Förlossningsrädsla: Stöd till kvinnor med förlossningsrädsla

(1)

Abstrakt

De senaste åren har antalet kejsarsnitt på humanitär indikation ökat i Sverige. Den vanligaste bidragande orsaken till detta är förlossningsrädsla. Med

förlossningsrädsla menas att man känner ångest och fruktan inför sin förlossning.

Syftet med denna litteraturstudie är att belysa faktorer som kan påverka upplevelsen av förlossningsrädsla samt vilket behov av stöd förlossningsrädda kvinnor behöver. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie som omfattade 16 vetenskapliga artiklar. Vid granskningen av dessa artiklar bildades två huvudkategorier, dessa var; upplevelser och stöd. Resultatet visade att den vanligaste upplevelsen vid förlossningsrädsla var rädsla för smärta och oron för sin och sitt barns hälsa och välmående. Förlossningsförloppet var också något som orsakade rädsla hos vissa kvinnor. Mest utsatta för förlossningsrädsla var kvinnor som led av dålig självkänsla och tvivlade på sin prestationsförmåga. Kvinnans tidigare erfarenheter spelade en stor roll vid upplevelsen av förlossningen. Den bästa vård förlossningsrädda kvinnor kan få är stöd från sin omgivning och vårdpersonal. Den mest framgångsrika behandlingsmetod enligt denna litteraturstudie var terapi.

En slutsats blev att det är viktigt att upptäcka kvinnans förlossningsrädsla i ett tidigt stadium och att omvårdnaden är individualiserad.

Nyckelord: Förlossning, Litteraturstudie, Omvårdnad, Rädsla, Stöd och Ångest

Handledare: Kicki Larsson, Universitetsadjunkt

Examinerande lärare: Astrid Nystedt, Universitetslektor

Förlossningsrädsla

- Stöd till kvinnor med förlossningsrädsla

Caroline Erixon Sara Holm

Mittuniversitet, Sundsvall Institutionen för Hälsovetenskap

Omvårdnad C, 51- 60p Höstterminen 2007

(2)

1

Innehållsförteckning

Sida:

Bakgrund 2

Syfte 4

Frågeställning 5

Metod 5

Litteratursökning 5

Inklusions- och exklusionskriterier 5

Klassificering och värdering av artiklar 6

Bearbetning 7

Analys 8

Etisk granskning 8

Resultat 8

Upplevelser 9

Stöd 14

Diskussion 16

Metoddiskussion 16

Resultatdiskussion 16

Slutsats 18

Bilagor:

Bilaga 1. Granskningsmall

Bilaga 2. Översikt av inkluderade artiklar Bilaga 3. Översikt av exkluderade artiklar

(3)

Bakgrund

Upplevelsen av att föda barn är mångdimensionell, kvinnans känslor kan både vara av positiv och negativ karaktär. Kvinnans upplevelser påverkas av såväl fysiska som psykosociala faktorer. Att föda barn är därför inte bara en fysiologisk process utan även en mental process. Graviditeten innebär en mognad och en identitetsförändring för kvinnan, som i och med förlossningen blir mamma.

Glädjen och förväntan skiftar med oro hos de flesta, men hos en del kvinnor tar oron övertaget och resulterar i förlossningsrädsla (Sjögren, 1998, s. 9-11).

De senaste trettio åren har antalet kejsarsnitt ökat med 11 %. Kejsarsnitt utförda av humanitära skäl, det vill säga utan obstetrisk indikation har ökat med 80 % mellan åren 1990 och 2001. Den vanligaste orsaken till att kvinnor önskar att bli förlösta med kejsarsnitt är svår förlossningsrädsla (Åmark & Ryding, 2006).

Förlossningsrädsla innebär fruktan, ångest eller skräck inför att föda sitt barn.

Stark förlossningsrädsla innebär att rädslan är så svår att den påverkar kvinnans dagliga liv med mardrömmar, sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter (Saisto & Halmesmäki, 2003). Rädslan inför förlossningen kan ha olika fokus.

Den kan innefatta rädsla för smärta, att brista, att barnet ska dö eller skadas under förlossningen, eller att inte få tillräckligt med hjälp eller vård. Kvinnorna kan också vara rädda för att tappa kontrollen, att bli deprimerade, eller att dö (Berg &

Lundgren, 2004, s. 155- 159; Åmark & Ryding, 2006).

I Sverige lider cirka 6-8% av svår förlossningsrädsla och cirka 17 % lider av en måttlig förlossningsrädsla (Berg & Lundgren, 2004, s. 155- 159). Majoriteten av de kvinnor som lider av förlossningsrädsla har tidigare upplevt en svår

förlossning. Komplikationer kan ha uppstått och kvinnan tvingats genomföra akut kejsarsnitt eller blivit tvungen att använda sugklocka. Det finns också kvinnor som har haft en normal förlossning men på grund av att de känt sig

obekräftade, utsatta och kränkta av personalen har de utvecklat rädsla och ångest inför framtida förlossningar (Berg & Lundgren, 2004, s. 155- 159; Saisto &

Halmesmäki, 2003).

(4)

3 Kvinnor med förlossningsrädsla är enligt forskning en mycket sårbar grupp. Hos dessa kvinnor är depression, sårbarhet, bristande socialt stöd eller en tidigare negativ förlossningsupplevelse vanligt förekommande (Berg & Lundgren, 2004, s.

155- 159; Åmark & Ryding, 2006).

Att bli förlöst med kejsarsnitt kan ses som ett möjlig sätt att undkomma de faktorer som ligger till grund för förlossningsrädsla (Ekman-Orderberg, Irestedt, Olofsson, Sjögren & Wirfeldt, 1999). Resultatet av en studie visade att kvinnor som blivit förlösta med kejsarsnitt tidigare hade ändrat sin åsikt om vaginal förlossning och ansåg att kejsarsnitt var säkrare, snabbare och förhindrade att barnet skulle skadas (Fenwick, Gamble & Hauck, 2006).

Att identifiera kvinnor med förlossningsrädsla är viktigt eftersom det orsakar ett stort lidande hos den enskilda kvinnan. Om kvinnan är motiverad går

förlossningsrädslan att behandla. Behandlingen består av psykologiska, obstetriska och anestesiologiska åtgärder, som till exempel igångsättning eller individuell smärtlindring(Berg & Lundgren, 2004, s. 155- 159; Ekman- Ordeberg et al. 1999). Inom förlossningssjukvården har olika organisationer utvecklats för att möta kvinnor med förlossningsrädsla på bästa sätt. Barnmorskan på

mödravårdcentralen bedömer om en kvinna behöver hjälp med sin

förlossningsrädsla. En remiss skickas då till förlossningsavdelningen för utredning och samtal. Dessa organisationer benämns ofta som Auroramottagningar, där har barnmorskan inte bara medicinska kunskaper utan även kunskap och erfarenhet om samtalskonst, kriser och psykologi i allmänhet. I dessa organisationer handleds barnmorskorna och läkarna av psykologer eller läkare med

specialistutbildning (Olofsson, 2003, s. 33- 35). De får också information samt möjlighet att göra ett studiebesök på förlossningen. Det finns även resurser för djupgående terapi vid behov (Berg & Lundgren, 2004, s. 155- 159; Ekman- Ordeberg et al. 1999).

Vård av gravida kvinnor skall bedrivas så att kraven på god vård uppfylls enligt Hälso- och Sjukvårdslagen (HSL1982:763). Grunden för omvårdnaden bör utformas så att patientens integritet och självbestämmande rätt respekteras så att patienten känner trygghet och får god kontakt med vårdpersonalen (Raadu, 2006,

(5)

s. 106). För att säkerställa att kvinnan får den vård hon vill ha bör hon

tillsammans med vårdaren tidigt under graviditeten göra en förlossningsplan. Den blir en garantisedel för att förlossningsprocessen ska bli som kvinnan tänkt och en hjälp för barnmorskan att förstå kvinnans behov och undvika missförstånd

(Sjögren, 1998, s. 25). Öppenhet och följsamhet är viktiga redskap som

vårdpersonalen bör använda sig av för att förstå kvinnans levda värld. Genom att ställa frågor förstår vårdpersonalen lättare vad kvinnan behöver och kan ge henne trygghet. Vårdpersonalen skall ge kvinnan den individuella vård hon behöver varken mer eller mindre (Berg & Lundgren. 2004, s. 171). Genom att

omvårdnaden av den gravida kvinnan är individuellt anpassad, blir det lättare för kvinnan att känna trygghet hos sin barnmorska. Känslan av trygghet gör att kvinnan vågar släppa på sin kontroll och låta sig bli omhändertagen av sin barnmorska (Sjögren, 2003).

Omvårdnads teoretikern Joyce Travelbee hävdar att omvårdnad är sambandet mellan patient och sjuksköterska. Hon tar starkt avstånd från generaliserad omvårdnad då hon ser varje individ som unik. Allt som kan inverka störande på människans hälsa och välbefinnande förefaller sjuksköterskans ansvarsområde.

Det generella målet med omvårdnad är att hjälpa och stötta patienten att hantera och finna en mening med situationen och på så vis finna hälsa och ett

välbefinnande (Kirkevold, 2000, s. 130-140).

Antalet kvinnor som lider av förlossningsrädsla har ökat den senaste tiden, därför ställs det allt större krav på omvårdnaden. Denna litteraturstudie kommer att belysa olika orsaker till förlossningsrädsla för att öka vårdpersonalens kunskaper om denna grupp av kvinnor. Vilket stöd dessa kvinnor behöver för att känna trygghet och hanterbarhet inför sin förlossning kommer också att belysas.

Syfte

Syftet med denna litteraturstudie är att belysa faktorer som kan påverka

upplevelsen av förlossningsrädsla, samt vilket behov av stöd förlossningsrädda kvinnor behöver.

(6)

5

Frågeställning

Vad grundar sig kvinnans förlossningsrädsla i?

Vilken betydelse har omvårdnad för kvinnor med förlossningsrädsla?

Metod

I denna litteraturstudie granskades litteraturen från det aktuella ämnet, som systematiskt och kritisk och sammanställdes till ett resultat (jfr Forsberg &

Wengström, 2003, s. 29-30). Resultatet bygger på vetenskapliga artiklar som har granskats och kvalitetsbedömts enligt SBU (nr 3,1999 s.39).

Litteratursökning

Artiklarna har sökts i databaserna Cinahl, Pubmed och Psycinfo. De sökord som användes var: Fear, Anxiety, Childbirth och Support, se tabell 1 .

Tabell 1.Databassökning utförd 2007-09-10, databaser, sökord, sökordkombinationer, antal träffar och antal utvalda artiklar.

Databas: Pubmed Cinahl Psycinfo

Sökord: Antal träffar: Antal träffar: Antal träffar:

Support 4634492 75473 244533

Childbirth 10844 8213 4734

Anxiety 92868 13604 163237

Fear 31602 6078 57496

Fear and childbirth and support

82 27 151

Anxiety and childbirth and support

141 52 551

Fear or anxiety and childbirth and support

189 33 573

Fear or anxiety and childbirth and support

84 *

Limits: Only items with abstracts, English, published in the last 5 years

33*

Limits: Only items with abstracts, English, published in the last 5 years

20*

Limits: Keywords, English, published in the last 5 years.

Antal artiklar för fortsatt granskning

18 4 0

Inkluderade artiklar 14 2 0

* Antal lästa abstrakt

Inklusions- och exklusionskriterier

Inklusionskritererna var studier med fokus på förlossningsrädsla och som var skrivna på engelska och var publicerade inom de fem senaste åren.

(7)

Exklusionskriterierna var artiklar som ej överensstämde med syftet och som var av låg (III) kvalité.

Klassificering och värdering av artiklar

Klassificeringen av artiklarna har genomförts enligt SBU, Statens Beredning för medicinsk utvärdering( nr.3 1999, s. 14- 15) och har indelats i följande grupper;

Randomiserad kontrollerad studie (RCT) är en prospektiv studie där man jämför undersökningsgrupper där deltagarna slumpvis har fördelats till antingen en kontrollgrupp eller en eller flera experimentgrupper.

Kontrollerad klinisk studie (CCT) är en typ av studie där man jämför en experimentgrupp med en kontrollgrupp eller med en tidigare kontrollgrupp ( historisk grupp).

Deskriptiv studie (DS) kan beskriva förekomsten, sambandet eller ett händelseförlopp hos en definierad grupp och saknar jämförelsegrupp.

Kvalitativ studie (K) är en studie där insamlad data i form av till exempel intervjuer, berättelser eller observerade beteenden analyseras och

presenteras med syfte att få en fördjupad förståelse för livsvärden såsom upplevelser och erfarenheter hos individen.

Tabell 2 Kriterier för bedömning av vetenskaplig kvalitet av studier med kvantitativ metod.

Kvalitetskriterier för RCT, CCT och DS enligt SBU (nr 3,1999 s. 39).

I= Hög kvalitet II= Medel III= Låg kvalitet RCT Större välmonitorerad

multicenterstudie med adekvat beskrivning av protokoll, material och metoder inklusive

behandlings teknik. Patient materialet tillräckligt stort för att besvara

frågeställningen

- Randomiserad studie med för få patienter och/ eller för många delstudier, vilket ger otillräcklig statistik styrka.

Bristfälligt antal patienter, otillräckligt beskrivet eller stort bortfall

CCT Väldefinierad frågeställning, tillräckligt antal patienter och adekvata statistiska metoder.

- Litet antal patienter,

tveksamma statistiska metoder.

DS Stort konsekutivt patient - Begränsat patient material

(8)

7

material som är väl beskrivet och analyserat med adekvata statistiska metoder ( t ex multivariant analys, fall- kontrollmetodik, ect). Lång uppföljning.

otillräckligt beskrivet, alltför kort uppföljning eller

inadekvata statistiska metoder.

K Väldefinierad frågeställning.

Relevant och tydligt beskrivet urval. Tydligt beskriven datainsamling och analysmetod. Logiskt och begripligt beskrivna tolkningar och slutsatser.

God kommunicerbarhet och replikerbarhet.

- Vagt definierad frågeställning.

Otydligt beskrivet urval.

Otillräcklig beskriven datainsamling och

analysmetod. Vagt beskrivna tolkningar och slutsatser. Oklar kommunicerbarhet och replikerbarhet.

Bearbetning

Bearbetningen av litteraturen har skett i tre faser enligt SBU (nr.3 1999 s. 15-16).

Fas 1.

En första bedömningen av artiklarna genomfördes genom läsning av 137 stycken titlar och abstrakt, och utfördes av två bedömare. De artiklar som överstämde med syftet och inklusionskriterierna var 22 stycken. Dessa artiklar inkluderades för fortsatt granskning.

Fas 2.

De 22 artiklar som gick vidare från fas 1 skrevs ut från fulltextdatabaser och en artikel påträffades genom manuell sökning via related links. Därefter bedömdes artiklarna i sin helhet separat av båda författarna med hjälp av inklusionskriterier och exklusionskriterier. De 16 artiklarna som uppfyllde inklusionskriterierna gick vidare för fortsatt granskning och granskades enligt bifogad granskningsmall (se bilaga 1).

Fas 3.

Kvalitetsbedömningen av artiklarna utfördes utifrån granskningsmallen.

Artiklarnas vetenskaplighet värderades och dokumenterades i en tabell (se bilaga2). De 16 artiklar som inkluderades värderades att vara av hög (I) eller medelhög (II) kvalité. Därefter diskuterade författarna resultatet och gjorde en sammanställning av artiklarnas resultat. Denna sammanställning redovisas i löpande text under rubriken resultat och tabellform (se bilaga 2). Sex artiklar som

(9)

inte överensstämde med syftet exkluderades. Dessa redovisas i tabellform (se bilaga 3).

Analys

Innehållsanalys innebär att data organiseras och systematiseras för att bringa ordning i materialet så att det blir lätt överskådligt och indelat (Backman, 1998, s.

29). Anledningen är att den stora mängden data skall minskas och göras begriplig så att det centrala i resultatet framgår (Forsberg & Wengström, 2003, s.145-146).

Strukturen av en innehållsanalys användes då artiklarnas resultat analyserades och sorterades. Vid granskning av artiklarna bildades två kategorier av framträdande begrepp. Dessa var upplevelse och stöd.

Etisk granskning

Vid en systematisk litteraturstudie bör etiska överväganden göras, samt följa vetenskapsrådets riktlinjer för god medicinsk forskning där fusk och ohederlighet inte får förekomma (Forsberg & Wengström, 2003, s. 73-74; SSN,1995, s.27-30).

Inget etiskt godkännande krävs då detta är en litteraturstudie. Litteraturstudiens inkluderade artiklar har ett tillstånd från en etisk kommitté eller har noggrant övervägts etiskt. De artiklar som har ingått i litteraturstudien har redovisats, och alla resultat som stödjer respektive inte stödjer vårt syfte har presenterats.

Resultat

I denna litteraturstudies resultat ingår sexton artiklar, fem artiklar är av hög

kvalité(I) och elva artiklar är av medelhög kvalité (II). Fyra av artiklarna är klinisk kontrollerade studier (CCT), åtta artiklar är deskriptiva studier (DS), en av

artiklarna är randomiserad kontrollerad studie och tre artiklar är kvalitativa

studier. Artiklarna kommer från Sverige, Norge, Finland, Australien, England och Schweiz. Utifrån artiklarnas innehåll har två huvudkategorier bildats. Dessa var upplevelser och stöd.

(10)

9 Upplevelser

I denna kategori kommer upplevelser som ligger till grund för förlossningsrädslan att belysas. Det kommer att innefatta artiklar som handlar om kvinnors rädsla inför förlossningen samt vilken betydelse en dålig självbild har. Även innebörden av tidigare negativa erfarenheter kommer att belysas.

I en kvalitativ studie av hög kvalité har Nilsson & Lundgren (2007) intervjuat åtta svensktalande kvinnor om sina upplevda erfarenheter av förlossningsrädsla.

Resultatet visade att den grundläggande uppfattningen av förlossningsrädsla bland kvinnorna var rädslan att förlora sin identitet som kvinna. Detta upplevdes både av förstföderskor samt kvinnor som fött barn tidigare. De kvinnor som fött tidigare och haft en svår förlossning upplevde en besvikelse och kände sig misslyckad. Dessa känslor var inte direkt riktade emot personalen utan mer introvert mot kvinna själv. De förlossningsrädda kvinnorna i studien uppgav tvivel på sin egen kapacitet att bära ett barn, och kände sig utsatta för andras och sina egna förutfattade meningar och åsikter. Saknaden av stöd och förståelse för rädslan från omgivningen medförde att kvinnorna kände skuld och skam samt hade en känsla av att vara svag. Deras dagliga liv påverkades med

humörsvängningar, sömnsvårigheter, förändrat sinnestillstånd och fysiska symtom som hjärtklappning och svettningar. Skräcken de upplevde var så stark att de på olika sätt försökte undvika att tänka på förlossningen, detta genom att inte vilja prata om sin graviditet samt att förtränga sin rädsla. Kejsarsnitt ansågs även som en väg ut och att slippa föda vaginalt och på så vis undkomma sin rädsla.

I en deskriptiv studie av hög kvalitet utförd av Eriksson, Westman och Hamberg (2006a) genomfördes en tvärsnittstudie där 739 föräldrar i Sverige svarade på ett frågeformulär som skickades ut. Resultatet visade att en generalisering kan göras på män och kvinnors associationer till förlossningsrädsla. Av de tillfrågade var det 13 % som beskrev förlossning som något riskfullt och farligt. Förlossningsrädslan var kopplat till den egna förmågan och reaktionen, och det var mer vanligt bland kvinnor med stark förlossningsrädsla. 37 % utav kvinnorna utryckte en rädsla för sin egen kapacitet, vilket innebar en rädsla för att inte fysiskt kunna prestera under förlossningen samt att tappa kontrollen över sin kroppsliga reaktion.

(11)

I Siebre, Germann, Barbir & Ehlert (2006) deskriptiva studie av hög kvalité, undersöktes hur förstföderskorsupplevelser av ångest, självkänsla och

psykosocialanpassning utvecklades under sista delen av graviditeten. Det var 52 tysktalande gravida kvinnorna som fick svara på ett frågeformulär. Resultatet visade en betydande skillnad i kvinnornas emotionella välbefinnande beträffande den ångest och självkänsla de kände inför värkar och förlossning. Ett samband fanns även mellan självkänsla och social anpassning. En bättre självkänsla var ofta förenat med en god social anpassning och ett starkt socialt nätverk.

I en svensk deskriptiv studie av medelhög kvalité genomfördes en tvärsnitt studie med 502 svensktalande föräldrar som fick svara på ett frågeformulär om

förlossningsrädsla. Resultatet visade att den vanligaste orsaken till

förlossningsrädsla hos kvinnorna var förlossningsförloppet. De utryckte specifikt tankar om långdragna och intensiva förlossningar som var förenade med smärta.

Några kvinnor beskrev sin rädsla som ett sinnestillstånd medan andra upplevde det som något kroppsligt men de flesta upplevde båda delarna. Tiden då

förlossningsrädslan utvecklades var högst personligt. Några kvinnor hade haft kännedom om sin rädsla sedan tonåren medan andra utvecklade rädsla under sin graviditet. Hur kvinnan hanterade sin rädsla var individuellt samt beroende på vilka krav som fanns och ställdes på henne. En del kvinnor valde att hantera rädslan genom att undvika det som kändes skrämmande och kunde förknippas med förlossningen. Andra gjorde motsatsen och valde att anskaffa sig så mycket kunskap och information om förlossning som möjligt. Det fanns också de kvinnor som kände ett behov av att få hjälp med sin rädsla och sökte därför stöd hos anhöriga och sin barnmorska. Att få prata om sin rädsla hjälpte många kvinnor, men det var också svårt då de upplevde att det inte var passande att känna rädsla enligt den sociala normen för en gravid kvinna, samt rädslan för att deras ångest inte skulle bli tagen på allvar (Eriksson, Hamberg & Jansson, 2006b).

I en kvalitativ studie av medelhög kvalité utförd i Australien av Fisher, Hauck &

Fenwick (2006), utfördes djupintervjuer av 22 strategiskt utvalda australiensiska kvinnor som upplevt förlossningsrädsla. Resultat av intervjuerna visade att

förlossningsrädsla kunde ses ur två perspektiv; prospektivt och retrospektivt. Med

(12)

11 prospektivt menas rädslan inför förlossningen, det okända. Prospektiv rädsla hade även en personlig och en social dimension. Den sociala dimensionen innebar rädslan för det okända, på grund av skrämmande historier om traumatiska

förlossningar som någon i omgivningen har upplevt. Den personliga dimensionen innefattade rädslan för smärta, tappa kontrollen och att den egna förlossningen skulle bli unik och skilja sig från mängden samt att den skulle bli komplicerad och långdragen. Det var inte bara förstföderskor som kunde uppleva en prospektiv rädsla utan även de som hade fött flertalet barn tidigare. Med retrospektiv rädsla menades rädslan som har en grund i tidigare upplevelser och har därför enbart en personlig dimension. Kvinnorna var rädda för att deras åsikter och värderingar inte skulle respekteras av vårdpersonalen vid förlossningen. Kvinnans upplevelse av förlossningen och personalen spelade en stor roll vid framtida graviditeter då negativa erfarenheter kan resultera i förlossningsrädsla.

Ayers & Pickering (2005) beskrev i deras deskriptiva studie av medelhög kvalité ett resultat av ett frågeformulär som skickades ut till 289 stycken engelsktalande kvinnor. I resultatet framkom det att ångest under graviditeten var förenat med liknade känslor inför förlossningen. Kvinnorna förväntade sig att förlossningen skulle bli traumatisk, och att de skulle tappa kontrollen och inte känna stöd.

Positiva förväntningar inför förlossningen resulterade i en större möjlighet till en bättre upplevelse av förlossningen och en känsla av kontroll och en effektivare smärtlindring. Det fanns killnader i förväntningar och upplevelser mellan

förstföderskor och kvinnor som fått barn tidigare. Förstföderskor upplevde sämre kontroll över sin situation än de kvinnor som fått barn tidigare. Förstföderskorna upplevde även en bättre smärtlindring än vad de hade förväntat sig. Det var enligt studien vanligare bland de kvinnor som fött barn tidigare att det fanns en

förväntan om att behöva bli igångsatt eller utföra akutkejsarsnitt.

I en kontrollerad klinisk studie av medelhög kvalité av Alehagen, Wijma &

Wijma (2006). skickades ett frågeformulär ut till 47 svenska förstföderskor för att undersöka förlossningsrädsla och smärtproblematik. Resultatet visade att de kvinnor som upplevde rädsla inför sin förlossning tidigt i sin graviditet upplevde även rädsla i ett tidigt stadium av förlossningen. Dessa kvinnor upplevde också oftare rädsla en tid efter förlossningen. De fann även att det inte fanns någon

(13)

signifikant skillnad i nivån av rädsla för förlossningen hos de kvinnor som fick epiduralbedövning jämfört med de kvinnor som inte fick det.

Eriksson, Westman & Hamberg (2005) utförde en deskriptiv studie av medelhög kvalité. Då undersöktes kvinnor och mäns orsaker till förlossningsrädsla på 502 svensktalande föräldrar som fick svara på ett frågeformulär. Resultatet visade att 53 % av kvinnorna som deltog i deras studie uppgav att rädsla för smärta var den största bidragande orsaken till sin rädsla. En del av kvinnorna var även oroliga för att få ett sjukt eller handikappat barn. Det var mindre vanligt att kvinnorna uppgav rädsla för att förlora barnet än män. Kvinnor var inte speciellt oroliga för sin egen hälsa, den egna hälsan rankades endast på en fjärdeplats. Rädsla för sin egen hälsa var mer vanligt hos kvinnor med stark förlossningsrädsla. Rädsla för sin egen hälsa definierades som rädsla för att bli skadad under förlossningen. 10 % av kvinnorna uppger rädsla för att spricka. Av de förlossningsrädda kvinnorna upplevde 20 % en utsatthet och en underlägsenhet gentemot samhällsnormen inför förlossningen på grund av sin rädsla. Utav kvinnorna var det 11 % som upplevde att det inte pratades så mycket om förlossningsrädsla i samhället. De ansåg också att samhällets norm innebar förväntningar om en positiv syn på förlossningen och graviditeten.

Heimstad, Dahloe, Laache, Skogvoll & Schei (2006) utförde en deskriptiv studie av medelhög kvalité. De undersökte förhållandet mellan förlossningsrädsla och kvinnans psykosociala bakgrund genom att skicka ut ett frågeformulär till 1452 norska gravida kvinnor. Resultatet visade att de kvinnor som led av panik och ångest oftare upplevde en rädsla inför förlossningen samt oftare hade sämre sömn och mardrömmar. Kvinnor som uppgav att de blivit utsatt för sexuella övergrepp i sin barndom led oftare av förlossningsrädsla än de kvinnor som inte hade samma erfarenhet. Dessa kvinnor hade också en ökad risk för komplikationer under förlossningen. Men kvinnor som i vuxen ålder upplevt sexuella och fysiska övergrepp hade inte högre poäng än andra på mätinstrumentet för

förlossningsrädsla.

Nerum, Halvorsen, Sörlie & Öian (2006) utförde en deskriptiv studie av medelhög kvalité om en krisorienterad intervention av 86 norska kvinnor med

(14)

13 förlossningsrädsla som hade en önskan om kejsarsnitt. Resultatet visade att 90 % av kvinnorna som led av förlossningsrädsla också led av ångest och

depressionsproblematik. Det var 43 % av kvinnorna led av ätstörningar och 63 % uppgav att de hade blivit utsatta för övergrepp. Av dessa kvinnor var det 24 % som tidigare behandlats för psykisk ohälsa. Det var 95 % av de kvinnor som hade fött barn tidigare och nu upplevde förlossningsrädsla, hade tidigare upplevt en eller flera traumatiska förlossningar. Efter interventionen ändrade 86 % av kvinnorna sin inställning till förlossningen, av dessa så födde 69 % vaginalt och 31 % utförde kejsarsnitt på grund av obstetriska skäl. Endast 14 % av alla med svår förlossningsrädsla behöll sin önskan om att förlösa med kejsarsnitt, alla av dem hade obehandlad psykisk ohälsa i form av ångest och depression eller symtom av post traumatisk stress. Utav de kvinnor som ändrade åsikt från kejsarsnitt till vaginalförlossning ville 93 % föda vaginalt även i framtida

förlossningar. Av de kvinnor som genomgick kejsarsnitt på grund av medicinska skäl (35st) ville 46 % försöka föda vaginalt i framtiden. Tre stycken av de tolv kvinnorna som genomförde kejsarsnitt på grund av sin rädsla ville föda vaginalt i framtiden. Av alla kvinnor som deltog var 98 % nöjda med den krisorienterade behandlingen.

Waldenström (2004) utförde en deskriptiv studie av medelhög kvalité. Studien var en uppföljning av 1728 svensktalande kvinnors minnesbild av förlossningen, för att ta reda på vilka faktorer som kan ha påverkat att deras åsikter förändras med tiden. Resultatet visade att de som ändrade sin åsikt från positiv till mindre positiv med tiden hade haft en svår förlossning med smärta eller var tvungen att förlösa med akut kejsarsnitt. Det fanns även vissa samband till att kvinnorna kände missnöje med sin mödravård eller att kvinnan hade psykisk ohälsa så som depressiva symtom samt att de tidigt under graviditeten kände oro och ångest inför sin förlossning. De kvinnor som ändrade sin åsikt från negativ till mindre negativ om sin förlossning, upplevde mindre oro och ångest under graviditeten och hade upplevt ett bra stöd från barnmorskan under sin graviditet.

Ryding, Persson, Onell & Kvist (2003) utförde en svensk kontrollerad klinisk studie av medelhög kvalité, där jämfördes 53 kvinnor med förlossningsrädsla med 53 kvinnor som inte kände någon oro och rädsla. Resultatet visade att gruppen

(15)

med förlossningsrädda kvinnor upplevde mer skrämmande och negativa känslor inför förlossningen än vad kontrollgruppen gjorde, vilket medförde enligt studien att de löpte större risk för att drabbas av post traumatisk syndrom efter

förlossningen. Det visade sig också att de som upplevde förlossningen som

negativt var de kvinnor som fött barn tidigare. De flesta kvinnor i studien var nöjd med sin vård före och under förlossning, de hade förväntningar om att bli lyssnade till och att bli tagna på allvar. Det var 94 % av studiegruppen och 69 % av

kontrollgruppen fick sina förväntningar uppfyllda.

Stöd

Här beskrivs hur vårdpersonal enligt resultat av olika studier kan bemöta och hjälpa kvinnor med förlossningsrädsla.

I en randomiserad kontrollerad studie av hög kvalité av Gamble, Creedy, Moyle, Webster, McAllister & Dickson (2005) utfördes en undersökning av

barnmorskeundervisning och rådgivningen efter förlossningen. Deltagarna var 50 stycken australiensiska kvinnor som hade en risk att utveckla post traumatisk stress, dessa jämfördes med en kontrollgrupp på 53 kvinnor. De kvinnor som deltog i studiegruppen fick ett samtal från sin barnmorska inom 72 timmar efter förlossningen och ytterligare ett samtal 4-6 veckor efter förlossningen. Terapin innefattade stresshantering och frågor och rådgivning kring graviditeten.

Resultatet visade att samtalen från barnmorskan hade en positiv effekt på studiegruppens självförtroende och självkänsla. Studiegruppen rapporterade minskade nivåer av självanklagelser inför förlossningen. De upplevde även ett större självförtroende inför en framtida graviditet än vad kvinnorna i

kontrollgruppen gjorde. Kvinnorna i studiegruppen rankade samtalen som mycket viktiga och användbara för att kunna hantera vad som hänt. Det var 90 % av kvinnorna som tycke att det var viktigt att få prata och bearbeta sin förlossning på en gång helst inom några dagar.

I en deskriptiv studie av medelhög kvalité av Melender & Lauri (2002) utfördes en undersökning med frågeformulär om hur 329 finska gravida kvinnor upplevde trygghet/säkerhet i samband med sin graviditet samt att identifiera de faktorer som

(16)

15 kunde associeras till detta. Resultatet visade att sex faktorer kunde identifieras och associeras med kvinnornas känsla av trygghet och säkerhet. Den vanligaste

faktorn till oro är osäkerheten om att få känna stöd från familj, vänner och sin partner. Denna rädsla var vanligast bland de kvinnor som inte hade några besvär under sin graviditet. Den näst vanligaste orsaken var ängslan för att inte ha tillräckligt med kunskaper om förlossningen, graviditeten och barnuppfostran.

Denna rädsla var mest vanligast hos kvinnor som fött barn tidigare. Att få diskutera med sin partner om sin rädsla och om förlossningen var viktigt för en del av kvinnorna för att de skulle känna sig trygga. Berättelser om andras graviditeter, förlossningar och barnuppfostran var också en orsak till osäkerhet och rädsla bland kvinnorna.

I en kontrollerad klinisk studie utförd i Finland av medelhög kvalité utförd av Saisto, Toivanen, Salmela-Aro & Halmesmäki (2006) utfördes en jämförelse mellan två grupper finska kvinnor som led av förlossningsrädsla. 102 kvinnor fick delta i gruppterapi som bestod av fem möten med en psykoterapeut ett möte med barnmorskan och ett möte tre månader efter förlossningen. Kontrollgruppen som bestod av 85 kvinnor, fick en traditionell individuell rådgivning som bestod av två möten med sin barnmorska. Resultatet visade att det var färre kvinnor som begärde kejsarsnitt i studiegruppen än kontrollgruppen, 83 % av kvinnorna i studiegruppen födde vaginalt efter ha genom gått gruppterapi. Kvinnorna i studiegruppen var mycket nöjda med gruppterapin och rankade den som mycket användbar. Att få diskutera med andra blivande mödrar var det som kvinnorna ansåg vara mest betydande och givande. Stödet från de andra kvinnorna i gruppen rankades också högt likaså som att få ta del av information och fakta om

förlossning.

Waldenström, Hildingsson & Ryding (2006) utförde en kontrollerad klinisk studie av medelhög kvalité om förekomsten av förlossningsrädsla hos 2662 svenska kvinnor. I studien undersöktes det också om det fanns några associationer till ökat antal kejsarsnitt. Resultatet visade att 10,9 % av kvinnorna uppgav att de kände rädsla eller ångest inför sin förlossning och 9 % behandlade sin rädsla med terapi.

I studien undersöktes också vad som var karaktäristiskt hos kvinnor som kände förlossningsrädsla. Kvinnor som led av ångest eller depression och saknade

(17)

socialt stöd och var överrepresenterade vid sjukfrånvaro och arbetslöshet hade lättare att drabbas av förlossningsrädsla. På dessa kvinnor genomfördes kejsarsnitt oftare än hos andra, detta trots att de fick terapi under graviditetens gång. Terapin reducerade inte antalet kejsarsnitt hos kvinnor med förlossningsrädsla men det resulterade i att kvinnorna fick en mer positiv upplevelse av sin förlossning och en trygghet inför framtida graviditeter.

Diskussion

Metoddiskussion

Ämnet förlossningsrädsla har den senaste tiden givits stor uppmärksamhet och resultat visar på att antal kejsarsnitt ökar i Sverige idag. Därför valde vi att fördjupa oss i ämnet för att få ökade kunskaper och kunna möta dessa kvinnors behov av vård på bästa sätt. Av de 16 artiklar som användes saknade 3 artiklar ett godkännande från en etisk kommitté. Artiklarna var dock etiskt övervägda, då deltagarna blev tillfrågade att frivilligt delta samt att mätinstrumenten hade tidigare använts och utförts av kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal. Därför ansåg vi att artiklarna mötte vårt etiska resonemang och överensstämde även med vårt syfte och blev därför inkluderade. Vid innehållsanalysen av de 16 artiklarna upptäcktes två framträdande kategorier och som kunde sammanfatta ämnet förlossningsrädsla. Denna studies styrka har varit att den utfördes av två personer som kunnat diskutera och resonera konstruktivt kring artiklarnas resultat och kvalité. En god förmåga att översätta artiklarna från engelska har stärkt litteraturstudiens kvalité. Svagheten med denna studie kan vara att litteraturen rekvirerats endast från två databaser samt att ett flertal artiklar var av samma författare.

Resultatdiskussion

Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som kan påverka upplevelsen av förlossningsrädsla, samt vilket behov av stöd förlossningsrädda kvinnor behöver. Resultatet delades därför in i två huvudkategorier; upplevelser och stöd.

När, hur och varför förlossningsrädsla kan infinna sig är väldigt individuellt beroende på vem kvinnan är och vart hon befinner sig i livet.

(18)

17 Som Fisher et al (2006) beskriver kan förlossningsrädsla ha olika perspektiv beroende på vad kvinnan har upplevt. En kvinna som har varit med om en tidigare traumatisk förlossning har en rädsla och skräck för att behöva uppleva detta igen.

Även ovissheten för det okända kan ge upphov till rädsla.

Därför är det viktigt att omvårdnaden av förlossningsrädda kvinnor är individuellt anpassad. Omvårdnads teoretiker Joyce Travelbee tar starkt avstånd från

generaliserad omvårdnad då hon ser varje individ som unik. Alla människor får någon gång uppleva lidande, förlust och ohälsa men upplevelsen är personlig och kan inte generaliseras och fördömas (Kirkevold, 2000, s. 130-140).

Förlossningen är en stor upplevelse för kvinnan och många förväntningar och förhoppningar finns därför. Upplevs inte förväntningarna raseras kvinnans föreställning om förlossningen, och besvikelsen kan i sin tur leda till att hon minns förlossningen som traumatisk. Därför är det viktigt att vårdpersonalen bemöter sina patienter med respekt och kompetens. I en studie jämfördes olika patienter som var i behov av vård, hur deras upplevelser och åsikter skilde sig åt.

Resultatet visade att patienterna upplevde olika nivåer av tillfredställelse av vården. Kvinnor som fött barn och de som blivit behandlade för hjärtinfarkt upplevde sin vård som mer tillfredställande än övriga patienter. Önskemålen från patienterna om hur vården skulle förbättras var olika mellan patientgrupperna. De gravida kvinnorna hade en önskan om ett större känslomässigt stöd. Resultatet av denna studie tyder på vikten av patient individualiserad vård, sjukdomstillstånden är lika individualiserad som människans behov (Gessel, & Wolosin, 2004). Stöd och terapi från barnmorskan är ett bra sätt att få kvinnan att känna kontroll och lugn över sin situation. Resultatet av både Saisto et al. (2005) och Waldenström et al. (2006) studier tyder på att terapi som behandlingsmetod hjälper kvinnan att överkomma sin rädsla och ändrar sin åsikt om önskan om kejsarsnitt.

Patientens självbestämmande rätt är svår definierad vid vård av förlossningsrädda kvinnor som har en önskan om kejsarsnitt. Är möjligheten att själv få välja kejsarsnitt patientens rätt? Enligt HSL 1982:763 skall omvårdnaden av patienten utformas så att integritet och självbestämmande rätt respekteras så att patienten känner trygghet och får god kontakt med vårdpersonalen (Raadu, 2006, s.106).

(19)

Prestationsångest och bristen på självkänsla var något som återkom i de flesta artiklar i denna litteraturstudie. I dagens prestationssamhälle ställs allt större krav på kvinnan att göra karriär samtidigt som hon skall vara en god mamma. Det är också ett faktum idag att vi lever allt mer ensamma, vilket också kan vara en bidragande orsak till bristen av socialt stöd och låg självkänsla. Nilsson och Lundgren (2007) lyfter fram i deras studie att de förlossningsrädda kvinnorna tvivlade på sin egen förmåga att bära ett barn och kände sig därför utsatta för andras och sina egna förutfattade åsikter. Deras självkänsla bestod av en strävan att leva upp till andras förväntningar.

Kvinnor med psykisk ohälsa hade större risk att drabbas av förlossningsrädsla och är en mycket sårbar grupp. En bakgrund med psykisk ohälsa samt erfarenheter av traumatiska förlossningar har visats sig vara en bidragande orsak till ökad risk att utveckla post traumatisk stress syndrom (Söderquist, Wijma, & Wijma, 2004;

Heimstad et al. 2006).

Det finns ett utbrett tänkande om att ett barn löser kvinnans psykiska problem och fyller hennes tomrum. Verkligheten är dock en annan, barnets tillkomst stärker snarare föräldrarnas psykiska ohälsa om inte de får hjälp att hantera situationen och ta itu med sina problem (Cullberg 2003, s.92)

Det är viktigt att alla gravida kvinnor tidigt i graviditeten får en individuellt anpassad mödravård. Där kan de få hjälp att hantera sina problem och rädslor så att graviditeten upplevs på bästa möjliga sätt.

Slutsats

Vi anser att det ämne vi valt att belysa är ett högaktuellt problem eftersom andelen förlossningsrädda kvinnor har ökat de senaste decennierna. Resultatet av denna litteraturstudie tyder på vikten av att finna förlossningsrädda kvinnor i ett tidigt stadium av graviditeten och att erbjuda kvinnan individualiserad omvårdnad.

Detta kan ges i form av stöd och terapi som kan hjälpa kvinnan att få en bättre upplevelse av förlossningen.

(20)

19

Referenslista

Alehagen, S., Wijma, B., & Wijma K. (2006). Fear of chilbirth before, during, and after childbirth. Acta Obstetricia et Gynecologica, 85: 56-62

Ayers, S., & Pickering, A.D. (2005). Women´s expectations and experience of birth. Psychology and health, 20( 1): 79-92

Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur

Berg, A., Dencker, K., Skärsäter, I.(1999). SBU- rapport, Evidensbaserad

omvårdnad vid behandling med depressionssjukdomar. (3) Stockholm: SB offset AB

Berg, M., Lundgren, I. (red.) (2004). Att stödja och stärka vårdande vid barnafödandet. Lund: Studentlitteratur

Culberg J. (2003). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och kultur

Ekman –Ordeberg, G., Irestedt, L., Olofsson, C., Sjögren, B., & Wirfeldt, E.

(1999). Rädd att föda, rädd för smärta – Individuell handläggning krävs.

Läkartidningen, 96( 19): 2322- 2324

Eriksson, C., Westman, G., & Hamberg, K. (2006a). Content of chilbirth related fear in Swedish women and men- Analysis of an opend- ended question. Journal of midwifery & women´s health, 51( 2): 112- 118

Eriksson, C., Hamberg, K., & Jansson, L. (2006b). Women´s experince of intense fear related to childbirth investigated in a Swedish qualitative study. Midwifery, 22: 240- 248

Eriksson, C., Westman, G., & Hamberg, K. (2005). Experiential factors associated with childbirth – related fear in Swedish women and men: A population based study. Journal of psychosomatic obstetrics & gynecology, 26(1): 63-72

(21)

Fenwick, J., Gamble, J., & Hauck, Y. (2006). Reframing birth: a consequence of caesarean section. Journal of advanced nursing, 56(2): 121- 130.

Fisher, C., Hauck, Y., & Fenwick, J. (2006). How social context impacts on women´s fears of childbirth: A western Australian example. Social science &

medicine, 63: 64- 75

Forsberg, C., Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier.

Stockholm: Natur och kultur

Gamble, J., Creedy, D., Moyle, W., Webster, J., McAllister, M., & Dickson, P.

(2005). Effectiveness of a counselling intervention after a traumatic childbirth: A randomized controlled trial. BIRTH, 32(1): 11-19

Gesell, S., & Wolosin, R. (2004). Inpatients´ratings of care in 5 common clinical conditions. Q Manage health care, 13(4): 222- 227

Heimstad, R., Dahloe, R., Laache, I., Skogvoll, E., & Schei, B. (2006). Fear of chilbirth and history of abuse: implications for pregnancy and delivery. Acta Obstetricia et Gynecologica, 85: 435- 440

Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier. Lund: Studentlitteratur

Melender, H-L., & Lauri, S.(2002). Experiences of security associated with pregnancy and childbirth: a study of pregnant women. International journal of nursing practice, 8: 289- 296

Nerum, H., Halvorsen, I., Sörlie, T., & Öian, P. (2005). Maternal request for cesarean section due to fear of birth: can it be changed throught crisis- oriented counseling?. BIRTH, 33( 3): 221- 228

Nilsson, C., & Lundgren, I. (2007). Women’s lived experience of fear of childbirth. Midwifery, (10): 1-9

(22)

21 Olofsson, N. (red.) (2003). Förlossningssmärta- och dess behandling. Lund:

Studentlitteratur.

Raadu, G. (2006). Författningshandbok- för personal inom hälso- och sjukvård.

Stockholm: Liber

Ryding, E-L., Persson, Å., Onell, C., & Kvist, L. (2003). An evaluation of

midwives´ counseling of pregnant women in fear of childbirth. Acta Obstetricia et Gynecologica, 82: 10-17

Saisto, T., & Halmesmäki, E. (2003). Fear of childbirth: a neglected dilemma.

Acta Obstetrician et. Gynecologica Scandinavica, 82: 201-208

Saisto, T., Toivanen, R., Salmela-Aro, K., & Halmesmäki, E. (2006). Therapeutic group psychoeducation and relaxation in treating fear of childbirth. Acta

Obstetricia et Gynecologica, 85: 1315- 1319

Sieber, S., Germann, N., Barbir, A., & Ehlert, U. (2006). Emotional well- being and predictors of birth - anxiety, self- efficacy, and psychosocial adaption in healthy pregnant women. Acta Obstetricia et Gynecologica, 85: 1200- 1207

Sykepleiernes Samarbeid i Norden. (1995). Etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning i Norden.

Sjögren, B. (red.) (1998). Förlossningsrädsla. Lund: Studentlitteratur.

Sjögren, B. (2003). Förlossningrädsla utmanar vården. Läkartidningen, 100:

2932-2935

Söderquist, J., Wijma, K., & Wijma, B. (2004). Traumatic stress in late pregnancy. Anxiety Disorders, 18: 127- 142

(23)

Waldenström, U. (2004). Why do some women change their opinion about childbirth over time?. BIRTH, 31(2): 102- 107

Waldenström, U., Hildingsson, I., & Ryding, E-L. (2006). Antenatal fear of childbirth and its association with subsequent caesarean section and experience of childbirth. An international journal of obstetrics and gynaecology, 113: 638- 646

Willman, A., Stoltz, P & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad- en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur.

Åmark, H., & Ryding, E-L. (2006). Kvinnor som önskar kejsarsnitt.

Läkartidningen, 103(12): 950- 953

(24)

23 Bilaga 1

Artikelgranskning

Artikel nr:…………. Granskare:………..

Författare:………

……….………

………..

Titel:………

……….………..………

………

Årtal:………..Tidskrift:………

Land där studien utfördes:……… …

…………..

(25)

KVALITETSBEDÖMNING

Frågeställning/hypotes:………

………

Typ av studie

Kvalitativ: Deskriptiv

□

Intervention

□

Annan

□

...

...

Studiens omfattning:

Antal försökspersoner (N):……….. Bortfall (N) ………

Tidpunkt för studiens genomförande?... Studiens längd………

Beaktas: Könsskillnader? Ja

□

^Nej

□

Åldersaspekter? Ja

□

^Nej

□

Kvalitativa studier

Tydlig avgränsning/Problemformulering? Ja ⁭ Nej ⁭ Är perspektiv/kontext presenterade? Ja ⁭ Nej ⁭ Finns ett etiskt resonemang? Ja ⁭ Nej ⁭

Urval relevant? Ja ⁭ Nej ⁭

Är försökspersonerna väl beskrivna? Ja ⁭ Nej ⁭ Är metoden tydligt beskriven? Ja ⁭ Nej ⁭ Kommunicerbarhet: Ges en klar bild av resultat? Ja ⁭ Nej ⁭

(26)

25 Giltighet:

^Nej

□

Hur tillförlitligt är resultatet?

Huvudfynd:

………

Omarbetad utifrån SBU-granskningsmall Hellzén, O., & Pejlert, A .(1999)

(27)

Bilaga 2

Tabell 3. Översikt av resultatdelens analyserade artiklar.

Författare Årtal Land

Studiens Syfte

Design/

intervention

Deltagare Analysmetod Huvudresultat Studiedesign

Kvalitet Alehagen et al.

2006 Sverige

Undersöka sambandet mellan förlossningsrädsla under och efter förlossningen, rädsla för smärta , samt om det finns någon skillnad på rädslan hos de som fick epiduralbedövning och de som inte fick det.

Kvalitativa intervjuer med kvantitativa variblar.

(W-DEQ) The wijma delivery

expectancy/experinec questionnaires, en fem gradig poängskala som beskiver graden av rädsla.

(DFS) The delivery fear scale, en 10 gradig skala som rankar kvinnornas ställningstaganden.

Även kvinnornas smärta mättes genom att de fick själv ranka sin smärta 1- 10.

N=147 Svensktalande, förstföderskor och som inte hade några medicinska eller obstetristika komplikationer Bortfall: 100st

t- test,

x2- test och Mann- whitney

U-test Spearman rank correlation

Det finns ett samband mellan förlossningsrädsla tidigt i graviditet under och efter förlossningen.

Det finns inget samband mellan epiduralbedövning och förlossningsrädsla.

CCT-II

Ayers &

Pickering 2005 England

Undersöka relationen mellan förväntningar inför förlossningen och ångestsymtom, samt ta reda på om

förlossningen överstämde med deras förväntningar.

En prospective frågeformulär studie.

(EEBS) Expectation and experience of birth scale, en tio gradig poängskala

Utförd i ca v. 36, 1 v efter förlossning, 6v efterförlossning och 6 månader efter förlossning.

Deltagare 431 Engelsktalande gravida kvinnor i vecka 16-36.

Bortfall= 141

Spearman rank 2x2 desigen Chi square test

Ångest under graviditeten resulterar i att man förväntar sig en negativ upplevelse under förlossningen.

Förstföderskors förväntan skiljer sig från kvinnor som har fött fler barn.

DS-II

(28)

27

Eriksson, Jansson &

Hamberg . 2006 Sverige

Undersöka och beskriva vad intensiv

förlossningsrädsla kan innebära för kvinnor.

Detta med fokus på hur kvinnorna upplever och hur de hanterar och kommunicerar sin rädsla.

Kvalitativ studie med narrativa intervjuer.

N= 20 strategiskt utvalda

svensktalande kvinnor som har erfarenhet av förlossningsrädsla

Grounded theory Gravida kvinnors beskrivning av rädsla kan delas in i tre kategorier;

1upplevelsen, 2 känslorna skiftar med tiden, 3 Fördömandet av sig själv och andra.

K-I

Eriksson, Westman &

Hamberg 2005 Sverige

Undersöka och jämföra personliga och sociala innebörd vid

förlossningsrädsla hos kvinnor och män.

En sex gradig poängskala användes för rankning av rädslan.

Tvärsnittsstudie

N= 1200 Svensktalande föräldrar som fått ett frisk barn mellan mars 1997 och mars 1998 på Umeås

universitetssjukhus Bortfall= 461

Mann- whitney`s u-test

Män och kvinnor upplever olika former av förlossnings rädsla beroende på fysiska och sociala skillnader.

DS- II

Eriksson, Westman &

Hamberg 2006 Sverige

Att undersöka kvinnor och mäns orsaker till förlossningsrädsla samt jämföra rädslans karaktär och grad mellan könen.

En sex gradig poängskala användes för rankning av rädslan.

Tvärsnittsstudie

N=1200

Föräldrar som var identifierade ur Umeå citys hälso- och sjukvårds databas.

Bortfall= 461

Manifest innehållsanalys Chi- square test

Den vanligaste orsaken till

förlossningsrädslan bland kvinnor var ångesten inför förlossning pga. rädsla för smärta och en svår och långdragen förlossning. Det som orsakade mest ångest och rädsla för männen var barnets välmående och hälsa

DS-II

Fisher et al.

2005 Austarlien

Undersöka vilka faktorer som skapar kvinnans förväntningar och upplevelser vid förlossningsrädsla under och efter förlossningen. Vilka kunskaper har dessa kvinnor om förlossningsrädsla?

Kvalitativ studie Djup intervjuver

N= 202 Kvinnor som var gravida eller fött inom de 12 senaste månaderna. 22 kvinnor som upplevt

förlossningsrädsla blev strategiskt utvalde.

Bortfall= 180

Resultatet analyserade via en fenomenologisk hermeneutisk metod

Förlossningsrädsla kan ses ur två perspektiv ; prospektiv dvs rädsla inför eller retrospektiv dvs rädsla som grundar sig i tidigare erfarenheter.

K-II