För att redovisa pedagogernas syn på stavelsemetoden har vi i vår resultatredovisning av intervjuerna sammanfattat svaren från de fem intervjuerna under fyra olika kategorier (Kvale & Brinkmann, 2009). Kategorierna är: metoden för tvåspråkiga barn jämfört med enspråkiga, metodens fördelar respektive nackdelar och språkarbete i förskolan utöver stavelsemetoden. Därefter redovisar vi svar från tre av intervjuerna. Den första intervjun är med förskolläraren i förskoleklassen, den andra är med språkpedagogen i arabiska och den tredje är en sammanfattning av den skriftliga intervjun med
förskolläraren i jämförelsegruppen. Förskolläraren som arbetade i förskoleklassen gav svar som var omfattande och hon gav flera exempel på resultat av metoden, samt hur hon arbetade med språket för övrigt. Att redovisa allt hon berättade tillsammans med de övriga skulle ge en felaktig bild av pedagogernas gemensamma syn. Dessutom arbetade hon inte med vår undersökningsgrupp. Däremot tycker vi att hennes svar fortfarande stämmer med vårt syfte med uppsatsen, att belysa pedagogers syn på stavelsemetoden. Hon har reflekterat över metoden i förhållande till barn med annat modersmål än svenska och inte funnit någon skillnad i hur barnen tar till sig arbetssättet eller vad gäller resultat. Detta sammantaget tycker vi motiverar att redovisa vad hon berättade. Även intervjun med språkpedagogen i arabiska redovisas delvis under en egen rubrik eftersom den intervjun omfattar svar som på vissa punkter skiljer sig från de övrigas. Till sist har vi sammanfattat de skriftliga svar vi fick från förskolläraren i
jämförelsegruppen eftersom de inte arbetar men stavelsemetoden.
5.4.1 Metoden för tvåspråkiga barn jämfört med enspråkiga
När vi frågade pedagogerna om de såg någon skillnad i hur tvåspråkiga barn jämfört med enspråkiga barn tog till sig metoden och om eventuell skillnad i resultat, varierade
37
svaren i hur mycket de hade reflekterat över det. De reflektioner som framkom var att man inte såg någon skillnad i resultatet. Man tyckte också att det var positivt för barn som var tvåspråkiga och som förutom svenska hade arabiska eller kinesiska som språk. Det positiva tyckte man låg i det långsamma talet för de arabisktalade barnen eftersom man pratar fort i arabiskan. Likaså var det för de kinesiska barnen, som till exempel hade svårt med r-ljudet. Språkljuden blir lättare att höra när man talar långsamt. Språkpedagogen i arabiska har använt stavelsemetoden i språkövningarna med barnen och hon sa att det fungerar bra i det arabiska språket.
5.4.2 Metodens fördelar
Alla fem pedagoger vi intervjuat uttryckte att den största fördelen med metoden var tydligheten i uttalet. Att man talar långsamt och uttalar orden tydligt uppdelat i stavelser såg man som mycket positivt. De två pedagogerna som själva jobbade med metoden hade själva fått ett lugnare taltempo i samtalet med barnen. Pedagogerna upplevde att genom arbetet med stavelser hade barnens språk förbättrats. De hade fått ett tydligare uttal, från att inte ha haft med alla ljud till ett mer korrekt uttal. En av pedagogerna påpekade att det långsamma stavelsepratet då de får med varje stavelse påverkar också till en mer svensk ordmelodi. Man upplevde också att barnen fått ett utökat ordförråd och en mer korrekt meningsbyggnad. Barnen hade börjat prata mer. Språket hade lossnat och de vågade prata mer öppet. Den tydliga strukturen och de återkommande övningarna som barnen kände igen lyftes fram som positivt. Likaså att man använder kroppen sågs som viktigt för inlärningen. Man ” sätter det i kroppen” var ett uttryck som användes för att förklara. Några talade också om det språkstöd som blev tack vare att övningarna gjordes i en liten grupp där alla barn fick möjlighet att vara aktiva. Man tog också upp att barnen tyckte det var roligt. En del barn tog med sig stavelsepratet in i leken.
5.4.3 Metodens nackdelar
Ytterst få kommentarer gavs om vad som skulle kunna vara negativt med metoden. Det som sades var att det kan bli tråkigt ibland för pedagogen. Det kan kännas enformigt. Om ett barn stammar kraftigt är det svårt att stavelseprata, men bra med det långsamma
38
taltempot. Att kunna organisera den stora barngruppen i små grupper för språkträning upplevdes ibland svårt att genomföra. Man hade också mött kritik från andra pedagoger som inte arbetade med metoden. De befarade att barnen skulle övergå till att alltid prata i stavelser.
5.4.4 Språkarbete i förskolan utöver stavelsemetoden
I intervjuerna framkom också vad pedagogerna gör för att stödja barnens
språkutveckling utöver stavelsemetoden. Alla de intervjuade var noga med att säga att det var en kombination av faktorer som påverkade barnens språkutveckling. Ingen framhöll metoden som den enda orsaken men man trodde att det var en bidragande orsak till den positiva utveckling man sett av barnens språkförmåga. Kontinuitet var en viktig faktor för stavelsemetodens resultat likaså att kunna anpassa arbetssättet efter barnens behov. Det hände att barn som hade svårt att hänga med fick extraträning individuellt. Specialpedagogen som arbetar mest med stavelsemetoden har tidigare, och gör det fortfarande, jobbat mycket med musik, rytmik och Bornholmsmodellen. I det skapande arbetet utgår man från sagor. De använder rim och ramsor. Pedagogerna uttryckte att de alla är medvetna om språkbehovet och automatiskt arbetar man för att stärka språket genom att benämna allt och prata om allt.