Resultat av sömninterventioner

I det här avsnittet kommer resultat från fem metaanalyser att redovisas. Resultaten kommer också att diskuteras i förhållande till HBM.

Chung et al. (2017, 403–407) meta-analys täckte interventionsstudier som var publicerad fram till maj 2015. Författarna till meta-analysen vill se om sömnutbildning som var förlagd på skolan kunde hjälpa tonåringar med kort sömntid. Totalt

inkluderades sju studier i meta-analysen och tillsammans bildade studierna ett

undersökningsunderlag på 1876 ungdomar som fick sömnutbildning och 2483 som hade vanlig undervisning. Sömnutbildning innebär att eleverna får ta del av varför det är viktigt att sova ordentligt, vilka rekommendationer som finns samt hur sömnhygien kan förbättras. Sömnhygien inkluderar regelbundna sovtider, vanor innan läggdags samt miljön eleverna sover i. Ungdomarna som hade vanlig undervisning fungerade som kontrollgrupp. Direkt efter eleverna fått sömnutbildning förbättrades deras sömnlängd både på vardagar och helger. Eleverna visade även på bättre humör efter interventionen. Tyvärr var detta inget som visade sig långvarigt. Efter uppföljning som var allt från sex veckor upp till ett år beroende på studiedesign fanns det ingen signifikant förbättring. Chung et al. (2017, 406–407) nämner i sin diskussion att bara förlita sig på

sömnutbildning är ett ineffektivt sätt att hantera sömnproblem hos unga. Däremot visar studierna i analysen en kortsiktig förbättring. Fem av de sju studierna använde sig av ett sömnutbildningsprogram som var skapat av Austrailian Center for Education in Sleep (2008). Sömnutbildningsprogram hamnar under CTA i HBM. De kortsiktiga

förbättringarna tyder på att CTA kan fungera. Långsiktigt verkar det dock som att barriärerna i HBM väger över fördelarna vilket gör att bestående beteendeförändring inte sker (Carpenter 2010, 661–662).

Chung et al. (2017) nämnde att sömnutbildning för sig är ineffektivt men tillsammans med senare skolstart kan det bli effektivare vilket borde undersökas i framtiden. Minges och Redeker (2015, 90–95) och Marx et al. (2017) har i sina meta-analyser undersökt om senare start på skoldagen kan påverka tonåringar sömn och andra livsstilsfaktorer. Minges och Redeker (2015, 90–95) omfattar sex studier med studiegrupper som varierade mellan 47 och 10 656 deltagare med de flesta studierna under 600 elever. Medelåldern på eleverna varierade mellan 10,8 år och 16,4 år. I de involverade studierna så betyder senare skolstart mellan 25–60 minuter senare. Det ska också poängteras att interventionerna pågick från allt mellan en vecka och obestämd tid. I

41

Marx et al. (2017) är deltagarantalet 297 994 elever mellan 13–19 år fördelat på elva studier.

Alla studierna i Minges och Redeker (2015, 90–95) visade på längre sömntid på veckodagarna där tiden varierade i genomsnitt mellan 25 min och 77 min extra. Däremot så visades ingen signifikant skillnad i sömntiden på helgdagarna. En av studierna visade till och med en minskning av sömntiden med 48 min under

helgdagarna. I Marx et al. (2017, 4) var skolstarten fördröjd med mellan 60–90 minuter. Detta resulterade i att alla studier som mätte sömnkvalitet såg en förbättring. Däremot ger Marx et al. (2017) upptäckten en låg grad av evidens då risken för bias var hög i involverade studier. Ett annat intressant fynd från Minges och Redeker (2015, 90–95) var när eleverna gick och lade sig på kvällarna. Det skulle kunna vara så att en

sovmorgon skulle innebära att eleverna satt uppe längre på kvällarna. Så var inte fallet i samtliga studier. Tre av dem fann ingen skillnad, en av dem fann en liten senare

läggdagstid mellan 12–14 min medan en faktiskt såg en tidigarelagd läggdagstid med 19 min. De tre studier som var av randomiserade design såg ingen signifikant skillnad mellan kontroll- och experimentgruppernas läggdagstider. Eleverna gick även upp senare där resultaten var allt från 21 min till 66 minuter senare än kontroll som genomfördes innan interventionen.

Som Chung et al. (2017) nämnde kan senare skolstart vara ett verktyg för att få eleverna att sova bättre. Som en CTA i HBM verkar senare skolstart fungera och gör också så att barriären med att gå att lägga sig tidigare elimineras eftersom eleverna inte behöver förändra läggdagstiden.

I de involverade studierna i Minges och Redeker (2015, 90–95) fann alla utom en att elevernas allmänna vakenhet under dagarna förbättrades. Även behovet av att ta tupplurar minskade. En av studierna fann att eleverna var mer belåtna med sin sömn överlag och hade färre tillfällen när de vaknade mitt i natten. Två av studierna

undersökte också akademiska prestationer men forskarna fann inga signifikanta resultat. Däremot fann de att eleverna inte somnade under lektionerna i samma utsträckning som tidigare. Marx et al. (2017, 4) fann blandade resultat när studierna undersökte elevers vakenhet då resultaten var spretiga. Det är därför svårt att dra slutsatsen att eleverna skulle bli mer alerta av en senarelagd skolstart. När det gäller akademiska prestationer så var resultaten också blandade vilket gör att Marx et al. (2017, 5) inte kan dra några slutsatser om att förlängd sömn skulle påverka akademiska prestationer positivt. Det skulle kunna vara så att senare dagar i skolan påverkar fritidsaktiviteter efter

42

skolan eftersom det blir för sent på kvällen. I två av studierna som undersökte detta fann forskarna ingen skillnad. Ett ytterligare resultat var att elevernas minskade sitt

koffeinintag (Minges & Redeker 2015, 90–95).

Vårdnadshavarna till eleverna skulle kunna påverka hur länge eleverna sover och hjälpa till med vanor innan läggdags som förbättrar sömnen. Mcdowall et al. (2017, 45) meta-analys visar att vårdnadshavare har begränsad kunskap om sömn såväl som när det gäller barn och ungdomars behov i antal timmar, vanor innan läggdags samt i att

upptäcka om barn och ungdomar har sömnproblem. Att utbilda vårdnadshavare kan också vara en CTA att ta hänsyn till. I ovannämnda meta-analys verkar detta vara en underutnyttjad resurs.

Åslund et al. (2018, 1945) meta-analys undersökte om kognitiv beteendeterapi (KBT) kunde hjälpa tonåringar att sova bättre. I sin slutsats menar forskarna att fyra eller fler tillfällen med KBT kan förbättra ungdomars sömn. Det som främst förbättras är tiden i övergången mellan att vara klarvaken till att sova och tiden ungdomarna är vakna mitt på natten. Resultaten av interventionerna har även bestått vid uppföljning vilket tyder på att effekter kan vara långvariga. Åslund et al. (2018) diskuterar dock brister med

studierna som är involverade i meta-analysen då studiernas heterogenitet var stor. Detta betyder att olikheter gällande deltagare och interventionsdesigner försvårar tolkningen av resultatet. Resultaten av KBT ska därför behandlas med försiktighet men verkar vara en CTA som kan visa på långsiktiga förbättringar.

43