3.2.1 Bestämmelser om ändring av ränta och avgifter i de övriga nordiska länderna Sverige
Enligt 17 § i den gällande svenska konsumentkreditlagen (2010:1846) får räntesatsen ändras endast om det har avtalats. Räntesatsen får ändras till konsumentens nackdel endast i den
ut-sträckning som det motiveras av kreditpolitiska beslut, ökade upplåningskostnader för kredit-givaren eller andra kostnadsökningar som kreditkredit-givaren inte skäligen kunde förutse när avtalet ingicks. Vid kredit som är förenad med panträtt i
fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt har dock kreditgivaren, under vissa förutsättningar och om det finns förbehåll om det i avtalet, rätt att ändra räntan så att den mot-svarar den ränta som kreditgivaren vid den tidpunkten allmänt tillämpar för nya krediter av motsvarande slag. Dessutom får räntesatsen ändras på visst sätt i anslutning till ändringar i re-ferensräntan. Kreditgivaren är skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om ränteändringar på samma sätt till konsumentens förmån som till hans eller hennes nackdel.
Enligt förarbetena till lagen (Regeringens proposition 1991/92:83, s. 116) avses med kreditpo-litiska beslut alla offentligrättsliga beslut som direkt avser kreditmarknaden och därigenom påverkar kreditgivarnas kostnader. Sådana är t.ex. beslut om ändringar i kassakrav eller kapi-talkrav. Med ökade upplåningskostnader för kreditgivaren avses främst uppgångar i det all-männa ränteläget, men även andra räntehöjningar som påverkar kreditgivarens upplåning ger rätt att höja räntan. Av villkoret om att räntan får höjas endast vid kostnadsökningar som inte kan förutses följer att kreditgivaren inte får kompensera sig genom räntehöjningar för vad som kan anses vara normal inflation.
Kreditgivaren är enligt förarbetena till lagen skyldig att tillämpa samma principer vid ränte-sänkning som vid höjning av räntan. Detta krav gäller i fråga om storleken på ränteändringar-na men innebär också att kreditgivaren är skyldig att agera lika sränteändringar-nabbt för att sänka räntan som för att höja den.
Enligt svenska Finansinspektionens allmänna råd om krediter i konsumentförhållanden (FFFS 2014:11) bör kreditgivaren när den ändrar räntan för en kredit med rörlig ränta ange skälen till ändringen om konsumenten begär det. Om krediträntan har höjts på grund av ökade upplå-ningskostnader, bör kreditgivaren ange skälen till kostnadsökningen om konsumenten begär det.
Bestämmelser om avgifter som tas ut för krediten och ändring av dem finns i 18 § i konsu-mentkreditlagen, enligt vilken kredittagaren är skyldig att, utöver eller i stället för ränta, betala särskild ersättning för krediten endast om det har avtalats och om sådan ersättning avser kost-nader som kreditgivaren har för krediten. Avgifter för krediten får ändras till konsumentens nackdel endast om det har avtalats och i den utsträckning som det motiveras av ökningar av de kostnader som ska täckas av avgifterna.
Norge
Enligt den gällande norska lagen om finansavtal (Lov om finansavtaler og finansoppdrag; ne-dan Finansavtaleloven, 1999—06—25 nr 46) får kreditgivaren inte förbehålla sig rätt att ensi-digt ändra kreditvillkoren till nackdel för konsumenten, med undantag av höjning av räntesats, avgifter och andra kreditkostnader. Förutsättningarna för att ändringar kan göras ska anges i kreditavtalet. Villkoren i ett kreditavtal får endast ändras när det finns en saklig grund för det.
(49 §) I motiveringen till lagen (NOU 1994:19, s. 101) konstateras att saklig grund för änd-ringar anses vara betydande ändänd-ringar i räntor, obligationsräntor eller den generella nivån på institutionens finansieringskostnader.
Konsumenten ska underrättas om ensidiga ändringar av villkoren i ett kreditavtal innan änd-ringen träder i kraft. Av informationen ska framgå vad ändänd-ringen går ut på och beror på samt konsumentens rätt till förtidsbetalning och vilka kostnader utnyttjandet av denna rätt innebär för konsumenten. Ändringarna kan genomföras tidigast sex veckor efter att konsumenten har
underrättats skriftligen. Kortare frist kan dock tillämpas när ändringen i räntesatsen sker som en följd av en väsentlig ändring i penningmarknadsräntan, obligationsräntan eller den gene-rella nivån på institutionens finansieringskostnader. (Finansavtaleloven 50 §)
Danmark
Den gällande danska lagen om kreditavtal (Lov om kreditaftaler, LBK nr 347 af 02/04/2014) gör det möjligt att ändra räntan under ett kreditavtals löptid. I kreditavtalet ska anges förut-sättningarna för ändring av låneräntan och de förfaranden som tillämpas vid ändringar (8 §).
Kreditgivaren ska informera konsumenten om en ändring av krediträntan skriftligt eller på nå-got annat varaktigt medium innan ändringen träder i kraft (9 §).
Enligt en föreskrift om god sed för finansinstitut som trädde i kraft i november 2015 (Bekendtgørelse om god skik for finansielle virksomheder, BEK nr 729 af 12/05/2015) ska villkor för ändringar av räntan, provisioner eller andra avgifter i fortlöpande kundförhål-landen anges tydligt i avtalet, och i dem ska anges de förhålkundförhål-landen i vilka en ändring kan gö-ras. Ett finansiellt institut får i avtalsvillkoren inte ges rätt att göra godtyckliga ändringar. I fortlöpande kundförhållanden får räntor, provisioner eller andra avgifter inte ändras till kun-dens nackdel utan varsel, om inte ändringen beror på externa omständigheter som det finansi-ella institutet inte kan påverka. I fråga om bostadskrediter ska varseltiden för ändringar vara minst tre månader. Enligt föreskriften ska dessutom orsakerna till ändringarna anges i med-delandet. Varseltiderna gäller dock inte fall där ändringen beror på externa omständigheter som det finansiella institutet inte kan påverka. (6 §)
3.2.2 Person-till-person-lån Sverige
Enligt den gällande svenska konsumentkreditlagen gäller lagen också kredit som lämnas eller erbjuds en konsument av någon annan än en näringsidkare, om krediten förmedlas av en nä-ringsidkare som ombud för kreditgivaren (1 §). På sådana kreditförmedlare tillämpas bestäm-melserna om god kreditgivningssed, informationsskyldighet, bedömning av kreditvärdighet och ingående av kreditavtal. I konsumentkreditlagen ingår dessutom särskilda bestämmelser om informationsskyldighet för alla kreditförmedlare bl.a. i fråga om kreditgivarens oberoende och avgifter som konsumenten ska betala till kreditförmedlaren för dennes tjänster (48 §).
Även vissa näringsrättsliga författningar kan bli tillämpliga på förmedlare av person-till-person-lån. Beroende på verksamhetens natur kan förmedlare av person-till-person-lån omfat-tas av tillstånds- eller registreringskrav enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse (2004:297), lagen om betaltjänster (2010:75), lagen om viss verksamhet med konsumentkredi-ter (2014:275) eller lagen om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet (1996:1006).
Norge
Den norska lagen om finansavtal tillämpas i regel endast på avtal och uppdrag om finansiella tjänster med finansiella institut eller liknande institutioner (1 §). Bestämmelserna i lagen om finansavtal gäller inte kreditförhållanden mellan två privatpersoner ens i de fall där krediten förmedlas av en näringsidkare.
Danmark
Den gällande danska lagen om kreditavtal tillämpas på kreditavtal där kreditgivaren lämnar el-ler lovar att lämna kredit till en konsument (1 §). Bestämmelserna i lagen om kreditavtal gälel-ler inte kreditavtal mellan två privatpersoner ens i de fall där krediten förmedlas av en näringsid-kare.