Hur uppfattar elever att arbeta kring sagor och muntligt berättande?

Malmö högskola

Lärarutbildningen BUS

Examensarbete

15 högskolepoäng

Hur uppfattar elever att arbeta kring sagor och muntligt

berättande?

How do students experience working with fairytales and storytelling?

Jessica Sjöström

Lärarexamen 210 hp Handledare: Fredrik Nilsson 2009-11-06 Examinator: Caroline Ljungberg

Abstract

Syftet med detta arbete är att undersöka hur gymnasieelever och elever från grundskolans tidigare år uppfattar att arbeta med sagor och berättande. Jag vill se hur deras uppfattningar gick att koppla till lärande och läroprocessen. Till läroprocessen kopplar jag fantasi, inlevelseförmåga och empati, att bearbeta tidigare upplevelser, förmågan att lyssna samt förmågan att uttrycka sig. Jag valde att genomföra mina undersökningar i en gymnasieklass som läste första året samt en klass i årskurs fyra. Jag höll i fem lektionspass med båda klasserna. Under dessa lektionspass fick eleverna jobba med sagoberättande genom olika övningar och berättelser. Vid sista lektionspasset fick eleverna själva berätta en berättelse eller ett minne. Eleverna förde reflektionsdagbok vid varje tillfälle. Jag valde också att intervjua två elever från varje klass samt skriva ner mina egna observationer. I min analys använde jag mig av Vygotskijs teorier om fantasi, kreativitet samt läroprocessen. Enligt min slutsats uppfattade eleverna att de fick träna sin fantasi, att de lärde känna varandra på ett nytt sätt samt att de blev tryggare i att tala inför varandra. Det som skiljer klassernas uppfattningar åt är att de äldre eleverna i större utsträckning uppskattade att lyssna till varandras berättelser medan de yngre eleverna tyckte mer om att själva få berätta.

Nyckelord: Sagor, muntligt berättande, fantasi, lärande, gymnasieelever,

grundskoleelever.

Innehållsförteckning

sida

Abstract 1 Inledning 7 1.1 Bakgrund 7 1.2 Syfte 8 1.3 Frågeställningar 8 2 Tidigare forskning 8 2.1 Läroprocessen 8 2.2 Lärande 9 2.3 Sagoberättande 10 2.3.1 Sagoberättande för barn 10

2.3.2 Sagoberättande för vuxna och ungdomar 12

2.4 Fantasi 12 3. Metod 13 3.1 Urval 14 4. Lektionerna 15 4.1 Lektionspass 1 ”Nyckeln” 15 4.2 Lektionspass 2 ”Flaskan” 15 4.3 Lektionspass 3 ”Smyckeskrinet” 16 4.4 Lektionspass ”Ledtråden” ______________________________________________16 4.5 Lektionspass 5 ”Berättarstunden” 17 5. Resultat 17 5.1 Mina observationer 17 5.1.1 Årskurs fyra 17 5.1.2 Gymnasieklassen 20 5.2 Reflektionsdagböckerna 21 5.2.1 Årskurs fyra 21 5.2.2 Gymnasieklassen 24 5.3 Intervjuerna 28

5.3.1 Intervju med ”Maria” 28

5.3.2 Intervju med ”Johan” 29

5.3.2 Intervju med ”Sara” 29

5.3.2 Intervju med ”Tomas” 30

6. Analys 31

6.1 Fantasi 31

6.2 Inlevelseförmåga och empati 32

6.3 Att bearbeta tidigare upplevelser 33

6.4 Förmågan att lyssna 33

6.5 Förmågan att uttrycka sig 34

7. Diskussion 35

7.1 Sammanfattande diskussion 35

7.2 Metoddiskussion 36

7.2.1 Alternativa metoder diskussion 36

7.3 Mitt eget lärande 36

8. Slutsats 38

9. Källförteckning 39

Bilagor

Bilaga 1 Berättelserna ___________________________________________________42 Bilaga 2 Intervjufrågor ___________________________________________________44

1. Inledning

1.1 Bakgrund

På Lärarhögskolan när jag studerade pedagogiskt drama fick vi arbeta med sagor och berättande, det var då mitt intresse för muntligt berättande började. Både sagoberättande och drama handlar om att ha något att berätta, och att genom röst och gester fånga publikens intresse. Jag blev intresserad av att använda sagor som ett inslag i min undervisning och på så viss kanske väcka tankeställare hos eleverna. Auraldsson m.fl. skriver att berättelsen är en scenkonst och att berättelserna utspelas nu och här, i ett gemensamt rum skapat av röstens och lyssnandets räckvidd, inte nödvändigtvis av väggar eller tak. De menar vidare att det inte spelar någon roll om scenen enbart består av en stol eller en kvadratmeter gräsmatta eller om publiken är bara fyra ögon stor. ”Och berättelsen är (till skillnad från läsningen) en scenkonst och en publikupplevelse” (Auraldsson m.fl., 2004, s. 99). Sagor förknippas ofta med barn, det är lätt att man tänker på sagor som Hans och Greta eller Den fula ankungen. Men sedan vi jobbade med sagor och berättande på kursen Pedagogisk drama II vid Malmö högskola, upptäckte jag att det faktiskt gav mig mycket, trots att jag är vuxen. Jag upplevde det som spännande att höra på de andra kursdeltagarnas berättelser och jag märkte att jag lyssnade och tog till mig vad som sades väldigt bra. Jag kände mig nyfiken, vad skulle hända i berättelserna? Enligt Eskild och Hambro leder berättandet till ett mycket personligt möte, det byggs upp en nära relation mellan berättare och lyssnare (Eskild och Hambro, 2005). Därför tror jag att det kan vara ett bra inslag i undervisningen som berikar relationen mellan lärare och elever. När jag söker efter tidigare skrivna uppsatser om sagor och muntligt berättande finner jag att de till stora delar är inriktade på yngre elever. Trots det kan man se att författarna till uppsatserna ofta själva finner sagor och berättande mycket givande. Många ungdomar och vuxna upplever det som jobbigt att prata inför andra vilket man kan träna genom att jobba med sagor och muntligt berättande. Många äldre elever tycker också att det är svårt att hitta på saker och menar att de inte har någon fantasi. Jag tycker det är synd att man i skolan slutar att berätta när eleverna kommer upp i de högre årskurserna. Jag tror att sagan och muntligt berättande kan fylla en viktig funktion inte minst under denna period i livet där vi tampas med att hitta oss själva. I mitt arbete vill jag därför undersöka vad som skiljer uppfattningarna kring sagoberättande för en gymnasieklass och en fjärde klass. Att få öva sig i att lyssna och att bli lyssnad på tror jag kan utveckla elevernas läroprocess bland

kan också vara nyttigt att få öva sig i att lyssna på varandra, vilket som är en viktig grundsten i demokratin. Jag tror också att berättelser kan vara inspirerande att lyssna till och kanske kan de hjälpa eleverna med problem och val i verkliga livet.

1.2 Syfte

Syftet med arbetet är att undersöka hur gymnasieelever och elever från grundskolans tidigare år uppfattar att arbeta med sagor och berättande. Jag vill se hur deras uppfattningar går att koppla till lärande och läroprocessen. Till läroprocessen kopplar jag fantasi, inlevelseförmåga och empati, att bearbeta tidigare upplevelser, förmågan att lyssna samt förmågan att uttrycka sig.

1.3 Frågeställningar

1. Hur uppfattar gymnasieelever och elever från grundskolans tidigare år att arbeta med sagor och berättande?

2. Vad uppfattar de?

3. Hur skiljer sig deras uppfattningar åt?

4. Kan det eleverna uppfattar kopplas till lärande och läroprocessen?

2. Tidigare forskning

Jag har valt att dela in tidigare forskning i fyra huvudkategorier; Läroprocessen, Sagoberättande, Lärande och Fantasi. Jag har valt att göra så för att underlätta läsningen och för att dessa ämnen är vad mitt arbete handlar om. Under första rubriken går jag igenom Vygotskijs tankar kring lärande och läroprocessen. Under rubriken sagoberättande skriver jag om vad tidigare forskning säger om sagoberättande både för barn och vuxna. Under rubriken lärandet går jag in på vad som står i läroplanen om sagor och muntligt berättande. Jag tar också upp teorier och argument om sagoberättande i undervisningen och dess pedagogiska värde. I sista avsnittet, fantasi, tar jag upp Vykotskijs teorier om fantasi och kreativitet.

2.1 Läroprocessen

Redan vid unga år skrev Vygotskij studien Pedagogisk psykologi som bland annat tar upp hur han anser att undervisningen ska utformas, hur läroprocessen går till samt hur lärarens roll ska fungera. För att börja med det sistnämnda anser Vygotskij att lärarens främsta uppgift är att

vara handledare och samarbeta med eleven. Han anser att läraren inte ska ägna sig åt uppfostran då han menar att man bara kan uppfostra sig själv. Han menar vidare att läraren ska gynna elevens egen verksamhet och utgå från elevens intressen. Läraren skall inte i första hand vara förmedlare utan en person som medvetet organiserar omgivningen och handleder eleven (Lindqvist, 1999). Det är alltså inte läraren som i första hand ska vara intresserad utan eleven. Vygotskij menar att innan man försöker uppmana barnet till någon aktivitet, ska man intressera det för aktiviteten. Han läger stor vikt vid att aktivera eleven, Han lägger också vikt vid den enskilda individens rätt att utveckla sin personlighet och kreativa potential. Han skriver om den aktiva eleven, den aktiva läraren och den aktiva sociala miljön och hur elevens intresse ska styra undervisningen. Vygotskij menar att grundregeln kräver att hela utbildningssystemet och all undervisning byggs upp med noggrann hänsyn till barnens intressen. Vidare ska metoderna anpassas efter elevens behov så att skolan blir mer individuell. En av skolans uppgifter är att organisera delarna i skolans sociala miljö till en så komplex, olikartad och flexibel organisation som möjligt. För Vygotskij var det viktigt att undervisningen syftar till tänkande. Han lägger vidare stor vikt vid kreativiteten och menar att människan i grunden är kreativ. Han menar att konsten och det kreativa kan vara ett sätt för barnen att uttrycka sina känslor och förstå det oförståeliga. Eftersom barn upplever så mycket i barndomen som är oförklarligt behöver känslorna organiseras. Känslorna får uttryck i konsten. Angående läroprocessen menar Vygotskij att undervisning och utveckling möter man inte för första gången då man börjar skolan, utan de är förbundna med varandra från första dagen av barnets liv. En god undervisning ger utvecklingen och förutsättningar för en förändring och skapar den närmaste utvecklingszonen (Lindqvist, 1999). Detta ser jag som viktigt eftersom jag finner Vygotskijs idéer kring lärande och läroprocessen som intressanta. Jag vill se hur arbetet med sagor och muntligt berättande kan kopplas till lärande därför redovisar jag hans syn på lärande här.

2.2 Lärande

Eftersom jag utbildar mig till lärare kändes det relevant att titta närmare på vad läroplanen säger om sagor och muntligt berättande. Det står inget om sagor, muntligt berättande eller berättande i läroplanen för den obligatoriska skolan, alltså grundskolan och förskolan. Men man kan ändå hitta mål i läroplanen som man skulle kunna uppnå med sagoberättande. Under rubriken förståelse och medmäsklighet står följande: ”Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse” (Lpo94, s.3). Eskild och Hambro (2005) hävdar att

rubriken skolan uppdrag, där under står följande: ”Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa.” Även detta är något som Eskild och Hambro (2005) menar att sagan kan åstadkomma och som jag tidigare tar upp i nästa stycke. Detsamma gäller läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf94) alltså till exempel gymnasiet. Det står inget om sagor och berättande i sig. Det finns även annan litteratur som visar på att sagan har goda pedagogiska egenskaper. Att berätta har använts som pedagogisk metod och för att få eleverna att förstå ett viktigt budskap och att lära sig nya saker av många av världens stora lärare (Auraldsson m.fl., 2004). Dahlin m.fl. menar att det är något speciellt med stämningen när man berättar. Luften blir laddad, det finns massa känslor och tankar i luften. Dahlin menar vidare att alla ämnen i skolan egentligen kan vara berättarämnen även om en del som till exempel historia ligger närmare berättarområdet. (Dahlin, Ingelman och Dahlin, 2002). ”Att lyssna på en människa som berättar på ett levande sätt fångar barnets själ. Tillsammans öppnar man dörren till en magisk värld. Det är anmärkningsvärt, anser vi, att berättandet används relativt lite i pedagogiska sammanhang. Människor har i alla tider samlats för att lyssna till berättelser” (Dahlin, Ingelman och Dahlin, 2002, s. 107). Mer om hur vi använder sagostunden skriver Ann Granberg: ”Det är mysigt att läsa sagor, och sagostunden är ett bra sätt att samla barnen före maten eller dämpa spring- och stojlekar” (Granberg, 2006, s.9). Hon skriver vidare att tyvärr är få som lägger någon djupare pedagogisk vikt vid sagostunden. (Granberg, 2006).

2.3 Sagoberättande

2.3.1 Sagoberättande för barn

Det är inte svårt att hitta litteratur som visar på sagoberättandets positiva inverkan på barn, böcker som tar upp detta är till exempel Börja berätta, Småbarnssagostund – kultur, språk och lek och Snick och snack- En praktisk bok om muntligt berättande. Auraldsson m.fl. menar att barn lär sig att förstå världen och de sammanhang de lever i genom att höra berättelser. ”Då barn lyssnar till traditionella sagor och berättelser stiger de in i en fantasivärld, möter djur som kan tala, tar del av allsköns magi, men ställs också inför dagliga problem och känslor som rädsla, avundsjuka, mod och list” (Auraldsson m.fl., 2004, s. 77). Jag tror att Auraldsson menar att i sagorna finns gestalter och figurer som möter olika situationer och reagerar på dem på olika sätt. Det kan bli ett redskap för barnen i verkliga livet. De kan få vägvisare och förebilder genom sagorna och de får kännedom om olika

känslor och dilemman man kan ställas inför. Sagan anses således ha en positiv inverkan på flera sätt. Med hjälp av sagan kan barnen bearbeta tidigare upplevelser, få kunskap om andra kulturer, bli bättre på att lyssna och öka koncentrationsförmågan. De kan också öka inlevelseförmågan, öka förmågan att uttrycka sig och stimulera fantasin. Även ordförrådet ökar av att de får lyssna till berättelser (Eskild och Hambro, 2005). Jag tror att de kan bearbeta tidigare upplevelser dels genom det de själva berättar men också genom att höra andra berättelser om situationer som liknar något man själv har upplevt. Genom berättelserna får barnen också kunskaper om platser de aldrig besök, och om människor de aldrig mött. Koncentrationsförmågan tränas när de får lyssna samtidigt som de tränar sin fantasi då de ser vad som händer i berättelsen framför sig. ”Barn som tidigt får höra sagor och berättelser har lättare att känna empati, medkänsla och inlevelse. Dessa barn utvecklar sin föreställningsförmåga och fantasi samtidigt som de blir verbalt försigkomna och får lättare att förstå abstraktioner. Allt detta främjar den intellektuella utvecklingen” (Granberg, 2006, s. 41). Empati och medkänsla handlar om en slags fantasi då det går ut på att föreställa sig känslor man själv inte upplever. Detta tänker jag mig att eleverna kan träna när de jobbar med sagor och berättande eftersom fantasin stimuleras. Sagan skulle med andra ord inte bara vara en form av avkoppling, utan ett sätt för barnen att förstå världen och att utveckla sitt språk. Även väldigt små barn kan dra nytta av att sagan skapar en ombonad känsla och trygghet. Samtidigt överförs kulturarv, moral, historia och språkliga begrepp (Granberg, 2006). Det är av stor vikt att barn och ungdomar inte mister det kollektiva minnet av sagor, myter och sägner eftersom något av den allra viktigaste lärdomen barnen kan få med sig är en medvetenhet om att de ingår i en historisk process som de kan påverka och skapa. Fortfarande efter flera tusen år förklarar gamla grekiska myter mänskliga motiv och handlingar. Samtidigt måste barnen få uppleva att det man gör i skolan är verklighetsanpassat, att det vi fyller dagarna med angår våra egna liv (Eskild och Hambro, 2005). ”Barn blir delaktiga i olika sociala situationer i berättelserna och lär sig regler för tänkande men ställs också inför möjligheten att tänka själva” (Auraldsson mfl., 2004, s.77). Maria Ludin Rossövik menar att sagan bland annat kan användas för att bearbeta upplevelse. Hon skriver vidare om hur hon upplever att sagan är en metod för att nå läroplanens mål. ”På föräldramötet brukar jag tala om läroplanen och sagoarbetet och visa att när vi arbetar med sagoarbete arbetar vi samtidigt med läroplanens mål. Samtalen, leken, dansen och dramat med mera utvecklar deras barn” (Ludin Rossövik, 2002, s. 60).

2.3.2 Sagoberättande för vuxna och ungdomar

Men borde inte många av dessa positiva egenskaper hos sagan gälla även för ungdomar och vuxna? Skulle inte sagan kunna hjälpa även vuxna personer att förstå livet? Sagan kan i alla fall kännas lustfylld för alla åldrar och alla kan uppskatta att lyssna på sagor (Granberg, 2006). Jochum Staattin skriver om berättartraditionen med övernaturliga väsen så som Näcken. Han tar upp hur dessa berättelser användes som verktyg för människan att upptäcka, förklara och legitimera sin omvärld. Han menar att berättelserna uttryckte grundläggande värderingar och kunskaper som fanns i det gamla bondesamhället (Stattin 1992). Bengt af Klintberg är folklivsforskare och har inriktat sig på vandringssägner. Han beskriver vandringssägnerna som vår tids sagor. På 1600-talet kunde sagorna innefatta häxor och mystiska varelse i skogen, saker som vi i dag skulle förkasta som osanna. Vandringssägnen är svårare att avfärda som osann. Något som bidrar till sägnens trovärdighet är att platser lokaliseras, personen namnges och uppges ofta vara en bekant till en bekant. Eftersom det oftast är omöjligt att spåra berättelserna till ursprungskällan kan man inte avfärda att någon av dem skulle vara sann. Det är alltså inte frågan om sägnen har inträffat eller inte som gör den till en sägen utan att den fångar folks intresse, att den förs vidare från mun till mun. Vandringsägnen uttrycker ofta vår misstro för det som är främmande, den ger uttryck för ångestfantasier och önsketänkande. Vandringsägnen lär oss också att hantera och analysera omvärlden (Klintberg, 1990). Detta är intressant eftersom vandringsägnerna ofta berättas av vuxna och ungdomar och är berättelser som ofta anses trovärdiga.

2.4 Fantasi

”Låt sagorna berätta för dig om sina gudar, hjältar, magiska föremål, jättar och monster. Det finns inga garantier för att du blir nämnvärt mycket klokare än du redan är, men jag är helt säker på att du får näring för din fantasi. Det finns de som tror att fantasi och kunskap står i något slags motsatsförhållande till varandra. - men skulle Einstein verkligen ha kommit på sin relativitetsteori om han inte hade använt sin fantasi?” (Martinell i Philip, 1996, s.4). Vygotskij har skrivit om sambandet mellan fantasi och verklighet. Han menar att dessa två inte är varandras motpoler utan snarare beroende av varandra. De flesta fantasifenomen är saker ur verkligheten som är sammansatta. Som exempel ger han bland annat sjöjungfrun. En sjöjungfru är egentligen en sammansättning av två element hämtade från verkligheten, en fisk och en vacker kvinna. Vidare menar han att en vuxen person har en rikare fantasi än ett barn eftersom den vuxnes erfarenheter också är rikare än barnets. Han delar in människans

handlingar i två grupper, dels det vi utför från minnet, alltså återskapandet och dels det vi utför med hjälp av vår fantasi (Vygotskij, 1995). ”Det är just människans kreativa aktivitet som gör henne till en framtidsinriktad varelse, som skapar sin framtid och samtidigt förändrar sin nutid” (Vygotskij, 1995, s.13). Han skriver vidare att allt som skapats av den mänskliga handen är en produktion av den mänskliga fantasin och det mänskliga skapande som bygger på denna fantasi (Vygotskij, 1995). Vygotskij menar att fantasins drivkraft är att ta gestalt i verkligheten. ”Varje skapelse av fantasin som utgår från verkligheten strävar efter att beskriva en fullständig cirkel och ta gestalt i verkligheten. Eftersom fantasierna uppstår som svar på vår strävan och drift har de också en tendens att förverkligas” (Vygotskij, 1995, s. 49). Om sagorna är stimulerande för fantasin skulle det kunna tolkas som en personlig utveckling, eftersom en viktig egenskap förbättras. Eskild och Hambro menar att relationen mellan lärare och elever, och även i hög grad mellan vuxna och barn, går ofta ut på att den vuxna har svaret och barnet måste försöka lista ut vad den vuxna vill höra. När man arbetar med fantasi är inga svar fel. ”Varje individs fantasi är unik och skapar en bas för ett jämställt möte mellan vuxna och barn” (Eskild och Hambro, 2005, s.8). Jag ser fantasin som en väldigt viktig del i lärandet och läroprocessen och tycker att Vygotskijs teorier är mycket intressanta. I första hand är det koppling till fantasin som jag kommer att leta efter i resultatet.

3. Metod

Jag har använt mig av aktionsforskning och därmed har jag deltagit i handling och låtit andra vara involverade. Aktionsforskningens olika moment är att planera, agera, observera och reflektera. Inom aktionsforskningen tar man utgångspunkt i praktiken (Rönnerman, 1998). Aktionsforskaren forskar tillsammans med aktörerna i praktiken. När man jobbar med aktionsforskning riktar man uppmärksamheten mot aktiv handling, man fingrar och petar i systemet, irriterar det eller sätter fart på det (Tiller, 1999). Jag har gjort en kvalitativ undersökning, de slutsatser jag dragit gäller bara de två grupper jag arbetat med och inga generella slutsatser kan dras. Repstad skriver att Kvalitativa metoder handlar om att karaktärisera. Själva ordet "kvalitativ" står för kvaliteter, dvs. egenskaper eller framträdande drag hos ett fenomen (Repstad, 1993,). Kvalitativa metoder sätts ofta i motsats till kvantitativa metoder där tal och siffror spelar en betydande roll. När man jobbar med en kvalitativ undersökning studerar man enbart en eller ett fåtal miljöer. Inom denna forskningsmetod betonar man ett tätt och nära förhållande mellan forskaren och personerna som studeras (Repstad, 1993). För att kunna besvara mina frågeställningar valde jag att använda mig av tre

metoder: skriftliga, individuella reflektioner från eleverna i form av reflektionsdagböcker samt intervjuer med två av eleverna från varje klass och mina egna observationer. Reflektionsdagböckerna valde jag för att eleverna inte skulle påverkas av varandra och inte av mina frågor som de lätt gör i en enkät. Tom Tiller skriver om dagboken som en metod att samla in information. Han menar att i dagboken skriver man ner sina tankar och tolkar erfarenheter. Man skriver med både hjärnan och hjärtat och känslorna får ett stort utrymme. Han beskriver den också som en kvalitativ metod där man jobbar nära en bestämd grupp som man vill undersöka (Tiller, 1999). Kvale skriver att en intervju är ett samtal som har en struktur och ett syfte. Den kvalitativa forskningsintervjun försöker att förstå världen ur de intervjuades synvinkel, utveckla innebörden av människors erfarenheter och frilägga deras livsvärld före de vetenskapliga förklaringarna. Han beskriver också intervjun som ett samspel och ett utbyte av synpunkter mellan två personer som samtalar om ett ämne av gemensamt intresse. Kvale skriver också att den kvalitativa intervjun är en kraftfull metod för att fånga erfarenheter från undersökningspersonernas vardag. Han menar vidare att tekniskt sett är den kvalitativa forskningsintervjun halvstrukturerad. Det vill säga varken ett öppet samtal eller ett stängt strukturerat frågeformulär. (Kvale, 1997).

3.1 Urval

Jag har arbetat med två olika grupper. En av grupperna bestod av gymnasieelever som läster vid samhällsprogrammet. De gick första året på gymnasiet när jag besökte dem. Gruppen bestod av 14 elever varav sju flickor och sju pojkar. Den andra gruppen bestod av elever i årskurs fyra. I gruppen fanns nio elever varav fem pojkar och fyra flickor. Jag valde gymnasieklassen eftersom jag sedan tidigare praktiserat på skolan. Deras lärare gav min två olika klasser att välja på och jag valde denna klass med hänsyn till antalet elever samt vilka tider de hade dramalektionerna då jag skulle ha sagopassen med dem. Klassen från årskurs fyra går på en skola i ett annat samhälle. Jag har aldrig praktiserat där tidigare och kände inte häller lärarna men valde skolan på grund av tidsaspekten, skolan låg nära där jag bodde. Jag valde vilka jag skulle intervjua efter vilka jag trodde hade viktiga åsikter att lyfta fram i intervjun och dessa två personer skulle samtidigt vara olika varandra (Repstad, 2007). Personerna jag intervjuade hade närvarat vid samtliga lektionspass och varit aktivt deltagande. Jag valde att kalla flickan för Maria och pojken för Johan i klassen från årskurs fyra. De jag intervjuade ur gymnasieklassen valde jag att kalla Sara och Tomas.

4. Lektionspassen

I detta stycke skriver jag om vad jag gjorde tillsammans med eleverna under lektionspassen, jag berättar också om syftet med de olika passen. Jag har valt att namnge lektionerna med något som går att koppla till innehållet för att underlätta för läsaren. Jag kallar lektionerna Nyckeln, Flaskan, Smyckeskrinet, Ledtråden samt Berättarstunden.

4.1 Lektionspass 1 ”Nyckeln”

Syftet med detta lektionspass är att lära känna eleverna och väcka deras nyfikenhet inför sagor och muntligt berättande. Jag började med att presentera mig själv och berättade kortfattat vad vi skulle jobba med under de lektioner jag var där. Därefter berättade jag en saga som jag tycker tar upp vad muntligt berättande handlar om ”Det var en gång för länge sedan” (Eskild och Hambro 2002 s.14). Sen lät jag eleverna presentera sig själva genom att vi satt i en ring och de var och en fick säga sitt namn och en superkraft de skulle vilja ha. Jag valde att göra så eftersom de skulle få säga sitt namn men även någonting mer som hade med sagor och berättande att göra. Att säga en superkraft man skulle vilja ha tycker jag är ett personligt sätt att lära känna varandra. Därefter fick de dra en nyckel ur en påse och berätta fantasifulla berättelser om vart den kunde leda. Sen fick de höra berättelsen ”Våga drömma” (Reftel, 2004 s.104). Jag berättade bara en bit av berättelsen sen lät jag eleverna i grupper gestalta hur de ville och önskade att berättelsen skulle sluta. De visade upp sina gestaltningar och jag läste bokens slut på berättelsen, inte som om det vore facit utan som en möjlig avslutning på sagan av ett oändligt antal. Jag berättade att de ska få berätta något själva vid sista lektionspasset. Avslutningsvis fick eleverna göra en skriftlig reflektion av passet.

4.2 Lektionspass 2 ”Flaskan”

Syftet med detta lektionspass är att fördjupa elevernas bekantskap med och nyfikenhet på sagor. Jag började med att berätta sagan ”Verkligheten” (Eskild och Hambro 2002 s. 179). Som uppvärmning var det en sagovariant av fruktsallad. Fruktsallad är en vanlig övning där eleverna tilldelas namn på olika frukter, när ens frukt nämns ska man byta stol och när man säger fruktsallad ska alla byta stol. Det är en stol för lite. I sagovarianten hade jag ord som hjältar, drakar, häxor, skurkar i stället för namn på frukter. Efter ”Fruktsallad” ställde jag en flaska i mitten av ringen, i flaskan finns vatten färgat av grön karamellfärg. Jag frågade eleverna om vad som kunde vara inuti flaskan. Sen berättade vi tillsammans en spökhistoria

om flaskan. De delades sen in i grupper och fick göra gestaltningar om flaskan men på olika teman, t.ex.: romantik eller magi. Därefter fick de jobba med övningen Mystiska ord. I den övningen delas eleverna in i grupper. De får ett konstigt ord utan att det vet om det är det samma ord som den andra gruppen har fått. En grupp ska utgå från att det är en stad, en från att det är en bok, en från att det är en uppfinning och en från att det är en person. De får frågor av mig och ska fantisera ihop mer om ordet. Ordet de får är Rasskazjite, det är ryska och en vänlig uppmaning till någon att berätta. Sen tänkte jag gå igenom med eleverna hur man kan avsluta en saga på ett bra sätt, t.ex. med en väska som väcker nyfikenhet. Jag tänkte avsluta med att berättar sagan ”Sanningen” (Eskild och Hambro, 2002, s. 179).

4.3 Lektionspass 3 ”Smyckeskrinet”

Syftet med lektionspass tre är att ytterligare fördjupa elevernas bekantskap med sagor samt stimulera deras inlevelseförmåga och fantasi. Jag började med att berätta berättelsen ”Valpar till salu” (Hallberg och Kull, 1997, s.40). Sen fick de vars ett vykort av mig. Jag bad dem att berätta om vad deras vykort föreställde. Om det var ett hus kunde de berätta vem som har bott där, hur gammalt huset är, var det ligger och så vidare. Där efter fick eleverna ta en sak ur ett smyckeskrin som jag har med mig, föremålet de fick i sin hand var olika vardagliga ting. Deras uppgift var att komma på något speciellt med föremålet som gjorde det nästan magiskt. Till exempel detta ser ur som en helt vanlig boll men det är det inte för snurrar man den när det är fullmåne blir det alltid regn dagen därpå. De fick sedan sitta i en ring på golvet, varannan elev fick ett blankt papper och varannan fick början på en berättelse. De som får ett blank papper får rita något, de andra ska skriva en fortsättning. När jag sa byt, skickade de papperna motsols till nästa person. Alla skulle ha ritat eller skrivit på varje papper. Jag berättar att nästa gång ska de få arbeta mer med vad de har skrivit. Jag avslutade lektionen med berättelsen ”För dum för att lära sig” och därefter reflektionsdagböckerna.

4.4 Lektionspass 4 ”Ledtråden”

Syftet med det fjärde lektionspasset är att träna elevernas fantasi samt förbereda dem inför sista passet. Jag lät eleverna börja med att jobba med sina berättelser som de skrev vid lektionspass 3. De delades in i grupper och fick i uppgift att berätta berättelsen på ett spännande och intressant sätt där alla i deras grupp skulle vara delaktiga. De fick berätta medan de andra lyssnade. Jag berättade därefter berättelsen Dans (Dahlin, Ingelman & Dahlin, 2002, s. 251) och eleverna fick skriva ner tre rader om vad de tyckte att sagan

handlade om. Sen gjorde vi en övning som kallas ”Mördaren i byn” där eleverna satt i en ring, jag valde ut två som var mördare genom att peka två elever i ryggen medan de andra blundade. Genom att peka när de andra blundar väljer de sina offer. Det blir som en läskig spökhistoria där de andra deltagarna så fort som möjligt ska hitta mördaren. Avslutningsvis fick de skriva reflektion.

4.5

Lektionspass 5 ”Berättarstunden”

Syftet med detta lektionspass är att eleverna skulle få prova på att själva berätta och att få lyssna på varandras berättelser. Under sista lektionspasset är stämningen i rummet viktig och jag försökte bygga upp en sagovänlig miljö. Det var levande ljus, kuddar, filtar, lite dämpad belysning och kex. Det fanns en berättarstol så att alla kunde se den som berättade. Alla eleverna fick berätta en saga, berättelse, ett minne en dröm eller något annat som kändes viktigt för dem. De gick spontant fram till berättarstolen eller genom att jag drog lappar med namnet på. Som vid alla tillfällen avslutades lektionen med att eleverna fick skriva i sina reflektionsdagböcker. Vid detta tillfälle intervjuade jag också två av eleverna.

5. Resultat

I detta kapitel redogör jag för resultatet av mina undersökningar. Resultatet har jag fått genom egna observationer, reflektionsdagböcker samt intervjuer.

5.1 Mina observationer

Här tar jag upp vad jag såg och hörde under lektionerna.

5.1.1 Mina observationer från årskurs fyra

Vid första lektionspasset observerade jag att eleverna lyssnade och var tysta medan jag berättade. En av pojkarna hade dock lite svårt att sitta still. När de fick presentera sig med sitt namn och en superkraft började jag med att säga att jag skulle vilja flyga. Några av eleverna valde samma superkraft, någon nämnde styrka och några att vara osynlig. När de skulle berätta vart nyckeln ledde hade alla olika idéer och ingen avstod från att säga något. En av flickorna berättade om tre nycklar. Hon kom hela tiden på nya saker de kunde leda till. Samma flicka sa när hennes lärare berättat om en nyckel: ”Ni vuxna berättar mycket bättre än oss”. När de skulle gestalta hur de tyckte att sagan ”Våga drömma” skulle sluta hade de i

grupperna först svårt att komma igång med idéerna. Mycket tid gick åt till att prata. När de fick spela upp sina gestaltningar verkade de ha väldigt roligt. De som gestaltade tog god tid på sig att gestalta, men pratade ibland väldigt fort. De var spontana och verkade inte ha planerat vad de spelade upp. Flera av eleverna kom fram och kramade mig när de skrivit klart sina reflektioner.

Vid andra tillfället observerade jag att eleverna var väldigt ivriga att få spela teater och de frågade om de skulle få göra det igen. När jag berättat klart berättelsen ”Verkligheten” sa en av flickorna ”Det där förstod inte jag”. Jag sa att man får tolka det på sitt sätt men berättade hur jag tolkade det. Vid sagovarianten av fruktsallad hade de lite svårt att hålla reda på vem som skulle resa sig. Men efter ett tag fungerade leken bra. Flaskan verkade väcka deras nyfikenhet. De började fråga vad som var i. När de fick berätta en spökhistoria om flaskan hade den del av eleverna svårt att komma på något medan vissa berättande mycket. Deras berättelse handlade om ett spöke och en flaska med blod i, ändå var innehållet i flaskan grönt. En av flickorna frågade om vi inte kunde göra en kärlekssaga. Hon fick vara i en grupp som skulle göra en gestaltning på orden romantik, bröllop och kärlek. När de fick spela teater om flaskan gick arbetet långsamt i grupperna. De kunde inte riktigt enas om hur de skulle göra. Det tog längre tid än jag beräknat. När de spelade upp verkade de även denna gång ha roligt, de tog god tid på sig men de andra som tittade på förstod inte alltid handlingen och frågade ibland vad det var som hände. Eleverna förklarade då eller gestaltade lite mer. När de skulle jobba med övningen med det ryska ordet hade de lite svårt att komma igång men efter en stund kom de hela tiden på nya saker. Eleverna frågade mig hur ordet uttalades vid tre tillfällen.

Vid tredje lektionspasset observerade jag att berättelsen ”Valpar till salu” verkade väcka känslor hos eleverna. När jag berättat den sa en av pojkarna ”stackars hund”. När de fick berätta till vykorten berättade samtliga elever. En del berättade mer än de andra och väldigt detaljfulla berättelser om vad bilden föreställde. Två av pojkarna hade vid vissa tillfällen svårt att koncentrera sig på att lyssna på sina klasskompisar. De viskade och fnittrade och jag sa till dem att det var lika viktigt att vara goda lyssnare som att vara bra berättare. Deras ordinarie lärare sa också till dem. När vi tog saker ur smyckeskrinet började jag med att ta upp en brosch som var vit och liknade en snöflinga. Jag berättande att det var en magisk brosch och att om man bar den blev det snöstorm inom tre timmar även om man bar den på sommaren.

hade stafettskrivning var det tre av pojkarna som inte skrev på berättelserna, däremot så målade alla på bilderna som också skickades runt. En av pojkarna blev väldigt glad att jag spelade musik från filmen Lejonkungen i bakgrunden medan de skrev. Han log och utbrast ”Oh Lejonkungen”. Eleverna var tysta när jag berättade ”För dum för att lära”.

Vid fjärde lektionspasset observerade jag att några av eleverna började fråga om uppgifterna de skulle göra innan jag pratat färdigt. Det tog mycket tid att de hela tiden frågade och avbröt. När de fick berätta berättelserna de skrivit förra gången jobbade grupperna mycket olika. I en grupp med tre pojkar läste den ena hela berättelsen, en av de andra visade med gester vad han sa och den tredje satt bara i en hörna och var inte delaktig. Han verkade lite sur på de andra. Två flickor jobbade ihop och den ena hade klätt ut sig till tant och berättade sagan medan den andra rasslade med ett skärp för att göra ett ljud som omnämndes i sagan. Två andra flickor som jobbade ihop var inte nöjda med hur sagan utvecklats som de skrev ihop med sina klasskompisar och ändrade det mesta. Två av pojkarna klädde ut sig till rånare och berättade sin saga med sjalar för munnen. De talade dock tydligt fast en del av ljudet försvann. När de skulle skriva vad berättelsen ”Dans” handlade om skrev de ner tre meningar precis som jag bad dem. Eleverna var som mest lugna vid sista övningen ”Mördaren i byn” och de var tysta och lyssnade på vad jag berättade och var väldigt aktiva när jag frågade dem saker medan jag berättade.

Vid sista lektionspasset upplevde jag eleverna som ivriga att själva få berätta. Jag satt i berättarstolen när de kom in och de satte sig mycket nära mig på golvet. Jag började berätta och efter det gick eleverna själva spontant fram och jag behövde inte bestämma vem som skulle berätta. När eleverna väl berättande pratade de ibland tyst eller fort. Men många av dem verkade verkligen tycka om att berätta, de log och pratade länge. Många av eleverna berättade om minnen och om sina husdjur. De som lyssnade var inte alltid fokuserade på den som pratade. Några av pojkarna satt och viskade samt lekte med en gul kattleksak. Jag sa till dem att lyssna på de andra vid ett tillfälle. Deras ordinarie lärare satte sig mitt bland dem som viskade och de slutade viska då men en av pojkarna höll hela tiden på med något annat. En av pojkarna hade inget som han ville berätta, då blev fyra av de andra ivriga att få berätta ännu en sak, vilket ingen av dem fick eftersom de skulle ha gott om tid till reflektionerna. Jag upplevde dem som väldigt positiva men kanske lite uttråkade av allt lyssnande.

5.1.2 Mina observationer från gymnasieklassen

Eleverna var väldigt bra lyssnare, de var tysta, tittade på mig när jag berättade och det var lätt att ta ögonkontakt med dem. De jobbade effektivt och övningarna blev ibland klara fortare än jag förväntat mig. När de fick presentera sig med superkraft och sitt namn var det många som sa att flyga som jag började säga som den kraft jag skulle vilja ha. Tre stycken sa osynlig och en att vara jättesmart. De lyssnade på varandra, skrattade ibland och verkade ha roligt. När de skulle berätta var nycklarna ledde berättade de väldigt kortfattat. En pojke sa att nyckeln ledde till hans hjärta, en flicka att den ledde till hennes skåp. Någon sa att det var en cykelnyckel och en av pojkarna kom inte på något alls. När de jobbade med sagan ”Att våga drömma” satt de i grupperna och pratade. En av grupperna frågade mig mycket om hur de skulle gestalta slutet av sagan. När de spelade upp sina gestaltningar var de en mycket bra publik. De lyssnade och tittade på dem som gestaltade och många skrattade. Det var stor variation när grupperna spelade upp. En av grupperna berättade sin idé och gestaltade inte vilket de andra tre gjorde. Deras gestaltningar var ganska korta men tydliga. Jag läste slutligen upp slutet av berättelsen som det står i boken och då jublade en del av pojkarna som om de tyckte att Tommy gjorde rätt i berättelsen som inte lät hans lärare trycka ner honom. När de berättade om nyckeln blev det mycket skratt, men alla lyssnade ändå på varandra och historierna följde en röd tråd. Några av eleverna sa att de tyckte att de fick skriva i reflektionsdagböckerna för länge.

Vid andra lektionspasset gick lite tid åt till en brandövning. Jag var själv med klassen eftersom de var helklass och jag ville bara jobba med en halva av klassen. Deras ordinarie lärare hade den andra delen i ett annat klassrum. De lyssnade bra, de var tysta och tittade på den som pratade. När de gjorde övningen ”fruktsallad” var tempot långsamt. Att berätta med dem i grupp var roligt, de berättade roliga och absurda saker och skrattade en del. De var duktiga på att ta med flaskan i sin berättelse. Gestaltningarna var väldigt tydliga och de hade roliga och komiska idéer. De lät gärna de andra i klassen vara delaktiga i gestaltningarna, till exempel var två pojkar livvakter till en pojke som agerade rockstjärna. När de skulle berätta om vykorten blev det ganska stelt och de sa bara kort vad som fanns på bilden, några skämtade om sina bilder.

Vid tredje lektionen var två av eleverna sjuka och en pojke som inte varit med vid de två tidigare lektionerna var med. De skrattade mycket och verkade ha roligt. Deras ordinarie

lärare var inte med under lektionen då han var på möte. De var väldigt tysta i början av lektionen och lyssnade på min berättelse och hur man kan berätta med hjälp av ett föremål. När de jobbade med det ryska ordet, kom de på mycket i grupperna. De skrev ner allt på papper och när de sen fick berätta om sina ord för varandra upplevde jag dem som lite förvånade att de hade haft samma ord. De verkade lite tävlingsinriktade och hävdade att deras lag hade den rätta förklaringen till ordet. När de fick skriva stafettskriving och måla skrattade de mycket. Deras teckningar blev mycket innehållsrika och fyllda med detaljer. Deras berättelser var ibland lite osammanhängande men samtliga skrev och la sin prägel på historierna. När de tog en sak ur smyckeskrinet berättade de mer än de gjort vid tidigare övningar till exempel den med vykorten. Det var mer variation i det de berättade.

Vid fjärde lektionen var vi inte i dramasalen som vi brukar, vi var i ett vanlig klassrum. När eleverna skulle berätta sina egna berättelser från förra gången gjorde de roliga framställningar av sagorna. De använde mycket av den rekvisita jag tog med. När jag berättade sagan ”Dans” var de tysta och lyssnade bra som de brukar, de skrev om hur de tolkade sagan och tog god tid på sig. De följde reglerna bra när de gjorde ”Mördaren i byn”, ingen tjuvkikade och ingen fuskade på något annat sätt. De skrattade mycket och var delaktiga i berättelsen när jag frågade dem om saker som exempelvis vem de trodde var mördaren.

Vid sista lektionen hade jag byggt upp en sagohörna, det var ganska mörkt och det fanns levande ljus och kuddar. Jag började berätta och eleverna fick sen gå upp i spontan ordning. Det fungerade bra, ibland tog det lite tid innan nästa person började berätta. De berättade mycket tydligt, två av tjejerna berättade om böcker de läst, de flesta eleverna berättade om resor och upplevelser. Samtliga av eleverna berättade. De var också mycket bra lyssnare, de var tysta och ställde ibland någon fråga efter att den som berättat var klar.

5.2 Reflektionsdagböckerna

Här redogör jag vad eleverna skrev i sina reflektionsdagböcker.

5.2.2 Reflektionsdagböcker med årskurs fyra

Lektionspass 1 ”Nyckeln”

Eleverna gav mig vid detta tillfälle en uppfattning av att de tyckte det var roligt att få jobba med sagor. ”Jag tyckte att det var jättekul, jag tyckte mest om sagan om Tommy för vi fick

spela teater” (en av flickorna). ”Jag tyckte att allt var kul för att vi jobbade med historier” skrev en pojkarna i klassen. En annan av pojkarna skrev ”mysigt att höra sagor”. Han skrev senare i sin text ”Med superkraft vill jag flyga upp till min döda morfar”. När det gäller övningarna som eleverna gjorde under dagen tyckte en del att de var lite svåra. ”Nyckelövningen var kul men svår” skrev en av flickorna. En av pojkarna skrev följande om presentationen med namn och superkraft ”Det var svårt att komma på vilken superkraft jag ville ha”. Sagan om Tommy är också något som många av eleverna nämner. ”Jag tyckte att roligast var teatern om en fattig pojke” skrev en av pojkarna i klassen. Tre till av eleverna skriver att det var roligt att spela teatern om Tommy. En av flickorna skrev så här: ”När vi spelade upp pjäsen va lite pinsamt. Om berättelsen ”En gång för längesen” (se bilaga 1) skrev eleverna följande: ” Berättelsen var konstig men bra. Det var roligt att lyssna på sagan. Den var bara konstig!” (en av flickorna). En av de andra flickorna skrev ”Grottmänniskan var mystisk” och syftar då på samma berättelse. En av pojkarna uttryckte sig så här ”Spännande med grottmänniska”.

Lektionspass 2 ”Flaskan”

De flesta av eleverna skrev att de upplevt dagens lektion som rolig. ”Jag tyckte att dagens lektion var väldigt rolig” skrev en av pojkarna medan en av flickorna skrev ”I dag har det varit både kul och tråkigt”. Det var få av eleverna som nämnde sagorna jag berättande. Men de som gjorde det var positiva. ”Lyssna på sagor var kul” skrev en av flickorna och en av pojkarna skrev ”Berättelserna var spännande, men berättelsen om elefanten var konstig”. Övningen fruktsallad är heller inte något som de flesta av eleverna nämner i sin reflektionsdagbok, de som gjorde det verkade uppskatta leken. ”Vi har lekt fruktsallad och det var roligt” skrev en av flickorna. De flesta av eleverna skriver om pjäserna de fick göra utifrån flaskan. De flesta upplevde det som roligt att spela teater men vissa tyckte att det var svårt att samarbeta. ”Jag tyckte inte det var roligt på teatern, jag fick endast säga ett ord” skrev en av pojkarna. ”Inget var tråkigt men roligast var teatern” skrev en av de andra pojkarna. En av flickorna skrev både om berättelsen utifrån flaskan och teatern ”Det var kul att göra teater och berätta sagan”. En av pojkarna tyckte att det var lite jobbigt att lyssna så mycket ”Jag tyckte att det var lite drygt att sitta hela tiden men ändå kul att lyssna”. Övningen med det ryska ordet uppfattade de flesta av eleverna som konstig och tråkig ”Det var lite tråkigt att göra det där med det ryska ordet” skrev en av flickorna. ”Ordet var svårt att uttala” skrev en av pojkarna. En av de andra pojkarna avslutade sina anteckningar med något han skulle vilja

göra ”Jag skulle tycka att det skulle ha varit kul att själv berätta”.

Lektionspass 3 ”Smyckeskrinet”

Eleverna skrev mer om sagorna jag berättade vid detta tillfälle än vad de skrivit om tidigare sagor. ”Jag tyckte att sagorna handlade om historia och blygsamhet” menade en av pojkarna. ”Sagan om hundvalpen var sorglig” skrev en annan av pojkarna. ”I dag har vi lyssnat på Jessicas sagor det var spännande och fascinerande” (en av flickorna). En av flickorna skrev följande i sin reflektionsdagbok ”I dag har det varit tråkigt, inget va kul”. Fyra av eleverna skrev om att de upplevde det som roligt att berätta utifrån ett vykort, en av pojkarna beskrev det även som lätt. ”Lätt att berätta med korten.” Ingen av eleverna skrev om övningen där de fick ta ett föremål ut ett smyckeskrin och berätta vad som var speciellt med det. Sex av eleverna nämnde stafettskrivningen i sina reflektionsdagböcker och samtliga av dessa var positiva. ”Det bästa var när vi fick rita och skriva till musik” (en av flickorna). ”Allt var roligt men det var roligast med sagorna och bilderna när vi skickade runt” skrev en av de andra flickorna.

Lektionspass 4 ”Ledtråden”

”Lektionen har varit rolig, man lär sig mycket om sagor” skrev en av flickorna. Samtliga av eleverna var positiva till lektionen i helhet i sina reflektionsdagböcker. Ingen av eleverna skrev vad de tyckte om att läsa upp berättelserna från stafettskrivingen. Men fem av eleverna skrev om övningen ”Mördaren i byn” samtliga av dem var positiva. ”Det var roligt när vi lekte spökhistorian” (en av flickorna). En av flickorna skrev att hon tyckte om leken med mördaren och la till ”Jag har lärt mig att mumier är snälla och mördare är onda”. ”Spökhistorian var bäst” skrev en av pojkarna och en av de andra pojkarna skrev ”En saga blir bra med spöken och mördare”. Om berättelsen ”Dans” hade eleverna ganska liknande tankar om vad den handlade om. De skrev konkret om handlingen. ”Berättelsen handlade om en kille som gick i en skola, i den skolan fanns bara dans, det var bara en lektion som han gillade, skriva” skrev en av flickorna. ”Jag tyckte att där var dans som budskap” menade en av pojkarna. En av flickorna skrev ”Den handlade om mig, den handlade om dans och skolan”. En av flickorna skrev om vad hon tycker gör en berättelse bra. ”Det som gör att en saga blir bra är när man berättar med uttryck och fantasi.” Avslutningsvis skrev en av pojkarna om vad han tyckte de hade lärt sig: ”Vi har lärt oss att samarbeta och fantisera”.

Lektionspass 5 ”Berättarstunden”

Fem av eleverna skrev om sagohörnan som jag gjort. Det var bara positiva kommentarer. ”Sagohörnan var mysig” skrev en av flickorna och en annan av de andra flickorna skrev ”Jag tyckte att sagohörnan var jättefin”. Om lektionen skrev en av pojkarna ”Vi satt och berätta, det var kul”. En av flickorna skrev följande; ”Jag tycker att Jessica är jättebra på att berätta”. De hade även tankar om varandras berättelser ”Jag gillade …… historia för han pratade tydligt och vi åt kakor” skrev en av pojkarna. ”Jag tyckte det var känslosamt och rörande när …. berättade om sin katt och sorgligt för hon påminde om mina djur som har dött” skrev en av tjejerna. De flesta av dem uttryckte i sina reflektionsdagböcker att de uppskattat att få berätta något för de andra. ”Det var roligt att berätta själv” skrev en av flickorna. En av pojkarna menade att de var roligt med sagorna till och med de andras sagor var roliga. ”Det var kul när vi berättade sagor, alla sagor var roliga till och med andras”. En av pojkarna skrev om hur han berättade om sin ryggskena och när han ramlade med sin fyrhjuling men sen skrev han ”Det var tråkigt att lyssna på de andra. Det var jobbigt för att det tog lång tid”. En av de andra pojkarna skrev om fantasin ”roliga saker händer i fantasin”.

5.2.1 Reflektionsdagböckerna med gymnasieklassen

Lektionspass 1 ”Nyckeln”

Det var 13 elever närvarande vid detta tillfälle, varav två kom senare under lektionen. De två skrev bara om de övningar de varit med på, samtliga av de andra var positiva till dagens lektion. ”Lektionen i sig var kul för den var annorlunda och för att vi fick vara kreativa och inte bara sitta vid en bänk och läsa eller lyssna” skrev en av flickorna. En av de andra flickorna skrev: ”Det var underhållande och lektionen gick väldigt fort”. ”Kort sagt väldigt kul och annorlunda” skrev en av pojkarna. De flesta av dem skrev om berättelsen ”Det var en gång för länge sen”. ”Jag tyckte att berättelsen om grottmänniskohistorian var intressant, med hur dom behandlade när någon dog eller att dom inte döpte någon till början med” skrev en av tjejerna. ”Grottmänniskoberättelsen var tidsförödande tycker jag, gillar inte djupa historier” menade en av pojkarna och en av flickorna skrev ”Det var trevligt med att börja med en saga för då slappnar man av och blir inte nervös”. De som skrev om att presentera sig med sitt namn och en superkraft man skulle vilja ha menade att det var ett roligt och annorlunda sätt att presentera sig på. ”Det var intressant att veta vilken superkraft folk ville ha och inte bara var de bor och om deras familj” (en av flickorna). Nyckelövningen beskrev de som rolig men

svår och flera av dem menade att de inte hade så bra fantasi. ”Nycklarna - var de leder var ganska svårt men också roligt, fast vi var ganska fantasilösa måste jag nog säga” skrev en av flickorna. En av de andra flickorna skrev ”Man fick koncentrera sig väldigt mycket vad man helst ville att nyckeln skulle gå till”. Några skrev om berättelsen ”Att våga drömma”. ”Sagan om Tommy var jättekul att göra. Det var lagom långt man skulle spela upp och alla hade roliga idéer” skrev en av flickorna. En av pojkarna skrev ” Tommyhistorien inspirerade också till att aldrig ge upp”. En av pojkarna tog stämningen som han upplevt ”En annan positiv sak jag kom på är att alla vågade spela ut tack vare stämningen, även de blygare” skrev han. ” Det är kul att höra andras tankar och fantasier och det lockade du verkligen fram” (en av flickorna). Många skrev också om sagorna som utgick från nycklar som de gjorde i slutet av lektionen. ”Att turas om att komma på en saga var roligt och blev väldigt galet” skrev en av flickorna. ”Berättelserna var väldigt roliga. Folk hade en livlig och spontan fantasi” (en av pojkarna). En av de andra pojkarna skrev ”Jag är fantasilös, men det var kul för att det blev roliga berättelser o.s.v.”. De beskrev lektionen som annorlunda och rolig och samtliga i klassen var positiva även om de i bland beskrev övningarna som svåra. ”Ser fram mot nästa lektion och hoppas det blir lika roligt” (en av pojkarna).

Lektionspass 2 ”Flaskan”

Några av eleverna var inte lika positiva vid detta tillfälle då de tyckte att upplägget påminde mycket om den förra lektionen och att de fick göra nästan samma saker. ”Jag tyckte att lektionen var kul. Men den förra var roligare, för vi gjorde nästan samma saker” skrev en av flickorna. En av pojkarna skrev ”Detta pass liknade det första väldigt mycket, det behöver ju dock inte vara något negativt, vilket jag inte heller tyckte att det var” och en av de andra pojkarna skrev ”Det var inte lika kul idag men ändå bättre än vanliga lektioner”. Om berättelserna jag berättade skrev en av pojkarna att han inte gillar historier ”Jättekul allting förutom sanningen och verkligheten, gillar inte historier”. Av de andra som skrev om berättelserna var samtliga positiva. ”Sagorna du berättade gav en bra tankeställare” skrev en av flickorna och en av pojkarna skrev ”Jag gillar att du berättar historier, särskilt eftersom de får en att fundera”. De var bara en av eleverna som nämnde övningen fruktsallad. Hon skrev ”Jag tyckte att spela upp en pjäs med hjälp av flaskan var roligast och fruktsalladen var tråkigast för att där lärde jag mig inte något”. De flesta skrev om övningarna med flaskan. De upplevde det som roligt att berätta tillsammans i grupp och en av flickorna skrev att hon var glad att hon fick göra det i dag igen eftersom de även berättade tillsammans förra gången. De

flesta som skrev om övningen där de skulle berätta utifrån ett vykort upplevde den som svår och tråkig. ”Jag är helt fantasilös” skrev en av pojkarna och en av flickorna skrev ”Vykorten var jättesvårt att komma på något att säga”. Om passet i sin helhet skrev en av flickorna ”Jag har börjat förstå syftet och budskapen av passen. Att vi ska få bättre fantasi och kunna få förmågan att bara improvisera när som helst, vilket är fruktansvärt bra att kunna”. En av pojkarna skrev ”Det var trevligt att få leka lite med sin fantasi”.

Lektionspass 3 ”Smyckeskrinet”

De flesta av eleverna var mycket positiva i reflektionsdagböckerna efter denna lektion. ”Jag kommer att ha ont i magen så mycket som jag har skrattat” skrev en av flickorna och en av pojkarna skrev ”I dag var en rolig lektion för att vi har fått jobba mycket fritt med vår fantasi”. Om berättelserna jag berättade skrev många av dem om ”Valpar till salu” (se bilaga 1). ”Sagan om valparna var sorglig men tänkvärd” skrev en av flickorna, en annan av de andra flickorna uttryckte sig så här ”Sagan om valpen tyckte jag om, den visar att alla är lika värda”. En av pojkarna skrev ”man ska inte dra alla över en gräns”. Bara en av eleverna nämnde berättelsen ”För dum för att lära” hon skrev: ”För dum för att lära sig hade också ett mycket bra budskap”. Om mina tips på hur man kan berätta en berättelse utifrån ett föremål skrev en av flickorna: ”Jag tyckte det var mycket hjälpsamt med att man kan berätta med hjälp av en sak, vilket nog kommer att hjälpa oss ganska mycket”. Av de elever som skrev om övningen där de fick fantisera kring ett främmande ord var alla positiva. ”Ryska ordet var mycket kul och man fick fantisera och försöka få med allas idéer” skrev en av flickorna och en av de andra flickorna skrev” Det ryska ordet var mycket roligt och ett bra sätt att se hur olika vi ser på saker”. En av flickorna skrev om övningen med smyckeskrinet: ”Smyckeskrinet var roligt och vi börjar bli bättre på att fantisera”. När de fick sitta i ring och skriva och måla tillsammans var något som de flesta var positiva till, en elev tyckte att det tog lite för lång tid. ”Bilderna och sagorna var skitkul. Det blev osammanhängande men kul” skrev en av flickorna och en av de andra flickorna skrev ”Det blev lite långtråkigt med stafettsaken, kunde vi ha gjort bytena lite snabbare”. En tredje flicka skrev ”Jag tyckte att stafettskrivningen och stafettmålningen var rolig för att det var trevligt att sitta och måla och rita i en ring för man kände sig liten igen och det är alltid lika kul för då får man vara den man är”.

Lektionspass 4 ”Ledtråden”

skitkul och väldigt trevligt”. De beskrev övningen där de skulle läsa sina berättelser från stafettskrivingen som rolig men nämnde också att det var svårlästa texter. En av flickorna skrev så här ”Sagorna blev lite tråkiga för att vår grupp var kanske inte så aktiv, men annars hade det varit en bra idé, för man lär sig att göra bort sig inför människor” och en av de andra flickorna skrev ”Lite svårläsliga texter men det blev kul ändå”. Några av eleverna skrev att de tyckte om berättelsen om dans, några tyckte den var svår att tolka. ”Dansberättelsen var svår att förstå” skrev en av pojkarna och en av flickorna skrev ”Berättelsen var lite tråkig eller lite intressant, men att skriva om den var svårt”. När eleverna skulle skriva om hur de tolkade berättelsen ”Dans” (se bilaga 1) skrev de väldigt olika tolkningar. ”Jag tyckte att budskapet var att alla inte är bra på allt” skrev en av pojkarna. En av de andra pojkarna skrev ”Budskapet med berättelsen var att göra det lättare för oss som inte förstår sig på tex. dans att förstå att det också är viktigt”. En av flickorna tolkade berättelsen så här ”Jag tycker att berättelsen handlar om att vissa saker inte räknas i samhället”. En annan flicka skrev ”Att man inte ska ta läsa och skriva för givet, det finns människor i världen som aldrig lär sig detta”. Många av eleverna skrev om övningen ”Mördaren i byn”. De beskrev den som rolig eftersom de fick vara delaktiga i historien och att de fick samarbeta. ”Mördaren i byn var jätterolig, det var kul att försöka gissa och att du frågade saker så man fick improvisera” (en av flickorna). ”Leken tyckte jag var jätterolig för de som var mördare de fick lära sig samarbeta tyst och de som var döda fick tilliten att hålla tyst” (en av flickorna) och en av pojkarna skrev ”Det var roligt med mördaren i byn för man fick använda sin fantasi ordentligt”.

Lektionspass 5 ”Berättarstunden”

Flera av eleverna skrev att de upplevt det som intressant och roligt att ta del av de andras berättelser. ”Det var intressant att höra allas berättelser. Man vet lite mer om dem nu” skrev en flickorna och en av de andra flickorna skrev ”Att alla berättande var mycket roligt och intressant man lärde känna och fick veta mer om varandra. Vilket jag tycker var jättebra och gjorde att vi kom närmare varandra”. De flesta skrev om en positiv stämning och att de upplevt det som lättare att berätta vid denna lektion än vid vanliga föredrag. Några kände sig dock lite nervösa. ”Det var ganska nervöst när man skulle sätta sig och börja berätta men under tiden man berättande minskade nervositeten” skrev en av flickorna. ”Det blir en lugn och lättsam stämning när du berättar och mörkret gör att man koncentrerar sig bättre, i alla fall jag. Samt att du låter oss välja ämne ganska fritt hjälper till och släpper pressen på personen som berättar” skrev en av pojkarna. När det gäller valet av berättelse skrev en av

pojkarna ”Jag valde att berätta om det jag berättade för att jag inte kom på något annat”. Sammanfattningsvis om dagens lektion skrev en av flickorna att hon upplevt det som att de idag öppnat sig helt ”Idag har varit det roligaste vi har gjort för alla dessa övningar har gjort så att vi har öppnat upp oss och i dag öppnade vi upp oss helt”. Eleverna skrev också om alla lektionspassen som en helhet. ”Jag har aldrig haft några liknande lektioner så det har helt klart varit spännande och lärorikt” skrev en av flickorna. En av pojkarna skrev ”Sammanfattningsvis har det varit extremt roligt och väldigt givande även fast det bara varit under en kort period”. De beskriver både att de själva har utvecklats ”Jag har blivit säkrare i mig själv” skrev en av flickorna. Och att gruppen har utvecklats ”Det känns som stämningen i klassen är mycket bättre nu och de som man inte trodde vågade bjuda på sig själva har gjort det” menade en av flickorna. Avslutningsvis skriver en av pojkarna ”De här fem passen har varit de bästa sen vi började skolan”.

5.3 Intervjuerna

5.3.1 Intervju med ”Maria” från årskurs fyra

Jag frågade Maria hur hon upplevt sagoarbetet, hon svarade: ”Det var jättekul och spännande speciellt lekarna och övningarna var jätteroliga”. Hon berättande att hennes favorit var ”Mödaren i byn” men ingen övning var tråkig tyckte hon. ”Det enda som var lite drygt var när andra skulle berätta” tillade hon. Jag frågade henne hur det var att själv berätta i dag och hon svarade: ”I början var det lite pirrigt, men inte alls mycket”. Jag frågade henne om hon ville jobba mer med sagor och då svarade hon snabbt ”Japp, med dig”. Hon berättade att hon skulle tycka det var roligt om jag kom tillbaka och höll i fler övningar. När jag frågade henne vad hon skulle vilja jobba mer med svarade hon återigen snabbt ”övningar”. Jag frågade henne vad hon tyckte om berättelserna jag berättade hon svarade att hon tyckte de var bra men sa också ”Vissa av dem förstod jag inte”. Jag frågade om hon tyckte att de var långa och då sa hon ”De var helt okej”. Jag frågade henne om citatet (se bilaga 1) som jag läste upp vid sista lektionspasset och Maria svarade ”Alla har ju fantasi, mer eller mindre”. Jag undrade om hon lärt sig något speciellt under sagopassen. Hon svarade ”Man har lärt sig att berätta på flera olika sätt, man kan ha med sig en liten påse till exempel”. Jag frågade henne om hon tycker att hon har förbättrat sin fantasi och då varade hon ”lite”. Jag undrade om det är bra att ha fantasi och så svarade hon ”Ja, om man får barn”. Maria menade att det nu var lättare att berätta ”det är lättare att berätta ur fantasin”. Jag frågade henne då om hon förknippade fantasi med barn då nickade hon och sa ”Barn är mer livliga och mysiga”. Jag frågade henne när hon

använder sin fantasi och då svarade hon: ”När man läser böcker ser man bilder. Då använder man fantasin”. Avslutningsvis sa hon ” Detta var jättekul, synd att vi inte ska ha det fler gånger”.

5.3.2 Intervju med ”Johan” från årskurs fyra

Jag frågade Johan hur han upplevt sagoarbetet, han svarade: ”Det har varit jätteroligt och vi har lärt oss mycket om fantasi”. Jag frågade vad han tyckte om stämningen medan de berättande och svarade ”Det var jättemysigt med alla levande ljus”. Jag frågade om han tyckte att de andra lyssnade bra. ”Det var lite så där emellan åt”, svarade han. Johan säger att han skulle kunna tänka sig att jobba mer med sagor. Jag undrade om det var någon av mina berättelser han tyckte mer om han svarade ”Egentligen inte”. Men sen började han berätta om ”Valpar till salu” (se bilaga). Jag frågade varför han tyckte mest om den och han svarade: ”Det är en nyttig och bra berättelse” han tillade ”Om en valp är skygg kan man ju inte bara säga att den är gratis när de andra kostar 800 kronor, så kan man ju bara inte göra”. Jag frågade om han menade att den var lika mycket värd och då nickade han. Johan berättar om hur det var att berätta för de andra idag ”Det var inte roligt när jag berättade och någon höll på med stearinet hela tiden”. Han tycker att han har förbättrat sin fantasi och säger ”Vi har bättrat på vårt berättande”. Han tyckte att alla övningarna varit roliga och kunde inte nämna någon favorit. Han sa att han gärna ville jobba mer med sagor. Jag frågade Johan när man kan ha nytta av fantasi och han svarade: ”I bilen till exempel om man har tråkigt eller i skolan om man ska rita”. Johan menar att fantasin är något man använder hela livet och om han ska säga hur viktig den är på en skala från 1 till 10 säger han 7.

5.3.3 Intervju med ”Sara” från gymnasieklassen

Jag började med att fråga Sara hur hon upplevt arbetet kring sagor och muntligt berättande. Hon menade att det varit roligt och annorlunda. ”Det har varit skoj, inte som andra lektioner”. Hon berättade att hon tyckte det roligaste var övningen ”Mördaren i byn” och dagens lektion. ”Mördaren i byn var en rolig lek eftersom vi fick samarbeta och vara med och fantisera.” Sara tyckte att dagens lektion var rolig eftersom folk hade öppnat upp sig och berättat saker om sig själva som de andra inte kände till. Hon tar som exempel att hon känt en av pojkarna i klassen i tre år men hade ingen aning om att han bott i Frankrike. Hon sa också att hon upplevt det som positivt att det var mörkt. ”Att det var mörkt gjorde att det kändes mer lugnt och avslappnat”. Jag frågade henne om hon skulle vilja jobba mer med sagor och muntligt

berättande och det svarade hon ja på. När jag frågade om det varit något hon tyckt sämre om som varit tråkigt eller pinsamt svarade hon kort nej. Jag undrade om vad hon tyckte om sagorna jag berättat och hon var väldigt positivt till dem. ”Det var bra sagor med bra budskap, när man kommer upp i en viss ålder förstår man budskapet” menade hon. Hon berättar om berättelsen ”Våga drömma” (se bilaga 1) ”Sagan om Tommy var jättebra, ett bra budskap helt enkelt om att inte ge upp utan att fortsätta kämpa”. Sara menade att det hon lärt sig under sagolektionerna framförallt var att prata inför andra och att de hade fått träna sin fantasi. Jag frågade henne om det är viktigt att ha fantasi och hon svarade ”Det är viktigt med fantasi annars blir det så tråkigt”. Jag undrade när hon tycker att man har användning för sin fantasi, hon ansåg att det är något man använder hela tiden. ”Fantasin använder man alltid, till exempel om man ska lösa ett problem i skolan eller på jobbet, har man fantasi kan man komma på förbättringar.” Hon anser att de inte får använda sin fantasi så mycket i andra skolämnen men menar att det skulle vara bra om man fick det. ”På svenskan till exempel där behöver man fantasi om man ska skriva och det är då bra att ha bra fantasi.” Avslutningsvis säger hon ”Jag tycker att allting vi har gjort idag och de andra gångerna har varit ovanligt och superkul”.

5.3.4 Intervju med ”Tomas” från gymnasieklassen

Tomas var väldigt positiv till sagopassen och menade att det varit en accepterande stämning. ”Det har varit en lättsam stämning och ingen har skrattat åt någon annan på ett elakt sätt, man har pratat med folk man inte pratat med så mycket innan.” Jag frågade Tomas om han tyckte extra mycket om någon av övningarna och han svarade: ”Då när vi fick göra slutet på en berättelse, det var bra för att vi började snacka och man såg hur de andra tänkte”. Jag undrade om något var mindre roligt, tråkigt eller pinsamt. Det tyckte han inte. ”Inget har varit pinsamt, annars brukar jag tycka det är lite jobbigt att prata inför andra, men inte här.” Han förklarar att under dessa lektioner var det inget som var rätt och fel. När jag frågade om hur han upplevt stämningen i dag svarade han att han upplevt den som bra och att han gillade att det var mörkt. ”Mörkret gjorde det lättare, man kände inte att folk satt och stirrade på en.” Han sa att han fått veta saker om sina klasskompisar som han inte vetat om tidigare och att han lättast kom ihåg de roligare berättelserna som de berättat. Jag frågade om det var någon av de berättelser jag berättat som han tyckte extra mycket om. ”Jag tyckte om dansberättelsen, det är ett bra budskap och något man märker i samhället, inte bara i skolan.” Han förklarade att vissa egenskaper värdesätts mer än andra. Jag undrade om han tycker att han lärt sig något