Intervju 1:
▪ Vilka är ni och vad ingår i era arbetsuppgifter?
▪ Varför är det ett problem för Mälarsjukhuset och region Sörmland att besökare inte känner sig välkomna och trygga?
▪ Vilket syfte och vilka användningsområden skulle ni säga att huvudentrén har idag? ▪ Finns det några riktlinjer för gestaltning av allmänna utrymmen på sjukhusen i
Sörmland?
▪ -Vad innebär de? Finns ett dokument att få ta del av?
▪ Avslutningsvis Är det något annat ni tänker kan vara intressant angående entrén angående vägvisningen av entrén?
Intervju 2:
▪ Vilka syfte/användningsområden skulle du säga att huvudentrén har? ▪ (Antal ”områden? Namn på dom?)
▪ Vad fungerar bra med entrén? ▪ -Exempel?
▪ Vad fungerar mindre bra med entrén? ▪ -Exempel?
▪ Vad innebär en trygg & välkomnande sjukhusentré för dig? ▪ Vilket är ditt intryck av hur besökare upplever huvudentrén?
Intervju 1
Liisa Sundbom har jobbat nästan 8 år i kontaktcenter. Kontaktcenter är beläget i
Mälarsjukhusets huvudentré och Sundbom kommer därför i daglig kontakt med sjukhusets besökare under arbetstid. De har ett väldigt stort flöde av människor i huvudentrén, hon berättar att de tar emot ca 250–350 stycken besökare per dag i kontaktcenter. Att hjälpa besökare att hitta rätt är ett av kontaktcenters största syften, men de har också andra
arbetsuppgifter som att hjälpa personal med passagekort bl.a. Hon förklarar att ett stort syfte med själva entréhallen är att kunna checka in till sitt läkarbesök, men självklart också att hjälpa och informera besökare om hur man tar sig vidare in och hittar på sjukhuset. Sundbom förklarar att sittplatserna vid sidan om kontaktcenter är provtagningscentralen Unilabs vänthall. Orsaken till att vänthallen är placerad i entréhallen säger hon är brist på utrymme, det fanns inte plats för ett väntrum inne på provtagningscentralen. Hon förklarar också att vänthallen nästan inte räcker till i början på veckan eftersom det är så mycket människor som ska till provtagningen då. Platserna mittemot kundcenter räknar hon också som väntplatser för provtagningen. Men för de som väntar på beställda sjukresor så finns sittplatserna vid fönstren, bredvid entrédörren.
En sjukhusentré ska kännas öppen och välkomnande säger Sundbom. En öppen lokal där man kan se hela entréhallen och att det finns någon på plats att fråga om hjälp. Att få hjälp av ”människor av kött och blod” tror hon är mycket viktigt, i alla fall möjligheten till mänsklig kontakt om man vill ha den. Man ska i alla fall inte behöva söka efter informationen i rummet utan det ska man tydligt kunna se och förstå vart man ska ta vägen säger Sundbom.
Vad gäller vägledningen så verkar målpunktsystemet, som används för att vägleda besökare på sjukhuset, inte vara så lätt för besökarna att förstå sig på säger hon. Sundbom berättar att det ska komma en interaktiv digital karta i anslutning till den analoga, nuvarande stora kartan i huvudentrén. Hon ställer sig positiv till den interaktiva kartan vars syfte är att underlätta vägledning hos besökarna.
Intervju 2
Katarina Vistrand jobbar både som projektledare/verksamhetsutvecklare i projektet
Förbättrad vägvisning till och på sjukhusen i Region Sörmland och skyltansvarig på
sjukhusen.
Jennie Björklund arbetar på utvecklingsenheten på region Sörmland. Hon jobbar mycket med innovation och samverkan med Mälardalens högskola. Är med i projektet för att utveckla formen av samarbeten och examensarbeten men också för att hjälpa regionen att tänka helt nytt i okänd terräng.
Björklund förklarar att patienter uppfattning av vård mötet börjar ofta med den första kontakten och att det behöver vara förtroendeskapande hela vägen. Om alla stegen i vårdkontakten inte uppfattas som att man är rätt ute så är man i ett underläge, vilket inte är smart säger Björklund. Hon säger också att det inte ligger i linje med som målen som de har uppsatta, att man ska känna sig delaktig i sin vård och att jobba personcentrerat. Björklund påpekar även att hon tycker det är resursslöseri att ha lokaler eller möten som inte uppfyller de behoven. Hon säger också att huvudentrén på Mälarsjukhuset idag är extremt rörig och konstig, att det bara en massa saker överallt och att man inte ens hittar till det som är framför ansiktet. Det måste ju tyda på att vi gjort något fel säger Björklund.
Vistrand tar ordet och förklarar att Trygg och säker resa genom vården är en vision och ett mål som de har. Hon ifrågasätter innebörden med det målet och menar att en tolkning är att tryggheten i det här fallet handlar om att man förstör att man är på rätt spår och kommit till rätt ställe, vad man får göra och inte ska göra. Vistrand menar att man kan vidga begreppet till att en säker resa genom vården handlar om just rummet och skyltningen.
När Vistrand ska förklara syftet med huvudentrén tar hon först upp möjligheten att fråga om hjälp. Hon säger att det är den enda bemannade platser med kundservice agenter och att det även finns rödakorset värdinnor på plats som kan hjälpa besökare. Entréns syfte är också att vara väntrum, så entréhallen är ju därför också en vänthall fortsätter Vistrand. Hon nämner också att ett stort syfte är att kunna checka in till sitt vårdbesök. Björklund nämner sedan att huvudentrén är den plats som majoriteten av sjukhusets mottagningar hänvisar sina besökare till eftersom det är bra framkomlighet utanför entrén och bussen stannar där utanför. Hon tar även upp att huvudentrén är lätt att identifiera utifrån eftersom den sticker ut i sin utformning. Björklund tror att syftet för entréhallen någon gång varit att det ska efterlikna ett köpcentrum. Med det menar hon det som den väntande uppfattar som viktigt ska finnas nära till hands, som att hänga av sig jackan, toaletter, apotek och café till exempel.
Björklund återgår till att förklara hur syftet med huvudentrén är att det är hit man kommer först och att det sedan ska vara lätt att hitta vidare. Både Björklund och Vistrand är överens om at det nog inte finns något uttalat syfte för huvudentrén men att de jobbat hårt för att piffa till den.
intrycket. Hon säger även att man ska förstå att man kommit fram och kommit rätt när man är i entrén.
Vistrand nämner att det inte finns något färgkodningssystem på sjukhuset, att de stora A:et och röda färgen man kan se i huvudentrén tillhörde det gamla målpunktsgestaltningen. Björklund anser att det känns lite 70-tal och att de röda bokstäverna är någon kvarleva. Hon tar också upp att hon tänkt mycket på möblerna i huvudentrén, hon upplever att de är placerade på ett sätt som gör att de är i vägen. Björklund tycker också att framförallt sittplatserna i mitten av entrén bara upplevs som en massa och att de inte är speciellt lättanvända. Björklund säger också att man kan se informationen vid kartan men att man behöver gå runt sittplatserna i mitten för att komma till informationen. Hon upplever också att rummet känns väldigt trångt trots att det är ett gigantiskt rum, rummet är ett mysterium för mig säger hon. Björklund lyfter också att besökare inte verkar se dörrarna till mottagningarna, speciellt den som ligger precis bredvid medicinmottagningen.