Intervjuer av pedagoger

Pedagogernas erfarenheter från sin egen skoltid var blandade och man hörde när de talade om sina upplevelser kring matematik att det var starka och tydliga minnen. En del pedagoger hade lätt för matematik medan andra hade haft lite svårare för ämnet.

Jag hade rätt lätt för det men tyckte inte det var roligt. Jo, upp till högstadiet men sedan så var jag glad att jag slapp det på gymnasiet. Tyckte det var onödigt! Jag skulle ju bli förskollärare så då kände eller såg jag ingen mening med det. (Pedagog 2)

I dom lägre stadierna gick det bra. Men sedan kommer jag ihåg att det blev svårt, jag har väl alltid haft min starka sida i språk. Jag kommer ihåg att när jag gick i femte eller i sjätte klass så hade jag ont magen när jag skulle ha matematik, på onsdagarna kommer jag ihåg. Jag hade ont i magen för jag tänkte ska jag göra bort mig nu? Skulle någon förstå att jag inte förstod? (Pedagog 8)

Karl-Åke Kronqvist (2003) säger i sin bok Matematik på väg - i förskola och skola att förskollärarna måste konfronteras med sina egna negativa upplevelser kring matematik. Man kan säga att den fria matematikens innebörder och utvägar ofta kan kännas

befriande för matematikskadade individer. Barn uppfattar om man är intresserad av det man pratar om och barn är duktiga på att märka om pedagogen har några negativa erfarenheter med sig kring ett visst ämne.

Av de åtta pedagoger som blev intervjuade så var det fyra som hade fått någon form av matematik i sin utbildning. Sex pedagoger hade fått någon form av vidareutbildning inom matematik. När pedagogerna talade om vidareutbildning inom ämnet matematik så handlade det om föreläsningar och kurser som sträckte sig över en dag eller ett par dagar. Pedagogerna säger att de arbetar väldigt vardagligt när det gäller matematiken och de ibland inte alls tänker på att det är matematik de lär barnet i just detta tillfälle. Men man har en strävan efter att bli bättre på att stanna upp och bli medveten om vad man gör i vissa sammanhang.

Man behöver bli mer medveten om vad man gör i de vardagliga situationerna och man använder ju matematiken i de flesta situationer fast man kanske inte alltid är medveten om det. Att tala med sina kolleger och utbyta idéer och tankar kring matematik är ett sätt att bli bättre. (Pedagog 1)

Margareta Forsbäck (2007) säger att man kan få mycket hjälp med att själv upptäcka vardagsmatematiken genom att skriva loggböcker och sedan diskutera dess skrifter med sina arbetskamrater. På så sätt kan man reflektera över det egna arbetet och hur man förmedlar kunskap till barnen. Man får större inblick i sitt arbete och att man tar bättre vara på de spontana tillfällen som uppstår.

4.2.2 Inspiration från pedagoger

Alla de åtta pedagogerna som blev intervjuade ansåg att det är viktigt att förskolan ger barnen grundläggande kunskaper i matematik. Man var också överens om att det är betydelsefullt att barnen har roligt och att man leker fram en matematisk förståelse. Här kan man dra nytta av olika rim och ramsor, lekar, sagor med matematiskt innehåll och de så kallade matteburkarna. Alla pedagogerna hade kommit i kontakt med matteburkar och detta material ansåg de vara en tillgång för att utveckla barnens matematiska förståelse.

Något annat som de tyckte var bra var boken Matte på burk som utbildningsradion har gett ut tillsammans med Annika Thisner (2007). Den tyckte man var väldigt intressant och fylld med idéer och tips kring ämnet matematik. Dock kände pedagogerna att materialet till boken var för dyrt och de upplevde burkarna som mindre inspirerande varför många av pedagogerna tänkte göra eget material. Thisner menar att man lätt kan göra egna burkar och i hennes bok beskrivs också hur man kan gå till väga. Man har kanske redan material någonstans på den egna förskolan. Det gäller bara att söka och finna så kommer idéerna.

Magne (2002) berättar i boken Barn upptäcker matematik att det handlar om hur

pedagogen inspirerar barnen. Pedagogen ska se barnens individuella behov och se till att barnet blir medelpunkten i det livslånga lärandet. Här är det extra viktigt hur pedagoger besvarar barnens intressen och erbjuder material som får barnen att vilja upptäcka

geometriska former, att bygga, rita, räkna saker och tillåta barnen att få jämföra antal. Man ska helt enkelt låta barnen få erövra matematiken på ett konkret sätt.

Fyra av pedagogerna talade om att de arbetar med olika matematiska materialdär man tar upp olika matematiska begrepp somt.ex. stor, liten, framför, bakom och skriftliga uttryck där barnen får räkna antalet bokstäver i sina namn. En klassiker i förskolan är när man sitter i samlingen och räknar hur många barn som är närvarande idag. Här kan man använda matematiken på annorlunda sätt men det är alltid antal man lägger fokus på i detta moment.

Barn tycker om att göra pärlplattor och pärlhalsband och när de gör det så använder de matematik och då är det former och mönster det handlar om. Som Annika Persson (2007) berättar så finns det mönster överallt och dessa mönster kan vi se i vår

omgivning, i utemiljön som t.ex. spindelnät eller i sådana miljöer som människor har skapat. Det kan vara mönster i gatan, eller i tapeten på väggen men mönster finns inte bara här utan de förekommer även i våra rörelser när vi går, springer eller sjunger och klappar händerna till ramsor.

Man har rim och ramsor och räkneramsor, språk påsar och matematikpåsar. Man har det i musiken och man har takten i sitt namn. Man klappar med händerna, stampar i golvet fram bokstäver och stavelser. Som du ser här inne så har vi en gren med språk och där kommer matematiken också in där man har rim och ramsor där man räknar. Allt kretsar kring detta. Man ska inte se så mycket med siffror. Mer att man ska parbilda, vilket hör ihop, när man klär på barnen, vid blöjbyte frågar barnet ska du ha den lilla eller stora blöjan. Pratar med det kring matsituationer , stor, liten. Viktigt att man har det med i vardagen. Att man ger dem förståelsen och sätter benämning på saker. (Pedagog 1)

4.2.3 Inspiration från utemiljö

Att arbeta med utemiljön ansåg större delen av pedagogerna som ett bra komplement till den traditionella förskolans inomhusverksamhet. Ute kan man ta vara på naturens resurser. Pinnar, blad och stenar är utmärkta redskap på många läroområden och kanske framför allt inom matematiken. Karl-Åke Kronqvist (2003) talar om naturlådan där barnen har möjlighet att konkret se antal, storlek och sortera för att få en bättre taluppfattning.

Pedagogerna poängterade generellt i intervjuerna att de skulle kunna göra mer med naturen än som sker. Genom att från pedagogiskt håll öka medvetenheten om den och dess möjligheter skulle den kunna vävas in bättre i det vardagliga arbetet. Att arbeta med utemiljön är ett sätt att utveckla barns språk och där kan barnen ta emot intryck med kroppens alla sinnen. Matematik är att upptäcka världen och världen i utemiljön är ju ett exemplariskt ställa att få utforska olika matematiska begrepp. Gottberg &

Rundgren (2006 s.27) skriver om ”ögonblickspedagogik” som innebär att man använder sig av nuet och barn befinner sig nära nuet, marken och naturen runt omkring sig. Vi bör hjälpa barnen att öppna dörren till den matematiska världen och se matematiken i

vardagen så att barn får insikt om objekt, mätning, sortering och komma underfund med likheter och skillnader. De beskriver även hur viktigt det är att pedagogen tar hänsyn till barns intressen och tidigare erfarenheter och ger dem matematiska utmaningar, som de har möjligheter att lära sig bemästra. I utemiljön kan barn upptäcka och se mönster i naturens egna material. Matematik i utomhusmiljö ger både pedagoger och barn inspiration till ett lustfyllt, problemlösande och utvecklande lärande.

Doverborg m.fl. (2006) återger hur lärare står ute på en förskolgård och resonerar om miljöns matematik. Var det matematik som pågick hela tiden eller blev det matematik i samma ögonblick de började tänka på det de såg? Var det när de började skönja

strukturer, hur delar sattes samman till helheter och hur helheter upptäcktes kunna utgöras av noga uttänkta och upprepade enheter, som detta blev till matematik? Att lusten till matematik väcktes med dessa upptäckter var alldeles säkert.

4.2.4 Matematik är språk

Matematiken är ett språk och pedagogerna talade mycket om vikten av att man lyssnar aktivt på barnen och låter dem få använda sitt egna språk. Att pedagogerna framför allt lär sig att lyssna på barnen och tolkar deras egna språk så att de kan få en förståelse för vad barnet vill uttrycka och på så sätt kan få vetskap om deras kunskaper. Marit Johnsen Høines (2000) säger i sin bok Matematiken som språk att huvudmålet är att få klarhet i vilka kunskaper och erfarenheter barnen har med sig och samtidigt lära sig att förstå deras språk. Det är även viktigt att låta barnen få visa sina kunskaper och erfarenheter samt få framföra dessa. Vi pedagoger måste lägga en bra grund för barnen så att de kan

utveckla förståelse om matematiken.

Ja jag tycker det är viktigt framför allt för att det är här man lägger grunden. Desto mer medvetna de blir desto lättare blir det att klara av sakerna i skolan. Men framförallt så är det nyfikenheten och lusten ”att dom känner aha” för det är bästa sättet för dom att fortsätta att förstå ämnet och följa med i utvecklingen. (Pedagog 8)

Något som alla pedagogerna var överrens om var att man i förskolan lägger grunden för barns livslånga lärande. Pedagogerna ser matematiken som något som är spontant, lustfyllt och att man som pedagog bör arbeta medvetet med matematiken och på så sätt utmana barnen på ett lekfullt sätt. Man passar inte bara barn på förskolan utan

pedagogerna har en tanke kring det pedagogiska arbetet med barnen. Något som

pedagogerna var eniga om var att gapet mellan förskolan och skolans måste minskas för man arbetar ju mot samma mål när det gäller lärandet hos barn.

Bra! Glöms gärna bort vad vi egentligen sysslar med. Den planerade verksamheten glömmer man bort och syftet med förskolan. Viktigt att synliggöra även för skolan att vi också finns och att vi arbetar mot samma mål att utveckla barnen och stötta dem. Vi har börjat arbeta mer med språket och där kommer också matten in för vi tycker här att språket har blivit så mycket sämre så, ja barn grupperna har blivit större och man hinner kanske inte alltid att prata tillräckligt med alla. Så vi beslutade här på förskolan att vi skulle ha ett helt år med temat språk och där får vi in mycket med matten också så man inte glömmer bort den, för allt är viktigt. (Pedagog 2)