Internationella överenskommelser och

Hälsa och ojämlikhet i hälsa har under de senaste 30 åren kommit allt mer i fokus på den internationella politiska agendan. Ett av de mest tongivande bidragen gjordes av den av WHO tillsatta Com-mission on Social Determinants of Health (CSDH), som 2008 publicerade sin slutrapport Closing the Gap in a Generation. Den levererade tre övergripande rekommendationer: förbättra förut-sättningarna för människors dagliga liv, motverka den orättvisa fördelningen av makt, pengar och resurser samt mät och följ upp effekterna av olika politiska åtgärder för att sluta hälsogapen. Rap-porten behandlades av World Health Assembly, WHO:s högsta beslutande organ, som år 2009 antog en resolution (WHA 62.14) genom vilken medlemsstaterna åtog sig att minska ojämlikheten i hälsa genom aktiva insatser som syftar till att fokusera på hälsans bestämningsfaktorer (WHO 2009).

Som ett led i detta arbete anordnades en global konferens i Rio de Janeiro 2011, där 124 av WHO:s medlemsländer samlades och antog den s.k. Rio-deklarationen (WHO 2011), vilken senare alla medlemsländer ställde sig bakom i en resolution antagen vid World Health Assembly 2012 (WHA 65.8). Rio-deklarationens ramverk för arbetet med att sluta hälsogapen är därmed en utgångspunkt också för det svenska arbetet.

Inom det globala WHO-systemet har även en serie konferenser ägnats åt hälsofrämjande, vilka bidragit till framväxten av ett fokus

Dagens folkhälsopolitiska ramverk SOU 2017:4

36

rum i Ottawa 1986, där den s.k. Ottawa Charter antogs. I mani-festet lyftes fundamentala resurser och förhållanden för hälsan som utbildning, mat och inkomst, liksom mer övergripande förut-sättningar som fred och social rättvisa (WHO 1986). Den senaste av dessa konferenser hölls i Shanghai i november 2016 där dessa frågor lyftes i relation till Agenda 2030.

Agenda 2030 är den process som ska leda fram till att uppfylla de 17 globala målen för hållbar utveckling som FN:s general-församling har beslutat om (A/RES/70/1). Av dessa 17 mål har flera direkt bäring på jämlik hälsa med ett brett tvärsektoriellt fokus på livsvillkor, såsom målen; 3) God hälsa och välbefinnande, 4) God utbildning för alla, 5) Jämställdhet, 8) Anständiga arbets-villkor och ekonomisk tillväxt, 10) Minskad ojämlikhet, 11) Håll-bara städer och samhällen och 12) Hållbar konsumtion, 16) Fred-liga och inkluderande samhällen och produktion samt 17) Genom-förande och globalt partnerskap.

Även inom WHO:s Europaregion har ett arbete bedrivits med utgångspunkt i rekommendationerna från CSDH och WHO:s efterföljande resolution (WHA 62.14). En Europeisk kommission presenterade 2014 rapporten Review of social determinants and the health divide in the WHO European Region med förslag till åtgärder för WHO Europas medlemsstater. Rapporten utgjorde ett av underlagen för WHO Europas policyramverk Hälsa 2020, vilket antogs av de 53 medlemsstaterna i regionen i september 2012 (EUR/RC62/R4). Detta policyramverk ger flera rekommenda-tioner baserade på två övergripande strategiska mål: 1) att förbättra hälsan för alla och minska ojämlikheten i hälsa, samt 2) att för-bättra ledarskap och styrning avseende folkhälsa. Hälsa 2020 fram-håller särskilt vikten av sektorsövergripande insatser på alla sam-hällsnivåer och betydelsen av att andra sektorer utanför hälso-sektorn prioriterar hälsa.

Också inom ramen för den Europeiska unionen (EU) har ojäm-likhet under lång tid pekats ut som en av de stora framtidsutma-ningarna. EU:s folkhälsostrategi Tillsammans för hälsa gällde for-mellt fram till 2013, men ska fortsatt stödja unionens tillväxtstra-tegi EU 2020. I denna betraktas stratillväxtstra-tegier för hälsa och jämlik hälsa som investeringar som bidrar till stärkt social sammanhållning för att minska ohälsa, fattigdom och social utestängning. EU-kommissionen presenterade 2009 meddelandet Solidaritet i hälsa:

SOU 2017:4 Dagens folkhälsopolitiska ramverk

att minska ojämlikheten i hälsa i EU (KOM/2009/0567) för Europaparlamentet och Europiska unionens råd. I meddelandet konstateras att skillnaderna inom och mellan EU:s medlemsstater är stora med tecken på ökad ojämlikhet, särskilt bland utsatta grupper, som t.ex. etniska minoriteter. Skillnaderna i hälsa är kopplade till socioekonomiska faktorer som påverkar många aspekter av människors levnadsförhållanden, vilket i sin tur på-verkar människors hälsa. Europaparlamentet svarade på EU-kommissionens meddelande genom att anta en resolution:

Reducing health inequalities in the EU (2010/2089(INI)). I resolu-tionen uppmanade Europaparlamentet medlemsstaterna att ta till sig EU-kommissionens rekommendationer och verka för att utjämna sociala och ekonomiska skillnader i hälsa mellan och inom medlemsstaterna.

I november 2016 påbörjades också den nya tvååriga hälsocykeln som EU-kommissionen initierat (State of Health in the EU). Den inleddes i och med att rapporten Health at a glance: Europe publice-rades i samarbete med OECD. De kommande stegen i denna cykel ska enligt planen inkludera landspecifika hälsoprofilrapporter med tillhörande rapport från EU-kommissionen. Denna process ska pågå under 2017, varpå frivilliga konsultationer erbjuds för medlemsstater.

Även inom ramen för samarbete i Nordiska ministerrådet finns uttalade ambitioner att stärka samarbete för en förbättrad folkhälsa och att minska ojämlikheten i hälsa. Detta uttalas b.la. i en deklaration om folkhälsosamarbete i Norden som antogs i april 2016. I denna uttalas målet att minska ojämlikheten i hälsa genom att underlätta kunskapsdelning, utvecklingsprojekt, policy-utveckling och implementering av åtgärder för en god och jämlik hälsa (Nordiska ministerrådet 2016).

Sammanfattningsvis har frågor om jämlik hälsa prioriterats högt under det senaste decenniet inom FN, WHO, EU och Nordiska ministerrået. Inom dessa internationella och europeiska organisa-tioner finns starkt stöd för arbete för mer jämlik hälsa, såväl formellt i form av beslutade resolutioner som mer praktiskt i form av policyramverk och internationellt samarbete. Eftersom för-klaringen till den ojämlika hälsan finns inom ramen för hälsans bestämningsfaktorer har varken WHO eller EU emellertid någon direkt beslutandemakt på flertalet av de områden som dessa

Dagens folkhälsopolitiska ramverk SOU 2017:4

38

omfattar. Medlemsstaterna har exempelvis fullständig beslutande-makt över sina välfärdssystem. I den mån internationella och europeiska organisationer kan utöva inflytande på medlems-staternas välfärdssystem är det endast i ”mjuk” form, dvs. genom strategier och rekommendationer i motsats till ”hård” lagstiftning.