Etableringskedjan antyder att internationalisering och ett ökat internationellt engagemang sker i en stegliknande utveckling som en följd av en inkrementell kunskapsutveckling, det vill säga en form av stegvist ökande marknadskunskap. Konceptet kan benämnas som en stegmodell och etableringskedjan (Hörnell et al., 1973) används inom Uppsalaskolans internationaliseringsprocessmodell, som internationellt även benämns U-modellen (IP- modellen kallad i Sverige). McDougall et al. (1994) gör gällande att IP-modellen endast granskar multinationella storföretag och förbiser därmed individers och entreprenörers betydelse inom SME:s. De innovationsrelaterade modellerna, ibland förkortat till I- modellerna, riktar sig däremot i huvudsak enbart till små- och medelstora företag med en tydligare fokusering på individen och entreprenören som en drivande kraft för verksam- heten i ett företag och kontakten med dess omgivning.
I-modellerna utvecklades i slutet på 1970-talet och början av 1980-talet, och kan placeras i kölvattnet av etableringskedjans utveckling (Hörnell et al., 1973; Johanson & Wiedersheim-Paul, 1975) genom IP-modellen (Johanson & Vahlne, 1977). I-modellerna är, liksom etableringskedjan, av typen stegmodeller och svarar bättre mot studiens syfte eftersom entreprenören och SME:s står i centrum (Ruzzier et al., 2006), liksom export- utvecklingsprocesser. Dessutom påvisar I-modellerna bland annat förstadier och större flexibilitet i relation till etableringskedjans inkrementellt deterministiska perspektiv gällande de olika stadierna vid ett ökat utlandsengagemang.
De innovationsrelaterade modellernas perspektiv på internationaliseringsprocessen har sitt ursprung från Rogers (1962, refererad i Andersen, 1993) som hävdar att varje efter- följande steg i ett företags internationalisering betraktas som en innovation för företaget (Andersen, 1993; Gankema et al., 2000; Ruzzier et al., 2006). Det finns ett flertal olika stegmodeller [jmf. etableringskedjan] som fokuserar på utvecklingsprocessen av export- verksamheten för små- och medelstora företag. Andersen (1993) har sammanställt de fyra mest kända modellerna som förklarar internationaliseringsprocessen ur ett innovations- perspektiv.
De innovationsrelaterade internationaliseringsmodellerna
Bilkey & Tesar [1977] Cavusgil [1980] Czinkota [1982] Reid [1981] Steg 1
Ledningen i företaget är inte intresserat av export.
Steg 2
Ledningen i företaget fyller icke eftersökta exportorder, men undersöker inte möjligheterna till en aktiv exportverksamhet.
Steg 3
Ledningen undersöker aktivt möjligheterna till en aktiv exportverksamhet.
Steg 4
Företaget exporterar på experimentell basis till några psykiskt sätt närbelägna länder. Steg 5 Företaget är en erfaren exportaktör. Steg 6
Företagets ledning under- söker möjligheterna till att exportera till mer psykolog- iskt avlägsna länder.
Steg 1
Inhemsk marknadsföring;
Företaget säljer endast till hemmamarknaden.
Steg 2
Stadiet före export; Företaget
söker efter information och utvärderar möjligheterna för en eventuell exportverksam- het.
Steg 3
Experimentellt engagemang;
Företaget börjar i begränsad utsträckning att exportera till några psykiskt när- belägna länder.
Steg 4
Aktivt engagemang; Export-
verksamhet till nya länder som är mer direkt riktad till en marknad och sker i större försäljningsvolymer.
Steg 5
Förtroendebaserat engagemang; Ledningen i
företaget tar konstant beslut gällande allokeringen av begränsade resurser mellan den inhemska och de utländska marknaderna.
Steg 1
Det fullkomligt ointresserade företaget.
Steg 2
Det delvis intresserade företaget.
Steg 3
Det undersökande företaget.
Steg 4
Det experimentellt agerande företaget.
Steg 5
Den erfarna mindre exportaktören.
Steg 6
Den erfarna större exportaktören.
Steg 1
Exportmedvetenhet; Problem
associerat med att upptäcka möjligheter och det finns behov för incitament.
Steg 2
Exportintentioner;
Motivation, attityder, övertygelser och förvänt- ningar kring export.
Steg 3 Exportförsök; Personliga erfarenheter av begränsad exportverksamhet. Steg 4 Exportutvärdering; Resultaten av export- verksamhet. Steg 5 Exportacceptans; Antagande
eller avvisande av export- verksamhet.
Källa: Andersen (1993, sid. 213).
Modellerna i tabellen ovan fokuserar på lärandesekvensen i samband med utvecklandet av en innovation, vilket betyder att internationaliseringsbeslut per se kan betraktas som en innovation för ett företag. Tabellen påvisar att modellerna består av flertalet fasta och på varandra följande steg, vilket skiljer sig mellan de fyra olika studierna vad gäller antalet steg och beskrivningen av stegens innebörder (terminologi). Emellertid bygger modell- erna på samma antaganden i många avseenden. Antalet steg i modellerna (Bilkey & Tesar, 1977; Cavusgil, 1980; Czinkota, 1982; Reid, 1981, refererade i Andersen, 1993) kan däremot tolkas olika gentemot vad Andersen (1993) hänvisar till. Leonidou och Katsikeas (1996), liksom Ruzzier et al. (2006), hävdar att antalet steg varierar mellan tre och sex [jmf. fem till sex ovan] och har identifierat tre generiska stadier; (1) stadiet före export; (2) det initiala exportstadiet; (3) det avancerade exportstadiet.
Andersen (1993) hävdar att incitamentet för att påbörja export tolkas olika i I- modellerna. Bilkey och Tesar (1977), samt Czinkota (1982), utgår från att ett företag i det första skedet inte är intresserade av export och det krävs därför någon form av framtryckande mekanism [eng. – push] eller en extern agent som initierar valet att börja exportera. Cavusgil (1980), samt Reid (1981), framhäver däremot att ett företag är aktivt intresserat av exportverksamhet i ett tidigt skede där en tilldragande mekanism [eng. –
pull] eller en intern förändringsagent förmodligen förklarar varför ett företag väljer att
röra sig mot ett högre stadium av export. (Andersen, 1993: 212).
I-modellerna kan betraktas som beteendeorienterade, vilket innebär att individuell kunskap och erfarenhet hos beslutfattande ledning (entreprenörer) anses vara viktiga aspekter för att förklara och förstå ett företags internationella beteendemönster (Andersson, 2000). Tidigare erfarenheter vad gäller ledningsgrupper kan därtill inneha en positiv inverkan på internationaliseringsprocessen i ett företag, speciellt inom små och nystartade företag (Reuber & Fischer, 1997). IP-modellen behandlar inte internationali- seringsprocessens förstadier, vilket I-modellerna gör (Andersen, 1993). Det blir därmed viktigt att betona en entreprenörs tidigare erfarenheter inom olika ledningsgrupper och kontaktnät, som kan utgöra en viktig källa till affärskunskap, betraktat ur ett nätverks- perspektiv (Johanson & Vahlne, 2009; Andersson & Florén, 2008).
Även Melén (2010) uppmärksammar förstadier till internationalisering i sina studier, där internationalisering sker i tre faser som en process över tid. Figuren nedan illustrerar hennes resonemang.
Internationaliseringsprocessen som tre faser
Källa: Melén (2010, sid. 39).
IP-modellen: En grundmodell
Etableringskedjan (Hörnell et al., 1973; Johanson & Wiedersheim-Paul, 1975) utvecklas i IP-modellen (Johanson & Vahlne, 1977) för att förklara den karakteristiskt stegvisa ökningen som sker vid internationaliseringsprocesser på ett dynamiskt sätt, och där- igenom påvisa hur en cykel av växelvisa händelser kan påverka varandra.
Inledande internationaliseringsfas Tid Fortsatt internationaliseringsfas Pre-etableringsfas Företaget grundas
IP-modellen (Johanson & Vahlne, 1977) påvisar således hur ett företag successivt och stegvist väljer att öka sitt internationella engagemang genom förvärv, integration och till- ämpning av kunskap om utländska marknader. Annorlunda uttryckt utvecklar ett företag sitt internationella engagemang successivt över tid och etableringar på utländska mark- nader styrs av kunskapen gällande marknaderna. Etappliknande beslutsmönster kan ge en ökad förståelse för hur ett företag ökar sitt marknadsengagemang. Enligt Melén (2010) fokuserar IP-modellen därtill inte på någon specifik situation för att förklara inter- nationaliseringsbeteenden och -mönster, utan beskriver internationalisering som en dynamisk process och ett beteende över tid.
Johanson och Vahlne (1977) hävdar att de grundläggande antagandena inom IP-modellen bygger på bristerna i ett företags sätt att förvärva marknadskunskap. Kunskap utgör den kritiska resurs som ligger till grund för processen vilket IP-modellen ger uttryck för. Följaktligen kan kunskapsbrist anses vara det främsta hindret för ett företags möjligheter till utveckling av en internationell verksamhet.
IP-modellens grundläggande begrepp och dess förhållande till varandra beskrivs enligt figuren nedan. De två tillståndsaspekterna utgörs av den kunskap och de resurser som kan kopplas till en viss marknad vid en given tidpunkt (Johanson & Vahlne, 1977). Föränd-
ringsaspekterna utgörs av löpande aktiviteter på utländska marknader och beslut om att
förbinda resurser till utländska marknader.
Uppsalaskolans internationaliseringsprocessmodell
Tillståndsaspekter Förändringsaspekter
Källa: Johanson & Vahlne (1977, sid. 26).
Marknadskunskapen gör det möjligt för ett företag att urskilja konkreta affärsmöjligheter
på en marknad, vilket bygger på erfarenhetsmässig marknadskunskap som minskar osäkerhet. Objektiv kunskap (Penrose, 1959), även kallat explicit kunskap (Polanyi, 1966), exempelvis en marknadsundersökning, kan inte användas för att urskilja möjlig- heter på samma sätt. Således kan ett företag främst förvärva marknadskunskap genom att vara verksamt på en utländsk marknad (Johanson & Vahlne, 1977). Satsningar på nya
Marknads- kunskap Engagemangs- beslut Marknads- engagemang Löpande aktiviteter
affärsmöjligheter och investeringar på nya marknader bygger på erfarenhetsmässig marknadskunskap. Engagemanget på en marknad, som ett företag har, ökar således genom satsningarna på marknaden, vilket är avhängigt beroende av kunskapen om mark- naden. Marknadsengagemanget består dels av investerade resurser på en viss specifik marknad, samt hur tätt sammankopplade resurserna är på den specifika marknaden. Enligt Johanson och Vahlne (1977) påverkar engagemanget på en marknad hur möjligheter och risk upplevs av ett företag. Om mycket resurser har satsats inom en viss marknad, och svårligen kan flyttas till en annan marknad, kan marknadsengagemanget anses vara högt. Förhållandet gäller omvänt.
Växelspelet mellan kunskapen och engagemanget på en utländsk marknad påverkas av ett företags löpande aktiviteter på marknaden, vilket ligger till grund för en dynamisk kunskapsutveckling över tid. Tilltagande engagemang och kunskaper på en viss marknad innebär att beslut fattas angående satsningar och investeringar på marknaden, vilket Johanson & Vahlne (1977) benämner som engagemangsbeslut.