Skulder som får undantas från F-skuldsanering

företagare om vilka skulder som får undantas från F-skuld-sanering är förenliga med direktivet.

Skälen för bedömningen

Skulder som ingår i en skuldavskrivning enligt direktivet

Insolvensdirektivet innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse om vilka skulder som ska ingå i en skuldavskrivning. Detta framgår i stället indirekt genom tillämpningsområdet för direktivet och genom att direktivet innehåller regler om att medlemsstaterna får begränsa tillgången till skuldavskrivning för vissa skuldkategorier eller utesluta dem helt från skuldavskrivning (artiklarna 1 och 23.4).

En sådan uteslutning eller begränsning av en viss skuldkategori är tillåten om den är berättigad. I direktivet (artikel 23.4) anges följande exempel på skuldkategorier för vilka undantag från skuldavskrivning är tillåtna:

a) skulder med säkerhet,

b) skulder som härrör från eller har anknytning till straffrättsliga påföljder,

c) skulder som härrör från utomobligatoriskt ansvar,

d) skulder rörande underhållsskyldighet som har sin grund i

familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande,

e) skulder som uppkommit efter ansökan om eller inledande av det förfarande som leder till skuldavskrivning, och

f) skulder som härrör från skyldigheten att betala kostnaderna för det förfarande som leder till en skuldavskrivning.

Listan med exempel på skulder är inte uttömmande. Av skälen framgår att medlemsstaterna bör kunna utesluta ytterligare skuld-kategorier när det är berättigat (skäl 81). Vad gäller skulder med säkerhet förtydligas vidare att det endast bör vara möjligt för medlemsstaterna att undanta sådana skulder upp till säkerhetens värde enligt nationell rätt och att resten av skulden bör behandlas som en skuld utan säkerhet.

Föreningen av förfaranden

Det kan ibland vara så att en insolvent entreprenör har såväl personliga skulder som företagsskulder och att dessa inte enkelt kan skiljas åt. I direktivet regleras vad som ska gälla för en sådan situation (artikel 24 och skäl 84). I den mån skulderna inte kan skiljas åt på ett rimligt sätt så ska medlemsstaterna säkerställa att samtliga skulder behandlas i ett och samma förfarande i syfte att entreprenören ska erhålla en fullständig skuldavskrivning (artikel 24.1). I den mån skulderna kan särskiljas får medlemsstaterna, i samma syfte, föreskriva att skulderna behandlas antingen i separata men samordnade förfaranden eller i ett och samma förfarande (artikel 24.2).

Skulder som ingår i en F-skuldsanering

Enligt lagen om skuldsanering för företagare omfattar en

F-skuld-sanering alla fordringar på pengar mot gäldenären som har

upp-kommit före den dag då inledandebeslutet meddelades (32 §). I lagen

listas dock ett antal undantag från denna huvudregel (33 §).

Ford-ringar på familjerättsligt underhåll samt fordFord-ringar förenade med

vissa förmånsrätter ingår inte i en F-skuldsanering (33 § 1–4). Vidare

undantas fordringar som inte är förfallna till betalning och som är

beroende av en motprestation samt tvistiga fordringar (33 § 5 och

6). Om en fordran är beroende av villkor, inte är till beloppet fastställd eller inte är förfallen till betalning, får det bestämmas att den inte ska omfattas av F-skuldsaneringen (34 § första stycket).

Om en fordran kan antas vara ogrundad ska den aldrig omfattas av F-skuldsaneringen (34 § andra stycket).

Att fordringar som har uppkommit efter den dag då inledande-beslutet meddelades, fordringar på familjerättsligt underhåll samt fordringar förenade med vissa förmånsrätter får undantas från skuld-avskrivning framgår direkt av direktivet (artikel 23.4 a, d och e).

Enligt lagen om skuldsanering för företagare gäller i likhet med direktivet också att fordringar som är förenade med säkerheter är undantagna enbart till den del säkerheten räcker till för betalning av fordran. Undantaget för fordringar som inte är förfallna till betal-ning och som är beroende av en motprestation tar sikte på sådana fordringsförhållanden där prestationer ömsesidigt ska utväxlas. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det är vanligt före-kommande att företagare har leasingavtal och att det för de företagare som inte har avvecklat sin verksamhet kan vara en förutsättning för den fortsatta näringsverksamheten att ett sådant avtalsförhållande kan fortsätta (prop. 2015/16:125 s. 135). Samma sak kan tänkas gälla för t.ex. ett hyresförhållande. En F-skuld-sanering bör inte motverka en företagares möjligheter att driva vidare en näringsverksamhet. Undantaget för fordringar som inte är förfallna till betalning och som är beroende av en motprestation får därför anses berättigat och därmed godtagbart enligt direktivet.

Även undantaget för tvistiga fordringar får anses godtagbart enligt direktivet. Utan ett sådant undantag skulle fordringar på mer eller mindre lösa grunder kunna göras gällande i ett skuld-saneringsförfarande och därmed ta i anspråk delar av gäldenärens betalningsutrymme. Detta skulle kunna leda till att övriga borge-närer motsätter sig F-skuldsanering vilket skulle äventyra hela syftet med direktivet.

Vad gäller undantagen för fordringar som är beroende av villkor,

som inte är till beloppet fastställda eller inte är förfallna till betalning

är huvudregeln enligt lagen om skuldsanering för företagare att dessa

fordringar ingår i F-skuldsaneringen. Det är alltså endast om

Kronofogdemyndigheten beslutar att de inte ska ingå som det blir

aktuellt att undanta fordringarna. Av förarbetena framgår att

fordringar som kan tänkas omfattas av undantaget är exempelvis

skadeståndsfordringar, skattefordringar och borgensåtaganden (prop. 2015/16:125 s. 257 f.). Gemensamt för flera av de fordringar som kan bli föremål för undantag är att det inte alltid är klarlagt om och i så fall när betalningsskyldighet kommer att inträda. Att Krono-fogdemyndigheten ges flexibilitet att bestämma i det enskilda fallet vad som ska gälla för dessa typer av fordringar är berättigat och bedöms därför vara tillåtet enligt direktivets bestämmelser (artikel 23.4). Vad slutligen gäller undantaget för ogrundade fordringar så innebär den bestämmelsen ett förtydligande av Kronofogdemyndig-hetens utredningsskyldighet och tar sikte på bl.a. fakturabedrägerier som innebär att det framställs grundlösa betalningskrav (prop.

2015/16:125 s. 259). Tanken är att bestämmelsen ska träffa sådana fordringar som redan vid en översiktlig kontroll verkar ogrundade.

Att ogrundade fordringar inte ska kunna ingå i en F-skuldsanering är självklart och undantaget får anses godtagbart enligt direktivet.

Sammantaget görs alltså bedömningen att lagen om

skuld-sanering för företagare är förenlig med direktivets krav vad gäller

vilka skulder som ska ingå i en skuldavskrivning. Om en

F-skuld-sanering beviljas, ingår som regel även sådana skulder som inte är

näringsrelaterade och det finns därför heller inte något behov av

någon särskild reglering med anledning av direktivets bestämmelser

om förening av olika skuldavskrivningsförfaranden.