Åhlund, Alexandra (1997) :Multikultiungdom- kön, etnicitet och identitet.
Studentlitteratur. Lund.
32
Bilaga 1
Diskussionsämnen
Vilka förväntningar eller fördomar hade ni mot den nya skolan i staden? Stämde era förväntningar eller fördomar om den nya skolan med verkligheten? Hur trygga kände ni er i grundskolan och i gymnasieskolan?
Kan ni berätta om det fanns skillnader mellan elevernas språk, klädstil och beteende på era tidigare skolor och på den nya gymnasieskolan?
Berätta om ni upplever att ni har anpassat er till den nya skolmiljön.
Varför skolan i innerstaden valdes? Vilka andra skolalternativ fanns det i förorten? Vill ni lägga till någonting mer i ämnet?
33
Bilaga 2
Intervju 1
11 maj 2010 kl.12:13
Intervju med två personer (pojkar)
Jag. Vad hade ni för förväntningar när ni skulle åka hit och fanns det några fördomar mot den här skolan eller mot den här stadsdelen?
I1. Jag hade ju inte riktigt fördomar. Jag tänkte ba, det skulle vara annorlunda folk, lite mer. Så vi bodde i förorten och det var ju lite mer.. invandrare. Här var det lite mer.. blandat. Så det var.. Det var annorlunda, men det var inget, inte på ett dåligt sätt. Jaa..
I2. Håller faktiskt med dig. Hade inga höga förväntningar. Jag visste det skulle vara annorlunda.
I1. Ja..
Jag. Hade ni några fördomar då mot här? Eller tänkte ni att det kommer vara annorlunda på någon sätt så eller att det kommer att vara likadant eller?
I1. Alltså, alltså det .. Jag hade inga fördomar faktiskt. Det var, jag tänkte bara att det är en annan skola fast den var i stan då. Det är inte så att jag umgås ju inte med dem som är runt skolan, utan jag umgås ju bara med mina kompisar så..när jag åker in till skolan så tänker jag ju inte på att jag är i stan utan jag tänker mest på att jag ska till skolan. Så.. hade ju inte riktigt fördomar på det sättet.
I2. Aa..(skratt) jag tänkte ungefär som du.
Jag. Men sen då? Var förhoppningarna, fördomarna eller förväntningarna som ni hade tänkt er eller var det annorlunda?
I1. Det var nog ganska, vad man tänkte. Vi hade ju vart här på öppet hus och så, så vi såg ju hur det var.. jaa.. så.. vi tänkte liksom typ det är en vanlig skola inne i stan. Mycket folk. Så det, de kändes nog ganska bra.
I2. Nej jag tyckte nog inte att det var exakt samma I1. Nehe, inte, varför?
I2. Skolan. Skillnaden med när vi gick i nian och här. Alla här typ.. ingen känner varandra och liksom, ingen vill känna varandra. Men, om du kommer och du hälsar på nån, dom kollar bort, direkt du vet. Så hälsar de inte tillbaka
34 grupp
I2. Ja
Jag. Det är alltså mera grupperingar här än.. I1. Jaa, mycket, mycket mer
I2. Ja precis
I1. Jag tror det var det, i våran förra skola så kunde man va 20-30 pers som umgås med varandra
I2. Alltså I1. Exakt
Jag. Ok. Så här är det mera så att det är mer grupperingar och man hälsar inte på alla, på samma sätt
I1 och I2, ja, ja exakt.
Jag. Hur känner ni er med tryggheten då? Känner ni er mer trygga här eller på er förra skola, eller, hur känns det med den?
I1. Alltså, de, de är ganska mycket tryggare här (skratt). Alltså det var ju ganska många invandrare på förra skola. Alltså det var ju inte på det sättet utan att det var ju mera. Alltså man vet ju inte om kanske någon annan, nån kompis har tjaffsat med nån på någon annat ställe och så har dom hämtat sina kompisar och kommit till den skolan och så ska man hjälpa kompisen och så slutar det med att man åker på stryk och.. sånt där. Men här är det ju mycket mer. Alltså typ, det är ju mycket typ, alltså vi har ju han Javad som hjälper oss om nånting händer, sånt där, så det är ju mycket tryggare här än innan.
Jag. Mm. Hur känner du då med tryggheten.
I2. Ja, jag tycker att där är tryggare för att såhär man känner varandra typ, man kände alla. Man, det var roligare att gå till skolan för man visste att något roligt ska hända. Men här när man kommer till skolan, man får ångest. Om man går i korridoren och ingen är här eller typ om jag och han är kompisar och jag inte kommer till skolan då han kommer vara helt ensam. Där, om han inte.. om jag inte skulle komma till skolan, jag skulle va med nån annan.
Jag. Mm
Två. Ja, så..mm..
Jag. Ja. Men med identiteten då. Tycker ni att ni har förändrats eller har ni tänkt på saker som ni inte har tänkt på innan, sådär, utifrånperspektiv. Har ni sett saker på skolan som andra grupper gör som ni gjorde innan fast ni inte har tänkt på det
I1. Alltså en sak som har ändrats det är ju faktiskt tjejerna (skratt). Jo, men i vår förra skola så vare så att alla kände varann och som sagt å det var liksom alltså om man var tillsammans
35 med en tjej som alla kände så då var det såhär (andas in häpet) är dom tillsammans! lalala och de gjorde så och så. Här är det mer att ingen känner nån, så jag tror att det ä mycket lättare. (skratt)
I1. För det blir ju mindre tankar bakom det man ska göra. Liksom. Alltså förut var det liksom vågar jag, vågar jag chansa, här är det såhär, jag kommer aldrig att träffa henne igen. Det är typ det som händer, tror jag.
(alla skrattar)
I1. Men det är ju.. (alla skrattar)
I1. Det är vad jag tycker i alla fall. Men alltså. Själv vet jag inte om jag har ändrats. Det är ju någonting som andra får säga liksom om mig. Själv. Alltså man ändras ju, man vet ju inte, på vilket sätt som man har ändrats.. själv, så.. om jag ändrats så får han säga det
I2. (skrattar) Nää.. jag tror inte att du har ändrats, nej. Nej jag håller faktiskt med typ. Ja.. Jag. Att det är tjejerna mest
I2. Jo, men ja. Man anpassar ju sig till det här. På våran skola förut. Jämfört med här. Alltså man kunde hälsa på alla, som jag sa. Man kunde gå i korridoren. Man kunde alltid hälsa på nån, förstår du. Jag menar man om jag gick i nian och du gick i sexan. Man kunde hälsa. Här, om nån går i trean och du går i ettan, de ser dig som en liten..
I1. En liten pojke, jaa
Jag. Sen det här med språket, eller klär man sig annorlunda här eller
I1. Öhm.. alltså språk har inte ändrats för mig för jag, har alltid kunna svenska och engelska, det är väl det jag kan
Jag. Men jag tänkte mera på dialekter och sånt I1 och I2. Ahh.. !
I2. Ja, jag tror man är lite mer försiktig med svenskan här faktiskt I1. Jahaa! Förra var det ju bara invandrare
I2. Förut så var de det man säger så säger man. Det vi tycker r roligt, är inte roligt för de andra. Man ska tänka på vad man säger för man kan inte säga det minsta, så att ingen ska ta illa upp
I1. Jaa.
I2. Man måste tänka på vad man säger för man kan inte.. Jag. Ok, så det är så med humor alltså?
I1. Precis.
I2. Det är såhär. Om jag till exempel skulle skämta om en sak, han skulle garva men alla andra skulle kolla på mig såhära
36 I1. Ja, om jag säger nåt om han så vet han att jag skojar med han, och tvärt om. Men om vi säger det till någon annan främling så kanske han inte förstår att vi skojar och då kan han ta illa upp. Så de, e så
Jag. Beter man sig annorlunda då?
I2. Man gör det, man anpassar sig till folket här I1. Man är lugnare
I2. Man vågar inte göra allt I1. Nej, precis
I1. Man måste ju som sagt, man måste ju akta sig så att man inte gör nåt fel, alltså. I2. Det är fördomar här också, alla kollar på dig
I1. Mm..
I2, jag menar inte huvudsakligen att alla kollar på dig men om nåt händer då skulle folk peka på dig direkt.
I1. Mm.. jaa.
Jag. Det låter diskriminerade….. (paus) Hur är det med kläderna då. Klär man sig annorlunda här?
I1. Faktiskt, alltså, det är faktiskt blandat. Här är liksom lite mer vågade kläder hos tjejerna och så även lite mer skumma kläder.
I2. (skratt)
I2. Ja, såhär stora stövlar (visar med händerna) å, jag vet inte vad det är, det är mycket annorlunda det är med klädsel. Det som är bra med klädsel här verkligen, folk vågar, ingen säger nåt, ingen säger nåt till dom
I1. Det är sant, ingen säger nåt
I2. Där vi gick innan, om man skulle komma med såhär stora skor (visar hur stora skor), alla skulle kolla. Alla skulle mobba dig.
I1. Alltså den gruppen man är med de klär sig ju ungefär likadant alltså dom är ju, dom har alltså samma stil på det sättet
Jag. Här eller på er gamla skola
I1. Här, här. Jag och han hänger ju med varandra, och vi har ungefär samma stil. Jag menar om han kommer hit med mysbyxor så kommer jag inte att döma han för det. Men om jag kommer med ett par byxor som någon annan i skolan inte har sätt så skulle dom tycka, vad har han på sig? Men i förra skola var det alla, alltså alla kände varandra, alla visste hur man klädde sig å, allt sånt där. Här är det mer så att..
37 öh.. hehe afrohår såhära, han skulle inte bry sig om vad jag eller han tyckte.
I1. Ja, på vår förra skola..
I2. Aa.. om nån kom sådära, alla skulle stirra på han. Alltså typ. I1. Man skulle känna sig
I2. Aah.
Jag. Om vi ska gå vidare så har vi redan pratat om det här redan men vi kan prata om det lite till. Om ni har förändrats eller om ni har anpassat er till den här miljön eller om ni fortfarande är er själva.
I1. Ja, jag vet inte vad man ska säga. Öhh.
I2. Jag tycker fortfarande, fortfarande att vi är oss själva. I1. Ja. Vi är ju här halvdagar.
I2. Vi är här 4 timmar. Sen när man kommer hem så är man ju med samma folk som man var med förut.
I1. Mm. Det är sant. Hade ju vart lite annorlunda, om jag , om jag liksom hade kommit till den skolan helt ensam, helt främmande klass. Då hade jag kanske anpassat mig och ändrats i min personlighet, men eftersom jag fortfarande umgås med samma personer så, som förut så ändras vi inte så mycket liksom.
Jag. Är det lätt eller svårt att få kontakt med andra i skolan?
I1. Ja, alltså det är lätt liksom, men alltså jag tycker vi hade tur med vår klass. Dom är lite ass, som är lite mer.. dom, dom dömer inte och dom e roliga och sådär men jag tror det är mer, dom utanför vår klass är lite mer såhär annorlunda och dom som kollar snett å, ja snackar skit och allt. Ja, dom som inte känner oss liksom, dom som dömer oss liksom
Jag. Det är ju jätteviktigt med vilken klass dom man hamnar i. Hur tänkte ni då, när in valde den här skolan?
I2. Halvdagar! (skratt)
I1. (Skratt) ja, det var ju mycket procent av valet.
I2. Ja! Det hade mycket i förtjänst av valet. Bra trafik också. I1. Mm..
I2. Vi fick 20 gratis körlektioner.
I1. Ja, fast vi kommer inte att få det, tyvärr. Alltså, skolverket. De sa att vi, de lockar elever. Ja, det var ju dåligt att de tog bort det, men. Ja..
Jag. Var ni tvungna att välja den hur skolan?
I1. Alltså, vi fick ju välja innan och i förra skolan hade vi snackat om vilken skola vi skulle gå i med några kompisar och, ja. Vi ska börja här och det är halvdagar och såhär och såhär så
38 såhär kom och kolla på öppet hus med mig så kom vi några kompisar hit då och sen tyckte vi då att det såg bra ut. Vi gillade läget och allt sånt där så.
I2. Nej, jag tänkte nystart typ. Jag tänkte starta om. Starta om på nytt. Det här. Man känner ingen. Det kanske var bra för mig, alltså. Känner inge folk.
I1. Ja, alltså skillnaden var ju mest att när man åker, om man åker.. förut var det ju så att jag kunde gå till, alltså jag gick typ 5 minuter till skolan. Och nu måste jag åka tunnelbana 45 minuter till skolan.
Jag. Så då måste du gå upp tidigare på morgonen? I1. Mycket tidigare, ja mycket, mycket tidigare.
Jag. Hade ni också ett eller flera gymnasium där ni bor? I2. Ja, ja det finns ett litet.
I1. Ja, det var, det var ju inte vår linje som vi ville ha direkt men.. Själva skolan generellt var ju inte så bra, vad vi hörde i alla fall..
Jag. Ok, så ni hörde att den inte var så bra
I1. Nej, nej. Och att eleverna är inte så duktiga, om man säger så. Så vi ville gå här också på grund av det.
Jag. Vad tycker ni om den här skolan då?
I1. Alltså den här skolans rykte var faktiskt blandad. Min syster hade ju gått här. Men det var alltså det som var skillnaden, min syster sa att det var en jättebra skola. Fast det var, fast då var den här skolan i (en annan ort) aah, så hon gick i (den andra orten) och typ hon tyckte att det var jättebra. Och jag kom ihåg att, hon sa personerna hon gick med var jättesköna. Så jag kom ihåg på hennes utspring att det var roliga människor liksom. Men, nu är det ju inte samma sak här. Det var ju, hon träffade ju nya människor och umgås med dem men, vi, vi var med dem som, vi är kvar tillsammans från vår förra skola.
Jag. Mm.. hur tror ni att det kommer utvecklas sen då, ju längre som ni går i den här skolan. Kommer det vara som din syster att ni lär känna fler folk eller..
I1. Alltså, det är ju klart att det kan ändras liksom men jag tror faktiskt.. alltså nu har ju vi i (gymnasiets namn) valbara kurser, så, om vi byter, om vi inte är på samma kurser, då är det ju stor chans att det händer.
Jag. Mm..
I1. Liksom jag går en klass med en annan och dem går i en annan, då kanske jag träffar nya människor och umgås med dem och lär känna dem. Det kan hända vad som helst egentligen. Jag. Vad tror ni då? Skulle det vara så, lättare att lära känna nya människor om ni två till exempel inte skulle känna varandra på skolan?
39 I1. Jag tror faktiskt, vi, vi är mycket mer oss själva när vi är med varann, så att det är roligt, eller lättare för oss om vi är tillsammans då. Samtidigt så..
I2. Man tänker inte riktigt på vad man säger. I1. Precis.
I1. Om man är själv så blir det såhär, pinsam tystnad och allt det här (skratt). Men när man är med sina kompisar så är det alltid, så har man nåt att säga. Om man såhär, babblar på och så glömmer man vad man ska säga, så är det alltid någon kompis som står bredvid och såhär börjar snacka.
I2. Och man säger inte fel saker heller, när man är med sina kompisar. I1. Neej.
Jag. Annars då. Vad gillar ni med den här skolan och vad gillar ni med er gamla skola? I2. Alltså, det som var bra med vår gamla skola var att vi hade idrottssalen precis bredvid I1. Ja!
I2. Här så måste vi åka ända till (namnet på orten) för att ha idrott.
I1. Alltså, de, de är ju inte så jättelångt från våran skola dit men det är ju vår första lektion på dagen, så vi måste åka två timmar för att ha idrott. Och för att kunna, om vi ska ha lunch så måste vi stressa direkt efter gympan för att komma hit till skolan. Och det är ju lite jobbigt. Jag. Det tar alltså två timmar dit och två timmar tillbaka?
I1. Ja, precis, och eftersom vi bor i (namnet på orten de bor) så är det, så tar det två timmar. Missar man bussen så tar det en kvart till.
Jag. Det förstår jag måste vara jobbigt. Hur var det på eran gamla skola då?
I1. Ja våran gamla skola var ju rätt gammal, den som vi gick i förut. Och, mm.. vad ska man säga då, själva byggnaden och klassrummen, dom var ju inte lika, eller verkligen inte lika fräscha som här. Här är det ju mycket mera skönare och allt det här. Men, personlighetsmässigt och allt sånt där så, då är det faktiskt bättre i förra, men vi kanske lär oss att anpassa oss bättre med tiden, här. Eftersom vi har inte ens gått ett år här.
I2. Vi kanske behöver mera aktiviteter här. I1. Ja, fast, ja
Jag. Menar du att man har aktiviteter tillsammans med andra elever? I2. Såhär, typ såhär, engelska med andra klasser, blandat, eller I1. Ja, mm..
I2. Fast bara en klass, man känner ju inte varandra, eller. Typ om jag skulle gå ut nu i korridoren och hälsa på nån, skulle kolla på mig såhär ”vem är han?”
40 rolig ut eller nåt sånt där, men det är ju lättare om man hamnar ny i en klass. Då måste man ju på nåt sätt umgås. Om man säger att du går i en helt främmande klass på engelskan, då kanske läraren säger att ni ska snacka om det här och det där i grupp. Då blir det ju mycket lättare eftersom man måste ta kontakt. Och det var dessutom så blir det lättare och lättare att.. ja, jag tycker det att aktiviteter skulle vara bäst.
Jag. Men hur kommer det sig att alla kände alla i er förra skola? I1. Jag vet faktiskt inte, det, det vara bara
I2. Det var väl ba för att den var liten. I1. Ja, den var liten, vi var väl 300 elever. I2. Ja.
I1. Ja, men alltså jag tror, det var, ja, jag vet inte vad det berodde på det var bara. Ja, alltså dom han sa, där är ju, här är det alltså, om ettorna och trean, det är ingen som hälsar på varann sådär,
Jag. Inte ens i samma inom inriktning? I1. Nej, nej de ser dig..
I2. De ser dig som en småglin
I1. Men i förra skolan, då var det mycket, en nia skulle kunna hälsa på en sexa utan att det hände någonting ,så
I2. Men sen var det. Alla hade samma intressen också, det kanske var det. Fotboll.. I1. Ja, fotbollen
I1. Alltså, det var verkligen, det var verkligen, ja, vi spelade fotboll efter lunchen, och efter en tid så var det verkligen inte alltså, man behövde inte säga, då var det bara, ”ah,” bara gå bort till planen så var det alltid nån som spela. Alla visste att alla gick dit och alla visste när alla hade lektion och.. så det var mycket lättare.
I2. Ja, och våra scheman, alla var lagt till lunchrast samtidigt. Det spelade ingen roll om du gick i 6.an eller 9.an alltså, man spelade ändå.
I1. Ja, och så hade vi ju fotbolls VM. Då, då var det, då umgås vi ju också och, alltså det var mycket. Som, vi hade, vi hade ju vår (namnet på orten och OS). Vi hade ju vårt eget version av OS, där, vi hade olika länder, olika grenar å allt det hära priser och allting. Det var ju, det var ju mycket lättare å umgås då. Eftersom man gick runt med olika å, så det var, det var kul. Mycket aktiviteter för att lära känna varandra.
Jag. Finns sånna aktiviteter här också? I1. Nej
41 I1. Nej, det är verkligen, man är besatt av klassen typ
I2. Om jag och han satt, sen nån hade lämnat sin mobil, jag vet inte var, och sen dom kom till oss, på alla som satt där, kom till mig och frågade mig ”vart har du lagt min mobil?”.
I1. Ja, en helt främmande gick fram till oss Jag. Vad sa du då?
I2. Jag sa ”vad menar du?”.
I1. När vi var i stan, det var inte långt härifrån, vi gick in i en affär, NK, alltså, det har ingenting med själva skolan att göra med det har ju med innerstan att göra. Så var det liksom att, jag gick förbi och kollade runt på saker och så skulle jag gå ut så kommer en vit stor Svensk och kollar på mig. Han var inte vakt utan vanlig. Han var jättestor och han ställde sig framför mig. Och jag bara, ”jaha, vad är det?”. han ba, ”ja, jag såg att du tog någonting, det såg ut som om du tog någonting och stoppade ned i din ficka”. Och jag, jag bara ”skämtar du eller, jag har aldrig stulit nåt” (skratt). Jag bara, jag visade mina fickor. Och så ”jag har inte tagit någonting. Varför dömer du mig på det sättet”? Han bara, han sa inte ens förlåt, han bara