Vi har intervjuat fyra verksamma vägledare som vi här kallar för Gunilla, Gabriella, Gunnar och Gudrun och sammanställt deras svar under de sex temarubriker som följer. Den vägledare som vi här kallar Gunilla har efter sin studie- och yrkesvägledareexamen 2007 hunnit att arbetat ett år på en gymnasieskola. Under sin utbildning valde hon att läsa 5 p genusvetenskap som valbar kurs på ett annat universitet.
Den vägledare som vi kallar Gunnar tog sin studie- och yrkesvägledarexamen 2006. Han har sedan dess arbetat på den gymnasieskola som han nu är verksam på. Han har inte läst någon specifik kurs i genuskunskap men bedömer att utbildningen innehöll ungefär 20 p genusvetenskap integrerat i de olika kurserna.
Vägledaren som vi kallar Gabriella arbetar på en friskola och har titeln yrkescoach. Hon har ingen studie- och yrkesvägledarexamen utan har läst sociologi och tagit en magisterexamen 2007. Samtliga kurser hon har läst i sin utbildning har haft en infallsvinkel med genusperspektiv på ett mycket grundläggande sätt. I en större kurs kunde upp till 5 p genusvetenskap ingå.
Den vägledare som vi kallar Gudrun har under tretton år arbetat som vägledare. Hon tog sin studie- och yrkesvägledarexamen 2003 och jobbar i dag på en stor gymnasieskola. Detta innebär att Gudrun har arbetat i många år utan att vara behörig. I sammanhanget är det en spännande aspekt då hon kanske kan se om hennes genuskunskaper som hon fick under utbildningen har tillfört hennes vägledningsarbete något. Gudrun har inte läst någon specifik genusvetenskaplig kurs men menar att det var ett ständigt återkommande tema under flera av utbildningens kurser. Hon har svårt att bedöma hur många högskolepoäng det kan handla om.
5.4.2 Cementering av könsroller
Gunilla och Gudrun är tveksamma till utredarens slutsats om att vägledare eventuellt cementerar könsroller. Gunilla ifrågasätter om den grundas på tillräckligt utrett material eftersom hon anser att endast eleverna har fått komma till tals. Hon anser trots det att en vägledare utan medvetenhet om genus rent av kan motarbeta elevers otraditionella val och påverka många elever ”och då är det ju många som cementerar omedvetet, kan man säga”. Hon tillägger att dessa inte kan rå för det eftersom de inte har fått kunskap och att det handlar om övriga yrkesgrupper också, t.ex. lärare. Men problemet är enligt henne att om ingen, eller inte många gör något för förändring så bara fortsätter det i samma banor. Gudrun menar att utredaren till viss del har rätt i sak men skulle också vilja veta mer om hur hon kom fram till sin slutsats. Hon menar vidare att vägledarkåren behöver medvetandegöras för att arbeta för att främja jämställdheten. Gabriella tror att utredaren har helt rätt i sitt ifrågasättande av vägledarna, men att det beror på problemet med äldre vägledare som är socialiserade i gamla könsroller och att detta försvinner med tiden när nyutexaminerade kommer med ett helt annat tänkande. Gunnar tror också att uttalandet i SOU stämmer. Han menar att hela samhället cementerar könsrollerna och vägledarna är förstås en del av samhället. Han säger att vägledarna borde vara otroligt mycket mer medvetna, aktiva och kompetenta än andra medborgare.
5.4.3 Vad genuskunskaper tillför vägledningen
Att genom kunskaper i sin utbildning få en medvetenhet som vägledare om de mönster som finns och påverkar är ett av de främsta verktygen anser våra respondenter. Gunnar säger att genuskunskaper handlar om att bli medveten och att ändra sitt förhållningssätt. Han säger också att det är sådan kunskap som är svår att sätta fingret på. Han funderar över om de som inte är behöriga och saknar denna kunskap jobbar annorlunda. Gudrun säger också att det handlar att man får en slags medvetenhet. Medvetenheten kan handla om att man inte ”hoppar över” att berätta om program som är inriktade på t.ex. teknik för flickorna som kommer för vägledningssamtal. Det kan också handla om att man vidgar elevernas perspektiv i vägledningssamtalen. Under sin tid som outbildad studie- och yrkesvägledare menar Gudrun att hon inte hade den medvetenheten om genus som hon fick igenom utbildningen.
Gabriella säger att hon hela tiden tänker på vad och hur hon säger något till elever. Hon vet hur otroligt mycket hon påverkar dem bara genom hur hon betonar ett ord. Omedvetet har vi signaler och koder i vårt språk, menar hon, som socialiserat in sig sedan barndomen. Hon försöker att inte kategorisera och generalisera yrken och val och framtid. Dessutom påpekar hon att etnicitet och klasskillnader påverkar väldigt mycket eftersom olika kulturer har olika syn på könsroller. Gabriella tycker att ungdomarna är mycket öppna men att deras föräldrar är mer socialiserade in i mönster och i samtalet gärna glider tillbaka till traditionella val som hon försöker utmana. Gunilla tycker att kunskaperna från den valbara kursen i genusvetenskap ”gjorde jättemycket med henne”. Hon fick upp ögonen för vad som styr och vad som ligger bakom omedvetet agerande vad det gäller könsroller vilket hon anser viktigt för att inte föra över könsmönster på ungdomarna. Hon tänker i andra banor än tidigare, men inser att hon som alla andra faller tillbaka i gamla mönster ibland. Hon hoppas ”så frön” genom att utmana deras tankar. Det fysiska könet ska inte spela någon roll, även om hon skrattande lägger till att det kanske är en utopi.
Vi frågar intervjurespondenterna om det i genussammanhang ofta använda uttrycket ”genusglasögon”. Begreppet är för Gunilla att se på könsrollerna ur ett medvetet perspektiv. ”För är man medveten om det, har man mycket lättare att göra något åt det.” Gunnar säger sig få lite ”olustvibbar” av uttrycket genusglasögon. Han menar att det ofta följs av övertoner som han inte sympatiserar med, t.ex. att de olikheter som ändå finns mellan könen inte bejakas.
Meningarna går isär hos våra vägledare när det handlar om den medvetenhet som vägledarna redovisat räcker till för att säga sig arbeta för jämställdhet. Gunnar säger med eftertryck att han inte jobbar aktivt med det. Jämställdheten är inte en särskild punkt på agendan. Han säger däremot att det mycket handlar om att hjälpa eleverna att vidga sina perspektiv. Gunnar betonar vikten av att vara ärlig med att berätta de reella svårigheter som finns för t.ex. tjejer som väljer byggprogrammet. Han anser att det främsta verktyget för att främja jämställdhet är samtalet och tekniken i det. Att verkligen lära sig hur man får eleven att vidga sina perspektiv och se sina möjligheter oavsett kön. Gudrun är också fundersam till sitt egna sätt att jobba med att främja
jämställdheten. Hon menar att hon i sina vägledningssamtal jobbar mycket med att vidga perspektiven hos eleverna. De elever som Gudrun träffar går på program som inte är könskodade. Hon tror att det är lätt att tro att ens elever ser mot en vid horisont när de går på dessa program. På det sättet kan man lura sig själv och tro att problemet inte existerar.
Gunilla och Gabriella anser att de arbetar för jämställdhet genom sitt förhållningssätt. Gunilla anser att hon har blivit en mycket bättre vägledare än hon skulle ha varit om hon inte fördjupat sig i genus för att hon är medveten om sina egna värderingar vad det gäller vilka yrken som passar flickor eller pojkar bäst. För att vägledare ska kunna arbeta jämställt framhåller Gunilla främst kunskap och efterföljande reflektion. Hon anser också att det är viktigt med en samsyn om genusperspektiv hos vägledare och att frågan bör lyftas av facket eller vägledarföreningen. Men det finns också andra strukturer som måste förändras, t.ex. politiska och ekonomiska. Gabriella definierar jämställdhet som ”rättvishet”. Män och kvinnor är olika och olikhet är jättebra, men det ska vara rättvist med lika lön och möjlighet att utgå ifrån sig själv och det man vill utveckla. Genom att förmedla dessa tankar anser Gabriella att hon arbetar för jämställdhet.
Framgångar vad det gäller jämställdhetsarbete kan vara att förhindra att man själv fortsätter i samma banor som de traditionella strukturer som råder enligt Gunilla. Gabriella ser det på ett liknande sätt, hon tycker det är en stor framgång i sitt arbete när hon ”rör om i grytan” för eleverna. Då syftar hon på när hon lyckas väcka elevernas intresse för sådan de inte har tänkt på tidigare. Övriga två respondenter funderar främst över motgångarna i jämställdhetsarbetet. Gunnar säger att det är väldigt sällan som man som vägledare får feedback från eleverna om hur de i efterhand ser på de val de har gjort. Han vill inte använda eleverna som slagträn i den könspolitiska debatten genom att aktivt uppmuntra till könsbrytande val. En motgång Gabriella nämner är att hon ser det som svårare att nå killarna och få dem att tänka om. Hon tänker att äldre kollegor som håller på gamla traditioner utan medvetet genusperspektiv skulle kunna vara en motgång, men har själv inte upplevt det eftersom hon arbetar endast med nytänkande kollegor. Gunilla menar att de som inte är medvetna om genus försöker pratat bort
sådana tankegångar genom att konstatera att ”ja, ja, kvinnor och män dom är olika”. På möten kan hon ”bli helt matt” av vissa kommentarer, men hon ämnar sprida sina kunskaper framöver och räknar då med en del motstånd. Gudrun tycker att motgångar kan bestå i att man inte får med sig övrig personal i jämställdhetsarbetet. Man behöver arbeta på bred front med att främja jämställdheten. Det kan vara svårt att mäta effekterna av olika projekt och de blir därför oftast bara punktinsatser som inte leder någonstans.
5.4.4 Utbildning i genuskunskap
På alla högskoleutbildningar anser Gunilla att kunskaper om genus ska ingå och är i efterhand väldigt förvånad över att det inte var obligatoriskt i hennes utbildning. Om sin vägledarutbildning säger hon följande:
Sen hade vi väl någon litteratur, vi hade ju dels den här ”Den Könsuppdelade arbetsmarknaden”, men där fokuserades det inte så mycket på den, utan vi hade i den i vår kurslitteratur och i den kursen gjorde vi ett större projekt så att man inte behövde använda den ens. Så vi gick ju inte igenom den eller något sådant.
På frågan om Gunilla vill tillägga något väljer hon att betona hur viktigt det är att få in genusperspektiv i den akademiska världen, så att de som utformar och bestämmer vilka kurser som ska finnas tänker ett steg längre. ”Men då måste dom ju tycka att det är viktigt att förändra samhället” avslutar hon. Gabriella tycker det är ”himla bra” att man läser om jämställdhet och genusperspektiv och får med sig det hela tiden ifrån studier på högskolan. Att göra mönster synliga och bli medveten om hur man påverkas av dem är egentligen det bästa tycker hon, speciellt när man jobbar som vägledare och påverkar så mycket.
5.4.5 Strukturella hinder
Våra respondenter är eniga om att trögheten i förändring av könsuppdelningen är ett strukturellt problem. Gudrun tror att den starka könsdelningen i samhället beror på att det är svårt och jobbigt att bryta mönster. Hon understryker att det är viktigt att arbeta på bredfront och att det tar tid och är ett krävande arbete. Gudrun menar också att det
många gånger är enklare att låta strukturerna vara som de är. Gunnar anser också att det är de tröga strukturerna som gör att könssegregeringen består i samhället. Han tror att det till mångt och mycket beror på att männen vill ha kvar sin makt. Hans egna funderingar handlar också om att könen är olika trots allt. Han betonar att det är ett filosofiskt svar. Det är enligt Gunillas resonemang varje människas ansvar att arbeta för förändring av könsuppdelningen, även om hon också anser att det är ett komplext mönster på samhällsnivå, där könsuppdelningen på arbetsmarknaden följer könsuppdelningen i utbildningarna, som följer könsuppdelningen i hemmet och så rullar det på menar hon. Gabriella uttrycker att det är rättvist på så sätt att både män och kvinnor kan söka t.ex. en chefsutbildning, men allt omkring måste förändras för det är fortfarande inte möjligt för en kvinna att vara chef på lika villkor eftersom det ofta är hon som då får dubbelarbeta i större utsträckning än en man. Samhällsordningen ger en kvinna valmöjlighet att ha en chefsposition men inte att upprätthålla den. ”Det är lite som att man måste bli som en man” men det är ju inte meningen för man ska kunna vara mamma och chef, menar hon.