktorer. Att föda barn är därför inte bara en fysiologisk process utan även en mental process. Graviditeten innebär en mognad och en identitetsförändring för kvinnan, som i och med förlossningen blir mamma.
Glädjen och förväntan skiftar med oro hos de flesta, men hos en del kvinnor tar oron övertaget och resulterar i förlossningsrädsla (Sjögren, 1998, s. 9-11).
De senaste trettio åren har antalet kejsarsnitt ökat med 11 %. Kejsarsnitt utförda av humanitära skäl, det vill säga utan obstetrisk indikation har ökat med 80 % mellan åren 1990 och 2001. Den vanligaste orsaken till att kvinnor önskar att bli förlösta med kejsarsnitt är svår förlossningsrädsla (Åmark & Ryding, 2006).
Förlossningsrädsla innebär fruktan, ångest eller skräck inför att föda sitt barn.
Stark förlossningsrädsla innebär att rädslan är så svår att den påverkar kvinnans dagliga liv med mardrömmar, sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter (Saisto & Halmesmäki, 2003). Rädslan inför förlossningen kan ha olika fokus.
Den kan innefatta rädsla för smärta, att brista, att barnet ska dö eller skadas under förlossningen, eller att inte få tillräckligt med hjälp eller vård. Kvinnorna kan också vara rädda för att tappa kontrollen, att bli deprimerade, eller att dö (Berg &
Lundgren, 2004, s. 155- 159; Åmark & Ryding, 2006).
I Sverige lider cirka 6-8% av svår förlossningsrädsla och cirka 17 % lider av en måttlig förlossningsrädsla (Berg & Lundgren, 2004, s. 155- 159). Majoriteten av de kvinnor som lider av förlossningsrädsla har tidigare upplevt en svår
förlossning. Komplikationer kan ha uppstått och kvinnan tvingats genomföra akut kejsarsnitt eller blivit tvungen att använda sugklocka. Det finns också kvinnor som har haft en normal förlossning men på grund av att de känt sig
obekräftade, utsatta och kränkta av personalen har de utvecklat rädsla och ångest inför framtida förlossningar (Berg & Lundgren, 2004, s. 155- 159; Saisto &
Halmesmäki, 2003).
Kvinnor med förlossningsrädsla är enligt forskning en mycket sårbar grupp. Hos dessa kvinnor är depression, sårbarhet, bristande socialt stöd eller en tidigare negativ förlossningsupplevelse vanligt förekommande (Berg & Lundgren, 2004, s.
155- 159; Åmark & Ryding, 2006).
Att bli förlöst med kejsarsnitt kan ses som ett möjlig sätt att undkomma de faktorer som ligger till grund för förlossningsrädsla (Ekman-Orderberg, Irestedt, Olofsson, Sjögren & Wirfeldt, 1999). Resultatet av en studie visade att kvinnor som blivit förlösta med kejsarsnitt tidigare hade ändrat sin åsikt om vaginal förlossning och ansåg att kejsarsnitt var säkrare, snabbare och förhindrade att barnet skulle skadas (Fenwick, Gamble & Hauck, 2006).
Att identifiera kvinnor med förlossningsrädsla är viktigt eftersom det orsakar ett stort lidande hos den enskilda kvinnan. Om kvinnan är motiverad går
förlossningsrädslan att behandla. Behandlingen består av psykologiska, obstetriska och anestesiologiska åtgärder, som till exempel igångsättning eller individuell smärtlindring(Berg & Lundgren, 2004, s. 155- 159; Ekman- Ordeberg et al. 1999). Inom förlossningssjukvården har olika organisationer utvecklats för att möta kvinnor med förlossningsrädsla på bästa sätt. Barnmorskan på
mödravårdcentralen bedömer om en kvinna behöver hjälp med sin
förlossningsrädsla. En remiss skickas då till förlossningsavdelningen för utredning och samtal. Dessa organisationer benämns ofta som Auroramottagningar, där har barnmorskan inte bara medicinska kunskaper utan även kunskap och erfarenhet om samtalskonst, kriser och psykologi i allmänhet. I dessa organisationer handleds barnmorskorna och läkarna av psykologer eller läkare med
specialistutbildning (Olofsson, 2003, s. 33- 35). De får också information samt möjlighet att göra ett studiebesök på förlossningen. Det finns även resurser för djupgående terapi vid behov (Berg & Lundgren, 2004, s. 155- 159; Ekman- Ordeberg et al. 1999).
Vård av gravida kvinnor skall bedrivas så att kraven på god vård uppfylls enligt Hälso- och Sjukvårdslagen (HSL1982:763). Grunden för omvårdnaden bör utformas så att patientens integritet och självbestämmande rätt respekteras så att patienten känner trygghet och får god kontakt med vårdpersonalen (Raadu, 2006,
4 s. 106). För att säkerställa att kvinnan får den vård hon vill ha bör hon
tillsammans med vårdaren tidigt under graviditeten göra en förlossningsplan. Den blir en garantisedel för att förlossningsprocessen ska bli som kvinnan tänkt och en hjälp för barnmorskan att förstå kvinnans behov och undvika missförstånd
(Sjögren, 1998, s. 25). Öppenhet och följsamhet är viktiga redskap som
vårdpersonalen bör använda sig av för att förstå kvinnans levda värld. Genom att ställa frågor förstår vårdpersonalen lättare vad kvinnan behöver och kan ge henne trygghet. Vårdpersonalen skall ge kvinnan den individuella vård hon behöver varken mer eller mindre (Berg & Lundgren. 2004, s. 171). Genom att
omvårdnaden av den gravida kvinnan är individuellt anpassad, blir det lättare för kvinnan att känna trygghet hos sin barnmorska. Känslan av trygghet gör att kvinnan vågar släppa på sin kontroll och låta sig bli omhändertagen av sin barnmorska (Sjögren, 2003).
Omvårdnads teoretikern Joyce Travelbee hävdar att omvårdnad är sambandet mellan patient och sjuksköterska. Hon tar starkt avstånd från generaliserad omvårdnad då hon ser varje individ som unik. Allt som kan inverka störande på människans hälsa och välbefinnande förefaller sjuksköterskans ansvarsområde.
Det generella målet med omvårdnad är att hjälpa och stötta patienten att hantera och finna en mening med situationen och på så vis finna hälsa och ett
välbefinnande (Kirkevold, 2000, s. 130-140).
Antalet kvinnor som lider av förlossningsrädsla har ökat den senaste tiden, därför ställs det allt större krav på omvårdnaden. Denna litteraturstudie kommer att belysa olika orsaker till förlossningsrädsla för att öka vårdpersonalens kunskaper om denna grupp av kvinnor. Vilket stöd dessa kvinnor behöver för att känna trygghet och hanterbarhet inför sin förlossning kommer också att belysas.
Syfte
Syftet med denna litteraturstudie är att belysa faktorer som kan påverka
upplevelsen av förlossningsrädsla, samt vilket behov av stöd förlossningsrädda kvinnor behöver.