Intervju med ”Tomas” från gymnasieklassen

Tomas var väldigt positiv till sagopassen och menade att det varit en accepterande stämning. ”Det har varit en lättsam stämning och ingen har skrattat åt någon annan på ett elakt sätt, man har pratat med folk man inte pratat med så mycket innan.” Jag frågade Tomas om han tyckte extra mycket om någon av övningarna och han svarade: ”Då när vi fick göra slutet på en berättelse, det var bra för att vi började snacka och man såg hur de andra tänkte”. Jag undrade om något var mindre roligt, tråkigt eller pinsamt. Det tyckte han inte. ”Inget har varit pinsamt, annars brukar jag tycka det är lite jobbigt att prata inför andra, men inte här.” Han förklarar att under dessa lektioner var det inget som var rätt och fel. När jag frågade om hur han upplevt stämningen i dag svarade han att han upplevt den som bra och att han gillade att det var mörkt. ”Mörkret gjorde det lättare, man kände inte att folk satt och stirrade på en.” Han sa att han fått veta saker om sina klasskompisar som han inte vetat om tidigare och att han lättast kom ihåg de roligare berättelserna som de berättat. Jag frågade om det var någon av de berättelser jag berättat som han tyckte extra mycket om. ”Jag tyckte om dansberättelsen, det är ett bra budskap och något man märker i samhället, inte bara i skolan.” Han förklarade att vissa egenskaper värdesätts mer än andra. Jag undrade om han tycker att han lärt sig något

speciellt under sagopassen och det tyckte han. ”Man har lärt sig att tolka saker, att tänka efter och tänka igen om man inte förstår direkt.” Han tycker också att de har fått träna sig i att tala inför andra. Jag frågade honom om han tyckte att han fått träna sin fantasi, det tyckte han. Han sa att han inte brukar använda sin fantasi så mycket annars. Han menar dock att fantasin är mycket viktig för att föra samhället framåt. ”Utan fantasin blir det väldigt konservativt och inget nytänkande.” Han sa vidare att fantasin tyvärr är något som många förknippar med barndomen och att ju äldre man blir ju mer lär man sig att passa in i mall. ”Men äldre människor har nog en annan fantasi än vi i min generation, vi sitter ju mycket vid dator medan de lekte med saker på ett annat sätt. De tränade nog sin fantasi mer än vad vi gör.” Han sa avslutningsvis att fantasin är väldigt viktig och att vi använder den när vi ställs inför problem som måste lösas.

6. Analys

Jag har valt att dela in analysen i underrubriker som kan vara en del av lärande och läroprocessen.

6.1 Fantasi

Både eleverna från gymnasieklassen och årskurs fyra nämnde både i sina reflektionsdagböcker och vid intervjuerna att arbetet kring sagor och muntligt berättande varit bra för fantasin. ”Vi har lärt oss om fantasi och att samarbeta” skrev en av pojkarna i fyran och en av flickorna från gymnasieklassen skrev ”Lektionen i dag var kul för den var annorlunda och för att vi fick vara kreativa och inte bara sitta vid en bänk och läsa eller lyssna”. Enligt Vygotskij är fantasin och verkligheten beroende av varandra. Han menar att varje handling som utförs av den mänskliga handen är skapad av fantasin. Han menar också att människans handlingar kan delas in i två grupper. Det vi utför från minnet, alltså återskapandet och det vi utför med hjälp av vår fantasi. ”Hjärnan är inte bara ett organ som bevarar och reproducerar våra tidigare erfarenheter, den är också ett organ som kombinerar, som kreativt bearbetar och skapar nya situationer och ett nytt beteende av element ur dessa tidigare erfarenheter” (Vygotskij, 1995, s.13). Utifrån detta kan man tolka flickans svar som att man i andra skolämnen främst låter eleverna memorera kunskap som redan finns. Man låter dem inte i lika hög grad använda sin fantasi. Enligt Vygotskij använder man bara en del av vad hjärnan kan åstadkomma om man endast ägnar sig åt att memorera och återskapa. En minst lika viktig del är fantasin enligt honom och i så fall har eleverna under sagopassen fått

möjlighet att använda en viktig del av vad deras hjärna kan åstadkomma som oftast inte används inom skolan. Vygotskij menar att den vuxnes fantasi är bättre än barnets eftersom att den vuxne också har mer erfarenhet och därmed mer att fantisera kring. Enligt mina observationer berättade de äldre eleverna mer unika och förståliga berättelser. En av flickorna från fyran sa under första lektionspasset ”Ni vuxna berättar mycket bättre än oss” och syftade då på att läraren och jag berättade bättre än hon och hennes klasskompisar. När jag frågade ”Maria” om det är bra att ha fantasi svarade hon ”Ja, om man får barn”. ”Tomas” sa i sin intervju att man nog tyvärr förknippar fantasin med barn och att ju äldre man blir ju mer lär man sig att passa in i en mall. Det verkar som att framför allt de yngre eleverna har en uppfattning av att fantasi är något som är till för barn och personer med särskild begåvning.