Insolvensdirektivets regler om skuldavskrivning

I det nya insolvensdirektivet framhålls att skillnaderna mellan medlemsstater när det gäller förfaranden för skuldavskrivning leder till ojämlika villkor för att få tillgång till kredit och till olika grader av utdelning inom unionen (skäl 8). Det är framför allt avskrivnings-periodens längd och villkoren för skuldavskrivning som skiljer sig åt (skäl 4). I många medlemsstater tar det mer än tre år för insolventa men hederliga entreprenörer att få sina skulder avskrivna och göra en nystart. Ineffektiva ramverk för skuldavskrivning och näringsförbud medför att entreprenörer måste flytta till nya jurisdiktioner för att kunna göra en nystart inom en rimlig tidsperiod. Det leder också till avsevärda merkostnader för både borgenärerna och entreprenörerna själva (skäl 5 och 72).

I direktivet fastställs vissa minimiregler beträffande förfaranden som leder till avskrivning av skulder som insolventa entreprenörer ådragit sig (artikel 1.1 b och skäl 12). Det övergripande syftet med direktivets regler om skuldavskrivning är att hederliga insolventa eller överskuldsatta entreprenörer ska få fullständig skuldavskriv-ning efter en rimlig tidsperiod varigenom de får en andra chans samt att förfarandena för skuldavskrivning görs mer ändamålsenliga, särskilt i syfte att förkorta dem (skäl 1).

Från direktivets tillämpningsområde undantas förfaranden som

berör gäldenärer som är fysiska personer som inte är entreprenörer

(artikel 1.2 h). Medlemsstaterna får dock utsträcka

tillämpnings-området för direktivet till att omfatta även sådana personer (se

avsnitt 8).

Vissa definitioner

Artikel 2 i direktivet innehåller definitioner. Flertalet definitioner hänför sig till direktivets regler om företagsrekonstruktion och behandlas inte i denna promemoria. Några definitioner avser dock reglerna om skuldavskrivning.

Med entreprenör avses en fysisk person som utövar en näringsverksamhet, en affärsverksamhet, ett hantverk eller ett yrke (artikel 2.1.9). I skälen förtydligas att begreppet inte har någon bäring på chefers eller företagsledares ställning (skäl 73). Detta ska i stället behandlas i enlighet med nationell rätt.

Fullständig skuldavskrivning definieras som att verkställigheten mot entreprenören angående dennes avskrivningsbara skulder upphör eller att utestående avskrivningsbara skulder som sådana upphävs, som en del av ett förfarande som kan omfatta realisering av tillgångar eller en betalningsplan eller bådadera (artikel 2.1.10).

Med betalningsplan avses en plan som anger specifika betalningsbelopp och betalningsdatum för en insolvent entreprenörs betalningar till borgenärer eller en periodisk överföring till borgenärer av en viss del av entreprenörens disponibla inkomst under skuldavskrivningsperioden (artikel 2.1.11).

Vidare anges i direktivet att begreppet insolvens ska förstås enligt definitionen enligt nationell rätt (artikel 2.2 a). Av skälen framgår att definitionen kan ha formen av överskuldsättning (skäl 73).

Tillgång till fullständig skuldavskrivning

Direktivet innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att insolventa entreprenörer har tillgång till åtminstone ett förfarande som kan leda till fullständig skuldavskrivning (artikel 20.1 första stycket). Med-lemsstaterna får som villkor för att få tillgång till skuldavskrivning kräva att den verksamhet som en insolvent entreprenörs skulder gäller ska ha upphört (artikel 20.1 andra stycket). Av skälen framgår att det är upp till medlemsstaterna att välja om den skuldavskrivning som tillhandahålls avser förfaranden som omfattar en betalnings-plan, en realisering av tillgångar eller en kombination av dessa alternativ (skäl 75).

Av direktivet framgår vidare att medlemsstater i vilka fullständig

skuldavskrivning är förenad med villkor om att entreprenören

återbetalar delar av skulden ska säkerställa att den tillhörande återbetalningsskyldigheten bygger på entreprenörens individuella situation och framför allt står i proportion till entreprenörens utmätningsbara eller disponibla inkomst och utmätningsbara eller disponibla tillgångar under avskrivningsperioden samt beaktar borgenärernas rättmätiga intressen (artikel 20.2). Vidare föreskrivs att medlemsstaterna ska säkerställa att entreprenörer vars skulder har avskrivits har tillgång till relevant och aktuell information om befintliga nationella ramverk för företagsstöd för entreprenörer och att de kan utnyttja sådana ramverk (artikel 20.3).

I skälen görs vissa förtydliganden vad gäller förfarandet för skuldavskrivning. Där framgår att medlemsstaterna får besluta hur tillgång till skuldavskrivning ska erhållas, inklusive möjligheten att kräva att gäldenären begär skuldavskrivning (skäl 73). Vidare får medlemsstaterna föreskriva att rättsliga eller administrativa myndig-heter antingen på eget initiativ eller på begäran av en person med ett legitimt intresse kan kontrollera att entreprenören uppfyller villkoren för att erhålla fullständig skuldavskrivning (skäl 82).

Begränsningar av rätten till skuldavskrivning

I direktivet regleras vidare möjligheten för medlemsstaterna att behålla eller införa bestämmelser som hindrar eller begränsar tillgången till skuldavskrivning (artikel 23). Medlemsstaterna ska behålla eller införa sådana bestämmelser om den insolventa entreprenören agerade ohederligt eller i ond tro enligt nationell rätt gentemot borgenärerna eller andra intressenter när denne blev skuldsatt, under insolvensförfarandet eller när skulden betalades (artikel 23.1). Av skälen framgår att när de rättsliga eller administrativa myndigheterna fastställer huruvida en entreprenör har varit ohederlig kan de beakta omständigheter såsom (skäl 79):

a) skuldens art och omfattning,

b) vid vilken tidpunkt skulden uppstod,

c) vilka ansträngningar entreprenören har gjort för att betala

skulden och uppfylla rättsliga skyldigheter, inbegripet offentliga

tillståndskrav och kravet på korrekt bokföring,

d) handlingar från entreprenörens sida i syfte att hindra åtgärder från borgenärers sida,

e) uppfyllande av skyldigheter när det råder sannolikhet för insolvens som åligger entreprenörer som är företagsledare, och f) efterlevnad av konkurrens- och arbetsrätt på unionsnivå och

nationell nivå.

Utöver att medlemsstaterna har en skyldighet att införa eller behålla bestämmelser som hindrar eller begränsar tillgången till skuld-avskrivning i vissa situationer så får medlemsstaterna göra det under vissa väldefinierade omständigheter och om sådana avvikelser är vederbörligen motiverade. I direktivet anges följande icke uttöm-mande lista med exempel på när sådana hinder eller begränsningar vad gäller tillgången till skuldavskrivning är motiverade (artikel 23.2):

a) om den insolventa entreprenören allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt en betalningsplan eller någon annan rättslig skyldighet som syftar till att skydda borgenärernas intressen, inbegripet skyldigheten att maximera utdelningen till borge-närerna,

b) om den insolventa entreprenören inte efterlever informations- eller samarbetsskyldighet enligt nationell rätt eller unionsrätt, c) vid otillbörliga ansökningar om skuldavskrivning,

d) vid en ny ansökan om skuldavskrivning inom en viss tidsperiod efter det att den insolventa entreprenören beviljades en fullständig skuldavskrivning eller nekades en fullständig skuld-avskrivning på grund av en allvarlig överträdelse av informations- eller samarbetsskyldigheterna,

e) om kostnaderna för det förfarande som leder till skuld-avskrivningen inte är täckta, eller

f) om det behövs ett undantag för att säkerställa jämvikten mellan

gäldenärens rättigheter och en eller flera borgenärers rättigheter.

Särskilt om återkallelse av skuldavskrivning

Direktivet innehåller även regler för när en skuldavskrivning kan återkallas. Medlemsstaternas möjligheter att behålla eller införa sådana bestämmelser motsvarar vad som gäller för bestämmelser som hindrar eller begränsar tillgången till skuldavskrivning (artikel 23.1 och 23.2). Av skälen framgår vidare att medlemsstaterna bör kunna föreskriva en möjlighet att anpassa insolventa entreprenörers återbetalningsskyldighet om deras ekonomiska situation avsevärt förändras, oavsett om den förbättras eller försämras (skäl 74).

5.2 Vissa förtydliganden av skuldsaneringsreglerna