Detta avsnitt behandlar kontexten mellan samhälls- och vägledningsperspektiven och ett resonemang förs utifrån analysen av teori och empiri.
Teorierna i referensramen och den empiriska undersökningens resultat förstärkte min uppfattning om de stora strukturella och omvärldsförändringar som har skett i samhället. Betydelsen av 1900 talets ekonomiska, sociala och politiska förändringar och dess verkan blev uppenbara. I den litteratur som jag begrundat visade hur det moderna industriella samhället, som grundades på det rationalistiska tänkandet, var tongivande och utmärkande för Sveriges samhällsutveckling långt in på `70 talet. Det moderna industrisamhällets rationalistiska teorigrund styrde utvecklingen av den nya välfärdsstaten men utvecklade samtidigt ett system som framtvingade en del likformighet samt föredrog kollektivistiskt tänkande i värderingar, livsmönster och livsstilar.
Denna bakgrund satte också sin prägel på skolans och vägledningens utveckling, som haft en stark anknytning till skolan, med tyngdpunkt på standardisering istället för det unika. Målet med vägledningen blev därmed också en given del
av den rationalitet som rådde i samhället. Den objektiva och vetenskapligt planerade studiegången och yrkesidentiteten passade väl in i den objektiva värdegrund som skapades med välfärdssamhällets tillkomst och av en långvarig positiv ekonomisk utveckling.
Vad denna utveckling betydde i verkligheten för individer i en valsituation under den modernistiska ”folkhemseran” exemplifierade jag genom beskrivningen av Helens och Michaels livsvillkor29 under ´80 talet. De olika
begrepp som beskriver hur ungdomar hanterar och förstår sina grundläggande möjligheter och begränsningar under sin uppväxttid och vilken betydelse dessa har för framtida livschanser bekräftade tesen om att de traditionella ”enkla” framtidsvägar som äldre generationer automatiskt kunde följa verkligen existerade och var givna. Detta visade och stärkte förståelsen inför den ”objektiva och subjektiva” livsvillkorens förutsättningar, nämligen att individernas (i exemplet Helen och Michael) livschanser å ena sidan beror på vad samhället ”erbjuder” som verkliga möjligheter, å andra sidan de egna valen utifrån framtida förhoppningar och självförståelse. Då livsvillkor och självförståelse kännetecknas av grundläggande social, materiell och existentiell tillit i ett nutids och framtidsperspektiv kan individer göra ”rationella” val i en relativ ”rationell” värld. Analysen av Helens och Michaels livsvillkor i slutet av 1980 talet visar just en sådan överensstämmelse. Under den empiriska undersökningen bekräftades denna teori då Alma berättade sina upplevelser från samma tidsepok:
Då valet var enklare … framtidsvägar säkrare eftersom de flesta samhällssektor saknade arbetskraft. Då var det vanligt att – efter avslutad 9 årig grundskola eller en tvåårig yrkesutbildning ‐ gå direkt ut i arbetslivet som är idag nästan otänkbart, i princip.
Det moderna samhällets utveckling mot den postmoderna förändrade dock många av dessa villkor. Utifrån ett samhällsperspektiv betydde förändringarna, som började bli kännbara från `80 talet och ökade successivt genom åren och kulminerade i samband med en fördjupad ekonomisk kris under i mitten av 90‐ talet, att välfärdsprojektets förutsättningar kunde inte längre ”vila påʺ enhetliga regelsystem och värderingar. Dessa blev allt mer kritiserade och slutligen övervanns av motsatta värderingar och ideologier som föredrog pluralism, större öppenhet, nyliberala tankar, nya främmande livsstilar, ökad internationalitet och globalisering. 29 Trondman, (2001)
Då jag ställde dessa samhällsförändringar mot tidsperiodens vägledningsperspektiv framträdde det tydligt att vägledningens villkor också påverkades. De gamla modernistiska dilemman fick leva kvar inom vägledningen, problem som ofta bar en klar prägel av gammalmodighet och fastbundenhet till ”ålderdomliga” uppfattningar och metoder över sig.30 Flera
styrkande beskrivningar på samma problematik kommer från ett flertal vägledningslitteraturer som betonar vikten för en övergång till det postmoderna. Argumenten för en nytt holistisk synsätt inom vägledningen blir därmed en logisk konsekvens på förändringarna för att undvika att både vägledare och sökande fastnar i den modernistiska idévärlden och tänkandet.31 En
modernisering av professionen var förespråkad för att undvika ett fortsatt och utbrett kollektivistiskt tankesätt som skulle bidra till att förhindra ett friare och mer individanpassad synsätt och förändringsprocess i spåren av de postmoderna samhällsförändringarna:
Även inom vägledning diskuteras paradigmskiftet. […] vägledarna måste inta ett mer holistiskt synsätt som en följd av förändringarna i samhällsstrukturen. […] Peavy nämner de omvälvande förändringarna ekonomiskt, socialt och politiskt. Han argumenterar för ett nytt synsätt i vägledning som en logisk konsekvens av förändringarna. Han är emellertid, medveten om kraften i de gamla strukturerna […] att gamla idéer och synsätt inte har försvunnit trots de stora omvärldsförändringarna. Detta understryks av ett antal studier som visar att både vägledare och deras sökande i flera avseenden är kvar i det modernistiska samhället.32
Av postmodernismen framtvingade styr‐ och organisatoriska förändringar ‐ därifrån vägledningens nya profession dateras33 ‐ medförde alltså inte samma
innehållsmässiga förbättringar inom vägledningen. Vilket alla undersökningar, rapporter och analyser som sedan gjorts, inklusive resultatet av denna empiri (intervjun med Alma) också har påvisat. Utifrån dessa kunde jag konstatera att decentraliseringen av vägledningens verksamhet och det nya resultatrelaterade sättet att arbeta, som ersatte regelstyrningen via styrdokumentens målbeskrivningar, gav större frihet för organisationens utformning. Visserligen även för den enskilde vägledaren att kunna anpassa sitt arbete efter de nya förutsättningar som råder i samhället, men undersökningarna visar34 också att
30
Utöver redan behandlade undersökningar även på basis av egna erfarenheter.
31 Loven, Dresch (2003) 32 Loven, Dresch (2003) 33 Loven (2000) 34 Loven (2000)
vägledarnas effektivitet i verkligheten beror mycket på de enskilda vägledarnas egna värderingar och uppfattningar om insatsernas och metodernas betydelse. Då Alma under intervjun pratar om vilket håll vägledningen är på väg, mot bakgrunden av samhällsförändringar samt hur stort vägledarnas och arbetsgivarnas ansvar är i frågan om utveckling och kompetensutveckling, underströks även denna del av teorierna i den empiriska delen av examensarbetet.
Samtidigt talar flera teoretiska källor i referensramen tydligt för de positiva sidorna paradigmskiftet kan innebära i form av ökad valfrihet och självservice med fokus på ett personligt profilerande handlingsmönster som bättre förbereder individer inför snabba omställningar och rustar dem bättre inför nya utmaningar samtidigt som de betonar individens ökade egenansvar:
Den postmoderna diskursen betonar vikten av att individen själv i högre grad bidrar till att utforma och ta ansvar för sin tillvaro […] och att den enskilde individens behov, intressen och förutsättningar skall vara styrande och prägla utbildningens form och innehåll samt att vägledning är ett viktigt verktyg i denna process.35
Den holistiska aspekten återkommer i samband med flera tidsenliga förslag som eventuella lösningar. En av de möjliga, som framförs i undersökningar, rapporter och teorier, vilka jag redovisar i referensramen och under mina begreppsförklaringar, är att ta steget från dagens yrkesvägledning till morgondagens karriärvägledning. Hur problematiken gestaltar sig i verkligheten och hur djup denna kan bli framträder genom analysen som ställer vägledningens innehåll och förutsättningar i samband med de nya förändrade samhällsvillkorens krav. Enligt dessa, för en anpassning till de postmoderna förutsättningarna, måste vägledningen ta steget över sin egen teoretiska och organisatoriska begränsning och gå från att vara en yrkes‐ och informationsförmedlande verksamhet till att bli en komplett karriär utvecklande holistisk ”hjälpverktyg” som omfattar alla aspekter av livet; olika roller, yrkeskarriär, kultur, bakgrund, samhällsängegamäng, familj och fritid.
Återigen bekräftas teorierna med mitt empiriska undersökningsresultat genom intervjun då Alma utvecklar sina tankar om framtiden och säger att hon tror att behoven för vägledning kommer att fortsätta att öka och att detta ”kommer att 35 SOU 2001:45
mer och mer vävas in i någon form av livsvägledning” kring olika situationer som utgår ifrån en helhetsbild av människan. ”Vad jag skall jobba med och utbilda
mig till” skall planeras och integreras i helheten och inte – som det var ofta förr –
att ta ”självklara” utstakade vägar in i arbetslivet och samhället, utan snarare en kombination mellan det och/eller en noggrann genomförd planering utifrån möjligheter av sina egna resurser, viljan och det samhälle man lever i. Den holistiska uppfattningen av människan kan innefatta delar av alla situationer kring ens liv, familj, arbetsliv, händelser och kriser och det blir kanske nödvändigt att se alla dessa delar i sin helhet för att kunna förstå och hjälpa sig själv eller andra i framtiden:
Jag tror inte det i framtiden går bara som en klass utan jag tror att det kommer att ta tag i varandra de här bitarna som handlar om en människas liv. […] Karriärvägledning betyder för mig, hela livet, människans väg genom livet (inte bara att göra ”karriär”) utan hela den livslånga processen och lärandet den har att göra med.
Karriärutvecklingens målbeskrivning förespråkar precis den lösning som ligger i linje med Almas framtidsvision då den strävar efter att finna nya vägar och balans, genom att rusta och göra ungdomar och vuxna förberedda inför dagens och morgondagens föränderliga arbetsmarknads‐ och samhällsstrukturer. Detta för att framgångsrikt, med god självkänsla, kunna navigera i en alltmer dynamiskt värld med tyngdpunkt på personligt och livslångt utveckling och lärande.36
Begreppet Livslångt Lärande framstår som ett mycket viktig nyckelbegrepp i den postmoderna samhällsutvecklingens spår och innebär en fortsätt kunskapsutveckling under hela livet med ett ökat individuellt ansvarstagande. Livslångt lärande för med sig en flexibilitet för att kunna ta sig an nya utmaningar i form av nya kunskaper och yrkesinriktningar och därmed upprepade gånger ägna sig åt ny kunskapsinhämtning och utbildningar. Denna typ av lärande omfattar ett helhetsperspektiv genom en långvarig pedagogisk process i samverkan med karriärvägledningen då den utgör en central del av att kunna skapa livsvillkorsförändrade individuell perspektiv för att påverka och ändra individens förutsättningar och framtidsmöjligheter:
Vägledningen är av central betydelse i det livslånga lärandet. Behovet av vägledning inom alla åldersgrupper ökar i takt med den snabba samhällsutvecklingen. Studie‐ och yrkesvägledning är en pedagogisk process som inte stannar vid den enskildes
36
val av utbildning, utan omfattar en helhetssyn på den enskildes förutsättningar och möjligheter och som ger individen perspektiv på vägar mot ständigt nya mål för kompetensutveckling och kunskapsbyggande.37
Både intervjun med Alma och de internationella trender som blickar framåt visar vilken betydelsefull roll studie‐ och yrkesvägledningen kan spela för utvecklandet och genomförandet av en framgångsrik strategi för livslångt lärande. Visionen om ett nytänkande där ett nytt ”system” för vägledning förskjuter tyngdpunken från det traditionella tänkandet och arbetsmetoden från ”tillgång till efterfrågan” där valet av yrke, utbildning och bra information är viktigaste för vägledningen, till den framtida karriärvägledningen där betoningen ligger på aktiv karriärplanering med personlig utveckling där man placerar användarens behov och efterfrågan i centrum.38
5.2 Slutsatser
I föregående avsnitt försökte jag förvandla information till kunskap genom att placera dessa i sammanhang genom att relatera dom till varandra. I detta avsnitt analyserar jag resultaten och förklarar varför jag betrakta dessa som de starkaste skälen för en förändring inom professionen.
Helens och Michaels livsvillkor, i slutet av `80 talet, visar en överensstämmelse då ungdomarna kunde göra rationella val i en rationell värld. Den mest påtagliga skillnaden 20 år senare är att de har väldigt liten chans att varken göra ett rationellt val eller göra detta val i en rationell värld i dag. Helene och Michaels livsvillkor ser inte ut som innan. Deras förutsättningar har ändrats i flera avgörande sammanhang.
Helene och Michaels uppväxt, som tidigare präglats av en god överenskommelse mellan de objektiva och de subjektiva livschanserna har ändrat karaktär: Ungdomarna skulle visserligen kunna känna sig hemmahörande i byn och därmed få den sociala tilliten att vara uppfylld, men inte hade de garanterad haft en trygg ekonomisk bakgrund i dagens postmoderna samhälle. ”Bruket” och andra arbetsmöjligheter t ex. Posten är nästan helt avvecklad och finns inte kvar som en given arbetsmöjlighet längre. Om ungdomarna hade haft samma drömmar och föreställningar om sin framtid idag så kunde dessa inte med enkla
37
SOU 2001:45, Karriervägledning.se.nu (Regeringskansliet: Utbildningsdepartementet, 2001)
38
medel vara tillfredställda på hemorten och kanske inte överhuvudtaget någon annanstans heller. Idag skulle varken det materiella eller den existentiella tilliten vara uppfyllda för deras del än för 25 år sedan. Den ”trygga övertygelsen” som kom ifrån den egna självförståelsen och utifrån samhällsklimatet under ´80 talet har förändrats i grunden.
Eftersom den grundläggande sociala, materiella och existentiella tilliten i ett nutids och framtidsperspektiv inte är helt uppfyllda – ändras livsvillkoren och självförståelsen och därmed finns det inte längre en överensstämmelse mellan de objektiva och de subjektiva villkoren. Helene och Michael kunde, liksom många av dagens ungdomar, idag likväl hamna i det som beskrivs som en gråzon39 i
samhället på grund av livsvillkorens strukturella förändringar som uppstår vid gapet i individernas materiella, sociala och existentiella dimensioner. De som hamnar i gråzonen har inte samma möjlighetsstrukturer och samma medel trots sina ansträngningar att utforma sina livsvillkor och livschanser. Dessa ungdomar och vuxna kan därmed uppleva en mer utsatt position i samhällsstrukturen genom att mer eller mindre dras in i olika former av marginaliseringsprocesser som sociala, ekonomiska, kulturella, fysiologiska, existentiella, relationella och politiska som mer eller mindre en indirekt eller direkt följd av de omvärlds‐ och strukturförändringarna som har skett under de senaste decennierna i Sverige.
Även om Bunar och Trondmans socialrealistiska dokumentsamling och analytisk samhällsskildring ger en något skrämmande framtidsbild tar den upp viktiga sammanhang och riktar uppmärksamheten till samhällsförändringarnas konkreta verkan. Frågor kring dessa förändringar kan ge upphov till funderingar och nytänkande när det gäller vägledningens möjligheter och framtida utveckling. På samma sätt som ungdomarna i gråzonen tvingas till att söka efter nya möjligheter, göra personliga uppbrott, klassöverskridande språngbrädor och omvärderingar av utbildningens och kunskapens betydelse och möjligheter, kan karriärvägledningen främja den personliga utvecklingen på ett snarlikt sätt och med liknande innebörd.
Den centrala tanken med karriärvägledningen och coachingen är att uppnå en personlig utveckling och genom det få individen att se sina möjligheter med nya infallsvinklar, testa nya metoder, hitta nya lösningar och dra lärdom av bredare livsprocesser. Jag har funnit denna karriärmetod som mest passande för båda den holistiska helhetssynen av människan och som en altarnativ
39
vägledningsmetod inför de utmaningar som de snabba strukturella samhällsförändringarna orsakar. Antagandet om metodens styrka bygger på att människan är en lärande individ och ofta har tillräckliga resurser att hantera sina utmaningar. För det mesta kan hon ta ansvar för att förändras och är kapabel att införskaffa den kunskap som behövs, med hjälp av rätt vägledning, i syfte till att kunna nå ett mål hon tror på.40 Karriärvägledningens eller coachingsprocessens
målsättning är att visa vägen till målet utan konkreta inblandningar i själva genomförandet, men samtidigt erbjuda vägledning som innefattar såväl information som målinriktad planering med resultatanalys som tillsammans utgör en handlingsinriktad metod för personligt utveckling. 41
Eftersom det praktiska vägledningsarbetet inte längre kännetecknas av övervägande administrativa uppgifter42, ser jag en ökad möjlighet att utveckla
eller använda redan existerade former av karriärvägledningsmetoder. Utöver, att dagens vägledare behärskar och använder en välutvecklad samtalsmetodik ‐ och därmed kan använda olika metoder inom samtalsmetodiken som speglingar, utmanande frågeställningar och feedback, där uppmärksamheten riktas på det dolda budskapet ‐ så erbjuder karriärvägledningen just den tidsenliga holistiska synen på människan som i ett framtidsperspektiv tillför och praktiserar de fördelar som kan ge alternativ för att kunna förbereda ungdomar, arbetssökande och individer bättre inför de omvärldsförändringar som sker i dagens samhälle.
Målet är att via karriärvägledningen få nyckeln till att kunna förstå och styra sina tankar och känslor, vara medveten om sitt beteende och kunna ta ansvar för sina handlingar som omfattar flera av livets olika aspekter. Processen skall syfta till att med ökad självkännedom kunna hjälpa sig själv att hitta nya vägar och perspektiv och därmed bättre kunna navigera i ett allt mer dynamiskt värd. Tyngdpunkten ligger på personligt och livslångt utveckling och lärande som kan sträcka sig även bortom sina begränsningar där individer utgår ifrån, utvecklar och skapar sina egna möjligheter och förutsättningar.
I de flesta fall, då det gäller att leda individer bortom sina föreställningar om sina möjligheters begränsningar, kan karriärvägledning och coaching framstå som den mest användbara för att hitta lösningar och framtidsvägar. Metoderna kan
40
M.E. Berg, COACHING. (Lund: Studentlitteratur, 2002).
41
Även mina egna erfarenheter från vägledningssammanhang.
42
öka medvetenheten och kunskapen om de förändrade möjlighetsstrukturer (objektiva livsvillkor) och hjälpa till att själv söka efter alternativa lösningar för att överbygga klyftan mellan den förändrade möjlighetsstrukturer och sina egna individuella mål (subjektiva livsvillkor). Även det individuella ansvaret tar därmed större plats och blir självstyrd, vilket är mer effektivare än aktiva hjälpinsatser. Naturligtvist gäller coachning och karriärvägledning inte för alla som det enda allmängiltiga och framgångsrika metoden.43
Anledningen till att jag ser karriärvägledning och coaching som de starkaste kandidater inom möjliga framtidsmetoder för vägledning är att dessa lyfter fram den dolda kapaciteten hos människan, samt att metoden går ut på det att agera på ett sätt som frigör individens resurser. Processens mening är att hitta egna svar och individuella lösningar med hjälp av vägledarens professionella insatser utifrån ett livslångt perspektiv och planering baserad på individens egna insatser och samhällets möjligheter. Denna utveckling som inkluderar även det livslånga perspektivet på lärande och kunskapsinhämtning ses i ett Europeiskt utvecklingssammanhang också som en förutsättning för en lyckad övergång till en kunskapsbaserad framtid, samhälle och ekonomi.
6. DISKUSSION
Detta kapitel besvarar jag frågeställningen och lyfter fram de viktigaste i förhållande till hypotesen.
Frågan jag inledningsvis ställde var följande:
1) Hur har det sista decenniets samhällsförändringar påverkat vägledningens förutsättningar?
2) Hur och varför framstår karriärvägledningen som en lämplig vägledningsmetod utifrån detta samhällsperspektiv? Resultatet som framträder i denna studie visar att vägledningens förutsättningar förändras i följd av de omvärldsförändringar som sker i samhället. Övergången från det moderna till det postmoderna och den medföljande paradigmskifte 43
förändrade villkoren för både individen och samhället. Vägledningens gamla förutsättningar, som var byggda på rationalistiskt tänkande och resulterade en yrkesvalsinriktad vägledning i samhällets tjänst, håller på att ändras. Det konstruktivistiska tänkandet vinner nu mer och mer terräng. Individens
betydelse och valmöjlighet ökar men även större ansvarstagande och mer flexibilitet efterfrågas. De enkla framtidsvägarna ger knappast några alternativ längre, istället helhetssynen på den enskildes förutsättningar och möjligheter som ger individen perspektiv på framtidsvägar mot ständigt nya mål genom kompetensutveckling och kunskapsbyggande i ett livslångt perspektiv.
I detta examensarbete har jag kommit fram till slutsatsen att en mer individuell anpassad och mer holistisk vägledningsmetod eller metoder efterfrågas och kommer att användas i framtiden för att kunna hjälpa människor att vidga sina perspektiv och utveckla sina möjligheter. Genom att visa hur karriärvägledningen som metod kan öka medvetenhet och kunskapen om sig själva och genom att exemplifiera hur de förändrade möjlighetsstrukturer i samhället påverkar individernas valmöjligheter och beslutprocesser har jag besvarat frågan varför karriärvägledningen framstår som en lämplig