Interventioner, undervisning och KBT

För att få eleverna att sova mer och få en bättre dygnsrytm verkar en förskjuten skolstart vara värt att pröva. Tonåringar har en förskjuten dygnsrytm vilket innebär att det är vakna senare på natten än vuxna (Hagenauer et al. 2009, 276). I studierna som prövat

45

senarelagd skoldag har det visat sig att eleverna inte förändrar sin läggningstid nämnvärt (Minges & Redeker 2016, 90). Ett signifikant resultat från vår undersökning visar att eleverna oftast går och lägger sig när de känner sig trötta vilket resulterar i en senare läggdagstid. En senarelagd skoldag kan vara avgörande om eleverna hamnar inom rekommendationerna istället för under dem. I Minges och Redeker (2016, 90) meta- analys visade det sig att totala sömntiden förbättrades mellan 25–77 minuter, ett resultat som hade fått många i vår undersökning att komma upp i rekommendationerna. HBM menar att barriären för en beteendeförändring inte får vara för stor (Carpenter 2010, 661–662). I vår undersökning verkar barriären att lägga sig innan eleven är trött vara för stor i förhållande till fördelarna av att få tillräcklig sömn. En CTA i det här fallet är att senarelägga skolstarten för att på sätt eliminera barriären. Eleverna kan därefter gå och lägga sig när de är trötta och ändå få tillräckligt med sömn. Tidigare forskning tyder på att senarelagd skolstart är den mest effektiva interventionen (Minges & Redeker 2016, 90). Det kan därför vara en bra idé att börja med den här typen av åtgärd. Som blivande lärare ser vi även en ytterligare positiv effekt av en senare skolstart. Möten och

kompetensutveckling för skolpersonal kan därmed schemaläggas tidigare på

arbetsdagarna istället för att vara det sista som sker. Om detta kan vara en faktor som förbättrar lärarnas arbetsmiljö får vidare forskning undersöka.

Sömnundervisning som strävar efter att lära elever om vikten av god sömn och sömnhygien verkar enligt Chung et al. (2017, 406–407) bara ha kortsiktiga

förbättringar. Detta kan vara en anledning till att vår undersökning visade ett positivt resultat i förhållande till tidigare forskning (Stea, Knutsen & Torstveit 2014; Gardisar, Gardner & Dohnt. 2011; Josefsson et al. 2019). På en av de undersökta skolorna hade eleverna fått undervisning precis innan vi gjorde vår enkätundersökning. Detta syns även när eleverna fick gradera hur mycket sömnundervisning de fått inom IDH. Att en majoritet lever upp till sömnrekommendationerna kan vara en effekt av det kortsiktiga förbättring Chung et al. (2017, 406–407) nämner i sin meta-analys som

sömnundervisning kan ge. Chung et al. (2017, 407) hävdade att tillsammans med förskjuten skolstart kunde sömnundervisning ha en större påverkan. Vi anser med stöd av den litteratur vi gått igenom och enkätresultaten att sömnundervisning har en plats i skolan. Om skolan bestämmer sig för att förskjuta skolstarten bör sömnundervisningen vara en del av uppstarten av projektet. Det kan göra att eleverna blir mer medvetna samtidigt som den mer kraftfulla interventionen av en senarelagd skolstart pågår.

46

77% anser att deras undervisning berör sömn. Detta var ett förvånansvärt högt resultat, både när vi tittar på tidigare forskning men även utifrån vår dokumentanalys. Resultat kan ha påverkats av, som vi tidigare nämnt, ett aktuellt uttalande från en forskare i radio som en undervisande IDH lärare utformade undervisning och uppgifter efter. Detta arbetsområde hade precis avslutats under samma tidsperiod som eleverna deltog i vår enkätundersökning. Att en lärare ska undervisa om sömn i IDH är inget som explicit framgår på formuleringsarenan av läroplanen vilket framkom i vår dokumentanalys. Istället finns det möjlighet till tolkningar från individuella lärare där sömn kan anses som en hälsofaktor som bör ingå i undervisningen om hälsa. Kommentarmaterialet för kursplanen IDH i Lgr 11 ger undervisande lärare autonomin till att själv avgöra vad som kan ingå i många av de svårdefinierade begrepp och områden som kursplanen

framhäver. Det ger idrottslärarna stort utrymme för vad som ska ske i transformering- och realiseringsarenan av läroplanen. Som utbildad lärare i IDH kan det anses vara en självklarhet att undervisa om just sömn inom hälsa. Vi anser att sömn har en naturlig roll i ett patogent hälsoperspektiv och inom den fysiologidiskurs som dominerar i IDHs kunskapsinnehåll om hälsa. Samtidigt anser vi att sömn har en betydande roll i ett bredare salutogent hälsoperspektiv, där både psykisk, fysisk och social hälsa kan påverkas (Stochat, Cohen-Zion & Tzischinsky 2014, 79–83). Sömnundervisning inom IDH faller även inom de läroplanskoder som går att identifiera i den nuvarande

kursplanen.

Att lära ut hur sömnvanor kan förbättras faller inom den nyttokod som resterande hälsoundervisningen inom IDH domineras av gällande kost och fysisk aktivitet. Det bidrar till att individerna ska klara av sitt framtida yrkes-och vardagsliv i samhället. Då sömn inte explicit uttrycks i kursplanen, varken för grundskolan eller gymnasiet, blir det svårare att argumentera för en politisk kod med fostrande syfte från staten gällande medborgarnas sömnvanor, även om koden är närvarande gällande utbildning inom kost och fysisk aktivitet. Både kost och fysisk aktivitets påverkan på hälsan är även tecken på den fysiologidiskurs som finns i ämnet samt att en vetenskaplig-rationell

läroplanskod existerar här (Linde 2015, 43–44). Även här har sömn en naturlig plats, men då det inte uttrycks explicit faller det på undervisande lärare att välja det

kunskapsinnehållet. En möjlig faktor till att innehållet inte väljs av undervisande lärare kan vara den frånvaro sömnundervisning har på lärarutbildning för framtida lärare inom IDH. Som två blivande lärare i IDH kan vi konstatera att vi inte fått någon undervisning med fokus på sömn. Om detta gäller fler lärosäten nationellt kan vi inte uttala oss om.

47

Detta i samband med den svaga klassificeringen som finns inom IDH kan undervisande lärare själv välja innehåll som känns bekvämt, så länge det innehåll som uttrycks explicit i kursplanen även inkluderas. Det kan därmed argumenteras för att en högre grad av klassificering bör prägla IDH om det är önskvärt att sömn samt andra

hälsofaktorer bör ingå i undervisningen och inte lämnas till den undervisande lärarens omdöme om vad som är och inte är hälsa. Samtidigt, utifrån läroplansteorin, så skulle det kunna innebära en begränsning på den demokratiska läroplanskod (Linde 2015, 51– 53), som för närvarande kan ha en betydande roll i undervisningen om undervisande lärare tillåter det. Sammanfattat kan sömnundervisning bedrivas utan problem inom de ramar och läroplanskoder som för närvarande finns i kursplanen för IDH i Lgr 11. Det är dock upp till den undervisande läraren att göra det medvetna valet.

Sömnundervisning kan likaväl vara icke-existerande under skolgången, åtminstone inom IDH. Den positiva påverkan sömnundervisning sedan kan ha på elevers sömnvanor verkar dock vara kortsiktig och bör kombineras med ytterligare interventioner, exempelvis förskjuten skolstart.

Till de elever som inte skulle nå sömnrekommendationer trots senarelagd skolstart och sömnutbildning skulle KBT kunna vara en vara en lösning. Då det krävs utbildad personal så skulle kostnaden att göra det i stor skala troligen bli för dyrt. Det kan därför ses som en sista utväg för att förbättra enstaka elevers sömnvanor. KBT i Åslund et al. (2018, 1945) studie visade på långsiktiga förbättringar och kan vara en åtgärd att ta till för elever med stora sömnproblem. Det är dock ingen behandling som faller inom ramen för IDH.