Intensivvårdssjuksköterskans möjligheter till vetskap om hur information

3.6.1. Sjuksköterskans upplevda möjligheter till respons på informationen till närstående

Flera av respondenterna fick någon form av gensvar på sin information genom direkt kommunikation med närstående. Genom att ställa frågor till närstående eller genom att besvara frågor från närstående kunde luckor i informationen täckas.

”Ibland kanske närstående ringer och pratar och kanske säger rent ut att tack för att jag har fått så bra information! ”

28

”att man frågar såhär att är det någonting ni funderar över så säg till… och de kanske svarar att nä, vi har nog fått svar på det mesta frågorna… då, då känns det ju bra…”

Respondenterna ansåg att informationen var färskvara och att närstående ofta glömde bort vad som sagts eller hade svårt att uppfatta informationen vid första tillfället. Stressen och chocken över det inträffade blockerade ofta de närstående och det var viktigt att sjuksköterskan noterade om närstående förstått, eller inte och erbjöd fler tillfällen till upprepning av informationen.

”det kan ju vara så att de inte kommer ihåg … och då brukar jag be dem gå hem och tänka efter och skriva ner frågorna på ett papper, så kan de komma tillbaka…”(8)

I intervjuerna framkom att sjuksköterskan kunde få feedback på sin information genom de närståendefoldrar som fanns på avdelningen och ibland fylldes i av närstående. Flera av respondenterna ansåg att de av kollegor fick veta hur närstående uppfattat informationen som de fått, genom att närstående talade med ett flertal vårdpersonal under vårdtiden av patienten och fick således höra samma information berättas av samtliga vårdpersonal, vilket verkade leda till trygghet.

”man hör ju på sina kollegor när man rapporterar över patienten … så kan de berätta att närstående fått veta det här och de reagerade sådär… det är bra att få veta… för mig…”

”indirekt väldigt mycket via våra undersköterskor… jag upplever att man faktiskt inte är så mycket bedside som man skulle vilja… och då missar man en del av de här samtalen med närstående och de små nyanserna… så då kan man få lite tips eller frågor från dem som hunnit träffa närstående lite mer…”(1) ”… sen vet jag ju att de kan prata med läkare och sen kan de prata med mig och sen med undersköterskan och då kan de få bekräftat att nu har alla sagt det här så... så då måste det vara på det här viset… eller hur?”(5)

29

3.6.2. Upplevd betydelse av respons på informationen

Flera av de intervjuade respondenterna uppskattade kort och brev från patienter och närstående som skickades till avdelningen och tog till sig av den positiva återkoppling som det innebar. Det upplevdes positivt de gånger sjuksköterskan fick möjlighet att träffa närstående som besökte avdelningen långt efter avslutad vårdtid som uttryckligen visade sin uppskattning och tacksamhet. Något som närstående tycktes värdesätta, var när både läkaren och sjuksköterskan tog sig tid för närstående i form av gemensamma närståendesamtal. Respondenterna upplevde att det var själva samtalssituationen som avsattes för närståendes räkning, som verkade vara av störst betydelse, även om informationen kanske inte var så enkel att ta till sig. Positiv återkoppling kunde vara exempelvis när närstående uttryckte lättnad över att patienten vårdades på IVA och berömde den goda vården som utfördes av personalen.

”ja, rent allmänt så… personligen så vet man kanske inte riktigt i situationen alltid hur de tycker att… men ofta får vi ju tackbrev och så där, där det står att de blivit så väl omhändertagna och fått en bra tid så på så vis så tror jag… jobbar vi väl oftast rätt… men just i situationen… nej…”(9)

”Vi får mycket positiv feedback… de gånger som… så fort man har tid att sätta sig ner en liten stund så upplever jag det… konstigt nog så spelar det ingen roll vad man säger, utan bara det att man får en liten stund vid sidan om tillsammans, och både gärna läkare och sjuksköterska då tycker jag att de blir liksom väldigt tacksamma och nöjda!”(1)

”man ser att de blir trygga… och de förstår hur det fungerar här och de säger ju uttryckligen att jamen, det känns så skönt att han får ligga här… då känner man ju att man är på rätt spår…”(3)

Samtliga respondenter var eniga om att respons på given information och på kommunikationen med närstående var av stor betydelse för sjuksköterskan, eftersom närstående kontakten har en central roll i vården av patienter på IVA. Flera av respondenterna hade för avsikt att närstående skulle vara välinformerade, men upplevde att de ibland saknade information om hur närstående upplevde och mottog deras information. Sjuksköterskan upplevde att det sällan uttrycktes någon egentlig respons på hur informationen gavs, från

30

närståendes sida. De flesta respondenterna önskade mer feedback på sin information för att kunna förbättra sig i denna roll.

”jag har ju som mål att uttrycka mig på ett bra sätt och lättförståeligt och säga liksom… rätt saker… eh… egentligen skulle man ju behöva spela in sig själv bara för att höra hur man låter…”(2)

De gånger närstående inte varit nöjda med informationen, krävdes det ofta en avsevärd prestation för att vända deras åsikter och upplevelser till något positivt och det var därför betydelsefullt att verkligen få respons på sin information till närstående.

”några gånger kanske man får höra att de inte är nöjda, att de upplevt att något inte varit bra… så kan man få lägga ner väldigt mycket tid på att förbättra informationen verkligen…”.(3)

4. DISKUSSION

Mottagandet och förberedelsen av närstående vid ankomsten till IVA ansågs av sjuksköterskan betydelsefullt och bidrog till trygghet och delaktighet för närstående. Informationen som gavs var övergripande och fokuserade på patientens aktuella tillstånd och omvårdnadsåtgärder, men tenderade dock ofta att bli medicinsk. Det upplevdes svårt att ge tydlig och klar information, eftersom patienttillståndet snabbt kunde förändras. Ett enkelt språk och möjlighet till upprepning av information, ansågs väsentligt för närståendes förståelse av informationen. Personliga och professionella egenskaper samt erfarenhet upplevdes viktiga för att informera närstående. Arbetsmiljö, stress och bristen på lokaler tycktes försvåra informationen, medan samarbete, dokumentation och förbättrandet av arbetsrutiner upplevdes förenkla informationen till närstående.