4.1.1 Presentation och bakgrundsfaktorer
Alma utbildade sig i det administrativa området inom handel på 70‐talet. Hon fick sitt första jobb på Försäkringskassan efter fortsatta studier (fristående kurser) på högskolan och arbetsgivarens interna utbildningar inom det personaladministrativa området. Efter ett antal år på försäkringskassan vikarierade hon som lärare i grundskolan i ämnena handel, ekonomi och
maskinskrivning. Alma jobbade därefter på socialbyrån med
hemtjänstbedömning och sedan på Arbetsförmedlingen där hon gick intern utbildning till yrkesvägledare. Efter an kort period i detta jobb sökte hon sig till utbildningen vid Malmö Högskola för att studera till studie‐ och yrkesvägledare. I hennes första jobb som SYO‐konsulent (professionen kallas idag för SYV) arbetade Alma några år med ungdomar i grundskolan för att sedan i hela sitt yrkesverksamma liv, ända fram till idag, fortsätta arbeta med vuxna.
4.1.2 Om vägledningen som profession, om perspektiven och om sin roll som studie‐ och yrkesvägledare genom tiden
Alma berättar att den största och mest kännbara rollförändringen hon har upplevt som studie‐ och yrkesvägledare har varit att ”vägledningen” har ökat markant. Det gäller att verkligen vägleda individer idag, jämfört med tidigare då stora delar av arbetsuppgifterna ofta var administrativa. Inte sällan fungerade yrkesvägledare som informatörer och som rektorernas högra hand. Att vägledning blev mer vanligt och att behoven mer uppenbara än idag (detta gäller inte bara grund‐ och gymnasieskolan utan vuxenutbildningen också) beror på att vägledningen har förändrats med tiden i spår av samhällsförändringarna. Även efterfrågan ändrades genom att information blev alltmer lättillgängligt för allmänheten som också söker mer aktivt själv idag. Alma betonar samtidigt hur stort ansvar själva vägledarna har i frågan att
påverka och utveckla sitt yrke till en profession med vägledningen som det centrala i sitt mål. Utvecklingen går åt rätt hål säger hon:
När jag startade som studie‐ och yrkesvägledare en gång i tiden så hade vi två stycken stora tjocka ringpärmar. I de ringpärmarna i A5 format där fanns ett blad av varje yrke och utbildning och i det kunde men slå i och de här bladen så kom det utvikningsbladen man kunnat byta ut och sätta in på rätt ställe så att man alltid höll sig ajour. Eleverna hade också små blad som de kunde hämta … svetsare eller verktygsmakare … så kunde de plocka ett blad i ett sådant ställ, det är alltså … det är en så enorm skillnad och utveckling när det gäller informations biten som går utav sig själv egentligen, för det väl inte konstigt om man skall göra något annat istället och det fanns sidan med på när jag startade att vägledningen var viktig men inte så många som tog chansen eller fick chansen att jobba men det som de egentligen skulle jobba med. […] Vi ser ju utvecklingen, de senaste åren så det börjar ju arta sig när det gäller vägledning, att inte bara arbeta med information på gymnasier, grundskolor … och det är viktig att arbetsledningen ser det som ett viktigt instrument.
När Alma fick frågor av typen ”jag vill göra något annat men vet inte vad” av vuxna människor insåg hon på riktig hur viktig vägledningen var även utanför skolans värld. Den avgörande upptäckten vad värdet av vägledningen egentligen var, fick hon då hon slutade på grundskolan och började jobba inom vuxenutbildningen. Frågor kring vad vägledningen egentligen innebär fick en annan innebörd. Att skaffa sig nya redskap, kunskap och metoder för att kunna möta dessa, ofta olika, människor blev en del av den nutid och framtid som Alma upplevt och ser som en av de viktigaste i sin profession. I framtiden tror hon att behoven för vägledning kommer att öka och fortsätta även i andra former: Jag tror att vägledning kommer att fortsätta […] vävas in i någon form utav livsvägledning, alltså det kommer in andra saker än just det som vi kan och är duktiga på. Man ser, kommer att se mera av en helhetsbild runt människor […] det är ju så, tror jag, att mer och mer kommer att vävas in allt runt i kring en i situationen runt fritid, arbetsliv, familj. Allting skall försöka och funka ihop, jag tror inte bara just den delen med vad skall jag jobba med, vad skall jag utbilda mig till den går inte liksom … jag tror inte det i framtiden går bara som en klass utan jag tror att det kommer att ta tag i varandra de här bitarna allt som handlar om en människas liv. […] Karriärvägledning betyder för mig, hela livet … människans väg genom
livet (inte bara att göra ”karriär”) utan hela den livslånga processen och lärandet den har att göra med.
Karriärvägledning som begrepp betyder för Alma att tänka i ett livsperspektiv, dvs. betrakta och se hela livet som en sammanhängande väg hand i hand med det livslånga lärandet. Hon utrycker även vissa farhågor kring denna typ av livsvägledning då hon säger att dagens vägledare kanske inte helt är riktig rustade inför denna kommande uppgift. Hon efterlyser framtida studie‐ och yrkesvägledare och hoppas på att utvecklingen framtvingar förändringar inom utbildningen som främjar denna utveckling:
”Vad jag skall jobba med och utbilda mig till” skall planeras och integreras i helheten och inte – som det var ofta förr – att ta ”självklara” utstakade vägar in i arbetslivet och samhället, utan snarare en kombination mellan det och/eller med hjälp av en noggrann genomförd planering utifrån möjligheter av sina egna resurser, viljan och det samhälle man lever i. 4.1.3 Om samhället och dess förändringar och vilken roll dessa spelar genom tiden i ett kundorienterat vägledarperspektiv Utbudet när det gäller utbildning och utbildningsmöjligheter har ökat lavinartat de senaste 20 åren, säger Alma. Detta är en enorm skillnad som medför en del nya svårigheter för vissa sökande eftersom de har mycket mer möjligheter och olika vägar att gå och att välja på. För 20 år sen var utbudet mindre och begränsad, valet enklare. Samtidigt var framtidsvägar och framtidsmöjligheter säkrare eftersom de flesta samhällssektor saknade arbetskraft. Då var det vanligt att – efter avslutad 9 årig grundskola eller tvåårig yrkesutbildning ‐ gå direkt ut i arbetslivet. Idag är detta ganska ovanligt. Gymnasieskolan förändrades från 2 åriga linjer till 3 åriga program. Enligt Alma var detta en stor förändring som speglade hur samhället förändrades då gränsen att kunna få ett jobb flyttades upp till minst en nivå på gymnasiet.
Förändringar i samhället är tydliga, säger Alma. Å ena sidan ledde samhällsförändringar till att fler hade råd och möjlighet att läsa och utbilda sig. Arbetsmiljön, villkoren, lönerna, förbättrades. ”Att det från samhällets sida gavs möjlighet […] att växa genom utbildning blev något positivt.” Samtidig förändrades arbetslivet och arbetsmarknaden markant. Avsaknaden av de enkla jobben som inte krävde så mycket utbildningar och var ofta lättillgängliga försvann nästan helt. Den som blir arbetslös idag med en låg utbildningsnivå får mer sällan nya chanser direkt i dagens arbetsmarknad. Alternativen för att
kunna passa in i en allt mer kunskapskrävande arbets‐ och samhällsstruktur, för att kunna få nya jobb, är en väg som leder allt oftare genom nya utbildningar kanske upprepade gånger under en livstid. I ett växande perspektiv gäller detta ungdomar och vissa samhällsgrupper som hamnar utanför:
I alla samhällen finns säkert en grupp som har hamnat utanför, som … som man tog hand om för 20 år sedan, jag tänker på en kille eller tjej som inte hade så lätt för sig […] men fick jobb direkt efter grundskolan och klarade, fixade det jobbet men för den elev som har precis samma bekymmer idag så är det inte så enkelt. Då hade man en … företagen tog hand om dem som annars hade hamnat utanför arbetsmarknaden, det är en betydligt hårdare arbetsmarknad idag.
5. RESULTATANALYS
Detta kapitel sammanfattar och redogör de tolkningar och analyser jag kommit fram till genom att sammankoppla teorierna i referensramen med den empiriska undersökningen. Först resonerar jag kring resultaten som följs av mina slutsatser.