Maryanne har en jur. kand och en civilekonom examen och har sedan 1993 arbetat med borgenärsfrågor. Det har inneburit alltifrån f-skatt, anstånd, ackord, skuldsanering, företagsrekonstruktion och konkurs. Framförallt efter övergången av de offensiva borgenärsarbetsuppgifterna från kronofogden till skatteverket den 1 januari 2008 så jobbar jag heltid med det företagsrekonstruktioner. Jag har åtminstone sedan 1996 arbetat med både ackorduppgörelser och företagsrekonstruktioner trots att staten då inte hade någon oprioriterad fordran utan vi hade en allmän förmånsrätt till vår fordran. Det är mycket lagändringar som skett och dessa ihop med andra yttre omständigheter har gjort att jag hamnat där jag är idag, samtidigt som jag har ett stort intresse av företagsrekonstruktion och det har kanske med min bakgrund att göra då jag både är jurist och ekonom. Då har jag ju ganska lätt att förstå skeendet.
Första kontakten med företag som vill rekonstrueras
Huvudspåret att vi får reda på att d en rekonstruktion har inletts genom beslut i tingsrätten.
Sedan är det många rekonstruktörer som innan de ansöker om rekonstruktion vänder sig till de större borgenärerna och kollar deras inställning till en rekonstruktion. Är de större borgenärerna emot en rekonstruktion är det ingen större mening att satsa rekonstruktionsåtgärder då man har svårt att få igenom det offentliga ackordet så småningom.
Det bygger mycket på att man har ett kontaktnät som fungerar och att man är tillgänglig för diskussion även innan rekonstruktionen har inletts.
Bedömningsgrunder
Vi försöker göra en bedömning om hur vi ser på rekonstruktionsgäldenären. Finns det förutsättningar att rekonstruktionen ska kunna nå sitt syfte. Kan vi över huvudtaget bedöma det med tillgång till den information vi har via våra system? Vi kan bilda oss en uppfattning om orsaken till skuldens uppkomst och göra en prognos över hur vi ser på en fortsatt utveckling av verksamheten. Det vi inte vet är naturligtvis vilka åtgärder bolaget kommer att vidta och vilka åtgärder kommer att vidtas genom rekonstruktionen och det kan göra att prognosen för framtiden, att bedöma den varaktiga överlevnaden, den kartan kan komma att ändras beroende på vilka åtgärder som vidtas. Det kan finnas en olämplig företagsledning som inte har förmåga att sköta det administrativa, har slarvat med skatter, låtit bli att redovisa. Alla sådana faktorer är omständigheter som stark talar emot att vi ska ställa oss positiva till en rekonstruktion. Vi kräver ett visst mått av seriositet för att vi ska tro på att verksamheten ska lyckas.
Ja eller nej till fortsatt rekonstruktion sker på första borgenärssammanträdet som äger rum i början av rekonstruktionsprocessen och där får alla borgenärer möjlighet att uttala sig huruvida rekonstruktionen bör tillåtas att fortsätta eller inte. I regel är vi positiva vid detta sammanträde och det har att göra med att genast när rekonstruktionen inleds och rekonstruktören har vänt sig till länsstyrelsen för utbetalning av lönegarantimedel då vet vi att där har det redan uppstått en fordran på staten, en fordran på återbetalningskravet för lönegarantin, en kostnad för staten och skulle vi motsätta oss rekonstruktionen så vet vi att det blir en konkurs och ytterligare en lönegarantiperiod. Detta medför att vi har mycket att vinna på att ställa oss positiva till en fortsatt rekonstruktion om det inte är något väldigt graverande som ligger bakom.
Fördelar vid en rekonstruktion vs. Konkurs ur statens perspektiv
I en konkurs får sällan de oprioriterade borgenärerna någon betalning och nu har staten inga prioriterade fordringar och därför vet vi att i en konkurs får vi i regel ingenting, däremot vid ett offentligt ackord, kan vi få åtminstone 25 procent och till och med 50 procent. Vi har mycket att vinna på att säga ja till ett ackord men det är ändå inte alltid vi gör det. Det är en mera komplex bedömning. Låt oss säga att vi ser på ett företag som inleder en rekonstruktion och som har oerhört många restföringar hos kronofogden och där man inte har gjort något förrän väldigt sent. Då har vi våra bestämmelser i skattebetalningslagen om att vi kan ansöka om personligt ansvar för aktiebolagsföreträdare, företrädaransvar. Det är en process som förs i länsrätten och här gör man en analys av om det finns tillgångar hos företrädarna. Vad har hänt i bolaget innan man till slut ansöker om företagsrekonstruktion? Det sker alltid en jämförelse eller ett vägval mellan om ska vi ta det personliga ansvaret via företrädaransvar eller ska vi medverka positivt till rekonstruktionen och säga ja till ett ackord. Vi har möjlighet att välja väg här men det som jag tycker är väldigt viktigt att betona är att vi är tydliga med vad det är vi gör. Man ska veta vad man har staten och att vi inte kommer att göra något oväntat.
Skatteverkets syn på bankens medverkan vid en rekonstruktion
Vi har varit i kontakt med en storbank och de är inte särskilt positiva till rekonstruktioner och deras erfarenhet är att de förlorar mer pengar vid en rekonstruktion än vid en konkurs. Är det en allmän uppfattning hos bankerna?
De har ju nu återfått sin särskilda förmånsrätt till 100 procent av företagsinteckningar av egendom och under den korta tid som bankerna hade 55 procent som en allmän förmånsrätt så var det i regel så att bankerna var tillräckligt säkrade i alla fall så att de sällan omfattades av det offentliga ackordet. Varje borgenär ser naturligtvis till sina intressen efter de förutsättningar som finns och att bankerna är negativa till rekonstruktion är en sanning med modifikation. Jag vet att den attityden är vanligt förekommande men jag har många kontakter inom bankvärlden som inte alls är negativa till en rekonstruktion.
Sen är det lite olika hur det ser ut i en högkonjunktur och hur det ser ut nu efter finanskrisen i oktober 2008. Det finns vissa branscher som är väldigt hårt utsatta genom finanskrisen.
Byggbranschen har det tufft men också den här högteknologiverksamheten där man haft stora utvecklingskostnader som man kan räkna i miljonbelopp och man börjar få avsättning på en utvecklad produkt och sen kommer finanskrisen och sopar undan marknaden. Att låta det här gå i konkurs är ren kapitalförstöring mot att försöka rädda det och på så sätt få en varaktig överlevnad. Konkurser är i mångt och mycket ren kapitalförstöring. I förmånsrättsreformen som kom och i propositionen till förmånsrättslagen, regeringens proposition 2002, 2003:49, nya förmånsrättsregler. Det var där man ändrade att staten blev av med sin förmånsrätt, sina allmänna förmånsrätt i skattefodringar och det var också där man reglerade att banken skulle ha 55 procent som allmän förmånsrätt. Nu har det skett en återställare per årsskiften 1/1 2009 där banken återfått sin särskilda förmånsrätt som det gamla företagshypoteket.
Tanken med hela reformen var från statens sida: ”Ett syfte med reformen är att skatteförvaltningen och exekutionväsendet, genom att ändra sitt arbetssätt, ska öka sina insatser och avseenden bland annat i uppföljning av krediter och medverka vid rekonstruktion av företag. Skatteförvaltningen kommer således att behöva göra relativt betydande insatser, såväl för att bevaka sina egna krediter, som genom att delta vid ackordsförhandlingar i större utsträckning idag. Dessutom kommer man att behöva bevaka frågan om användningen av alternativa säkerheter som kompensation för det minskade värdet av företagshypoteket. De
dynamiska effekterna är i stor utsträckning beroende av hur staten agerar i sin roll som borgenär, myndigheterna ska i enlighet med detta ges behövliga resurser”.
Detta är andemeningen, att staten ska delta med samma förutsättningar som övriga oprioriterade borgenärer, tidigare har staten kunnat sitta still i båten med sin allmänna förmånsrätt och inte behövt jobba så väldigt mycket för sin betalning. Leverantörerna fick aldrig betalt i en konkurs som exempel utan de såg i regel sina fodringar bli värdelösa i en kunds konkurs. Tanken var att det skulle bli mer pengar över till alla borgenärer, men nu har ju bankerna återfått sin särskilda förmånsrätt och i samband med det så har ju statens regresskrav på utbetald lönegaranti blivit en oprioriterad fordran och det här är väldigt komplicerat. I Stockholm så är bankerna aktiva och vi borgenärer samverkar ofta, vi får ofta tillfälle att ingå i borgenärskomiteer såväl formella som informella. Rekonstruktörerna är angelägna om att få med både staten och banken i de större rekonstruktionerna och vi har publika bolag som är föremål för rekonstruktioner.
Är företagsrekonstruktioner lycksamma?
Maryannes uppfattning är att 50 procent av de rekonstruktioner hon deltagit i har varit lyckosamma och resterande 50 procent resulterat i konkurs. Sen kan man alltid diskutera vad man menar med en lyckad rekonstruktion. Är det att ackordet vinner laga kraft, att betalning erläggs? Eller är det en varaktig överlevnad som man kan mäta fem år senare? Än så länge har skatteverket inte haft en väl fungerande rekonstruktionsuppföljning.
Skatteverkets krav på rekonstruktionsföretag
Balansräkningen måste vara helt återställd och det måste finnas ett kapital som gör att de kan leva vidare. Annars är det ingen mening med vare sig rekonstruktion eller ackord. Här kan man säga att under de senaste åren ställer vi från statens sida krav på rekonstruktion i sak. Det räcker inte med bara en finansiell rekonstruktion utan man behöver vända på alla stenar och titta vad det är i organisationen man behöver ändra på för att komma till rätta med bolagets problem. Det räcker inte bara med att få till ett ackord för då kommer problemen igen om två år. Det ser vi faktiskt att det finns bolag som genomgick rekonstruktion 2004, 2005 och som nu är tillbaka. Då tycker inte vi att rekonstruktionen varit lyckosam utan det lyckosamma är när man vrider runt i organisationen och skär ner olönsamma delar, tittar på produktionen, får man omsättning för det man producerar? Har man för höga administrativa kostnader? Har man för stor personalstyrka? Det handlar om så många delar man behöver titta på utöver kapitaliseringen. I dagens läge är det kanske svårt att få tag i kapital. Det är riskkapitalisterna nu som är ganska försiktiga i det här konjunkturläget, detta är ett problem som vi har nu i det stundande konjunkturläget som vi inte hade för ett år sedan.
Inställningen till företagsrekonstruktioner och dess framtid
Inställningen för rekonstruktioner har förändrats under tiden som lagen funnits. I en konkurs är alla förlorare och en rekonstruktion är därför att föredra enligt vårt synsätt. Något som också är bra är att tingsrätterna i Stockholm är väl insatta i rekonstruktionsbörsmål och sköter det här alldeles utmärkt måste jag säga. När jag började med rekonstruktioner visste de inte hur de skulle hantera det men att de nu har blivit riktigt duktiga.
Framtiden är oviss då insolvensutredningen håller på att titta på en gemensam insolvensbalk där man i princip ska göra en gemensam ingång för obeståndsärenden. Det kan handla om att man ansöker om ett obeståndsförfarande och det kan landa i en rekonstruktion, konkurs eller en avveckling av verksamheten. Här kommer de gamla begreppen som rekonstruktion och konkurs försvinna och istället kalla det för ett insolvensförfarande. Riktigt hur
sig för att ansöka om ett insolvensförfarande för att ingången i ett sådant förfarande ska vara obeståndsgrunden medan idag räcker det att det finns en risk i likviditet för att ansöka om företagsrekonstruktion och det betyder naturligtvis att man kan komma i tid. Ju tidigare man kommer desto lättare är det att rekonstruera och desto större möjlighet finns det till fortsatt överlevnad.
Jag tror att dels har SAAB satt rekonstruktionsförfarandet på kartan men här i Stockholm är detta tillvägagångssätt redan ganska känt att det finns möjlighet till företagsrekonstruktion.
Tyvärr finns det nog företag som hamnar i konkurs utan att veta om att i vissa fall hade en rekonstruktion varit möjlig och en fortsatt överlevnad för verksamheten. I storstäderna är företagsrekonstruktioner ett känt tillvägagångssätt men i de lite mindre städerna och delar av landet är företag inte lika medvetna och detta är sorgligt då det i dagens läge inte direkt växer arbetstillfällen på träd. Folk varslas enormt och kan man rädda verksamheter och arbetstillfällen är det ett värde i sig.
Från statens sida får vi enorma kostnader i lönegarantin och det är en sak vi får ta. Detta skulle vi få även i en konkurssituation men det är här jag menar att inleder man ett rekonstruktionsförfarande där det utgår lönegaranti har vi alla skäl att försöka se till att rekonstruktionen lyckas annars utgår en lönegaranti till vid en konkurs och det blir dubbelt så dyrt.
-Vi har fått den uppfattningen att det är få som genomförs och de flesta av dem misslyckas.
I Stockholm har vi inte den erfarenheten men jag vet att den uppfattningen är spridd ute i landet. Vi är rörande överens om här i Stockholm och då inte bara från skatteverkets sida att vi har en väl fungerande lagstiftning, vi har många exempel på lyckade rekonstruktioner och vi tycker definitivt att det här är enormt bra. Den negativa synen tror jag beror på att rekonstruktionsinstitutet någon gång fick ett dåligt rykte och jag kan väl säga att man hade svårt att få det att fungera. Sedan blev staten av med sin förmånsrätt 2004, man införde lönegaranti under rekonstruktion 2005, bankerna har återfått sin särskilda förmånsrätt, företagshypoteket och nu är förmånsrätten för lönegarantiregressen avskaffad. Nu är det ett oerhört gynnsamt läge att rekonstruera verksamheten.
Innan berördes vi inte av det offentliga ackordet med våra prioriterade fordringar men det gör vi ju idag. Idag måste vi ta ställning, det behövde vi inte göra förr då vi inte var med som en aktör vid rekonstruktionen.
Vanliga orsaker till företags lönsamhetsproblem och förändringar som krävs
I dagsläget är den tveklöst vanligaste orsaken till att företag hamnat i ekonomiskt trångmål den finansiella krisen som gjort att företag hamnat i obestånd och ansöker om rekonstruktion.
Man kan göra allt beroende på vad det är för verksamhet. Man tittar på organisationen, olönsamma delar, kostnadssidan, administrationen, organisatoriska förändringar, ändring i kapitaltillskott framförallt, man vill hitta en utomstående intressent som kan tillskjuta kapital.
Det är allt det här i varje rekonstruktion i princip kan man säga. Tillgången på kapital är nyckelproblematiken.
Om man ser att verksamheten drivs utan den styrning som behövs då finns det inga förutsättningar. Om den bedrivs utan tillgång till kapital då går det inte heller att genomföra en rekonstruktion. Sen har vi som borgenär två kriterier när vi ska ta ställning till det offentliga ackordet. Dels ska det vara till ekonomisk fördel för det allmänna att anta ackordet och dels ska det inte vara olämpligt ur allmän synpunkt att medge ett ackord. I den här
olämplighetsbedömningen kommer naturligtvis in för statens del hur man tidigare skött sina påtagande gentemot skatteverket. Har man redovisat och betalat som man ska eller har man låtit sig skönstaxeras, är det någon oredlighet som ligger bakom. Har man inte skött sig tidigare är det klart att vi inte är så positiva det handlar om att skatteverket har en liten annan roll än som exempel banken. Vi står för det allmänna och det ger olyckliga signaler om vi ställer oss positiva till något som är oseriöst. Där vill vi inte hamna.
Konkurrenshänsyn
Konkurrenshänsyn ska vi egentligen inte ta utan vi ska titta på den berörda verksamheten. Vi ska inte snedvrida konkurrensen men vad ligger i det? Då skulle vi inte kunna säga ja till ett enda företag för det finns alltid en konkurrent någonstans som sköter sig och som inte har den här problematiken. Sen beror det på vad bolagets problem är. Att endast fokusera på konkurrensen, att det är fel mot den som inte har problem, då skulle vi inte kunna jobba med det här.
Skatteverkets roll i en rekonstruktion
Det är väldigt farligt att generalisera och jag vill aldrig uttala mig i generella termer utan jag vill titta på varje företag och bilda mig en uppfattning i det specifika fallet. Här i Stockholm har vi en sammanhållen, väl fungerande liten borgenärsenhet där vi är fyra stycken som jobbar med företagsrekonstruktioner. Vi försöker jobba utefter en enhetlighet och med stöd av både riktlinjer och förarbeten. Vi har en samsyn och en god dialog med externa aktörer och jag tror att vi har hittat goda former för vårt arbete här i Stockholmsområdet. Jag vet att det framhålls bland rekonstruktörer i Stockholm som har erfarenhet utifrån landet att man tycker att Stockholm ligger långt före både i kompetens och i sättet att resonera. Det är klart att mängden rekonstruktioner gör att vi uppnår det här resultatet men också kanske att vi är öppna för en dialog. Vi är inte låsta i några gamla byråkratiska mönster utan nu är vi en borgenär som alla andra. Vi företräder staten som borgenär och ingenting annat. Vi är inte tillsynsmyndighet över rekonstruktioner utan vi ska agera utifrån statens förutsättningar som borgenär. I detta ingår att man deltar i diskussionerna, att man förmår delta med positiv anda på borgenärskomitemöten, där man sitter på ett advokatkontor med representanter från banken och någon större leverantör och rekonstruktören. Detta måste man klara av och att man faktiskt kan bidra med någonting och att ge och ta. Jag tycker det här är väldigt viktigt.
Vi kan inte följa upp alla rekonstruktioner som vi avslutat men det händer att man får en signal om att företag inte klarat av att återbetala lönegarantimedlen till länsstyrelsen och då får man anledningen att ta upp en ny diskussion med bolaget. Det brukar också uppfattas väldigt positivt att man faktiskt ringer upp i det läget och inte skickar något fyrkantigt brev.
Vi följer upp att vi verkligen får betalt enligt ackordet och är det så att vi inte får betalt då vidtar vi åtgärder. Vi begär verkställighet hos kronofogden för den obetalda ackordslikviden.
Här kan det också hända att vi får anledning att gå in med en konkursansökan då ett företag helt missbrukat rekonstruktionsinstitutet. Då ligger det i vårt uppdrag att få stopp på det, att vi följer upp misskötsamhet och är varsamma med skattebetalarnas medel, detta är väldigt vikigt. Vi har uppföljningssystem och är många här på borgenärsenheten som jobbar med olika arbetsuppgifter och betalar man inte det löpande så får vi signaler om det och på så vis finns det en uppföljning.
Informella rekonstruktioner
Informella rekonstruktioner tar vi upp som ett underhandsackord. Jag tror det är bättre att ha ett formellt förfarande för att då följer man en viss spelplan där alla vet sin roll. Sen finns det
konkursens ram. Det finns försök till informella rekonstruktioner men jag känner inte samma förtroende för dem som jag gör för de kända aktörerna, våra konkursförvaltare som är rekonstruktörer och som man vet kan lagens regler. Man vet att alla borgenärer ska behandlas lika och att det är ett visst regelsystem som råder. Detta tycker jag känns skönt att ha att luta sig emot.
Hänsyn till arbetstillfällen och andra perspektiv som gynnar samhället
Vi har inte det klart uttalat i våra riktlinjer i arbetet vid en rekonstruktion. Vi ska se till våra krediter och framförallt se till bästa sätt att erhålla betalning. Sedan kan man lägga ett allmänpolitiskt resonemang över detta, men det ingår inte i vårt uppdrag. Det är klart som människa så måste man ju se att människor kan bli av med sitt arbete om företaget går i konkurs, men det ingår inte i mitt uppdrag att se det så. Sen är jag inte mer än människa heller.
5 Analys
I detta kapitel ska vi presentera vad vår uppsats lett fram till. Vi sammanknyter vår valda
I detta kapitel ska vi presentera vad vår uppsats lett fram till. Vi sammanknyter vår valda